Jakt

Jag gillar hundar. Hundar gillar mig. Katter gillar jag också. Och det händer att det är ömsesidigt, ja - från kattens synvinkel, alltså.

Men ibland går det för långt. En grannes katt har mer eller mindre gjort vår tomt till sin domän. Det är en fin katt. Snäll som ett lamm mot oss. Ställer gärna in sig hos oss, springer oss till mötes, för att stryka sig mot våra ben. 

Men han har blivit lite för mycket, om man så säger. Vill gärna komma in i stugan. Och vi vill inte att Gösta (han heter så) ska ta över hela stället.

Dessutom jagar han på våra domäner och lägger ner skogsmöss, som han ibland äter upp framför ögonen på oss. 

Våra pallkragsodlingar intresserar också, vilket har tvingat oss stängsla in dem.

Det värsta är dock att skogen såhär års är sårbar. Det finns djurbarn på trakten. Trastens ungar kan hoppa ur boet innan de kan flyga. Det händer också med andra fågelungar. Vi har också markhäckande arter. Gösta har inget emot att lustmörda sådana. 

Nu har jag skvallrat för matte. Bett henne göra nåt åt saken, för jag tolererar inte att vi ska behöva gå vakt. Skogsmöss är inga skadedjur. Inte fåglar heller. Jag lyckades förresten rädda en mus ur klorna på Gösta och ge honom en ordentlig avbasning, som slutade med att jag tog till vattenslangen och gav honom en rejäl dusch. Det fick honom att i panik dra hemåt.

Nu ska Gösta få utegångsförbud under den känsliga tiden. Men han är tydligen ökänt duktig att smita, så nu ska han få bjällra kring halsen så att han inte ska kunna smyga. 

Och vattenslangen blir legio. Det har matte sanktionerat. 

*****