Det innebar också mänskliga möten, förstås. De flesta okända, men också bekanta.
- Magnus - gift med en kollega till mig.
- Jeanette - f.d. kollega som jag inte sett på ... ja, 30 år eller nå't. Vi fick en pratstund.
- Hjördis - svärmor till kollega.
- Lennart - f.d. granne.
- Göran - kund till mig, som satt och vinkade innanför kaféfönstret.
Jag gillar sån't.
*****
Mänskliga möten betyder mycket, det bästa av allt. Tänker på hur vi snart går in i fjärde året med den ständigt muterade virusgalningen plus övrig extremgalning och så allt våld och ondska överallt.
SvaraRaderaKan rekommendera pusselverksamhet, gärna 2000 bitar att turas om med, man "ser" väldigt olika och intressant bara det. Personligen har jag nytta av min jakt på avvikande celler, tittar en stund bland tusen bitar och hittar den rätta☺️, maken bara gapar och en kollega på besök jobbade lika, så kul! Men förskräckliga motiv att lösa, försök att hitta något utan mossa i hela motivet😄
@Monica
SvaraRaderaPussel kan vara kul. Men det tar ju lite tid att få ordning på ett tusenbitars och vi har ingen plats för något som ligger och ligger och ligger i väntan på att blir klart.
Sant, jag är trött på detta för vill ha tillbaka vårt matbord med iläggsskivor, tänkte mig en ny duk där☺️, men ger inte upp, det ska bli klart och maken tar oftare en vända dit nu. En intressant sak är att när jag fått nog går jag iväg, tar en kopp kaffe eller läser något, återvänder och hittar tio bitar som passar.
SvaraRaderaÄr lite lika om man sitter med sudoku eller eller liknande, där kan räcka med att skaka på huvudet, sjunga en snutt och så plötsligt är det löst.
Hjärnan är intressant och precis så ska man göra.
Och vi har det olika, min tanke är ju att lösa och lägga undan det om vi nu inte ska rama in det😄kollegan har flera rum med stora bord och pussel på gång och något med de är tveksamma att slutföra. Men de andra får ta sin tid. Inte tänkt på att vi har så olika plats.
SvaraRadera