Jag trodde hon skämtade ...

.. när hon sade att jag hade så fina fötter. Det har aldrig någon sagt till mig förr. Allra minst jag själv. 

Mina fötter har alltid varit smala, med långa 'pianofingrar' till tår, som jag till mina systrars förvåning till och med kunde plocka upp en penna från golvet med. Gripa den och lyfta upp. Det hände väl inte så ofta och framförallt inte de senaste decennierna.

 - Menar du det, sa jag. 

 - Jovisst - släta och fina. Och titta här. Du har ju hår ovanpå stortån. Det är ett gott tecken. Det betyder att du har bra cirkulation i fötterna. 

Hon fortsatte.

 - Hade en gång en kund som jag sa samma sak till och han tog sig åt huvudet och sa: Då förstår jag varför jag inte har nå't här. Han var totalt hårlös på knoppen.

Vi skrattade åt situationen.

Hon jag skrattade med var alltså fortvårdare. Jag upplevde lyxen av fotvård. En julklapp. Det är två år sedan sist, så jag kan inte säga att jag gör det regelbundet. Men det kanske man borde. 

En dryg timmes omsorg. Nedslipning av en kartnagel och finklippning av de där små på de mindre tårna, som kan vara rätt svåra att fixa själv.

Nu har jag ännu finare fötter än innan jag kom. Och eftersom de enligt henne var så fina redan då .... Oj, oj, oj ... Då kan du ju bara föreställa dig hur de ser ut nu. Det är bara att hoppas att de håller sig till sommaren, så man kan visa upp dem lite mer i offentligheten.

*****