Mat och sån't

söndag, november 19, 2006

Lördag

Vi kom iväg på förmiddagen. Gråväder, dimma, någon plusgrad. Med spänning närmade vi oss byn, där vägen skulle vara framkomlig, med möda. Men det gick bra. Sen återstod vår skogsväg. 2 kilometer, smal och visserligen nyplogad. Men plusgraderna och regnet gjorde att ytan var mjuk och vartenda däckspår fylldes med snö och däcken blev till slut släta som persikor. Naturligtvis fastnade vi längst upp på det sista krönet. Där blev vi stående en stund för att lista ut hur vi skulle ta oss vidare. Backe, krön och sväng. Ingen bra kombination tillsammans med "mosad-banan-snö".

Men man är ju skicklig. Backade, tog sats (ja inte som en stockholmare med full gas, utan lugnt, lugnt på tvåans växel), körde rakt fram för att sedan överst på krönet göra en 90-gradare och in på vår sista vägsträcka. Hah. Det funkade!

Vår stuga ligger ner mot stranden och det var inte tal om att köra ner dit, med tanke på att vi hade tänkt åka hem också. Vi hade aldrig tagit oss upp för backen. Aldrig!
Det har inte hänt förut, att vi måst lämna bilen uppe vid pumphuset och gå sista biten. Men nu blev det så.

Eftersom vi inte varit här på två veckor, krävdes en hel del fysiskt arbete för att komma igång. Cementpackad snö blockerade hela bron. Det har alltså kommit mycket snö. Dessutom måste förrådsladan skottas fram. Tungt, blött, och jobbigt.

Nåväl! Efter en kaffepaus, byte av svettblöta kläder, så var det fler sysslor utomhus som skulle göras. Ett nytt fågelbord/-hus skulle på plats. Fröautomater fyllas. Och vi kunde konstatera att räven varit framme igen. En talgbollshållare stulen och talgstyckena som vi fäst med hönsnät och kraftiga hampasnören, ca två och en halv meter upp i en liten tall, var borta. Nät och allt! Klättrar rävar i träd utan grenar de första två meterna? Förvånansvärt!

Lugn eftermiddag. Det mörknar snabbt i november. Särskilt när dimman ligger tät. Naturen är tyst, förutom att det droppar från träden, och några talltitor som alltid finner anledning att kommentera.

Middagen blev baconlindad fläskfile fylld med blåmögelost och egentorkade körsbärstomater. Vinet, ett av våra standardrödingar. Sydafrikanska Porcupine Ridge, Merlot.

Kvällen blev kort.
Sömnen lång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.