Vad tänkte jag ...

.. om Irland innan jag reste dit? Det var alltså mitt första besök på ön. Och jag måste medge att mina kunskaper har ökat. Det är väl också en del av meningen med att resa.

Kanske hade jag en bild som bara visade pittoreska stadsmiljöer, vackra vyer och massor med får. Jag får väl erkänna att mycket av det där fanns. Fem miljoner invånare bor här på en yta som skulle fylla två tredjedelar av Norrbottens län. Då talar jag bara om republiken Eire. Lägger jag till resten av ön, dvs Nordirland, så saknas bara 14000 km² för att fylla ut hela vårt län.

 

Nyaste bron i stan.

Dublinområdet huserar en stor del av befolkningen. Av de fem miljonerna irländare bor tre miljoner i och nära huvudstaden. Här finns förstås det mesta som en storstad brukar innefatta. Det finns många historiska byggnader, men även skyskrapor - nåja, av modest höjd. Men modernt och gammalt är blandat i stadsbilden. Floden Liffey är en extra krydda, där den flyter fram i stilla mak. Broarna över den visar vilken period var och en är byggd. Från snirkelsnirkel till hypermodern.

 

Människorna såg ut som hemma i Luleå. Samma klädstilar. Samma etniska mix. Eftersom vädret var lite höstlikt (Temperaturen var högre hemma i Luleå under den där veckan.) såg man dunjacksklädda män likväl som kvinnor i parkas med huva. Och sedan kom folk i shorts och linne i nästa kvarter. Precis som hemma, alltså. Vi hade ju tur med vädret, som höll sig från att regna på dagarna. Det hände väl en gång att blötan kom, och någon eller några nätter läckte också. Klar sol var det inte många stunder av. 

Vy från Guinnessbryggeriets takbar.

 

Kossor på väg till mjölkning?

Övriga delar av landet består huvudsakligen av gröna odlingar, förutom i söder där bergstrakterna visar mer hedlandskap. Vackert är det i vilket fall. Men det där med får fick jag äta upp. Här vimlade det istället av kor. Svartvit ras. I massor. Det kunde gå hundratals och beta på ett område. Får såg man sällan. Jordbruk är en stor inkomstkälla för landet. Men sedan har IT-sektorn vuxit sig stor. Här finns stora dataföretag, supportcentraler, och liknande företag. Google och Facebook är också etablerade här. Bolagsskatterna är låga vilket lockar utländska aktörer. 

Det jag också förvånades över var att landsbygden på många ställen hade nya fina villor längs vägarna. Jag undrade var människorna var, för jag såg inte till dem. Jag undrade också var alla människor som bodde i dessa hus jobbade, hur tog de sig till jobbet. Vägarna var smala och trafiken rätt krånglig emellanåt. Tomterna där husen fanns bestod av en cementerad plan, framför entrén till huset. Husen oftast vita stenhus. Ibland snygga blomsteruppsättningar. Ibland helt sterilt. Och grannen hade det likadant. Det blev ibland lite enahanda. Pittoreskt - nej, det var det bara i småstäderna. 

Men landet verkar välmående, vilket är väl unt med tanke på den historia det har. I många tider utsatt från skottar, vikingar, fransmän, engelsmän, som försökt ta kontroll. Men kelterna fann sig inte i det. Historien är krigisk och våldsam i många stycken. Men nu är det lugnt, som jämförelse. 

Ja, det finns mycket att berätta. Men jag nöjer mig med detta. Du får åka dit själv och kolla.

Där ute i diset syns Aranöarna. Kända för sin textilkonst. Bilden tagen från Cliffs of Moher.

 *****