Men man är ju skicklig. Backade, tog sats (ja inte som en stockholmare med full gas, utan lugnt, lugnt på tvåans växel), körde rakt fram för att sedan överst på krönet göra en 90-gradare och in på vår sista vägsträcka. Hah. Det funkade!
Vår stuga ligger ner mot stranden och det var inte tal om att köra ner dit, med tanke på att vi hade tänkt åka hem också. Vi hade aldrig tagit oss upp för backen. Aldrig!
Det har inte hänt förut, att vi måst lämna bilen uppe vid pumphuset och gå sista biten. Men nu blev det så.
Eftersom vi inte varit här på två veckor, krävdes en hel del fysiskt arbete för att komma igång. Cementpackad snö blockerade hela bron. Det har alltså kommit mycket snö. Dessutom måste förrådsladan skottas fram. Tungt, blött, och jobbigt.
Nåväl! Efter en kaffepaus, byte av svettblöta kläder, så var det fler sysslor utomhus som skulle göras. Ett nytt fågelbord/-hus skulle på plats. Fröautomater fyllas. Och vi kunde konstatera att räven varit framme igen. En talgbollshållare stulen och talgstyckena som vi fäst med hönsnät och kraftiga hampasnören, ca två och en halv meter upp i en liten tall, var borta. Nät och allt! Klättrar rävar i träd utan grenar de första två meterna? Förvånansvärt!

Middagen blev baconlindad fläskfile fylld med blåmögelost och egentorkade körsbärstomater. Vinet, ett av våra standardrödingar. Sydafrikanska Porcupine Ridge, Merlot.
Kvällen blev kort.
Sömnen lång.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.