Det byggs ...

.. en hel del här i stan. Inte underligt med tanke på allt som händer inom industrin. 

Hus behövs både för verksamheterna och för de som ska jobba och bo här inom en inte alltför långt bort liggande framtid. 

 

Jag kan ibland imponeras av byggen. Den här kontorsbyggnaden till exempel med sina gigantiska byggkranar. Hur höga som helst. 

 

Men det jag också fascineras över är logistiken. Var fasen börjar man med ett bygge. Vad är det absolut första man gör. Det är förstås faktum att man måste gräva en grop för grunden, men det behövs de väl knappast någon större precision för. Men nästa steg - vad är det?

 

Sedan kan jag också fascineras över byggkostnader. Just nu byggs ett nytt badhus i nya delen av Kiruna. Det måste bli något alldeles i hästväg. Något i hästväg verkar också ha drabbat konstruktörerna, för kostnaden har stigit och stigit och stigit allteftersom bygget vuxit. 

 

För några månader sedan var priset ungefär 800 miljoner kronor. Idag fick vi läsa att det förmodligen kommer att kosta 1,1 MILJARD!

 

Hur är det med kompetensen, undrar jag. En miljard kronor för ett badhus. Ska Kiruna bli ett nytt Mallorca eller nå't? Locka turister till badsemester i arktis, kanske. Vad vet jag. 

 

Sedan är det väl bara att hoppas på att det blir kvalitet i det som byggs. Jag tycker det verkar vara lite si och så med det tänkandet nuförtiden. Det regnar in i nya stadshuset. Det har börjat dyka upp lite här och var både i splitter nya byggnader och i något äldre hus både i Kiruna och här i Luleå. Platta tak skylls det på. Så varför bygger man så oklokt. 

Så jag fascineras av en bransch, som jag oftast inte litar på. Låter nästan schizofrent.

*****

Har du nu ...

.. hela dagen gått och undrat hur det gick med sommardäcksfärden i snön, på väg till däckhotellet för byte, så kan jag avslöja att allt gick bara fint, då kylan gjorde väglaget stabilt. På vissa sträckor var snön uppnött så att hjulspåren var torra.

Bilen omskodd. Skönt.

Foto: Benke

*****

Försovit oss???

Nej - men efter söndagens (lördagskvällens) tidsomställning hände i stort sett inget alls på hela dagen. Vädret var dessutom trist. Det snöade, och det brukar jag ju lovorda. Men med tanke på att vårt däckhotell inte hade några lediga tider för däckbyte förrän idag, den 30 oktober, så ville jag ha så mycket bara vägar som möjligt. Hotellet ligger på hadelsområdet Storheden en bra bit utanför stan. Att köra med sommardäck dit på hala vägar är inget jag ser fram emot.

Nu har jag gått igenom ett antal vägval, för att lista ut vilken väg som är "skonsammast", dvs utan backar och andra hinder, där man skulle kunna fastna, eller köra i diket. Igår kom jag på en idealisk färdväg, men den har jag delvis reviderat idag.

Ja, ja - vi får se hur det går.

*****

Tidigt i säng

Saknad, aldrig glömd fick avsluta vår kväll. Sedan ställde vi om alla klockor innan vi gick till sängs. Det blev tidigt. Halv elva brukar det aldrig bli. Men nu blev det alltså så. Då är vi kalibrerade för normaltid. 

Go'natt!

*****

Luleå live

Jag kan inte påstå att vi har varit särskilt flitiga  vad gäller att utnyttja det utbud av musik som erbjudits i helgen. Men två musikstunder unnade vi oss. Unnade och unnade, förresten ... allt var ju gratis, så det var ju stan som unnade, egentligen.

Härom veckan däremot, unnade vi oss  en kväll med Bo Selinder och kören Accja. Så fick det bli igårkväll, fredag också. Men nu med en något annorlunda sättning. Hans finurliga texter och sång ackompanjerades denna gång av fyra musiker, lika lekfulla som vokalisten. En skön, rivig visstund med många sjungna äventyr.

Idag däremot blev det jazz.  Helga Ragnardottir Band drog igång en eftermiddagssession i samma hus som gårdagens evenemang. Vilken röst hon hade, isländskan, numera sedan lång tid bosatt här i Norrbotten. Det mesta sjöngs på engelska. Jazzklassiker. Men ett nummer på isländska blev det i alla fall.

Detta var det som vi 'hann med' ur det stora utbudet. Det bidrog till att krydda helgen och tillvaron med positiva tankar för en stund.

Det behövs.

Fullsatt på lördsgsjazzen också

*****

Frukost med ...

.. riktig sport på TV. 

Inga bengaler, inga kravaller, inga slagsmål på 'plan'.

Bara prestationer.

*****

Kanske en myt

 - Gu' vilken läcker flaska, sa tjejen bakom mig i kassakön på Systemet, när vi stod och stoppade ner våra köp i våra kassar. (Medförda, förstås.)

 - Ja, jag får erkänna att det var flaskan som fick mig att köpa vinet, sa jag. Har ingen aning om hur det smakar.

 

Kassörskan kunde heller inte bringa något ljus.

 - Tyvärr har jag inte hunnit smaka det än, sa hon. 

Kul att prova något nytt. Och kanske jag har gått på ett skämt, en myt, eller nå't.

Jag köpte också ett vitt vin. Men där var jag lite mer säker på min sak. Det var det första av de viner vi provade senast vi samlades för avsmakning i kvarteret. Spier signature sauvignon.

*****

Jaha ...

Klicka på bilden om du vill läsa

.. vad ska man hitta på idag, då? 

Jo, en helsida i dagens tidning ger massor av förslag, både för fredag och lördag. Och eftersom vi inte fått tid för däckbyte förrän på måndag, så har stugaalternativet fallit.

Men vad ska man välja?

Kommunen bjuder. 14 olika 'scener', gratis inträde ... det är bara att ta för sig.

Luleå live är ett nytt koncept här i stan sedan några år. 

 

 

 

 

 

 

*****

Livet ...

.. trampar på i ullstrumporna. Det är en exklusiv förmån, som man får vara tacksam för. Förmodligen är det i dagens läge rekordmånga som inte har den ynnesten. Tänker förstås i första hand på befolkningen i Ukraina och Mellanöstern. Lyssnar till Studio ett i P1 och får höra hårresande vittnesmål och berättelser från Gaza. 

Men jag har lugnt kunnat promenera de 300 meterna till gymet på morgonen. Gått igenom mitt vanliga program, kommit hem och duschat (Jag duschar inte där, eftersom jag har så nära hem.) och sedan gett mig ut på stan för att äta lunch. Idag blev det alaskapollock i hummersås med syltad rödlök och en bit kladdkaka med jordgubbe till dessert. Inga kompisar dök upp. Vi fick sitta där helt allena. Men det klarade vi galant. 

Eftermiddagen löpte på med promenad. Lite gråväder, men ingen nederbörd. Enstaka plusgrader. Halt på sina håll, eftersom ett minimalt snölager lade sig häromdagen. 

Som sagt - livet trampar på. 

Jo... Glömde en sak. Min tinnitus har inte varit så tystlåten som idag på flera år. Hoppas det håller i sig.

Södra stadsfjärden för någon dag sedan.

*****

Från det ena till det andra.

Lyssnar ofta på Tankar för dagen i P1.

Om att inte bli lyssnad på.

Idag var det en filosofisk betraktelse av Sverker Sörlin, historiker och författare, som drar paralleller från en butik, till en aktuell och långvarig storpolitisk (o)händelse.

Lyssna här.

*****

Oktoberdag ...

.. med sol innebär att köket, som vetter mot norr blir ljust och fint. Skuggbilder projiceras på skåp och kyl.

Förklara det, om du kan.

*****

Nä, ...

.. nu blev det en så'n där dag igen, då inget fanns att skriva om. 

Visst skulle jag kunna kommentera den gslna omvärlden. Men det är det så många andra som gör, så det får räcka.

En fika på stan blev det i och för sig. Och där kom en av grannarna (bor i grannhuset) och slog sig ner. Det blev snack om gamla tider, gamla minnen från stan. Lennart är inte svårpratad.

*****

Plötsligt ...

.. blev det nästan vinter. Kalla nätter. Ner mot 8-10 minusgrader. Men ingen snö. Vackert är det i alla fall och vi tar Antikrundan som dagens promenad. Det innebär en runda på en dryg timme, med rask takt, via Östermalm och runt Skurholmsfjärden.

Det fick duga för att få rosenröda kinder. 

Isen börjar komma på innerfjärdarna och redan har fyra personer råkat ut för att vinterbada ofrivilligt. Förstår inte hur folk tänker. Jag skulle aldrig ens tänka på att gå ut på blankis, när minusgraderna inte har etablerat sig mer än två dagar. Nu gick det bra för de två tjejerna (skridskoåkare) som var först att doppa sig. Senare på dagen var det två pojkar, som plumsade i. Samtliga kunde hjälpa sig själva i säkerhet, tack och lov. Hoppas de lärde sig något.  

Vi höll oss på landbacken och fick belöning i form av fika hemma vid köksbordet. 

Det är ganska riskfritt.

Skulle du ge dig ut på isen?

*****

Babette ...

.. eller 'Babet' som engelsmännen döpt den aktuella höststormen till, kommer inte till oss här i norr. Det gjorde inte Hans heller. I alla fall inte till Norrbottens kustland. 

En sen eftermiddagspromenad går jag Södrahamnsrundan i vackert solsken och stilla luft. Minusgrader, men ännu inget akutläge för isbrytarna. De ligger bara där och lapar sol. Två av de fyra stora är ute på uppdrag någon annanstans i världen där de behövs bättre. Oden förmodligen någonstans vid Nordpolen eller Antarktis. 

Hösten går vidare.

*****

En sväng ...

.. till stugan. Bara för att titta till den.  Hade gärna stannat, men vi får inga vinterdäck på bilen förrän den 30:e. Det gör det lite vanskligt, om vädret skulle slå om, och vägarna bli förrädiska. Nu var det torrt och fint överallt, så vi passade på.

Allt  var i sin ordning. Justerade underhållsvärmen lite, eftersom den hamnat lite lågt när vi åkte hem förra gången.

Hemåt i eftermiddagssol, men minusgrader.

*****

Jag har berört ...

.. ämnet tidigare men kan inte låta bli att göra det igen. Jag tänker på det sociala livet man åtnjuter, när man bor i en lagom stor stad.

Luleå har ca 80 000 invånare. Det räcker för mig. Naturligtvis känner man en del av dem, och känner till många andra. Bekanta ansikten träffar man ofta på om man exempelvis går längs den största gågatan, vilket man ofta gör.

Idag kändes de lite som rekord i antal bekanta, som hejade och vinkade, stannade och pratade, och bara passerade. 

Vi kom till lunchstället. Där kom I-M och snackade en stund. Det var rätt lugnt där till en början, men snart fylldes restaurangen av lunchgäster. Numera skådespelerskan C (långfilm och Netflixserie) fick syn på oss och kom och slog sig ner vid bordet intill, när vi hade diskuterat hennes nya glasögon. Snygga. 

 - Det är lite knepigt att vänja sig med de här progressiva glasen. Särskilt i trappor då jag inte riktigt kan lita på att jag kan bedöma avståndet, berättar hon. 

 - Jag hade samma fenomen, när jag fick mina första, sa jag.

Hon fick snart sällskap av B, känd sångerska från Allsång på Skansen. Henne känner jag inte, men vi bytte några ord. Pensionerade läkaren L kommer och frågar om maten var god, innan han bestämmer sig. Han bygger f.n. hus i Skåne tillsammans med fru U.

Mätta efter en ungersk gulash går vi så småningom hemåt igen. Då möter vi N med sin son som glatt berättar att nu bär det snart iväg till Spanien. 

H, f.d. granne vinkar och hejar när vi möts på övergångsstället. 

Kusin M, T:s fru L, I-L lärare, råkade vi också på. 

Sedan hejar en del som man egentligen inte känner. Men det är folk som snurrat runt i stan under åren och känner igen mig. Erik S heter en av dem, men de flesta kan man inte namnet på.

 

Och sådär höll det på tills vi kom hem.

Det är kul att träffa folk.

*****

Inget för svaghjärtade

Eftermiddagsbio på Royal. Det passar bra ibland. Idag till exempel.

Vi såg Avgrunden. En svensk film, som handlar om ett möjligt scenario i Kiruna. Nämligen totalkollaps i den del av stan som nu håller på att tömmas.

Den här filmen var både hemsk och fin och kuslig. Tuva Novotny spelar huvudrollen. Övriga skådespelare var okända för mig, men de var godkända.

Tuva spelar Frigga, som är chef för säkerhetsfrågor i gruvan. Nu har det börjat bli fler och fler skalv, dvs. ras nere i underjorden. Ras som får följder i form av slukhål, sprickor och skador på byggnader. 

Det var inte bara en gång som jag hoppade till i stolen. Det var spännande i stort sett hela tiden av de knappa två timmarna som filmen varade. Men det händer också mycket bland människorna, som är spännande. Frigga har separerat från sin man, men ännu inte skrivit under skilsmässohandlingarna. Men en ny älskare har hon skaffat sig. Upplagt för vissa konflikter, eftersom hennes lagvigde man är produktionschef i gruvan.

Imponerande bildspråk. Att se min gamla hemstad bli en katastrof kändes märkligt. Jag kände ju igen många av gatumiljöerna, och här fick jag se dem smulas till grus. 

Skickligt och sevärt. Som sagt - inget för svaghjärtade.

Här en trailer.

*****

Jag gjorde rätt

Idag kan jag konstatera att jag, som vanligt, gjort rätt. Det verifierades i morgonens rapport från Vetenskapsradion i P1.

Snooze

När jag jobbade ringde väckarklockan oftast 06.32. Jag hade oftast 200 till 300 meter till jobbet, så det var ingen större brådska. Alltså snoozade jag. Ofta flera gånger, innan jag klev ur sänghalmen. Jag hann ändå till mitt arbete klockan 08.00.

Det visar sig nu, genom en studie att snoozning är bra! (Jo, jag vet att det är ett engelskt uttryck. Men finns det ett svenskt, så får du gärna lära mig.) Den studien visar att de som snoozar väcker hjärnan på ett bättre sätt, som i sin tur ger bättre prestation framåt dagen. Bland annat blir man duktigare på matematik.

Så, jag har gjort rätt i alla år. 

Och som belöning får du detta briljanta blogginlägg såhär tidigt på morgonen. 

*****

Härom dagen ...

.. kunde jag inte hålla mig från att kommentera Mellanöstern.

Idag i DN upptäckte jag att jag inte är ensam i mitt synsätt.

*****

När inget händer ...

.. så händer inget. Så fungerar det. Visst har jag varit och tränat. Visst har jag promenerat. Visst har jag ätit lunch på krogen. Idag fisk- och skaldjursfrikadell med hummersås och friterad bläckfisk. Gott. 

Visst har jag varit och veckohandlat. Men sen då?

Nä - inget speciellt.

Det som händer, händer tack och lov och än så länge på lite längre avstånd. Krig i Ukraina och Mellanöstern, terrorattentat i Bryssel. Men man orkar snart inte ta in mer dumheter i skallen. Vart är mänskligheten på väg egentligen?

*****

Hoppas, hoppas ...

.. att gårdagens val i Polen resulterar i en ny regering; att folk tagit sitt förnuft tillfånga och röstat fram fler demokratiska alternativ än de som Lag och rättvisa stått för. 

Nu får vi hoppas att det så småningom spiller över på Ungern också. Det folket är värda bättre än Orbán.

Vi behöver lite mer positiva vibbar.

*****

Billigt är bra

Månadens vinproning i kvarteret ägde rum en vecka tidigare än vanligt. Men vad spelar det för roll.

Två vita och två röda viner provades. Alla var sydafrikanska. Sammanfattningsvis kunde vi konstatera att samtliga var bra.

Det som överraskade var att det vita Spier signature Sauvignon blanc Sémillon var mycket smakrikt och gott. Dessutom kvällens billigaste. 89 kronor. Prisvärt.

Nästa vita vin var Kwv Chardonnay. Friskt och fruktigt. Gott. Precis som det förra och till ett pris av 95 kronor, väl värt sitt pris.

Rött var det i nästa omgång. Saam pinotage. Även här prisvärt. För 95 kronor får du ett gott fruktigt vin, lämpligt till lamm- eller nötkött, men även till smakrika vegetariska rätter.

Kvällens sista var Tokara Director's reserve. Inte märkvärdigare än det förra. Gott, men inte värt de 239 kronor som detta vin kostade.

Slutsatsen ikväll blev att priset inte betyder allt. 

En trevlig stund blev det med prat om Slovenien och Kreta, som några besökt nyligen. Och förstås om de lokala vinerna man fått smaka på där.

*****

April april

Ja man undrar hur det är fatt med vädret. Igår ljuvligt. Inte ett moln. I förrgår snöyra. I förrförrgår molnfritt.

Och hur är det idag, då? Ja, eftersom det var sol och vackert igår, så är det förstås grått och regnigt idag. Hela tiden.

Aprilväder, kort sagt.

*****

After work

Att gå på 'after work' är något som gäller även för oss pensionärer. För har man inte jobbat på snart sju år, så är ju allt 'efter jobb'.

Alltså traskade vi iväg till Kulturhuset Ebeneser idag vid 17-tiden för att fira med lite mat och ett glas vin, eller två.

Underhållning  ingick också. Bo Selinder heter en finurlig kille här i stan, som skapar visor om vardagsfilosofi. Med humor. Och så samarbetar han med en duktig sånggrupp som heter Accja. Det blir redigt hålligång i ett par timmar. I sånggruppen finns en av mina kolleger. Anki sjunger mycket bra och får chansen med ett par solonummer ikväll.

Mycket kul kväll

Uppe till vänster, Bo Selinder. Nederst till vänster, min duktiga kollega Anki.

*****

Njae - ...

.. kyrkspirerenoveratör vill jag nog inte satsa på att bli i framtiden.

*****

Det blir som vanligt ...

.. en 'södrahamnsrunda' på förmiddagen. Gårdagens snöyra har bytts ut mot sol och nästan vindstilla. Visserligen bara någon enstaka plusgrad, men när luften vilar still, känns det behagligt.

Södra stadsfjärden 'sommarglittrar'. Jag möter en matte med en golden retriever som så gärna vill hälsa. Det får han.

Snart passerar jag mina vänner rönnarna som inte verkar överens. Den ena har tappat alla löv, efter att ha varit gulröd. Den andra står grön och envis. Jag har följt dem genom åren och förundrats.

Snart är jag hemma. Lunchdags.

*****

Hundratals ...

.. besökare av sidensvansar utanför vårt frukostfönster. Här på gården hittar de bl.a. vinbär, häggmispel och en del annat som blivit kvar i buskarna.

Bilden tagen med mobilen på långt avstånd. Därav kvaliten.

*****

Säsongspremiär

Ljust och fräscht.

Ja,ja - julmusten kom väl i september, så varför inte?

*****

Nu kan det vara ...

.. nog, tycker jag. Precis som om vi skulle behöva allt regn som trillat ner hela sommaren och hösten. Snart bor vi väl på en myr. 

Men en fördel ger allt detta vatten, nämligen billig el sägs det. Men jag litar inte på elfabrikanterna fullt ut. De hittar säker på något svepskäl för att hålla priserna på en högre nivå. Sanna mina ord. 

*****

Tidsbild

Kommer vi någonsin att begripa varför Sverige slopade värnplikten en gång i tiden. Inte så längesedan. Naivt, om du frågar mig. Nåja - nu verkar det gå åt rätt håll. Visst är det tråkigt att vi behöver ett försvar, men vi måste ju ändå rätta oss efter läget.

Å andra sidan är värnplikt bra på andra sätt. Det är en bra metod för att ungdomar ska lära sig att umgås och leva med människor från andra sammanhang än de vanliga. Jag lärde mig mycket under min lumpartid. Trivdes rätt bra, trots att jag hade ångest innan det var dags att rycka in.

Bildens trupp påträffades på gatan utanför ICA. Bilderna tagna från vår balkong.

*****

Trodde ...

att jag skulle kunna hålla mig från att kommentera den nu uppkomna konflikten mellan Israel och Hamas.

Krisen i Mellanöstern är ju ingen kris. Det är normaltillståndet sedan decennier i området. Alla parter är lika goda kålsupare. Alla sidor har sin skuld. Alla lider. Folk dör i mängd. Hus raseras.

Och den gemensamma nämnaren är religion. Irrläror som fått alldeles för stor betydelse i folksjälarna.

Så nu blev det en kommentar i alla fall.

*****

Här hittar du gamla inlägg i ämnet.

Frostig ...

.. morgonpromenad hemåt, efter att ha lämnat in bilen för service på Müllers (Numera Norrlands bil). Vi får väl se hur vädret ser ut, när vi promenerar tillbaka för att hämta den.

 

*****

Hemma

I natt vaknade jag redan klockan 5. Förmodligen av en dröm. Den handlade av någon outgrundlig anledning om gator, adresser där jag bott i mitt liv. Som sagt outgrundligt.

Jag kunde somna om efter ett tag, tror jag. Men fortfarande med gatunamn någonstans i bakhuvudet. 

Min gata sedan 37 år

Så nu beslutade jag att lista mina hemadresser genom livet. 

• Allégatan, Boden, 1949-50. Mina första 9 månader.
  
•  
• Samuel Mörtgatan, Kiruna, 1950-55.
•  
• Krongårdsringen, Luleå, 1955 - 61.
•  
• Hjalmar Lundbohmsvägen, Kiruna 1961-67. En andra period i Kiruna. Pappa blev lokalredaktionschef.
  
•  
• Hällbruksgatan, Luleå,1967 året ut. Sista året i Handelsgymnasiet innebar att jag flyttade tillbaka till Luleå. Bodde en period hos min syster som inneboende, innan mina föräldrar kom efter mig från Kiruna.
  
•  
• Gråsjälsgränd, Luleå, 1968-72
•  
• Krongårdsringen,  Luleå 1972-86. Köpte min första lägenhet för den svindlande summan av 12000 kronor. En takvåning. Två rum och kök på nära 60 kvadrat. Hyran var 318:- i månaden.
  
•  
• Jungfrudansen, Stockholm, på veckorna, 1985-87. Veckopendlade. Projektjobb som jag värvats till.
  
•  
• Karl Gustavsgatan, Arvidsjaur, på veckorna, 1993-99. Veckopendlade. Även detta ett projektjobb som skulle vara i ett knappt år. Det blev 6.
  

•  Skomakargatan, Luleå, nuvarande adress sedan 1986.

Det blev en del, trots att jag alltid tyckt att jag inte rört mig särskilt mycket. Men trivs man så stannar man. Hemma kan vara mycket. 

Mitt lilla hus i Arvidsjaur. (Foto: Google maps.)

*****

80-årskalas

Nej - inte mitt. Det var en svägerska som fyllde jämnt idag på Birgittadagen. (Gissa vad hon heter.) Vi åkte alltså söderut på eftermiddagen för att uppvakta henne. Ända till Piteå.

Ett hejdundrande kalas blev det när hennes lilla fina lägenhet fylldes med sönernas familjer, syskon, och jag. Vi var väl ett femtontal firare. Sång och hurrarop. Prat och skratt. Och löften om att träffas lite oftare. Mat och dryck. Presentöppning. Allt som ett födelsedagskalas ska ha.

Det blev flera timmar tills vi åkte norrut igen, när mörkret började lägga sig.

*****

Utekrukor ...

.. tömda. 

Rabatter städade. 

Bytte ett antal gardiner.

Gick en promenad. 

Beundrade en rödklöver som poserade mot en sten.

Vintrade grillplatsen.

Åkte hemåt.

Tog en omväg för att fylla på fisklådorna i frysen med hjälp av Rönnbäcks fisk.

Serverade gurpi till middagen.

TV.

*****

Höst ...

.. på riktigt kan man definitivt konstatera. Första minusstrecket före gradtalet visade sig i morse. Inte i stan, men här ute i stugan i skogen vid havet. Men efter minustecknet stod det 0,6, så det var bara en förvarning.

Ännu blommar exempelvis renfana, rödklöver och en del andra arter. Men björkarna klär av sig det mesta nu. Solen visar sig från klarblå himmel, vilket får mig att tro att kommande natt blir kallare än den gångna.

De typiska storskrakemötet drar fram på fjärden. Hundratals fåglar jagar tillsammans. Typiskt beteende på hösten.

Vackert är det. 

*****

Vila i frid ...

.. lilla hermelin. Du som fått sätta livet till på vår gräsmatta i stugan. Det blev ingen vinter för dig. Ung var du också. Kanske lite våghalsig, när du blev attackerad av någon, som bara bet av dig nacken. Och så var livet slut.

*****

Jag tänker tillbaka ...

.. och funderar lite över tider som har passerat. Inte långt tillbaka, utan ett par år. Hur pandemin stökade till livet för oss. Hur kriget i Ukraina påverkar oss. För det gör det. Och alla dessa gängkrig, som pågår runt knuten. Vi har fått lite annat att tänka på tydligen. 

För när hörde vi senast om alla "skandaler" kring hur skolavslutningar skulle gå till. Det var oändliga diskussioner under slutet av vårterminerna. En diskussion och dispyt som närmast kom att likna tradition. Inte ett ljud. Vi hade tydligen annat att tänka på. Viktigare saker, kanske.

Och du ... Var har alla mördarsniglar som ringlade runt hela sydsverige varje sommar tagit vägen? Dem har man heller inte sett till. I varje fall inte i media.

Vi behöver tydligen lite variation i vårt tänkande och funderande. Inte för att vi ska ha krig och kriminalitet som våra vanligaste ämnen. Men kanske skulle vi försöka anstränga oss och leta positiva företeelser att prata om. 

Om nu världen kommer tillbaka till någon form av normaltillstånd.

Vi får se.

*****

Imorgon ...

.. ska våra avlopp spolas. Med högtryck, förmodligen. Och för att inte utsätta gubbarna som kommer för illamående, har man ju varit snäll och rensat golvbrunn och rengjort badrumsgolv. Allt förberett inför deras besök. Badkarsfronten bortmonterad. Jo, vi har faktiskt badkaret kvar. Det är vi rätt ensamma om. Men det fungerar utmärkt. Allt besiktat för något år sedan i jakt på eventuella fuktskador. Så varför slösa resurser på att bygga om till varje pris?

Vårt kök är heller inte utbytt, med undantag av kyl, frys och spis, förstås. Nu ser vi i många sammanhang att det är trendigt igen. Skåphandtag av vår modell t.ex. ses nu i matlagningsprogram efter matlagningsprogram på TV. Så vi har beslutat att det är K-märkt. Spisfläkten är också utbytt, och den modellen syns också ofta i olika sammanhang. 

Vi sparar miljö. Och pengar.

*****

Beslut

Den omtalade, och förmodligen angelägna TV-serien Taelgia i SVT är en besvikelse. Ljudet är uselt. Handlingen ... ja, finns det någon handling?

Vi lägger ner den.

Vad tycker du?

*****