Marocko ...

.. reste jag runt i, i mitten av sjuttiotalet. Inspirerande, vackert, vänligt. Men först nu har jag sett en marockansk film.

Den blå kaftanen var Marockos Oscarskandidat. En lågmäld historia om stans bästa kaftanskräddare, som tar hand om en praktikant, när frun som också brukar jobba i butiken blir sjuk och inte kan bidra lika mycket. För de har mycket att göra. Beställningar halkar efter, hinns inte med. 

Praktikanten visar sig mycket duktig och han gör intryck på både butiksägare och hustru. Mannens intryck får snart en annan innebörd. Hustrun blir sämre. Maken blir om inte förälskad, så dragen till att vara nära praktikanten. Och känslorna besvaras.

Jobbet går vidare. En specialbeställd blå kaftan, som en kund väntar på, får en ökad betydelse och slutar på ett annat sätt än tänkt.

Vacker film. Sevärd. Det enda jag kan vända mig mot, litegrann, är de dominerande närbilderna. Man ser sällan människor i helt format. Det är detaljer, detaljer och detaljer.

*****

Här kan du läsa om en av mina upplevelser i Marocko. Och här en till.