På jakt

Nästan varje år (få undantag) har vi gått på jakt, just den här tiden.

Vi söker Norna. Vår exklusiva orkidé, som bara finns i norra Sverige. Den blommar under kort tid, så det gäller att vara ute i skogen vid rätt tillfälle.

Idag höll vi på att ge upp. Vi snirklade runt på en känd lokal. Inget napp. Men så utvidgade vi rundan.

 - Här, signalerade Benke plötsligt. Och här är en till! Och en till. Och här är tre till, fortsatte han.

Plötsligt var det nornor överallt. Minst tjugo stycken. 

Svårfotograferade. De är ju bara decimeterhöga och tittar ofta lite blygt ner mot marken, som dessutom täcks av blåbärsris.

Bilderna blev som de blev. Vi träffade också på blommande harsyra. Dessutom ett par fasantuppar.

*****

Skönt att ...

.. byta miljö från stadens brus och komma ut till stugan i skogen vid havet. Finfint sommarväder. 18 grader i skuggan. 

Det blir förstås en del jobb, innan man kan slappna av helt. Kopplar in sommarvattnet. Alltid lite jox. Men det går bra.

Förra helgens sådd av diverse sorter krävde vattning idag. Kom också överens om att rensa ogräs varje dag. Det blir enklare så.

Mötte en Myzia oblongguttata vilket jag aldrig gjort förut. Ljusstreckad nyckelpiga på svenska.

Tack för att du hjälper till med blåbästillverkningen

Den första tosteblåvingen och citronfjärilen hälsade också på, liksom en familjemedlem av den ätt skogsödlor som bor under vår altan. Kul att se den, särskilt som vi inte såg till dem alls i fjol.

Nu blir det avkoppling.

*****

Rörelser ...

.. heter en film som jag såg idag på eftermiddagen. Välbesökt salong med de som vågat sig till biografen utan fruktan att blåsa bort i sydvindarna.

Tornedalen 'drabbades' av Laestadianismen i tidigt 1900-tal. En religiös inriktning som i stort sett lade en kall hand över allt som kunde tyckas roligt. Det var syndigt att ha gardiner, sjunga och dansa, och andra trevligheter. Man skulle leva gudfruktigt och vänta på besked om saker och ting från honom.

Men så dök plötsligt en utbrytare upp. Herr Korpela, som hade andra åsikter och började omvända folk i en helt annan riktning. Men han bröt loss och försvann till södra Finland.

I tron på att han skulle återkomma, fortsatte en familjefar att förvalta de nya idéerna, och skapar rätt snart en sektliknande rörelse, som fick namn efter den ursprungliga 'predikanten'. Här var det inga hinder för ett mer frigjort liv. Dricka sprit var okej, liksom utomäktenskapliga förbindelser.

Den nye ledaren lyckades också övertyga om att de alla som var med, skulle få åka med en silverark, som skulle hämta upp sekten från Luossajärvis is (Sjö i Kiruna) och föra dem till Palestina.

Det gick sådär. Dvs inte alls. Snart var alla tillbaka till sina hembyar för att vänta på nästa underverk. Och jag blir ännu mer sekulär.

Allt detta hände under 30-talet. Filmen slutar med indikationer om krig, när bombplan flyger in längs finlandsgränsen mot Sverige.

Sevärd film.

*****

Som du säkert märkt ...

.. har jag vid ett par tillfällen under den gångna vintern och våren ondgjort mig över vädret. Det har på många sätt varit en konstig årstid, där inget har stämt med det brukliga. Vädret har varit 'schvamligt'.

Inte heller maj månad har visat sig från någon bra sida mer än vid några korta ögonblick. Idag är det faktiskt sol från blå himmel - men så kalla och hårda vindar. Alla företagsflaggor på hustak står rakt ut hela tiden i stort sett. De har de gjort ovanligt ofta den senaste tiden. Jag vet inte vart luften har tänkt sig.

Nu får vi bara hoppas att de tre prognosmakarna Urban, Vilhelmina och Blenda fortsätter att 'schvamla', för blir sommarmånaderna juni, juli och augusti enligt deras förutsägelser, så blir jag olycklig.

Gick och tittade på körsbärsblomningen i Stadsparken. De hade blåst sönder och mycket av kronbladen låg på marken under träden.

*****

Estetlinjen ...

.. på gymnasiet här i Luleå har varit flitiga. Många av de elskåp som står utanför husen och försöker se så obetydliga ut som möjligt, har fått påhälsning.

Motiven varierar stort och är mycket skickligt gjorda. Här är det senaste jag upptäckte idag. En berner sennenhund som passerade var dock inte intresserad av att vara med i bild, utan vände baken till.

*****

Urban ...

.. sköter sig hyfsat. Men varför måste han ha fläkten påslagen hela tiden?

*****

Jordbruk ...

.. kräver ofta redskap. Det var när jag skulle hämta skottkärran bakom ladan jag träffade på en ny hyresgäst hos oss. Hon ville dock inte hälsa, utan flög upp i närmsta gran för att bevaka mig. 

Skottkärran stod lutad mot väggen högst 20 cm från boet. Där låg 5 vackert färgade ägg. Gröna - trots fågelarten rödvingetrast.

Nu gäller kattförbud på vår tomt.

*****

Äntligen ...

.. åker vi ut till stugan i skogen vid havet. Kalla dagar har inte lockat. Men nu är det sol och fint. Luleå var faktiskt varmast i landet klockan 12 idag. Enligt SMHI, alltså. 

Vi pysslar med diverse göromål ute på tomten. Fåglarna får både mat och spa-bad.

Snart får också vi både fika och lunch. Fikat serveras på patio syd, där vi kan sitta och titta på vårens utveckling.

*****

Nu måste ...

DN:s förstasida igår skapar känslor.

.. både Israel (Netanyahu) och Hamas skärpa sig. 

Och var finns FN?

Det här kan inte fortsätta.

*****

Efterbörder

Hemma i vardagen igen. Den vardag som idag råkar vara söndag. Hemma vid halv elva-tiden. Och då blir allt som om "ingenting har hänt". I alla fall till en början. Allt är bekant. Blommorna på balkongen har inte vissnat. Allt ser ut som vanligt. Tvättunnan fylld. Siv (granne) kommer med posten, som hon tagit hand om under veckan. Vi skriver handlingslista och går iväg till Coop. Nu måste man ju börja ansvara för att få mat i sig, rätter lagas, och så vidare. 

Tillbaka till tv:n, som vi inte sett en sekund av i Spanien. Man klarar sig alltså utan.

Det låter tråkigt - men tillvaron blir till en början lite torr och tråkig, efter alla trevliga saker man varit med om. Alla trevliga människor man träffat och levt samman med. Alla nya intryck man fått i överflöd backar nu tillbaka. Nu ser man bara invanda saker.

Det gäller att ta vara på det man lär sig, de avbrott i vardagsrutinerna som en resa erbjuder. Ett extra minne är kameran. De bilder man tar och som man kan återkomma till hur många gånger som helst. Och nuförtiden har man ju alltid kameran med sig. Den sitter ju i mobilen. Obegränsat med film är det också. Glöm de där 36 rutorna man hade till förfogande förr, innan man bytte rulle.

Imponerad blev jag av två fotspår, som inte var vilka fotspår som helst. 60 miljoner år gamla fick vi veta. En jättedinosaurie hade stampat ner sina fötter i mjukt mineral, lera som mineraliserats. Lite svårt att se på bilden, men vi såg att den hade tre tår på varje fot. Meterbred var foten.

Tur att den inte var kvar.

Annars kan man ju plötsligt, bakom en stor sten råka på en praktfull orkidé. En Sankt Pers nycklar fick jag lära mig. 

Den har vi inte här i Norrbotten, vad jag vet. 

Lite besviken är jag trots allt. Jag hade räknat med att få se spännande fjärilar, till exempel. Summa summarum tre (3) stycken observerade jag. Och det var inga märkvärdiga, eller vackra arter. 

Inte heller andra insekter såg jag. Ett fåtal humlor, kanske fem stycken. Man blir lite orolig. 

Fåglarna skämdes dock inte för sig. Mycket fågelsång hördes. Men de var väldigt kamouflerade. Inget läge för att fotografera dem. 

Hoppas på större mångfald här hemma i sommar.

*****

Det är när jag ...

.. siktar den vackra ön Skvalpen i Luleå skärgård, som jag inser att spanienäventyret är slut. Gårdagen innebar stopp i Stockholm med övernattning. Tidigt söndagmorgon gick sista etappen hem.

Tack till Aktiva seniorer, och alla roliga medresenärer - nya bekanta och många vi rest med förr. 

*****

Uppdatering: Här kan du läsa om mitt besök på Skvalpen för ett antal år sedan.

Fredagsvandringen ...

.. blev det lite si och så med. Högt uppe bland bergen Picos de Europa skulle vi vandra. Vädret var vackert, eftersom vi hamnat ovanför molnen. Klarblå himmel, svaga vindar.

Men så var det det där med underlaget. Det var bra på sina ställen. Men de ställena var alltför sällsynta. Sten och halkig lera är inget att längta efter. Men det var vad som bjöds. Vi fick ändra oss och gå tillbaka till utgångspunkten för att ta en enklare, kortare och stenlagd rutt till det
ställe vi hade tänkt. Men här var det nästan trängsel. Det var helgdag i Spanien, vilket fick spanjorerna att åka på utflykt med familjen.

Nåja - vi fick inte se de vyer vi hade hoppats på. Men benen fick vi behålla obrutna. Och senare på eftermiddagen besökte vi ett ciderbruk för provning. Här i Asturien är cider mycket mer en måltidsdryck än på andra håll i landet. Och den här var godare än på det förra baskiska ciderbryggeriet.

Servering med lång stråle krävs för att locka fram aromerna i ciders. Det syntes att han hade gjort det förr.

Efter det studiebesöket fick vi ledigt ända till avslutningsmiddagen, som beledsagades av en liten vinprovning. 

Sedan en god förrätt med fisk, huvudrätten havsabborre, och franska 'fattiga riddare' blev desserten som inte liknade de som jag vant mig vid från barnaåldern. Vår ledsagare och guide avtackades med en Luleåsymbol, innan vi avslutade kvällen.

Lördagen väntar med hemfärd.

*****

Kanske ett löfte ...

.. om sol för morgondagen. Dagens helmulna himmel verkar släppa fram solen mer och mer, sent på kvällen.

Vy över Biscayabukten

*****

Santander ...

.. heter den stora stad som ligger närmast Liérganes där vi bott i natt. Mycket historia finns att berätta. Stan ligger i regionen Kantabrien. Vi har alltså lämnat Baskien.

Här blir det vandring längs klipporna mot Biscayabukten, och inne i stadskärnan. Det blir 8,5 kilometer, vilket får duga . En regnskur blåser snabbt förbi, men moln täcker himlen och vindarn är kyliga. Vi får veta att det är samma temperatur här, som hemma i Luleå i eftermiddag. (!)

Här finns surfskola

Ser du mannen som är på väg till vattnet?

Den unge Neptunus står på sin klippa

Vandringen slutar på en restaurang där vi bjuds trerätterslunch av mycket god standard. Fisk äts mycket här på nordkusten. Kummel var det idag.

Det blir lite mer vandring efter restaurangbesöket, då vi söker rätt på den buss som ska ta oss vidare till nästa region, Asturien. En bergig trakt kallad Picos de Europa. Här hamnar vi i Ribadesella, en liten fin stad. Här stannar vi två nätter,  för att imorgon åka upp på höjderna och en stor nationalpark.

Utsikt från balkongen

*****

Längs blommande ...

.. vägkanter går dagens  vandring upp mot en trång dal. Tyvärr sviker vädret. Det är fuktigt och blött även om det inte regnar. Men vandringen blir jobbig. Halt. Och vi beslutar att korta av turen.

Det blir att gå tillbaka över hala stenar och stundtals rätt brant utför. Tillbaka till utgångspunkten där vi får god gryta till lunch, innan vi transporteras vidare med buss till ett spa-hotell i Liérganes. 

Efter incheckning och slapparstund blir det promenad till ett lokalt ölbryggeri. Där får vi visning och bjuds på god plockmat. Vi sitter i ett par timmar, med prat och skratt. Och nu har det börjat regna ordentligt. Vi blev blöta på 'hemväg' till hotellet, men ett ombyte gav oss möjlighet att gå ner i baren för ytterligare prat och skratt.

En skön dag, trots vädret. Men medresenärernas humör är på topp.

Stinknäva

*****

Idag ...

.. blev det stadsvandring här i Bilbao. Genom gamla stan med vår kunnige guide. Mycket historia. Många intressanta byggnader, och berättelser om vad denna stad varit med om. Den förödande översvämningen 1983 som knäckte självförtroendet, hade jag aldrig hört talas om. 5-6 meter upp på husfasaderna.

Hur staden deppat ihop, och tappat tron på sig själv, men som piggnat till efter Francotiden och ETA-eländet. 

Framtidstron blev förhärskande. Kulturen blomstrar. Och en gigantisk sak blir förstås skapandet av Guggenheimmuséet. 

Efter promenaden och lunch blev det spårvagnstur dit. Man imponeras verkligen av byggnaden. Utifrån och in. Konsthallar av gigantiska format inrymda i fantastisk arkitektur. 

Muséet har betytt mycket för stadens rykte. Stan är välmående. 

Det märks.

Vackra fasader

En sida av Guggenheimmuséet

Blomsterhunden utanför muséet

*****

Gårdagens ...

.. vinprovning hos systrarna Talai-Berri, följdes av färd till en liten trevlig stad vid kusten, Zumaia. 

Efter en promenad hoppade vi på en båt, som tog oss ut på ett gungande hav. Det var inte blåst, utan kraftiga tidvattendyningar.

Färden gick längs kusten, där 60 miljoner år gamla geologiska händelser skapat konstverk.

Inte bara klipporna, utan även gamla fossiler. 

Efter den turen blev det återigen promenad genom stan till väntande buss  som tog oss till ett cidermakeri. Här är cider något helt annat än en läskedryck. I Baskien är cider ändå inte lika vanligt som längre västerut längs spanska nordkusten. Men en del framställs alltså även här i öster.

Där prickar man glaset.

Visning och provsmakning innan vi fick ta plats vid lunchbordet och presenteras med goda rätter. (Tror det blev fem.) Cidern serveras med hög stråle för att få fram spritsighet. Det ledde till en del underhållande spill kring bordet.

Dagen blev lite av 'vilodag' vad gäller krävande vandring. Vi drog vidare med buss för att landa i Bilbao, som blir vårt nya boställe. Lugn kväll med strosande längs floden som flyter utanför vårt hotell. Avslutning med enkel middag i gamla stan, Piazza nueva.Plaza Olmano.

Somnar gott.

*****

Att prova vin ...

.. på förmiddagen kan väl anses lite osunt. Men det var precis vad programmet visade idag.

Redan vid halvtiotiden fanns vi uppe i bergen, hos två systrar som tagit över efter sin far.

Talai - Berri hette vingården som ställde upp med provning denna vackra förmiddag.

I solen på deras vingård samlades vi för avsmakning, på terrassen med utsikt över odlingarna. Innan hade vi fått föreläsning och visning av vingården.

Jag föll för rosévinet.

*****

En gåsgam ...

Den finns i bild, gåsgamen.

.. svävar på breda vingar över oss där vi vandrar bland Zarautz gröna omgivningar. De gröna kullarna täckta av skog, men här och där ängsmarker. 

Vädret är bra. Inte för varmt. 15 grader räcker gott, när man utsätter sig för uppförsbackar. 

Men snart går vi utför igen och nere i stan väntar buss till San Sebastian, denna beryktade stad, känd för sina stjärnbeströdda restauranger och en händelserik historia. 

Här fortsätter vår vandring bland stadens boulevarder och gränder. En god pinchoslunch sitter bra. Ett glas baskiskt vin därtill. 

Så småningom fraktas vi hem till hotellet i Zarautz för ett par timmars vila innan vi ska på avsmakningsmeny ikväll.

Vin- och matvandringsresa var det, ja.

*****

Bloggen byter namn ...

.. till Ögonblick i norr-a Spanien en tid framöver. 

Det är dit vi är på väg. En grupp Aktiva seniorer, som gärna vill komma fram. För närvarande är det dock stopp i trafiken. Vår mellanlandning i Frankfurt stoppades i sista stund på grund av drönarflyg. Istället hamnade vi i Köln och får vänta på besked om hur resten av resan till vår tänkta destination ska genomföras. Bilbao är slutmålet.

Vi får se hur det går.

Inte var det hit vi skulle.

*****

Ohoj

Bara en liten hälsning så du vet att jag lever. Har haft en del att göra idag, så bloggen fick vänta ända till 22:44 innan jag noterade något.

Fast det var ju nu bara att konstatera att inget särskilt har timat (gammalt ord). I alla fall inget att berätta om.

Men imorrn - då ...!

*****

Inte bara ...

.. Grönland, Panama och Kanada. Nu vill trumpnissen börja ta över Sverige också. 

Amerikanska ambassaden ställer krav på att Stockholm inte ska verka för mångfald, jämställdhet och inkludering. Detta på order från Vita huset.

Reaktionerna från stockholmspolitikerna är naturliga, och de skräder inte orden.

Jag håller med.

*****

Bara en bild

Majprilväder.

*****

Städning pågick ...

.. i husets underjordsgarage ikväll. En årlig 'tradition', där vi som bor här samlas och städar ut allt gammalt grus och damm som våra bilar dragit in med snöiga däck under vintern. 

Det blir en hel del jobb. Men det är det värt. Träffa grannar är heller inte dumt. Vi träffas ju frivilligt, och vanligtvis är det ungefär samma invånare som ställer upp varje år. Denna gång var vi 15-20 personer, vilket egentligen borde ha varit 45-50, eftersom vi har 50 lägenheter i föreningen.

Men man kan inte få allt.

*****

Herr och fru ...

.. skrake sitter och gruvar sig, för att ge sig ut i kallvattnet. 

 - Men här kan vi ju inte bosätta oss. Lägger jag ägg här skulle de ju gå sönder.

*****

Så blev det ...

Gunnels verk.

.. 85-årskalas, när Benkes bror fyller år. Huset fylls med släktingar och vi bjuds på gott och hembakat, och hög stämning. Det är ju 'tystlåtna norrlänningar' som träffas. Jag fick stänga av hörapparaten för att klara mig. Det gick bra ändå.

Minnen. Planer. Resor och annat avhandlades med Svea, Bertil, Sonja, Gunnel, Östen, Börje, från det äldre gardet, och Roger, Adam, Linda, Karolin, Simon, Siv, samt några små barnbarn ur det yngre.

Timmarna gick fort. 

*****