Vet inte om ...

.. det fanns något samband. Men kul var det i alla fall.

Jag skrapade ihop en mindre mängd svarta vinbär. Våra buskar har börjat se lite bedagade ut de senaste åren. Allt var inte moget, men jag tog rätt på det som kändes bra, rensade, sköljde och frös in, för kommande behov.

Någon timme senare får vi besök av en vacker fjäril, som gillar vår jätteverbena. Den är av de trevligaste jag känner till. Låter sig  fotograferas utan blygsel. Det har jag erfarenhet av från förr. Det vanliga är ju att fjärilar får panik om man blir för närgången, vilket ofta betyder fem meters avstånd. 

Så är det inte med den här sorten. Jag erbjöd den till och med ett finger att kliva upp på, vilket den villigt accepterade.

Vinbärsfuksen. Polygonia C album.

*****