Jag har råkat ut för hälsporre. För första gången i mitt liv. Men det kanske inte är så vanligt bland allmänheten, även om jag hört talas om det.
- Det ska ju självläka, sa den allra bästa apoteksanställda på 'mitt' apotek. - Så då tycker jag att du ska köpa de här.
Hon plockar fram ett litet paket och förklarar hur de (som förstås är inlägg) ska användas.
Jag säger tack, betalar och går hem.
Nyfiken som jag är, (och det bör man nog vara, rätt generellt) så försöker jag läsa den mikroskopiska texten på förpackningens baksida. Tack och lov för mobilkameran, för jag blir tvungen att ta en bild på förpackningens baksida och redigera bilden. Såhär blev den:
Jag har alltid en mycket kritisk syn på bruksanvisningar. Ofta torftigt översatta, utan korrektionskoll från någon språkkunnig. Men ibland blir de också mycket underhållande.
Vet inte vad jag ska säga om de där raderna ovan, men nog får man läsa om dem ett par gånger utan att ändå riktigt förstå vad som menas.
Nåväl - nu provar jag dem som jag tror att de ska användas, så får vi se hur det går.
Några tips?
*****
Tycker nog att du ska boka tid hos en fysioterapeut.Då,får du bra övningar somkan hjälpa .Enbart inlägg räcker inte.Min svägerska har haft detta och hon säger så.Henne kan man lita på vad det gäller träning
SvaraRaderaFinns ju massor med information på nätet om vad detta är och hur det kan behandlas. Min B har detta i omgångar och har behandlats med allt från mycket smärtsamma kortisoninjektioner rätt in i hälen till vanliga smärtstillande, ingen sjukdgymnastik och inlägg. Det enda som faktiskt har effekt är tiden och att sluta belasta foten. Ge katten i att gå långa sträckor helt enkelt under läkningsperoden och håll foten i stillhet så mycket du kan - svårt för en 10.000-stegperson som du kanske men det säger sig självt att det är det bästa att göra. Hälsar olycksbrodern. (Det tar ofta ett par månader att läka ut men inläggen hjälper)
SvaraRaderaHu! Det är inte många gånger jag haft hälsporre, men det kan göra så djävulusiskt ont! Senast var när vi besökte Berlin för ett par år sedan. Jag fick ideligen stanna och slå mig ned på någon bänk och vila foten! Det gick över av sig själv, men första gången hade jag det i säkert ett par månaders tid. Då hade jag ett sånt där inlägg som du köpt. Att inte röra sig eller gå längre sträckor, var ju omöjligt som affärsbiträde - det är ett evigt springande och på hårda golv dessutom - ! Lycka till! Hoppas att det ordnar sig snabbt. (Texten på paketet tycker jag inte var så svårtydd. Lite blandat med norska och danska också.
SvaraRadera@Babsan
SvaraRaderaJag har tjuvkikat på och lyssnat i smyg på en fysioterapeut på mitt gym, som visade en 'patient' hur man skulle göra. Jag gör så och har märkt att det hjälper åtminstone för stunden.
@ Monet
SvaraRaderaJag är ingen 10000-stegare. I alla fall inte medvetet. Har nämligen hört om en forskarrapport som säger att 6000 steg räcker. Det man gör därutöver ger ingen pluseffekt. Nu är det sällan som jag inte når upp till den gräns vi själva satt upp för oss, nämligen 7000 steg.
@Elisabet
SvaraRaderaJag tror jag har läget under någorlunda kontroll. Men att hålla mig i stillhet... Hur ska det gå till? ;-)
Medge att "den högra är vänsterdesignad" låter lite märkligt. Oavsett språk.
Bert igen: Dom kanske tänkte på att du är vänstervriden och då behövde ett liknande inlägg ,-).
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaDär bjöd jag på en chans för dig, va? 😂
Oavsett stegmängd är ju detta en inflammation som tar osedvanligt lång tid att läka och förvärras och förlängs av belastning. Det mest logiska är ju att dra ner på aktiviteter som gör ont värre. Även om det är svårt för vissa. När jag var liten sa min djupt religiösa småskolefröken: ”När man blir sjuk betyder det att Gud vill tala med en”. En devis jag burit med mig genom livet, inte för att just föra andliga samtal men för att det är bra på många sätt att dra ner på tempot!
SvaraRadera