.. och hade just tagit de sista tuggorna av dagens lunch, tillsammans med Lena, när jag plötsligt känner någon precis bakom ryggen, som drar fram en stol och sätter sig till rätta vid vårt bord.
- Hej, hur har ni det idag?
En ung kille, sisådär 20-25, med trevligt utseende och glad min vill veta.
- Jo, det är bra, sa vi lätt överraskade.
Jag trodde det var en bekant till Lena. Hon trodde nog för ett ögonblick att det var någon som vi kände.
- Vad har ni ätit idag. Jag vet inte vad jag ska ta, sa han.
- Vi åt kalvfärsbiffarna. De var goda.
- Ja, här är de också kända för sin goda fiskgryta, fyllde jag i.
- Jaha. Ja, då vet jag lite mer. Ha en bra dag.
Han reste sig och gick iväg.
Vi tittade överraskade på varandra.
Jag hann ju förstås tänka att han var en försäljare av något slag. Eller mormon, Jehovas vittne, eller något ditåt som nu skulle värva oss.
Men så var det inte. Det var egentligen bara trevligt.
*****
Det var nog en pratglad västerbottning :).
SvaraRadera@Elisabet
RaderaEller en tyst norrlänning.