I mina yngre dagar ...

.. var gym, dvs. träningslokaler något som magrute- och bicepspumpande klientel besökte. Det stönades och stånkades bland hantlar och skivstänger. 

En vanlig torsdag och tisdag innebär gym för mig. Och magrutorna och bicepsen är rätt diskreta. I min ålder gäller det ju inte heller att bygga muskulatur, utan främst att hålla den befintliga i trim. Att behålla den, kort sagt.

Men det handlar också om att det är trevligt på andra sätt. Socialt, inte minst. 

 - Goddag herr Bodin.

En man stiger upp på löpbandet närmast mitt. Det är en man i min egen ålder. Bekants bekant, men även en kund till mig. Han köpte min Opel Corsa 1993. Och den var han nöjd med i flera år - som andrabil.

 - Goddag herr Gunnar, sa jag, som för ögonblicket glömt hans efternamn.

Vi pratar vidare mellan andetagen om ditt och datt, medan kilometerna läggs bakom oss. 

Nuförtiden är gymet ett tillhåll för i stort sett alla åldersgrupper. Från ungdomar i femtonårsåldern till pensionärer högt upp i åldrarna. 80-åringar är inget ovanligt. 

Visst finns det också proffs, som man får umgås med. SDHL, dvs Sveriges ledande damhockeylag, springer omkring där och kämpar med träningsapparaterna. Det gör också Luleå BC - herrbasketlaget. Långstörar som får en att känna sig liten i sina 183 cm. Trevliga och sociala.

Här träffar jag nästan varje gång Sofi. Vi jobbade ihop under sent 70-tal. Hon försvann senare till jobb utomlands, men kom tillbaka för 25 år sedan.

Stuggrannarna Bertil och Iris dök också upp idag. Två ännu inte pensionerade. Liksom Lasse, som är kompis med en annan kollega till mig. Alltid har man några ord att byta. Men det gör man också med folk man inte känner, men som frekventerar stället ofta. Tipsar varandra om träningsknep och stretchningsövningar. Alltmedan en välutvecklad yngling står på händer och gör armhävningar i ett hörn. Jojo.

Gymet - det blir nästan som att gå på puben. 

Fast fysiskt nyttigare.

*****