Vi litade på ...

.. väderrapporten när vi planerade för helgen och beslöt stanna i stan. Det skulle vara "mulet med snöbyar" och dessutom skulle det blåsa. 

Ser du några moln på bilden nedan? Nej - inte jag heller. Vinden obefintlig. Tur att man har nära till natur även här inne i centrala stan. Natur i form av en igenfrusen älv.

Det blev inte riktigt den traditionella turen på isarna. Vi gick rakt västerut och klev iland i stadsdelen Bergnäset bland villorna på den så kallade Guldkusten. Här ligger stans dyraste kåkar på den kuperade stranden med utsikt över fjärden och centrala stan. 

 

Sedan går vi tillbaka till centrum över älven på den bro jag var med och invigde 1954, tillsammans med prins Bertil. Då Sveriges längsta bro. Jag fick en grön ballong som såg ut som en kanin. Och jag såg fram emot att få träffa polisen, som utlovats, efter invigningen. 

Det sistnämnda blev dock en besvikelse. Moster och morbror bodde på Bergnäset. Det var dem vi hälsade på. Själva bodde vi i Kiruna då. I huset fanns en annan bekant familj på nedervåningen. Där hade en ny liten flicka fötts för bara någon månad sedan.

 - Nu ska vi gå och titta på Lisen, sa mamma.

Suck!

En kilometer bred är älven just här, där bron byggdes 1953-54.

Vår långa promenad var snart över. Vi firade med en fika på Smedjan. Kaffe och kardemummabulle, innan vi gick de sista 200 meterna hem.

Lördagen fortsätter.

*****