Jag tillhör dem (det blir helt fel för mig, jag vill skriva dom) som har fruktansvärt svårt med de och dem och jag begriper inte varför! Oj, så jag kan få sitta och vrida och vända och testar med they och them, men det krånglar sig ofta. Kanske är jag rent av obildbar? (Minns ju när jag i lågstadiet fick skriva ordet "honom" 150 ggr på svarta tavlan, då jag hela tiden stavade det fel. Jo, det fattas nog något i den delen av hjärnan. Och hur blev det nu? Ska det vara dem eller de i min första mening här i kommentarsfältet?
Ja,var är språket på väg??Sänka ribban..Tillåt mej småle...Jag har sagt säkert i 10 år,att ska detta med att läsa och skriva,snart försvinner,ungarna ska bara lita på en "maskin"..Data,telefoner..Och inte ens där är det rätt...Var försvann det där att använda papper och penna? Hur många år går det till vuxna skriver ett X,vid sin namnteckning?Som dom gjorde förr..Och signera med koder där det behövs...Herreminje...
Och du,Elisabeth..Jag var lika obildad i småskolan...Var det i trean vi fick börja med skrivstil? Jag höll på att hamna i "hjälpklass",kunde inte klura ut var "kroken" skulle sitta på U och V...Modern var på möte i skolan,fick sitta inne,hemma,och skriva tills krokarna satt där dom skulle...Och vad modern tyckte om deras förslag,ang hjälpklass,lämpar sej inte i tryck😂😂
"Jag tillhör dem som" som Elisabet skriver är det alldeles rätta, "de" går absolut inte där Bert. Men finns undantag vid formellt subjekt och egentligt subjekt men det är det inte i det fallet. Många det😄. Sen korrekt med those för det föregås av who som det skulle bli i detta, I belong to those who ... Har språkexpert intill här, helt outstanding, och det är något helt annat än självutnämnda språkpoliser, som ger många skratt. Sen är det lite tragiskt när personer som skriver väldigt bra svenska inte tror det själva och också blir rättade av s.k. språkpoliser som har en lägre nivå och gör många fel. Så skrattet fastnar nog lite för det är inte roligt alls.
Och idag har jag sett något helt fantastiskt hur 13-åringar gjort runstenar med ett runalfabete med mängder av text för hand, alldeles otroligt vackert skrivna med illustrationer till. Unga är fantastiskt duktiga och det är så mycket högre krav inom alla områden idag än förr. Och precis som då finns de som behöver extra hjälp idag fast vi inte har hjälpklass. Men kanske inte var så fel. Och där i den meningen ska det vara "de" fast det följs av som, är egentligt subjekt.
Och hjälpklass var inte fel, de som gick i sådan när jag gick på ett stort högstadium har det gått bra för, vissa väldigt bra. Men namnet kan ju ändras och idag finns smågrupper inrättade tidvis för dem med diagnoser men lärare fattas ju alltid.
Och idag behövs särskilda klasser för redan kriminella på högstadiet, ja redan från åtta år säger polisen men så små vet nog inte vad de gör utan saknar helt förebilder och det är en annan diskussion.
Och de hade en otroligt fin och bra klassföreståndare som var med dem på alla raster i ur och skur. Fanns alltid till hands. Vi hade ingen sån lärare. Och allt var förstås inte bättre förr som det Elisabet berättar om de 150 gångerna. Det är misshandel och sadism och den läraren borde fått straff. Någon sådan lärare har jag inte sett skymten av men lite äldre kan berätta om konstigheter och beskyllningar för saker de inte gjort.
Jag tillhör också dem (!) som reagerar över att folk skriver som de talar där ”dom” bara är en liten del av det som är tokigt. Att inte kunna skilja på ”var och vart”, särskriva och för den delen helt ha missat det här med interpunktion gör ju också att språket förflackas. Många unga idag sätter inte punkt, vet inte när komma ska användas, använder semikolon, punkter i rad, skriver stor bokstav som på tyska (thank You t ex) och en del har börjat med de gamla sättet att skriva Du och Dig med stor bokstav.
En enda röra är det tycker jag, relativt nyss återkommen till Sverige och bemött av generellt väldigt dålig svenska. Bara att läsa sin sjukjournal leder ju till skrattanfall om det inte egentligen vore så allvarligt som det är.
Börjar tänka på engelska nu🙂och kommer på att det är väldigt mycket som är annorlunda än i svenska språket. Svenska språket har en tendens att förminska allt. Och vara mindre hövliga. Tjänstetitlar, titlar på verk, konferensnamn, examina, egennamn, högtider, helgdagar, veckodagar, månader, plats och mycket mer: stor bokstav i UK, liten i Sverige.
You används med stor bokstav som artighet och Dear Monica i brev avslutas med Yours ...
I dagens uppväxande släkte är man mycket påverkad av det engelska språket och måste vara noga med att skriva rätt. Engelska är ofta arbetsspråk med de många nationaliteterna som talar engelska och på alla företag med internationella kontakter måste ungdomen skriva korrekt vilket de ofta kan bättre än den äldre generationen som tror att de kan😉.
Ex: Master of Science with Chemistry, tips om tidskrift: Scandinavian Journal of Rheumatology, Uppsala University, Uppsala Castle, Doctor, Professor, ja allt med stor bokstav där vi har liten.
Sedan finns Oxford-komma som ska användas och är förtydligande, det kan påverka här med användande av skiljetecken och så att vi skriver helgdagar och högtider som är namn med liten bokstav, det är märkligt. Vi svenskar är rätt märkliga.
Monica, min namne: jag håller inte med dig. Man kapitaliserar enbart ”you” på engelska i början av en mening. I, you, him, she är personliga pronomen och skrivs med liten bokstav (förutom I). Man skriver aldrig ”Thank You” som jag tog som exempel att många tror är korrekt, utan ”Thank you”. Skriver man ’Yours” eller ”Yours truly” som avslutande artighetsuttryck är det för att orden inleder en mening då man ju alltid har stor bokstav.
Du skriver ju inte ”I would really want to meet with You” utan ”you”. I löpande text skrivs heller inte titlar med stor bokstav. Man skriver ” he was a professor at Uppsala University”, inte Professor.
Vi har ju gemena överallt där det är versaler i engelskan, viktigt med versaler i titlar som Visiting Professor men är de namnlösa och namnet inte kombinerat med titel i en mening blir det liten bokstav. I övrigt viktigt, prefekt på KI på svenska liten bokstav var det än står, på engelska viktigt med Head of Department var det än står. Unga kan sådant idag.
På KI finns en lång lista med alla titlar översatta till brittisk engelska så det blir rätt för gemene man😉. Och är också korrekt med stor bokstav på vissa ord som ska poängteras och av artighet som att You används med stor bokstav inuti en mening. Grundläggande att börja en mening med stor bokstav det tror jag 1-åringar vet både i Sverige och i UK.
You skrivs ALDRIG med stor bokstav inuti en mening! Den som skriver så avslöjar sin okunnighet i språket. I övrigt är det referens till ett akademiskt språkbruk som inte är till för gemene man. Jag tror för den delen heller inte att varken svenska eller engelsktalande ettåringar har något hum om stavningsregler, de har nog med att bara börja kunna formulera sig;-)
Har du missat det totalt? Sångtitlar och i andra sofistikerade sammanhang, Elton John: Can You Feel the Love Tonight t ex och mängder av andra där vi i svenskan aldrig skriver så. Mycket vanligt och i andra sammanhang också och mig veterligen är inte dessa britter varken obildade eller okunniga i sitt språk. Min erfarenhet är att de kan sitt språk något bättre än en svensk.
Och det som står i länken är vardagsmat för väldigt många, studenter och många yrken som måste behärska detta. För mig helt naturligt sedan 50 år bakåt och idag har de unga mer kunskap än vi hade och vi måste alla behärska detta i tentor, uppsatser, avhandlingar och sedan i yrkeslivet.
Att rubriker, sångtitlar och vetenskapliga publikationer skrivs med varje ord med stor bokstav har ingenting med normal engelsk text att göra. Det personliga pronomet du- you- som var mitt exempel på vad som lätt missuppfattas, skrivs i löpande text med gemena bokstäver och ingenting annat. För säkerhets skull frågade jag både min brittiska svärdotter och min bästa väninna som är från USA och båda svarade samfällt att så är det. De var båda förvånade över frågan, (jag talar och skriver engelska med dem dagligen och har haft språket som mitt dagliga koncernspråk i över trettio år) då de trodde att jag frågade för egen del och de vet väl på vilken nivå jag behärskar språket, muntligen och skriftligen. Vill du fortsätta att skriva you med versal inne i en text så må det ju vara så men jag håller mig fortsatt till min version.
Du missuppfattat, jag själv skriver inte you annat än you men det här var en språklig diskussion om vad som kan förekomma och betyder inte alls att jag skriver You mitt i meningar😄och inte språkkexperterna omkring mig heller men det finns olika skeenden som inte är fel. Och fortsätta att skriva You kan jag inte för har aldrig börjat. Men språk är inte så autistiska.
Förstås: Happy Birthday To eller to You och det är språkkänsla för artighet, blir lite förminskande med ett litet y i det sammanhanget och sånt vet vi ju. Man väljer rätt sammanhang. Är ju lite därför ungdomar anammar språket lite mer och tänker på sådant och som är självklart i UK.
Men finns mycket annat än you att tänka på. En mängd finesser.
Och lite intressant om undervisning för vuxna, de fått information i sitt land om att man klarar sig med engelska i Sverige och de fördjupar sig gladeligen i det här men tycker att svenska är lite av ett "avkroksspråk", men vi får hoppas det består.
Vi har ju också stora problem med bristande språkkunskaper i svenska och som drabbar dem som de arbetar med. Såg noll av sådant i UK. Inga anställningar innan språket finns på plats och förstås lite annorlunda för många talade engelska redan som nyanlända. Men även andra som inte gjorde det lärde sig mycket bra.
Jag tillhör dem (det blir helt fel för mig, jag vill skriva dom) som har fruktansvärt svårt med de och dem och jag begriper inte varför! Oj, så jag kan få sitta och vrida och vända och testar med they och them, men det krånglar sig ofta. Kanske är jag rent av obildbar? (Minns ju när jag i lågstadiet fick skriva ordet "honom" 150 ggr på svarta tavlan, då jag hela tiden stavade det fel. Jo, det fattas nog något i den delen av hjärnan. Och hur blev det nu? Ska det vara dem eller de i min första mening här i kommentarsfältet?
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaDin första mening tillhör ett undantag där man kan använda vilket som. Det fick jag lära mig för någon tid sedan. Jag skulle skriva dem.
Skriver man talspråk - kanske en dialog - så kan dom gälla generellt.
They och them funkar inte så bra i ditt exempel ovan; I belong to those ... skulle det nog bli där.
Ja,var är språket på väg??Sänka ribban..Tillåt mej småle...Jag har sagt säkert i 10 år,att ska detta med att läsa och skriva,snart försvinner,ungarna ska bara lita på en "maskin"..Data,telefoner..Och inte ens där är det rätt...Var försvann det där att använda papper och penna? Hur många år går det till vuxna skriver ett X,vid sin namnteckning?Som dom gjorde förr..Och signera med koder där det behövs...Herreminje...
SvaraRadera@Eliza
RaderaJag har liknande farhågor.
Och du,Elisabeth..Jag var lika obildad i småskolan...Var det i trean vi fick börja med skrivstil? Jag höll på att hamna i "hjälpklass",kunde inte klura ut var "kroken" skulle sitta på U och V...Modern var på möte i skolan,fick sitta inne,hemma,och skriva tills krokarna satt där dom skulle...Och vad modern tyckte om deras förslag,ang hjälpklass,lämpar sej inte i tryck😂😂
SvaraRadera@Eliza
SvaraRaderaSkrivstil kommer nog ingen att behärska i nästa generation.
"Jag tillhör dem som" som Elisabet skriver är det alldeles rätta, "de" går absolut inte där Bert. Men finns undantag vid formellt subjekt och egentligt subjekt men det är det inte i det fallet. Många det😄.
SvaraRaderaSen korrekt med those för det föregås av who som det skulle bli i detta, I belong to those who ...
Har språkexpert intill här, helt outstanding, och det är något helt annat än självutnämnda språkpoliser, som ger många skratt. Sen är det lite tragiskt när personer som skriver väldigt bra svenska inte tror det själva och också blir rättade av s.k. språkpoliser som har en lägre nivå och gör många fel. Så skrattet fastnar nog lite för det är inte roligt alls.
Och idag har jag sett något helt fantastiskt hur 13-åringar gjort runstenar med ett runalfabete med mängder av text för hand, alldeles otroligt vackert skrivna med illustrationer till. Unga är fantastiskt duktiga och det är så mycket högre krav inom alla områden idag än förr. Och precis som då finns de som behöver extra hjälp idag fast vi inte har hjälpklass. Men kanske inte var så fel.
Och där i den meningen ska det vara "de" fast det följs av som, är egentligt subjekt.
Ha en trevlig lördag nu.
@Monica
SvaraRaderaTack för lektion.
Trevlig helg.
Och alfabet heter det, tänkte väl på något bete, är ju snart vår med sommartid inatt, i snöslasket och minusgrader, haha. Ha det bra.
SvaraRaderaOch hjälpklass var inte fel, de som gick i sådan när jag gick på ett stort högstadium har det gått bra för, vissa väldigt bra. Men namnet kan ju ändras och idag finns smågrupper inrättade tidvis för dem med diagnoser men lärare fattas ju alltid.
SvaraRaderaOch idag behövs särskilda klasser för redan kriminella på högstadiet, ja redan från åtta år säger polisen men så små vet nog inte vad de gör utan saknar helt förebilder och det är en annan diskussion.
Och de hade en otroligt fin och bra klassföreståndare som var med dem på alla raster i ur och skur. Fanns alltid till hands. Vi hade ingen sån lärare.
Och allt var förstås inte bättre förr som det Elisabet berättar om de 150 gångerna. Det är misshandel och sadism och den läraren borde fått straff. Någon sådan lärare har jag inte sett skymten av men lite äldre kan berätta om konstigheter och beskyllningar för saker de inte gjort.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tillhör också dem (!) som reagerar över att folk skriver som de talar där ”dom” bara är en liten del av det som är tokigt. Att inte kunna skilja på ”var och vart”, särskriva och för den delen helt ha missat det här med interpunktion gör ju också att språket förflackas. Många unga idag sätter inte punkt, vet inte när komma ska användas, använder semikolon, punkter i rad, skriver stor bokstav som på tyska (thank You t ex) och en del har börjat med de gamla sättet att skriva Du och Dig med stor bokstav.
SvaraRaderaEn enda röra är det tycker jag, relativt nyss återkommen till Sverige och bemött av generellt väldigt dålig svenska. Bara att läsa sin sjukjournal leder ju till skrattanfall om det inte egentligen vore så allvarligt som det är.
Trodde aldrig att detta ämne var så hett...Haha...((Punkter på rad,mitt sätt att särskilja mej...)) Eller Mig...
SvaraRaderaBörjar tänka på engelska nu🙂och kommer på att det är väldigt mycket som är annorlunda än i svenska språket. Svenska språket har en tendens att förminska allt. Och vara mindre hövliga.
SvaraRaderaTjänstetitlar, titlar på verk, konferensnamn, examina, egennamn, högtider, helgdagar, veckodagar, månader, plats och mycket mer: stor bokstav i UK, liten i Sverige.
You används med stor bokstav som artighet och Dear Monica i brev avslutas med Yours ...
I dagens uppväxande släkte är man mycket påverkad av det engelska språket och måste vara noga med att skriva rätt. Engelska är ofta arbetsspråk med de många nationaliteterna som talar engelska och på alla företag med internationella kontakter måste ungdomen skriva korrekt vilket de ofta kan bättre än den äldre generationen som tror att de kan😉.
Ex: Master of Science with Chemistry, tips om tidskrift: Scandinavian Journal of Rheumatology, Uppsala University, Uppsala Castle, Doctor, Professor, ja allt med stor bokstav där vi har liten.
Sedan finns Oxford-komma som ska användas och är förtydligande, det kan påverka här med användande av skiljetecken och så att vi skriver helgdagar och högtider som är namn med liten bokstav, det är märkligt. Vi svenskar är rätt märkliga.
@Monica
RaderaI likhet med Monet, nedan, håller jag inte med dig vad gäller versalerna.
Monica, min namne: jag håller inte med dig. Man kapitaliserar enbart ”you” på engelska i början av en mening. I, you, him, she är personliga pronomen och skrivs med liten bokstav (förutom I). Man skriver aldrig ”Thank You” som jag tog som exempel att många tror är korrekt, utan ”Thank you”. Skriver man ’Yours” eller ”Yours truly” som avslutande artighetsuttryck är det för att orden inleder en mening då man ju alltid har stor bokstav.
SvaraRaderaDu skriver ju inte ”I would really want to meet with You” utan ”you”. I löpande text skrivs heller inte titlar med stor bokstav. Man skriver ” he was a professor at Uppsala University”, inte Professor.
”Mycke med det där…”
@Monet
RaderaDär är vi överens.
Vi har ju gemena överallt där det är versaler i engelskan, viktigt med versaler i titlar som Visiting Professor men är de namnlösa och namnet inte kombinerat med titel i en mening blir det liten bokstav. I övrigt viktigt, prefekt på KI på svenska liten bokstav var det än står, på engelska viktigt med Head of Department var det än står. Unga kan sådant idag.
SvaraRaderaPå KI finns en lång lista med alla titlar översatta till brittisk engelska så det blir rätt för gemene man😉.
Och är också korrekt med stor bokstav på vissa ord som ska poängteras och av artighet som att You används med stor bokstav inuti en mening. Grundläggande att börja en mening med stor bokstav det tror jag 1-åringar vet både i Sverige och i UK.
https://mp.uu.se > eng-skrivregler
SvaraRaderaOch det är mycket att tänka på, alla engelska regler och så att det ofta är tvärtom i svenska språkregler. Men bra undervisning i länken.
SvaraRaderaYou skrivs ALDRIG med stor bokstav inuti en mening! Den som skriver så avslöjar sin okunnighet i språket. I övrigt är det referens till ett akademiskt språkbruk som inte är till för gemene man. Jag tror för den delen heller inte att varken svenska eller engelsktalande ettåringar har något hum om stavningsregler, de har nog med att bara börja kunna formulera sig;-)
SvaraRaderaHar du missat det totalt? Sångtitlar och i andra sofistikerade sammanhang, Elton John: Can You Feel the Love Tonight t ex och mängder av andra där vi i svenskan aldrig skriver så. Mycket vanligt och i andra sammanhang också och mig veterligen är inte dessa britter varken obildade eller okunniga i sitt språk. Min erfarenhet är att de kan sitt språk något bättre än en svensk.
SvaraRaderaOch det som står i länken är vardagsmat för väldigt många, studenter och många yrken som måste behärska detta. För mig helt naturligt sedan 50 år bakåt och idag har de unga mer kunskap än vi hade och vi måste alla behärska detta i tentor, uppsatser, avhandlingar och sedan i yrkeslivet.
SvaraRaderaAtt rubriker, sångtitlar och vetenskapliga publikationer skrivs med varje ord med stor bokstav har ingenting med normal engelsk text att göra. Det personliga pronomet du- you- som var mitt exempel på vad som lätt missuppfattas, skrivs i löpande text med gemena bokstäver och ingenting annat. För säkerhets skull frågade jag både min brittiska svärdotter och min bästa väninna som är från USA och båda svarade samfällt att så är det. De var båda förvånade över frågan, (jag talar och skriver engelska med dem dagligen och har haft språket som mitt dagliga koncernspråk i över trettio år) då de trodde att jag frågade för egen del och de vet väl på vilken nivå jag behärskar språket, muntligen och skriftligen. Vill du fortsätta att skriva you med versal inne i en text så må det ju vara så men jag håller mig fortsatt till min version.
SvaraRaderaDu missuppfattat, jag själv skriver inte you annat än you men det här var en språklig diskussion om vad som kan förekomma och betyder inte alls att jag skriver You mitt i meningar😄och inte språkkexperterna omkring mig heller men det finns olika skeenden som inte är fel. Och fortsätta att skriva You kan jag inte för har aldrig börjat. Men språk är inte så autistiska.
SvaraRaderaFörstås: Happy Birthday To eller to You och det är språkkänsla för artighet, blir lite förminskande med ett litet y i det sammanhanget och sånt vet vi ju. Man väljer rätt sammanhang. Är ju lite därför ungdomar anammar språket lite mer och
SvaraRaderatänker på sådant och som är självklart i UK.
Men finns mycket annat än you att tänka på. En mängd finesser.
Och lite intressant om undervisning för vuxna, de fått information i sitt land om att man klarar sig med engelska i Sverige och de fördjupar sig gladeligen i det här men tycker att svenska är lite av ett "avkroksspråk", men vi får hoppas det består.
Vi har ju också stora problem med bristande språkkunskaper i svenska och som drabbar dem som de arbetar med. Såg noll av sådant i UK. Inga anställningar innan språket finns på plats och förstås lite annorlunda för många talade engelska redan som nyanlända. Men även andra som inte gjorde det lärde sig mycket bra.