Jag lever inte ...

.. som jag brukar lära. Idag är nämligen en sån dag som det inte hänt något anmärkningsvärt att skriva om. Tror jag. 

Å andra sidan; jag har fått lära mig att det är inte inspiration man ska vänta på. Nej - man ska bara sätta sig ner och skriva. Låta fingrarna dansa över tangentbordet, som de så gärna gör. Man har ju undervisat i maskinskrivning, så jag behöver inte ens titta på tangenterna, utan behöver bara följa texten på skärmen. 

Nå! Blir det nåt att berätta då? Regn i natt igen. Dagen hade utlovats grå. Men jag kan nu konstatera att så blev det inte. Det blev rätt soligt med öppna uteserveringar och sommarstämning. Samtidigt är det väntans tider för vissa. Och jag som gillar att glo på folklivet kan konstatera att många verkar längta efter höst och kyla. Dunvästar och jackor har åkt på hos vissa. Nästa människa som passerar har linne och shorts. Själv klär jag mig efter vädret. 

Men särskilt händelserikt har det inte varit. Lunch på stan. Grönpepparbiffar. Mycket gott på Craft n' draft. Sedan lite ärenden. Inköp. Man måste ju ha mat hemma också. 

Förresten träffade jag på en man på Coop, som jag lade märke till eftersom han bar en ryggsäck med hela sidan täckt av solceller. Jag är fascinerad av den tekniken och kunde inte låta bli att fråga om den. 

 - Jo, den här skaffade jag när jag skulle cykla till Paris, sa han.

Och jag kände igen mannen. Han hade förstås blivit gråhårig och gråskäggig, men han var allt lite bekant. I samma ålder som jag. 

 - Jaha, sa jag. Funkade det bra då.

 - Javisst. Jag kunde ladda telefon och platta medan jag cyklade, och läsa tidningarna hemifrån digitalt under hela resan. Skickade efter ryggsäcken från USA, men nu så har jag sett den här hemma också. 

Vi gick vidare i våra ärenden, och jag kunde då inte låta bli att gå på CO och inköpa en solcellslampa att placera på vår balkong i stan, så fick den gamla befordras till nytt uppdrag på Rånlandet och därmed ersätta en likadan som somnat in där. Det där med solceller fascinerar mig. 

Så nu står nykomlingen här och lyser.

Och jag hade något att skriva om.

 

 

 

 

*****