Jag fick ett gott råd...

... från den bästa av läsar-/läsekretsar, om att jag skulle ta med mig Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson, som regnlitteratur under min fjällvistelse. Behöver jag tala om att jag nästan hann läsa ut den?

Jag gillar den. Har bara slutet kvar och väntar ivrigt på att få veta om han klarar sig ur knipan, den gode Mikael, med sin något udda medhjälpare Lisbeth.

Intrigen är vävd, tätvävd, som den bästa damast. Jag förundrar mig över hur författaren kan hitta vägarna in mot kärnan.

Ett par invändningar har jag trots allt. Dels tycker jag att Lisbeth Salander är lite för udda, snudd på icke trovärdig figur. Sen kan jag också fundera på varför stockholmare som reser till "Norrland", alltid reser just till Norrland (men aldrig till Götaland, utan till Örkelljunga, Bjärsölagård, eller någon annan obskyr liten plats), och alltid stiger av tåget på en snöig station iklädd tunna jeans, jeansjacka och lågskor mitt i vintern! Herregud.... Var finns inte alla Canada Goosejackor eller Fjällräven Expedition om inte på Stureplan? Kan dom inte packa en resväska. (Äsch! Jag glömde att Mikael Blomkvist jobbar på Södermalm. Kan det vara skillnaden?)

Tack för tips!

Upplösning ikväll.



Andra bloggar om: Stieg Larsson, Män som hatar kvinnor, Böcker, Litteratur