.. röra på sig. Därför blir det en liten fotvandring även idag, när dessutom temperaturen ligger bra till. Nej, solen skiner inte, men vinden är rätt svag.
Inte kan man undvika vatten heller. Så är det ju när man bor nära havet och har stora fjärdar på båda sidor om innerstaden, där vi ju bor.
Vi går raskt. Vill få upp pulsen. För det ska man ju, enligt alla förståsigpåare. Inte mig emot. En intressant forskarrapport visade nyligen att det där "heliga" tiotusenstegsmålet, är något som vi fixerat oss vid. Ja, jag kan mycket väl passera det och där bortom ibland. Men nu har man kommit fram till att allt bortom 6000 steg ger ingen extra effekt. (!!!) Eller i alla fall inte något märkbart mervärde.
Så vad gjorde vi idag. Jo, det blev 6134 steg. Hittills. Sedan vet man inte vad resten av dagen resulterar i.
Idag var det inte så många som doppade sig när vi gick förbi. Men det har tydligen funnits andra dagar, vilket skrevs om i dagens NSD.
 |
| Dessa två verkade nöjda med temperaturen idag. |
*****
Jag tror att jag kommenterat detta förut. Att folk är fullständigt grundlurade när det gäller detta med de 10.000 stegen. Det härrör sig från en japansk reklamkampanj för en av de första stegräknarna på 60-talet där man fastnade för att tecknet för 1.000 liknade en gående person. Bara att googla så finns all information där.
SvaraRaderaSen föll det där i glömska och när återigen började hajpas just kring antal steg på 90-talet var det först 2 km som gällde, sen kom 3.000 steg och under en rätt lång period 5000 steg. Varför det plötsligt steg till det dubbla vet man ju inte - det kom ju i samma veva som PT och Gym, pulsmätning och Appleklockor och allt annat trams nutidsmänniskor stressar sig med.
I vår ålder och vänkrets är det statistiskt så att de flesta som måste byta knän och höfter på löpande band (eller göra om operationerna) är de som fnattat runt och mätt steg. Och skrutit inför sig själva och andra om det. Det slår aldrig fel. Och sen sitter de där med käpp, kryckor eller rollatorer och har slitit ut sig och sina leder helt i förväg. Rena idiotin om du frågar mig och inte det minsta vetenskapligt belagt heller. Jag kommer dessutom från över 10 år i Frankrike med en sjukgymnastikstradition som handlar om att lyssna på kroppen, ta det lugnt och i varsam takt istället för det hurtfriska ”opp och hoppa”. Det gäller också att hoppa i isvatten - man vinterbadar NU därnere eftersom det är osedvanligt varmt för säsongen och vattentemperaturen ligger runt 15 grader. Plus!
Tecknet för 10.000 ska det vara förstås.
SvaraRadera@ Monet
SvaraRaderaMen oavsett nivå - stillasittande är inte bra.
Självklart inte! Man får laga efter läge.
SvaraRaderaDet där med bad i isvak känns för mig helt orimligt. Specielt på det sättet min yngsta dotter gör, utan bastu bara plums i vaken. Nej jag håller mig på torra land och inväntar dryga +20 innan jag ens funderar på att hoppa i. Men rör på mig gör jag så där lite lagom. Blir en del steg bara på väg till jobbet. Det får räcka med det.
SvaraRaderaMed den erfarenhet jag har av medpatienter och andra med knäproteser, människor jag mött under årens gång - och det är i alla fall under fjorton års tid - så inte är det människor som ”fnattat runt och mätt steg” som fått nya knäleder. Det har varit alla möjliga orsaker; övervikt, tunga och enformiga arbeten, mycket stående eller liggande på knä och promenerande på hårda stengolv under heldagar på olika arbeten osv. Många jordbrukare och golvläggare har jag träffat i ortopedens korridorer! Och ingen får mig att tro att människor som rör sig ofta - även om dom nu räknar steg - skulle bli sämre i lederna av detta. Själv går jag inga tiotusen steg per dag, men det kan man ju göra UTAN att gå i världsrekordstempo. Inte går jag på gym heller, men tror verkligen att det gör nytta! Och det är ju som Bert säger, att vitsen är ju att pulsen ska höjas, i alla fall om man vill få bättre kondition och ork. Elisabet
SvaraRadera@ Kersti
SvaraRaderaVardagsmotion ska inte förringas. Gå i trappor om man kan, lär vara en mycket bra aktivitet. Stå på ett ben och träna balans kan man göra när man borstar tänderna. Öppna dörrar för hand istället för att i tid och otid bara trycka på en knapp.
Det finns mycket.
@ Elisabet
SvaraRaderaPulshöjning är grejen. Nyss fick vi veta att "fem minuters rask promenad om dagen ökar livslängden med 4 år. Risken för diabetes minskar med pulshöjande rörelse en gång per halvtimma". Forskningsrapport från Göteborgs universitet.
Kallbad gör mycket gott både för kropp och knopp! Började kallbada i mars i fjol och längtar till söndagseftermiddagarna när vakbadet o älven är tillgängligt. ellem
SvaraRadera@ellem
RaderaSe där! Då är det bara att sätta igån i januari i år. 👍😳🥶
Bert. Hur exemplifieras ”pulshöjande rörelse en gång per halvtimme?” Ska man upp och hoppa från tv-soffan (kanske under reklamen då?) eller resa sig varje halvtimme från skrivbordet och springa runt kvarteret? Det låter som mycket av sånt här som framförs som seriösa hälsoråd som rena tramset. Det är förstås fullkomligt vedertaget att människan är gjord för att röra på sig. Men hur, när och på vilket sätt är ju helt beroende på övrig hälsa, ålder, medicinering (betablockerare t ex förhindrar effektiv pulshöjning och det är en vits med det).
SvaraRaderaMin svärfar, som f.ö blev 103 år, var stridspilot och som sådan tvungen att vara i fysiskt god form. Han gick inte en timme på något gym, vars motionscyklar han skrattade åt (när man kan cykla i verkligheten och höra fågelsången), seglade långt upp i åren, gick (obs) långsamma skogspromenader med hunden, meckade med bilen, klippte gräs, räfsade löv, dammsög, stuvade diskmaskin och andra vardagssysslor efter pensioneringen och gick flera gånger dagligen upp och ner i deras trappa. Han rökte i många år, som alla andra på 40-talet, drack sherry eller gin&tonic innan middagen varje dag och gärna vin till maten (som var av medelhavstyp och definitivt ingen stabbig husmanskost). Han var från Norrland och uppvuxen med skidåkning som han var fenomenal på och åkte långt upp i åren. Tills ett benbrott satte stopp för det och han själv insåg att den typen av aktivitet var förbi.
Det han gjorde däremot var att hålla sig mentalt i form med musik, språkkuser för att hålla sin flytande italienska vid liv, litteratur, korsord, tidningsläsning, resor med kulturell inriktning, men framförallt genom att tillsammans med min mamma, (nu 97, klar i huvudet och hemmaboende utan någon hjälp), hålla sina sociala relationer aktiva och vid liv. Otaliga är festerna, hemma eller på mässen genom åren, de dagliga telefonsamtalen med alla vännerna, födelsedagsfiranden och senare i livet olika typer av stöd- och hjälpinsatser från hans och min mammas sida. De körde sina skröpligare vänner som en slags väntaxi, lagade mat till dem och tillbringade timmar i besöksstolen vid deras sjukhusvistelser. När han fyllde hundra år kom över 150 personer på hans mottagning och vid begravningen var kyrkan överfull.
Inte var det några pulshöjande åtgärder eller 10.000 steg som ledde fram till det här långa livet. Förstås en kombination av livsstilsfaktorer varav man idag VET att de sociala aktiviteterna och kontakterna med vänner och familj betyder mer än allt annat sammantaget. Att krångla till livet på det sätt som nu görs och spotta fram olika typer av forskningsresultat kring fysisk aktivitet, ryckta ur sitt sammanhang, bidrar bara till ökad stress vilket är helt kontraproduktivt eftersom det förkortar livet i sin tur.
Jag är själv just nu med i en studie på Karolinska på distans med sjukgymnastik via zoom en halvtimme två gånger i veckan med konditionshöjande inriktning. Jag har mycket prat med min sjukgymnast om just de här frågorna och hon är helt enig med mig om just det här hajpandet, bl a om antal steg. 150 minuter per vecka med någon typ av fysisk aktivitet, lätt eller måttlig, är de riktlinjer som gäller nu. Sitter man stilla framför dator eller tv räcker det med att resa sig och gå på toaletten eller bara sträcka på sig några minuter varje eller varannan timme, mest för blodcirkulationens skull. Och hon håller med om risken för förtida ledförslitningsskador vid överdrivna gånginsatser. Varnar dessutom för att i de här åren stå på ett ben och borsta tänderna eftersom fallrisken är stor och benbrottskonsekvenserna värre. Vill man träna balansen genom att stå på ett ben ska man ställa sig med baken mot ett hörn i köket och med en stol att kunna ta tag i framför sig!
Med allt detta sagt gör var och en förstås vad man kan, har fysisk, praktisk och ekonomisk möjlighet till och framförallt mår bra av!
Ps. Ifall du undrar över varför min svärfar och min mamma tillbringat livet tillsammans är det för att jag varit gift med hans son. Så han har samtidigt varit min styvpappa
SvaraRadera@Monet
SvaraRaderaTack för dina mångordiga kommentarer.
Vad gäller pulshöjande effekter, så tycker jag det du berättar om svärfar, med otaliga fester och ett socialt nätverk givetvis är pulshöjande jämfört med en soffliggare.
På mitt jobb hade vi ofta "larmklockor" som innebar att samtliga vid sina skrivbord, där man satt böjd över sin dator, uppmanades att stiga upp och röra på sig, ändra borden till ståbord, med mera med mera ..... Alltså vardagsmotion en eller två gånger i timmen. Att ändra puls behöver inte betyda andfåddhet i alla lägen.
Därmed avslutar jag denna "debatt". Måste stiga upp från datorplatsen. ;-)
En kort kommentar eftersom det uppenbarligen är vad som gäller här: jag, min man och våra vänner är mellan 10 och 15 år äldre än du. Det händer mycket på den tiden, du lär bli varse det!
SvaraRaderaEn kort kommentar, Bert är ganska gammal faktiskt😄
SvaraRadera@ Monica
SvaraRaderaJepp - blir 74 i år.
Mmm. Och jag som ligger närmare Bert i ålder men har en man som snart fyller 83 ser vad som händer i det tidsspannet. Man har inte mycket tid på sig att ”fnatta runt” med stegen då - annat är prioriterat. Och som en sista kommentar är det så att vänner och bekanta runt om oss som opererats har gjort det för höftledsförslitning, inte knän. Där är det säkert så att övervikt, golvläggning och stengolvsarbete påverkar mest.
SvaraRadera