Nu fanns inte den sökta varianten på ICA, vilket fick till följd att jag inventerade andra möjligheter. Det var då blicken råkade fastna på en känd produkt. En sort jag kommer ihåg från barndomen.
Det var ett positivt minne. Jag slog till.
I morse begicks nostalgitrippen. Paketet öppnades (förr en påse, numera lite för prydligt förpackade) och de perfekt formade skorporna serverades.
Men vilken besvikelse! Det blev ingen succé. Varför i herrans namn tyckte jag att de här skorporna var så goda, när jag var barn? Obegripligt. De smakade ingenting överhuvudtaget. Dessutom var de alldeles för slätstrukna. Som plywood.
Nejstalgiupplevelse.
 |
| Nejtack! |
*****
Dessa skorpor fanns alltid i ett av skåpen hemma när jag växte upp. Pappa gjorde som du .., men tog dem till te på kvällen. Och precis som du föll jag för nostalgins lockelse och köpte ett paket - det är väl ett par år sedan - och kände precis samma sak: HUR kunde vi tycka att detta var så gott? Det var ju mer som en gammal rostad brödskiva!
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaHaha - vilket sammanträffande.
Eller kan det ha funnits flera varianter på den tiden?
Jag minns att jag inte bara tog en, utan flera, för att jag tyckte de var så goda.
Det måste nog till en rejäl skiva Västerbottenost för att få lite smak på den skorpan. ellem
SvaraRadera@ ellem
SvaraRaderaFast då blir själva skorpa bara en form av redskap - något att servera osten på. 😇
Jag tycker att skorpor överlag blivit mer smaklösa, eller kanske är det smaklökarna som trubbas av med åldern.
SvaraRadera@ En vanlig man
RaderaSamma tanke for genom mitt huvud. Huvva, tänkte jag då. 😉
Bert: nej, det var såna här Och nu tyckte jag att det nästan gnisslade på tänderna - nån slags foliesmak - när jag åt dem! Stenhårda var dom också.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaMen jag tänkte att det kanske fanns (finns) flera varianter av Brandts skorpor. Med annan krydda, kanske.