Mat och sån't

torsdag, december 07, 2023

Influensa...

.. - ja inte min.
Men ikväll fick jag lära mig om en annan variant, nämligen fågelinfluensan. En föreläsning på Vetenskapens hus berättade mer. 

Den handlade om hur det allmänt står till med fågelpopulationen i Norrbotten. Både plus och minus. Och mest plus, faktiskt. Här berättades om den imponerande pilgrimsfalken, som klarat sig med framgång sedan den var i det närmaste utrotad från Sverige för några decennier sedan.

Sedan fick vi rapport om hur klimatförändringarna ställer till det.  De rubbar flyttningstidtabellen för vissa arter, vilket innebär att viss föda kan tryta.

Intressant. Men också med en del skrämmande utsikter.

*****

4 kommentarer:

  1. Uppmuntrande med något positiv ändå. I dessa dagar tycker jag att det har varit värre än värst.

    SvaraRadera
  2. @Elisabet

    Man behöver plustecken i dessa tider. Man får leta.

    SvaraRadera
  3. Jo, det är en alldeles särskild förunderlig fågel det där som i ögonblicket påverkar både humör, puls och mening sedd genom en handkikare.

    Glädjande nog häckar ett gammalt par sedan många (vissa lämpliga) år vid Bispbergs klack i Säters kommun, södra Dalarna.

    När så en dag häckningsbestyr och annat är avklarat och ungarna blivit mer självständiga brukar paret trona uppe på lantmännens höga sädessilo i Hedemora mellan Säter/Avesta. Då passar vi på, vi som har en uttalad fäbless för falkar, att vara på plats och ingående, fast försynt, beundra den vackra, kraftiga fågeln med det markant svarta mustaschstrecket. Honan är avgjort större än hannen.
    Det här är ett stationärt par, som lever kvar i reviret året runt och det är en relativt ny företeelse häromkring.

    Som sagt, de är verkligen lätta att falla i farstun för och det finns faktiskt folk/ornitologer som lagt ordet/begreppet fäbless helt åt sidan och komplett förtrollats av falkar så pass att semesterveckor planeras och tillbringas på de platser på planeten där de uppträder stationärt. Alla vill de helst se, fast då får de gno på ordentligt. Det finns 60 falkarter i världen - 6 i Sverige.

    Du som är mer fjällnära placerad kanske haft förmånen säga "Hej", möta en jaktfalk (störst av alla falkar) vid något sällsynt gyllene tillfälle? Det mötet är knepigare här i trakterna av Södra Dalarna även om någon ungfågel någon gång kan vara en sällsynt rastande gäst på bevingad, luftlagd väg söderut i oktober/november.

    Uppfriskande och god stimuli är det med fåglar - trist vore livet dem förutan.

    Tänker på Kunnas ord långt därborta för så länge sen, att fullgod relevans återfinns även i vår tid:

    "... Genom mina ögon flög en fågel
    genom mitt hjärta dess sång...

    SvaraRadera
  4. @thord wiman

    Tack för den berättelsen. Jo, jag har sett jaktfalk vid ett enda tillfälle. Pilgrimsfalk några gånger fler, särskilt i Muddus nationalpark, som inte är fjäll.

    Jag tror faktiskt att du lever mer fjällnära än jag. Till fjäll har jag bortåt 40 mil.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.