Mat och sån't

tisdag, september 17, 2024

Slutomdöme

Hur ska jag nu sammanfatta vår vistelse i de Österrikiska alperna? Måndagen (igår, alltså) ägnades förstås åt hemfärd. Vi fick på allmän begäran be vår buss komma redan klockan 8 för att vi var lite bekymrade över hur väglag och trafik skulle vara, med allt detta regn och snö. Vi hade ju hört hur det var på andra håll, med översvämningar och dylikt. 

Vår färd skulle ju fortsätta från München, och det flyget ville vi inte missa. Men det gick finfint, trots att vi bitvis kördes genom vinter. Vi kom fram i god tid och färden hem gick utan anmärkning. Till och med planbytet i Stockholm gick elegant. Vi hade lite knappt om tid mellan planen, men det visade sig att den internationella linjen från Tyskland landade tvärs över "korridoren" till nästa internationella destination; Luleå. Smidigt.

Resan arrangerades av den enda pensionärsorganisation jag är med i, nämligen Aktiva seniorer Luleå. Ett utmärkt arrangemang. Vi var 34 glada sällar, som njöt av vandringar, sol, regn och snö. Två guider hade vi till förfogande. Killar med stor humor. Ibland hände det att det fanns två olika vandringar per dag. En lite enklare och en för de som önskade lite längre turer. Benke och jag såg ju förstås fram emot de höghöjdsvandringar som var aktuella. Men det höll ju inte. Tisdagen var vår första dag och den gick till måttlig höjd, bara för att guiderna skulle kunna kolla vår "standard". 

Onsdagen, däremot, med strålande sol och vindstilla gick högre upp än Kebnekaise. På gröna ängar. Vi kände oss som i Sound of music.

Dagen efter kom regnet - och så småningom snön, som satte stopp till höghöjdslederna. Det blev för farligt att gå där. Så resten av tiden höll vi till på måttligare branter. Etapperna kunde dock vara lika långa. En till en och en halv mil blev det. Ofta kuperat. Men ibland ganska 'plant'.

Lunch intogs ibland på någon hütte, som ofta serverade goda soppor och annat mättande. Men ibland hade vi matpaket med oss. Det bjöd hotellet på. Efter frukost var det bara att ta för sig av vad man önskade. Frukt, bröd, charkuterier, kaffe i termos, choklad ... Det ingick i resans pris. 

Inte att förglömma - vi fick ju middag också. Varje kväll serverades en - håll i er nu - femrättersmiddag av mycket hög kvalitet. Det ingick också. Dryck fick vi betala, förstås. 

Allt som allt var allt till belåtenhet, utom kanske vädret. Men det gnälldes inte över det. Alla var kloka nog att säga ungefär att "det är ju som det är - och det här blir ju ett minne att prata om med glädje".

Inga sura miner, alltså. Trevligt sällskap. Betyg A, trots vädret.

*****

4 kommentarer:

  1. Härligt! Kan tänka mig att andra, mindre positivt lagda människor, hade uttryckt sig annorlunda. Men så är det väl .., det är bara att gilla läget ,-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Elisabet

      Gilla läget, när man inte kan påverka. Bra tanke.
      Och så gör man det så kul man kan.

      Radera
  2. Bra inställning Bert

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.