Så säger vi ...

.. hej och tack till juli. Det är inte klokt! Vart tar månaderna vägen? 

Kvällarna börjar skymma. Särskilt när himlen är mulen. Och det är den. Ofta. Stadigt ostadigt väder. Jag börjar längta efter ett riktigt H på väderkartan.

Det känns som att det är så mycket man inte hunnit med. Och snart är semestern slu...

Nä'visst'nä ...

*****

På hemvägen ...

.. från Konst i det gröna, passerade vi länsmuséet, och jag fick syn på stora utställningsskärmar runt hela den stora fontänen. 

Klicka på bilden för läsbarhet.

Det var tydligen en vandringsutställning som handlade om vart vi är på väg med vår natur. Det är ett bräckligt tillstånd vi befinner oss i, på grund av vår miljöförstöring och klimatkonsekvenser.

Fantastiska foton!

Stare

Brushane

*****

Efter tre år ...

.. är en kär tradition tillbaka i stan. Vi gör en utflykt dit, hemåt alltså. Konst i det gröna på Gültzauudden har vi så gott som alltid besökt. Och nu var det rekord i antal utställare. Det är ju 3 år sedan sist, så abstinensen har väl varit svår bland länets konstnärer.

Ett hav av utställningsskärmar och montrar möter oss. För att orka gå runt börjar vi med en fika. Vi träffar många bekanta; det blir mycket prat. Många vi inte träffat på flera år. 

Här visas konst i många varianter och tekniker. Oljor, akvareller, fotografi, emaljarbeten, keramik, träsniderier ... Det är säkert mer än 100 utställare. Det tar sin tid. 

Den här gången blir det inget inköp. Vi är mätta på intryck och drar oss hemåt efter några timmar.

*****

På ljugarbänken ...

.. sitter John och spanar på möss. John är en grannes katt och brukar inte vara så sällskaplig som brorsan Elvis. Men idag fick jag till och med klappa honom på huvudet och fick ett vänligt "kurr" som svar.

*****

Men i motsats till ...

.. i förra inlägget finns det förstås annat som skött sig exemplariskt under vår bortovaro.

I skogen börjar blåbären bli plockningsbara. Åkerbären ser goda ut och färdiga för skörd.

Och i perennarabatten ståtar ligularian med sina tvåmetersstänglar, till humlornas förtjusning. Trolldruvornas klasar hänger tunga därunder. 

En del har nog "stukats" av det tunga regn som föll i tisdags, då det kom 31 mm på en eftermiddag. Men det mesta ser fräscht ut.

Sommaren fortsätter.

*****

Odlingssäsongen ...

.. löper på.  Så har den gjort även när vi varit i andra länder; Svealand och Åland till exempel.

Men grönsakerna har tackat för sig. Broccolin är redan uppäten. Förmodligen av kålfjärilslarver. 

En annan grönsak, som enligt beskrivningen skulle slingra sig upp i den stålställning vi ställt till förfogande, har också tappat geisten. Men blommar gör den. 

Vad är detta? 

Återstår - potatisen. Den ser också lite ämlig ut. Men den avvaktar vi med.

Vi kommer nog att överleva ändå.

*****

Allvar

Visst ser det gott ut?

I höst - eller kanske redan i augusti - ska det bli andra bullar. Jag har i flera år bakat matbröd. Inte alltid, men då och då tycker jag att det är trevligt, och framförallt gott. Dessutom vet jag vad jag stoppar i mig. Inga konstgjorda ingredienser, dolt socker och annat onödigt onyttigt. 

Surdeg har ofta varit inblandad. Det ger en extra dimension till brödet. Men det är ju inte riktigt lika enkelt att göra. Här krävs lite mer av hantverk och noggrannhet. Men jag har lyckats bra många gånger. Men det har också hänt att det gott helt åt helsike. 

Härom dagen läste jag om en bok, som skulle vara bra att läsa och titta i, om man vill göra rätt. Boken heter helt enkelt Surdeg. Låter rejält och ärligt. En grundkurs.

Jag köpte den idag. Och efter att ha läst 20 sidor har jag fått lära mig mycket nytt, som ingen annan surdegsbagare har berättat. Här får man detaljer, som berättar varför det kan gå fel, och hur man gör för att undvika det. Lätt och konkret beskrivet. Med krydda av lite humor. 

Jag är såld. 

 *****

Det här med ...

.. särskrivning verkar vara ett lavinartat problem. Det ökar, hävdar jag, som är utbildad språkpolis. (Jo, vi lärde oss stava i skolan.) Jag ser mer eller mindre hårresande exempel varje dag.

Jag inser förstås också att dyslexi är ett problem. Men jag undrar om det påverkar just denna företeelse. 

Jag tror däremot att mobilen har en stor skuld till det hela. Det händer att den inte känner igen sammansatta ord utan föreslår något annat. Så går det när man har "autocorr" inställt. 

Ta bort det!

Härom dagen hittade jag ett specialfall. På en grytlapp. Och den särskrivningen tog nästan priset. Plus det faktum att både jordgubb och tårta tydligen betraktas som egennamn.

*****

Det blir nog tåg ...

.. nästa gång när vi ska transportera oss genom landet. Eller också stannar vi hemma. Tågen har ju heller inte bästa ryktet.

Vi kom till Arlanda med flygbussen. Blev avsläppta vid terminal 4. Skönt - nu har ju den öppnat, med snabbare säkerhetskontroll sas det. Vi checkade in i automat, fick våra bagagetaggar och boardingkort i god ordning.

 - Bra, tänkte jag, tills jag insåg att det inte fanns någonstans att lämna in bagaget som vi just checkat in. Hittar en ung värdinna - som helst pratade engelska - och hon förklarade att vi måste lämna bagage och gå igenom säkerhetskontrollen i terminal 5 (?). Vi såg ju folk som stod i kö till kontrollen här i 4:an. 

 - It's only for passengers to Ryan Air, blev svaret.

Så iväg mot "femman" via Sky City. Där blev det stopp. Anslag kommunicerade att man inte fick passera tidigare än tre timmar före avresa. Vi hade nu 2 timmar och 30 minuter till avgång, men folk kan tydligen inte läsa.  För vi fick trängas, inte bara med de som skulle kunna gå vidare. Folk som blev nekade kom ju också emot oss, med halva sina bohag i rullväskor.

Men slutligen kom vi igenom och hittade bagageinlämning någon kilometer bort i terminal 5, där vi kunde släppa iväg våra väskor.

Själva säkerhetskontrollen väntade nu. Och ta mig sjutton - den tog bara 25 minuter. Nu kunde vi söka ett lunchställe efter att vi sökt upp vår utgång. 14A skulle det vara här i terminal 5.

Med jämna mellanrum höll jag koll på tavlan, som visade dagens avgångar. 14A var det, ja.

Vi åt vår "lunch" i någorlunda lugn och ro. Plötsligt försvann uppgiften om vår utgång. Den förblev borta en bra stund. 

Men så ... Ny uppgift dök upp. Utgång C43 skulle det vara. Ett sms i telefonen pep också till, med samma budskap.

Jaha! C43 - var ligger den? Det var bara att gå iväg och leta. 

Jo, skyltar vägledde oss genom en kilometerlång gång. Till terminal 4! 

Nu sitter vi här. En timme kvar till avgång. Vi får se om vi får sitta kvar.

Kaos är granne med .... Swedavia.

*****

Den första glimten ...

.. av utlandet visar sig snart. Bara efter några timmar på ett skimrande hav. 

Jag måste säga att Åland är lite märkligt som "land" betraktat.

Svenskt, finskt, eller kanske åländskt, helt enkelt. Självstyrande till stor del. Med egna myndigheter, egna lagar och bestämmelser. Med i EU, men ändå kan man köpa tax free, efter ett besök där.

En god trerätters lunch kostade vi också på oss i restaurang Rospiggen ombord. 

Det var alltså dagens lilla tripp. Och nu är vi tillbaka i Stockholm igen.

*****

Här kan du läsa mer om Åland och den märkliga särställning ögruppen har.

Uppbrott ...

.. och återgång till stadsliv. Imorgon blir det utlandsresa.

Men stockholmskvällen avslutas på en synnerligen trivsam restaurang vid S:t Eriksplan. Portal, heter den. God mat. Trevlig personal med humor. För oss blev det kryddsotad regnbågsforell med sauterad mangold, Sandefjordssås, kantareller och forellrom. 

Desserten blev chokladmousse med rabarber och hallonkompott och chokladfyllda hallon.

Inte var det så dåligt. 

*****

Kriget ...

.. har tyvärr börjat bli en vana, vilket gör att man ibland nästan glömmer bort det.

Men vansinnet fortgår. 

Och nog undrar jag vem som är det "drogade monstret".

Klipp ur dagens DN

*****

Bara en bild

Bortåt vägen.

*****

Trams och flams

En tradition på bostället är att det blir ett korvparty för vissa utvalda gäster, en dag i juli. Vi som är här åtminstone vartannat år, råkar av någon anledning träffa rätt varje gång.

Här berättas skrönor och annat; nyttiga erfarenheter delas. Barn stojar och leker i den 33-gradiga värmen. (Hur orkar dom?) Vi andra försökte undvika varenda solstråle med diverse patenlösningar. Skugga, skugga, tack!

Och så äter vi varmkorv med bröd, av traditionellt snitt, även om en smålänning undrade om det inte fanns "korv med halvräk". Uttalad på småländska förstås. Tydligen en typisk variant från Vimmerbytrakten.

Men standardvarianten fick duga.

*****

Ibland blir man överraskad.

Att man inte sett allt här i världen har jag sedan länge insett. Ibland önskar man det, när man ser hur läget är runt vår planet.

Men tack och lov finns det ju positiva nya erfarenheter att glädja sig åt också. 

Igår såg jag en "mysko" fjäril, som landade i gräsmattan en bit ifrån mig. Naturligtvis smög jag närmare, och lika "naturligtvis" flög den iväg innan fotograferingen. Men den kom tillbaka. Gång på gång. 

Till slut kom jag lite närmare. Men den vägrade visa upp sig. Envist knipande ihop sina vingar för att inte visa upp det vackra mönstret på sina mörka vingar. Men den har väl insett sin uppgift här i världen. Vet man inte vart man är på  väg; fråga Kartfjärilen. 

Om du sedan kan förstå dig på kartan på vingarnas undersida - det var en annan sak.

*****

Och vad gör vi ...

.. denna dag? Ja - inte mycket. Det blir frukost på brotrappan. Länge. Följs av en promenad i solvärmen. Ner till Nyckelsjön för att se om det är algblomning på gång. Vi kunde inte avgöra det, men vattnet såg lite grumligt ut. 

På hemvägen studeras vägkanternas djurliv. Påfågelöga, nässelfjäril och ett lamm som gärna ville bli klappat. 

Ja - det var väl det, hittills. Skönt att göra just ingenting.

*****

Byter utsikt ...

.. för några dagar. Nyss gick en hollywoodkändis förbi på vägen nedanför oss.

Vi väntar på att värdinnan ska bjuda till bords.

*****

Ukraina, Kina ...

.. och en mängd andra saker har idag avhandlats i en by utanför Luleå. "Ålderskrämpor" av de lite bagatellartade slagen - humoristiska, rentav. Det hann vi också med. 

En god sallad med torkad skinka och fetaost med mera, ingick också i programmet. Liksom bubbel i glasen - ja, för andra. Jag körde.

Presenter blev det också. Och kaffe och tårta ute i lusthuset.  

Det var nämligen så att min lillasyster fyllde 80. (Jag har ju en storasyster också, som blir 82 i höst.) Syskonträff, alltså. Alla tre samlade. Lillasyster och svåger (som förresten blev 80 i juni) bor i Stockholm, men har en ombyggd bagarstuga att disponera vid det gamla föräldrahemmet, som fortfarande bebos av min svågers släkt.

Glatt och trevligt. Vi har roligt när vi ses.

*****

Och bara för att ...

.. det är rätt tomt här, betyder inte att jag gått under jorden, eller har slut på idéer, eller nå't sån't. Nej - det betyder bara att dagen har varit händelselös. Dessutom felidentifierad. För som det ofta blir, när man har sex månaders semester två gånger per år, så blir dagarna vad man bestämmer att de ska bli. 

Alltså - igår var vi ute på festivalen. Träffade folk. Lyssnade på musik. Strosade omkring i stan och tittade på alla aktiviteter i varje gathörn. Lite sån't gjorde vi idag på dagen också. Och då kändes det som söndag. Flera gånger under dagen fick jag verkligen tänka efter, för att inse att det faktiskt bara var lördag. 

Vänta bara. Så blir det för dig också, när du slutat jobba.

*****

Kvällen blev ...

.. fin, med varmt och torrt väder, stick i stäv med det som utlovats från SMHI. 

Folk i massor på stan. Festival. Skön stämning. Folk är glada. Träffar många bekanta. Tar en irish coffee, som jag inte druckit på 25 år. Minst.

Går sakta hemåt strax före midnatt. 

*****

Här kommer ...

.. man hem från skogen och får genast ta itu med jordbruksfrågor. Trodde jag lämnat det i stugan.

Som du vet pågår skörd av nyligen mognad kumquat. Den är inte helt klar. Men vad hittar då citruslunden på att göra? Jo, den sätter igång med en blomning, ymnig blomning - aldrig har jag skådat dess like.

Jag såg knoppar i måndags. Idag är mycket utslaget och en hel del redan utblommat. Den är snabb.

Med tanke på att citruslunden är belägen på en inglasad balkong, är insektslivet begränsat, även om glasningen har öppning mot sommaren. Alltså får jag anta rollen som pollinatör. Ett hästjobb. Här var det ju hundratals blommor som jag skulle besöka.

Nåja - vi får ta det som det är. Skörden blir om ett år. Återkommer då med rapport.

Blommorna trängs tillsammans med frukterna. Doften stark och god.

*****

Vi väntade ...

.. regn idag. Jo - det var skyfall i en kvart. Sedan försvann molnen raskt och lämnade himmelen helblå långt in på kvällen. 23 grader. Det duger fint.

De första guldvingarna för säsongen visade sig också. 

Vitfläckig guldvinge.

*****

Det är bara att konstatera ...

.. att vi går mot mörkare tider. 

Sedan några dagar så orkar solen inte över den där tallen. Av oss namnad Toalettborsten.

*****

Utveckling

Redan före klockan sju på morgonen väcks vi av skramlande maskiner. Jag tittar på klockan en gång till. Jo - tio i sju.

Det läggs bredband i stugområdet. Igen! 

Senast var det sommaren 2020. Vi var inte med på den resan, och det är vi inte nu heller, vilket säkert väcker förvåning. Men vi klarar oss bra med vårt mobila bredband. Funkar utmärkt.

Nu är det närmaste grannarna som krupit till korset. De var heller inte med från början. Men vi är ståndaktiga. Varför återgå till tråd? Är inte trådlöst häftigare?

Så nu grävs det. Djupa diken. Över stock och sten. Vad blir nästa fas i utvecklingen?

*****

Ibland ...

..blir inte muffinsarna som tänkt. 

Men en tjuvsmakning berättar om utsökt smak.

*****

Diagnos

Jag vet inte hur det är hos dig, men här i stan ser vi. och framförallt hör vi, symptom som jag inte förstår mig på. Det är kanske främst på kvällarna som det yttrar sig. Men även dagtid händer det att man får hålla för öronen.

Jag talar om ungherrar. Ungherrar som är motor- och kanske även "musik"intresserade. De verkar ofta rätt välbeställda. De yngre har oftast så kallade a-traktorer; ombyggda gamla bilar. Och har de råd med bränslet, så är det väl inte så konstigt att de vill kunna ta sig från en plats till en annan.

Men sedan har vi  en annan kategori. Något äldre, men fortfarande unga.Men dessa har riktigt körkort, så de är förmodligen också myndiga. De kan ha väldigt flotta bilar, så fattiga verkar de inte.

Båda dessa kategorier ägnar sig åt ljudliga, ja mycket ljudliga sysselsättningar. Dels spelar de musik i sina fordon. Och de spelar högt. Fordonen vibrerar av musikens bastoner och sångare gapar ut sina melodier så att fönstren skakar i huset där vi bor. 

Lägg därtill att det tydligen är häftigt att inte ha ljuddämpare i motorn, samt att gasen i botten ofta är det som gäller mellan gatukorsningarna. Avgaserna överröstar ofta musiken. Så kallade avgasknallar räknas tydligen också till attraktionerna.

 Och jag begriper ingenting. De tror nog att de attraherar någon folkgrupp. Oklart vilken. Det har jag heller inte lyckats utröna. De flesta som råkar röra sig utomhus ryggar snarare tillbaka och tar sin tillflykt till något skydd i närheten.

Mina funderingar kring fenomenet har i alla fall utmynnat i en diagnos. Eller två.

Dåligt självförtroende. 

Eller kombinerat med en annan: Grav impotens.

*****

Vad hände ...

.. idag då? Ja - inte mycket att skriva hem om. Det var en gråmulen morgon med lätt regn. Inget aktuellt pyssel på gång. Efter frukost kom beslutet. Vi åkte hem till stan. Egentligen var måndagen tänkt för den utflykten, men skulle vi nu bara sitta inne och titta på regnet kunde vi göra mer "nytta" i stan. Jag kunde printa alla protokoll och annat material som uppstått i sviterna av samfällighetens årsmöte. I stugan kunde jag skriva dem, men där finns ingen skrivare. Och protokollen måste ju skrivas under på riktigt. Justerarna ska också göra sitt jobb. 

Så fick det bli. En sväng till tvättstugan också. Men sedan blev det, förutom en promenad när regnet upphört, bara slappa timmar. 

Då kan vi nyttja morgondagen till att fara ut till skogs igen. För då ska solen skina. Och så kanske vi får träffa silverblåvingen, som jag senast såg igår. En hona. Den ser inte ut sådär i södra Sverige. Där är den mer eller mindre helt mörkbrun. Men här i norr klär den upp sig med en blåskimrande slöja. 

*****

Håller du tätt?

Nu ska vi av integritetsskäl inte tala om dina eventuella inkontinensbesvär. Det här handlar om synen. Ögonen, närmare bestämt.

Den här årstiden ser jag solglasögon på var och varannan människa. Många verkar trivas i dem och använder dem även i mulet väder. Jo - de är ju bra om man vill spana på medmänniskor utan att avslöjas med att snegla på dem.

Men många solglasögon verkar bara vara för syns skull. Inte den egna, utan meningen är att andra ska tycka att de är snygga, originella eller fräna. 

Låt inte solen titta in.

Men så var det detta med att hålla tätt. Tänk nu på hur ett par mörka solglasögon fungerar, och ska fungera. De ska dämpa det inkommande ljuset till ögat. Det är det som är meningen. När ljuset dämpas, så vidgas din pupill, eftersom det så att säga blir mörkare bakom solglasögonen. Det skyddar. Är det då så nyttigt om solen liksom tittar in över kanten på glasögonen. Nej - där har vi kärnfrågan! Det kan innebära att solglasögonen istället för att skydda, skadar mera. 

Så handen på hjärtat - hur har du det? Håller du tätt mot solen? Eller har du leksaksglasögon?

*****

Du hänger väl med ...

.. via länken här i högerkanten. Solligan 2022 är igång. Och vem leder sedan i midsomras? Ja, inte är det Karlstad. Kolla själv!

*****

Nog undrar man

Insektsvärlden kan vara rätt komplicerad. Det finns så många olika arter, och därmed beteenden, som filurerna kan hålla på med. Mest för att säkra sin existens genom att bygga bon, se till att försörja sig m.m. Där ingår ju förstås också sysselsättningar för att säkra artens framtid.

Men idag blev jag faktiskt rätt konfunderad över vad jag hittade klättrande i ett ax av jätteormrot. Jag var liksom tvungen att peta i "klumpen", för att få lite bättre grepp om situationen. Det vanliga är ju då att insekterna flyger iväg i panik. Så icke denna gång. Istället fick jag vara med om att tre, för mig okända individer, tätt sammankopplade klev ombord på mitt pekfinger. Jag kunde alltså studera dem ordentligt. 

Jag vet inte vilken art det är. Men jag har kontaktat kunniga för att berätta. Samtidigt har jag frågat om något kan berätta vad djuren håller på med. Trekant har man ju hört talas om, förstås. Polyamorösa.

Hm?

*****

Omslag

 - Det betyder att det blir kallväder, sa alltid mamma, när domherren dök upp mitt i sommaren.

Kanske för att just den fågeln ofta förknippas med vinter och jul.

Nu dök den upp och började knapra i sig penséblommor i en kruka på vår terrass.  Inte mig emot. Vi hade faktiskt tänkt tukta den där krukan för att få ny och fräschare blomning.

Så - välkommen till oss, domherre. Men du kan väl strunta i att dra hit oväder!

*****

En vanlig dag

Månen försöker göra sig påmind.

Så blev det en vanlig dag. Precis som de flesta andra. Inget särskilt på programmet, det får bli som det blir. Och naturligtvis blir det en hel del, konstigt nog. 

Gräsklippning för Benke. Pappersjobb för mig. Pappers och pappers förresten. Digitaljobb, borde det nog heta. För jag satt vid datorn någon timme och skrev protokoll från samfällighetens årsmöte i lördags. SamfälligheternAs årsmöte ska det vara. För jag är ju sekreterare i två stycken. Varför ska jag nöja mig med en.

Sen fick vi ju matbrist också. Ja - några råvaror som tagit slut. Det var bara att ta bilen och åka in till Råneå och handla. Jag gillar den byn, trots att deras mataffärer är dyrare än de vi har hemma i stan. Stämningen i byn verkar så hemtrevlig på något sätt. Där satt en hel familj i parken och spisade Langos från ett ambulerande gatukök som ställt upp sin matvagn vid torget. När jag hade handlat klart och gick tillbaka mot bilen var det en liten grabb på sisådär 5-6 år som fick syn på mig och ropade hej och vinkade glatt. Ingen jag kände. Inte heller pappan, som kom fem meter bakom pojken, var bekant. Han hälsade också glatt och skrattade åt sonen. Jag gillar sån't. 

Men sedan var det väl allt vad gäller sysslor - ja, förutom matlagning och besök av samfällighetens revisor som skulle skriva på lite papper. 

Alltid är det nå't.

*****

Olika äro ...

.. regnets faser.

*****

- Du hade ju kunnat ...

.. gå ut och duscha så hade vi sparat varmvatten, sa jag till Benke.

*****

Kvinnorna runt The Beatles

Dags för en kulturkryssning igen. Precis som förra måndagen.

Den här gången en längre tripp. Målet var Junkön, en ö med mycket kultur. Där finns museum, konstgalleri med mera. 

Kvällens huvudnummer bestod av Beatlesmusik. Skellefteåduon Saga Eserstam och Hans Ericsson berättar historierna från bakom kulisserna, när The Beatles växte fram till världens bästa pop-band. Vad hände i deras familjer, fruar, mödrar, syskon eller barn, när kvartetten jobbade? 

Bra och personligt framfört.

En lyckad kväll i en vacker skärgård.

*****