Konstmusik

Igårkväll var vi på konsert. En lite annorlunda sådan. Vi satte oss vid kafébord. Utan kaffe. Några köpte vin i baren och satt och sippade på ett glas rött eller vitt.

Den här gången gällde det konstmusik. Delar ur den välkända kammarorkestern Norrbotten NEO (De är nog mer kända utanför länet, ja utanför Sverige. Du känner förmodligen inte till dem.)

Kvällen bjöd på musik av Francis Poulenc, Ástor Piazolla, Lili Boulanger, Nino Rota och Johan Ullén. Nittonhundratalsmusik genomgående, och helt okänd musik för mig, även om jag kände igen flera av kompositörsnamnen. 

Konstmusik är ju inget man går och nynnar på till vardags. Nej, det är invecklade toner i ännu mer invecklade följder. Poulencs Klarinettsonat var akrobatik på klarinett.

Ástor Piazollas Café 1930 trodde jag att jag skulle kunna känna igen. Åtminstone stilen. Känd för sydamerikansk tangomusik som han är. Men det var tji, även om jag tyckte om detta bättre än Poulencs bidrag.

Lili Boulanger var ett namn jag absolut aldrig hört. Hon var född 1893 och dog ung 25 år bara. Stycket som hette D'un matin de printemps (Från en vårmorgon), gav inga vårkänslor.

Sedan kom Nino Rota. Hans namn känner man igen från många storfilmer, Gudfadern, Amarcord, Det ljuva livet m.fl. Hans bidrag här hette Trio och var lite mer publikfriande.

Paus efter den första nästan timmen intensiv musik. Då blev det en halvtimmes paus. Vi gick till baren och köpte kaffe. Satt och studerade utsikten genom glasväggarna högst uppe i Kulturens hus. Vyn över Norra Stadsfjärden, med teaterhögskolan och Norrbottensteatern glimmande på andra sidan, var vacker. 

 Konserten avslutades med den nyaste musiken och musikern i samlingen: Johan Ullén. Hans dryga halvtimme svit Dödssynderna var spännande. Piano, fiol och cello fixade stämning. Jag var mycket imponerad över samspelet cello och fiol. Hur gör dom?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev en härlig kväll.

*****

Läs mer om ensemblen.