Det bidde en tumme

Så vände man ryggen till ett ögonblick, några dagar i september. Och vips så händer världsomstörtande, krigsrubrikskapande och helt livsavgörande saker i svenskarnas liv.

Ta bara jätteskandalen Hugo, när tre små fotbollspojkar inte går och lägger sig, som det var sagt. Skäms!
Eller att Folkpartiet faller isär i sina beståndsdelar, när man stoppat fingrarna i syltburken. Urk!
Och jag kan bara föreställa mig vilka skandaler som Idol 2006 råkat ut för. Hurra!

Tur att man är tillbaka!
---

Vår så kallade fjällvandring blev verkligen en "så kallad".

Av diverse anledningar och en del givna alternativ, så hamnade vi i Vassijaure. Detta Shangri-La i den svenska fjällvärlden. Helt dött. En och annan existens sågs ibland sträva mellan husen i kvällens halvmörker. Tåg stannade. Ingen steg av. Ingen steg på.

Men här finns Luleå Tekniska Universitet närvarande med en anläggning för Studentidrotten.

Med krympande dagar till förfogande och sura väderrapporter hyrde vi in oss i denna boning. Ensamma gäster. Ingen värd. Tomma korridorer, där kvällstid och nattetid bara nödutgångsskyltarna glimmade.

Vem gömmer sig i något av alla dessa rum, med dörrarna vidöppna mot korridoren med sitt knarrande golv. Vågar man gå på toa?

En hantverkare dök upp då och då och genomförde tyst och diskret sitt jobb i andra delar av byggnaden. Rätt som det var fanns han bara där. Vänlig - Men vem vet! Var han inte lite lik Jack Nicholson? En känd hotellskötare.

Och utanför huset drev dimmorna omkring, som osaliga andar.

I denna scenografi, skulle vår fjällvistelse komma att utspelas. Allt medan Oden, Tor, Allah, Shiva, Vishnu, Buddha och kanske även Gud, stampade omkring på fjälltopparna så att de sjönk så till den milda grad att omgivningen mestadels såg ut som en blandning av Uppsalaslätten och Brösarps backar. En regnig dag i november.

Med några undantag, som jag snart återkommer till.