Mat och sån't

onsdag, oktober 12, 2022

Överraskad

Det pratas väldigt mycket för närvarande om hur eländigt vi är på väg att få det. Det är höga bränslepriser, katastrofala elpriser, och stigande matpriser. Detta förväntas drabba många och ställa dem på ruinens brant.

Om du klickar kan du kanske läsa
Men hur är det egentligen? Läser en artikel, som berättar att vi svenskar lägger cirka 14 procent av våra inkomster på mat. Det var annat på 50-talet då andelen låg på 30 procent. Detta enligt Statistiska centralbyrån. Hade vi levt i Tanzania hade vi lagt bortåt 60 procent av inkomsterna på mat. Det skulle motsvara 12400 kronor per månad om vi lade samma andel av lönen på livsmedel. 

Tidningen VI överraskade igår med att dimpa ner i lådan såhär mitt i månaden. Men det är ett special-/temanummer som heter VI Mat. Hela tidningen handlar alltså om vad vi äter. Inte en massa recept, utan mer om vad och varför vi äter. Mycket intressant finns att läsa. Bland annat det där om matpriserna. Blev du överraskad av det som stod där?

Visst har jag märkt att det blivit dyrare oavsett om jag väljer COOP eller ICA, eller något annat företag inom branschen. Pensionär som jag är borde jag kanske vara orolig. Men jag vägrar. Vi har haft låga livsmedelspriser i en lång räcka år. Vi har dessutom varit, och är bortskämda med att kunna gå och köpa mat närsomhelst på dygnet. Sån´t kostar förstås. Dessutom är vi förmodligen inte så himla duktiga på att äta allt. Vi slänger en hel del mat. Då menar jag generellt, för i det här huset äts de mesta upp.

Kanske finns det andra utgifter som kan bantas i många hushåll. Jag vet att det finns s.k. fattigpensionärer, men det finns också hushåll, där mycket onödigt drar pengar. Jättebostäder - när jag ser unga människor bygga sina hus med 150 kvadrat eller mer, då hoppas jag att de inser att det kanske kostar mer, nu när räntorna stiger. Kanske ska man se över sina abonnemang också. Netflix, Via-play, Cmore ... Kanske räcker den summan till lite mat, som stigit med 10 procent i pris?

Tycker du jag är hård? Välkommen med din moteld!

En av Sveriges bästa tidskrifter. Överraskar.

*****

9 kommentarer:

  1. Man får prioritera på ett annat sätt helt klart

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Babsan

      Vi har en annan verklighet att förhålla oss till, av kända anledningar.

      Radera
  2. Svårt att komma med moteld när man håller med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Gunnel
      Det är helt okej att låta bli. 😊

      Radera
  3. Om man verkligen ska ta i detta med att få ned sina mat- och hushållskostnader ska man handla on-line. (Där det går förstås). Jag lärde mig det redan i Frankrike där detta introducerades tidigare än i Sverige. Det blev räddningen under pandemin dessutom - vi hade då - och har fortfarande hemkörning av vår månadshandling och slipper utsättas för smitta och kånka på tunga matkassar.
    Som en sån här superstammiskund får jag dessutom mängder med bonuscheckar, specialerbudanden och rabatter som väl skulle täcka den extrakostnad det innebär att köra runt och jaga extraerbjudanden i olika affärer.

    Genom att enbart ”vandra digitalt” i vårt mycket stora och välsorterade ICAs olika matvaravdelningar, perfekt strukturerade och dessutom med en lista på de egna personliga mest inköpta varorna att börja med, har våra matkostnader gått ned med ca 2.000 kr per månad. Undantag förstås när vi har gäster eller vid kräfttider och födelsedagar. Men det gäller att vara stenhård. Tar osten slut innan månaden är över, ersätts den av tubkaviar. Går rågbrödet åt fortare än tänkt, ja då bakar vi brödet i den utmärkta bakmaskinen - torrjäst och mjöl finns alltid hemma. Jag kan dessutom matlagnig från grunden och kan ta hand om rester likaväl som att laga exklusiva middagar. Majoriteten av våra grönsaker är dessutom frysta . Bättre kvalitet, mindre risk för spill och bra utbud. Vi lägger dessutom inte ett öre på kaffe eller fikabröd - vi har inte den sortens vanor. Färdigjuicer och Proviva som är rena sockerbomber som vi båda måste se upp med och mjölk som bara svenskar dricker i vuxen ålder finns inte här heller. Vi äter bara ett tillagat mål per dag, till lunch och äter som tyskarna oftast Abendbrot med olika tillbehör på kvällen.

    Sen har jag sagt upp Netflix och SvD. Har inga andra abonnemang som Spotify eller ljudböcker. Sett över alla våra försäkringar och bytt där vi kunnat. Enbart trafikförsäkring på bilen som ändå är upp åren men still going strong. Och vi kör minimalt, tack och lov har vi allt vi behöver på nära håll i vår lilla stad! Ändrat våra mobilabonnemang till alldeles utmärkta Hallon, stängt av golvvärme och handdukstork i badrummet och tagit fram fårskinnstofflor och varma plädar inför vintern. Vi kommer att klara inomhustemperatur på 18 grader, det har vi gjort förr. Och håller på att återigen rensa garderober och förråd på saker som kan skänkas eller säljas för att få in en extra slant. Resor finns inte på kartan (!)inte ens i Sverige - för dyrt nu helt enkelt!

    Min ”moteld” är egentligen att genom att visa upp det vi redan gjort (inte för att skryta eller framhäva oss) och kommer att göra är sånt som alla skulle behöva tänka igenom och också genomföra. För den egna ekonomins skull (vi är helt enkelt tvungna) men också av solidaritet. Så jag håller med dig. Det kommer att bli tuffa tider nu men mycket kan man göra själv ändå!

    SvaraRadera
  4. @Monet

    Du pekar på ett utmäkt sätt på detaljersom kan bli alltmer "vardag" för oss alla. Vi kan alltså konstatera att det kanske blir en återgång ett par decennier. Vi mådde inte särskilt dåligt då heller. Det är upp tillen själv att anpassa sig.

    SvaraRadera
  5. Kanske ska tillägga att om man är född på 40-talet och under ”den riktiga” efterkrigstiden så sitter den här sortens tänkande sen barndomstiden ordentligt fast. Det är stor skillnad på mig som är född 1944 och min yngsta syster, född 1955 som har vuxit upp i det fullt ut blomstrande framtidshopp-Sverige som var då. Vi har helt olika tänk och erfarenheter av tuffare tider, något hon och hennes generation egentligen aldrig varit med om.

    Jag har också tillbringat tid som au-pair i efterkrigstidens sönderbombade Tyskland och lärt mig hur man skrapar varje smörpapper minutiöst rent och upplevt samma sak i sextiotalets England och nu på 2000-talet i Frankrike. Krigsårens vedermödor finns kvar, många som var med då lever faktiskt fortfarande (min mamma, 97, t ex) men framförallt har man överfört minnena till nästa generation och till nästa. Man är alltid förberedd, samlar sig snabbt och är blixtsnabbt organiserad och framförallt samarbetar man och arbetar solidariskt över klassgränser på ett sätt som inte alls existerar i Sverige. Vi är inte kris- eller krigsvana helt enkelt och det är ju inte vårt fel. Men vi kan som sagt var sätta på oss fårskinnstofflor istället för att som nästan enda land i världen springa runt i strumplästen och frysa om fötterna. Och lära oss hur man lagar mat på spritkök och laddar mobilen genom en vevradio som samtidigt tar in P4! Värre saker än så kan inträffa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Monet

      Så rätt! Fjällvandringar i 14 dagar lär man sig mycket av. Ingen el. Bara den mat man orkar bära tillsammans med bostaden/tältet. Bad i kalla jokkar. Ingen kontakt med omvärlden.

      Som sagt; lärorikt.

      Radera
  6. ELIZA19:22

    Bra,Monet!Helt rätt tänk...Gjort likadant,spritkök,gasolkök,kompressor inköpt...Ved,,fulla källaren...Tvättat upp 10 filtar...Fårskinn både på fötterna och under rumpan...Född 57,så känner igen det du säger! Vi är bortskämda...Handlar på X priser...Frysen knökfull...Skojade med maken,att ska strömmen klippas,så måtte det bli när det är minus grader...Då får vi fylla dyn lådan ute med frys varorna...Den är helt tillsluten...((Vi har en mus som bor under trappen på verandan))Den är ju söt,men får inte äta upp våran mat...

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.