 |
| Klicka på bilden för läsbarhet. |
 |
| Stare |
 |
| Brushane |
 |
| Vad är detta? |
 |
| Visst ser det gott ut? |
Surdeg har ofta varit inblandad. Det ger en extra dimension till brödet. Men det är ju inte riktigt lika enkelt att göra. Här krävs lite mer av hantverk och noggrannhet. Men jag har lyckats bra många gånger. Men det har också hänt att det gott helt åt helsike.
Härom dagen läste jag om en bok, som skulle vara bra att läsa och titta i, om man vill göra rätt. Boken heter helt enkelt Surdeg. Låter rejält och ärligt. En grundkurs.
Jag köpte den idag. Och efter att ha läst 20 sidor har jag fått lära mig mycket nytt, som ingen annan surdegsbagare har berättat. Här får man detaljer, som berättar varför det kan gå fel, och hur man gör för att undvika det. Lätt och konkret beskrivet. Med krydda av lite humor.
Jag är såld.
*****
Jag inser förstås också att dyslexi är ett problem. Men jag undrar om det påverkar just denna företeelse.
Jag tror däremot att mobilen har en stor skuld till det hela. Det händer att den inte känner igen sammansatta ord utan föreslår något annat. Så går det när man har "autocorr" inställt.
Ta bort det!
Härom dagen hittade jag ett specialfall. På en grytlapp. Och den särskrivningen tog nästan priset. Plus det faktum att både jordgubb och tårta tydligen betraktas som egennamn.
*****
.. det är rätt tomt här, betyder inte att jag gått under jorden, eller har slut på idéer, eller nå't sån't. Nej - det betyder bara att dagen har varit händelselös. Dessutom felidentifierad. För som det ofta blir, när man har sex månaders semester två gånger per år, så blir dagarna vad man bestämmer att de ska bli.
Alltså - igår var vi ute på festivalen. Träffade folk. Lyssnade på musik. Strosade omkring i stan och tittade på alla aktiviteter i varje gathörn. Lite sån't gjorde vi idag på dagen också. Och då kändes det som söndag. Flera gånger under dagen fick jag verkligen tänka efter, för att inse att det faktiskt bara var lördag.
Vänta bara. Så blir det för dig också, när du slutat jobba.
*****
.. idag då? Ja - inte mycket att skriva hem om. Det var en gråmulen morgon med lätt regn. Inget aktuellt pyssel på gång. Efter frukost kom beslutet. Vi åkte hem till stan. Egentligen var måndagen tänkt för den utflykten, men skulle vi nu bara sitta inne och titta på regnet kunde vi göra mer "nytta" i stan. Jag kunde printa alla protokoll och annat material som uppstått i sviterna av samfällighetens årsmöte. I stugan kunde jag skriva dem, men där finns ingen skrivare. Och protokollen måste ju skrivas under på riktigt. Justerarna ska också göra sitt jobb.
Så fick det bli. En sväng till tvättstugan också. Men sedan blev det, förutom en promenad när regnet upphört, bara slappa timmar.
Då kan vi nyttja morgondagen till att fara ut till skogs igen. För då ska solen skina. Och så kanske vi får träffa silverblåvingen, som jag senast såg igår. En hona. Den ser inte ut sådär i södra Sverige. Där är den mer eller mindre helt mörkbrun. Men här i norr klär den upp sig med en blåskimrande slöja.
*****
Nu ska vi av integritetsskäl inte tala om dina eventuella inkontinensbesvär. Det här handlar om synen. Ögonen, närmare bestämt.
Den här årstiden ser jag solglasögon på var och varannan människa. Många verkar trivas i dem och använder dem även i mulet väder. Jo - de är ju bra om man vill spana på medmänniskor utan att avslöjas med att snegla på dem.
Men många solglasögon verkar bara vara för syns skull. Inte den egna, utan meningen är att andra ska tycka att de är snygga, originella eller fräna.
 |
| Låt inte solen titta in. |
Så handen på hjärtat - hur har du det? Håller du tätt mot solen? Eller har du leksaksglasögon?
*****
Insektsvärlden kan vara rätt komplicerad. Det finns så många olika arter, och därmed beteenden, som filurerna kan hålla på med. Mest för att säkra sin existens genom att bygga bon, se till att försörja sig m.m. Där ingår ju förstås också sysselsättningar för att säkra artens framtid.
Men idag blev jag faktiskt rätt konfunderad över vad jag hittade klättrande i ett ax av jätteormrot. Jag var liksom tvungen att peta i "klumpen", för att få lite bättre grepp om situationen. Det vanliga är ju då att insekterna flyger iväg i panik. Så icke denna gång. Istället fick jag vara med om att tre, för mig okända individer, tätt sammankopplade klev ombord på mitt pekfinger. Jag kunde alltså studera dem ordentligt.
Jag vet inte vilken art det är. Men jag har kontaktat kunniga för att berätta. Samtidigt har jag frågat om något kan berätta vad djuren håller på med. Trekant har man ju hört talas om, förstås. Polyamorösa.
Hm?
Så blev det en vanlig dag. Precis som de flesta andra. Inget särskilt på programmet, det får bli som det blir. Och naturligtvis blir det en hel del, konstigt nog. 
Månen försöker göra sig påmind.
Gräsklippning för Benke. Pappersjobb för mig. Pappers och pappers förresten. Digitaljobb, borde det nog heta. För jag satt vid datorn någon timme och skrev protokoll från samfällighetens årsmöte i lördags. SamfälligheternAs årsmöte ska det vara. För jag är ju sekreterare i två stycken. Varför ska jag nöja mig med en.
Sen fick vi ju matbrist också. Ja - några råvaror som tagit slut. Det var bara att ta bilen och åka in till Råneå och handla. Jag gillar den byn, trots att deras mataffärer är dyrare än de vi har hemma i stan. Stämningen i byn verkar så hemtrevlig på något sätt. Där satt en hel familj i parken och spisade Langos från ett ambulerande gatukök som ställt upp sin matvagn vid torget. När jag hade handlat klart och gick tillbaka mot bilen var det en liten grabb på sisådär 5-6 år som fick syn på mig och ropade hej och vinkade glatt. Ingen jag kände. Inte heller pappan, som kom fem meter bakom pojken, var bekant. Han hälsade också glatt och skrattade åt sonen. Jag gillar sån't.
Men sedan var det väl allt vad gäller sysslor - ja, förutom matlagning och besök av samfällighetens revisor som skulle skriva på lite papper.
Alltid är det nå't.
*****
