Jag hade för mig att jag berättat om den kampanj som pågått här i Luleå sedan slutet av oktober. En kampanj som går ut på att vi ska heja på varandra mer. Även obekanta. Men jag hittar inte igen det inlägget, eller den länk, som berättar om detta.
Det gäller alltså att vi ska bli lite mer sociala. Att säga hej till folk jag möter när jag är ute på stan låter faktiskt lite jobbigt. Herregud, då vår jag ju bara gå och hejhehejhejhejhejhejhejhejhejhejhej:a oavbrutet. Men möter jag folk på en promenadstig, där det är glesare med folk, då försöker jag uppmärksamma dem jag möter, med ett hej. Särskilt de som söker ögonkontakt. Egentligen skulle jag ju vilja gå fram och ryta hej till den där som går emot mig med blicken ner i mobilen. Men det får bli längre fram, kanske.
Hemma i huset eller på gården utanför hälsar jag på alla jag möter. 100 procent. För jag vill få den jag möter att veta att hen är observerad, oavsett invånare eller utifrån kommande. Det finns några hemtjänstkunder i vår trapp. Deras "skötare" sitter ibland och tar lite paus nere i vår lobby. Där kan man ibland få en trevlig pratstund om man visar sig intresserad av dem.
Den kampanj som nu pågått i snart fyra veckor har uppmärksammats både i svenska medier, men också i utländska. Brittiska The Guardian till exempel. De har haft en korrespondent här för att ta reda på vad det går ut på. Hon gör en del intervjuer. En amerikanska som flyttat hit är förvånad över hur lite vi hejar på varandra jämfört med vad hon varit van vid hemma i USA. Hm!? Är verkligen amerikaner så mycket flitigare på att hälsa på okända. Någon gång i mina yngre år har jag till och med för mig att jag hört att de inte ens tittar främlingar i ögonen.
I vilket fall som helst tycker jag att Luleå kommuns kampanj är både trevlig och nyttig. Kanske kan vi få färre surkartar. För de finns. Precis som hos dig.
Här kan du läsa reportaget i The Guardian.
När jag ser "Allt för Sverige" irriterar jag mig ofta på Anders Lundin som säger till de amerikanska deltagarna att i Sverige, där hejar vi minsann inte på varandra och det är knappt att vi tilltalar främlingar. Jag undrar verkligen var han bor? I Sthlm?
SvaraRaderaHär hejas det flitigt människor emellan, jag tycker nog att även t.ex malåborna var väldigt duktiga på att hälsa, nej, jag tror att det är ett huvudstadsproblem.
Mycket beror ju dessutom på en själv. Hälsar inte jag, så kanske andra struntar i att hälsa.
Däremot märks ju en tydlig skillnad på alla dom som går med hörlurar och tycks djupt försjunkna .., där hälsas det sällan. Men man kan ju nicka lite, när man möter någon. Så där ..."jag ser dig".
@Elisabet
RaderaMina funderingar är desamma. Jag reagerade också på Anders Lundins yttrande.
Håller med Elisabet, ögonkontakt och en liten nick eller ett hej är alltid trevligt.
SvaraRadera@Tony
RaderaPrecis så.
Du nämnde kampanjen 7 november i inlägget "Här händer..."
SvaraRaderaTermometern utanför fönstret i Malmö har visat -1,5° / -1,7° idag. Känns mycket kallare i den fuktiga isande vinden!
/ Carin
@Carin
SvaraRaderaTack för gott detektivarbete. ;-)
Jag tycker hej-kampanjen har varit rätt osynlig. Jag har läst om den genom din blogg. Har tydligen besökt stan för lite på sista tiden.
SvaraRadera@Gunnel
SvaraRaderaJag håller med dig. Den har varit lite för osynlig, tycker jag. Men måste erkänna att jag blivit hejad på lite mer än vanligt. Men så har jag ju förstås hejat på obekanta också, och ofta får man svar.
Hej Gunnel!