Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
Mat och sån't
▼
söndag, november 30, 2008
Efter middagen...
.. med pasta med snabbgrillad gravlax och laddning av diskmaskinen, blir jag sittande en stund, medan jag dricker upp vinet.
Undrar vad som händer där bakom diskmaskinsluckan. Det slurpar och låter, duschar och porlar, knäpper och suckar.
Finns det diskmaskiner med glasfront?
Och interiörbelysning!
*****
Andra bloggar om: Nyfikenhet
Blött
Det blev en liten tur på stan. Skyltsöndag. I blötväder. Nollgradigt och lite regnblandat. Nuförtiden innebär skyltsöndagen en i stort sett vanlig dag. Ingen tittar i skyltfönstren, eftersom de har varit omskyltade ett bra tag redan. Istället är det fler jippon och skräpförsäljning ute på gatorna.
Ett välkommet undantag är Köpmantorgets små stugor, där genuint hantverk, hembakt bröd och annat mer "äkta" säljs.
Julskyltningarna var bättre förr. När butikernas fönster var förtäckta med brunt papper. Nåde den som försökte kika in i förväg. Så på skyltsöndagen föll täckelsen och storögda barn och vuxna strosade omkring och beundrade.
Men så kan man ju inte ha det nuförtiden. Förtäckta skyltfönster!!? Herregud... så mycket exponeringstid som skulle gå förlorad. Konkurs direkt!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Skyltsöndag, Julskyltning
Konsteliga saker hända
Plötsligt har min blogg fått storhetsvansinne. Bredare och med större textsnitt. Fult! Åtminstone i min webbläsare.
Hm!
*****
Hm!
*****
Så förbyttes...
.. en förhoppning om en mysig advent i stugan, med snö och ljus, till en snabb "flykt" hem till stan igen. Sydvindar och underkylt regn är utlovat. Värsta tänkbara scenariot. Snabbt hemåt innan det blir problem på vägarna.
Vi får tända till i stan istället.
*****
Vi får tända till i stan istället.
*****
lördag, november 29, 2008
Efter dagens nödvändiga...
.. uppgifter, för att överleva skogsvistelsen (Det låter väl spännande, va?!), så går vi en promenad.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten
Så har vi då än en gång bevittnat...
.. ännu ett terrordåd, utfört av religiöst belastade smågrabbar i tjugoårsåldern, som inget mera önskar än att hamna i paradiset och de väntande ungmöerna där. Hur dessa unga tjusiga damer hamnat i detta dåliga sällskap, har jag ingen aning om. Men de måste väl ha varit kvinnliga självmördare som gått före.
Tyvärr har det förment demokratiska indiska samhället tvingats förpassa de kriminellt missledda unga männen till himlen (eller var paradiset nu finns), trots att åtminstone jag önskar dem till ett helt annat ställe.
Fast det bästa vore att de hade överlevt.
Det måste ju vara det värsta straffet för den sorten.
Livet, alltså.
*****
Andra bloggar om: Livsförakt, Islamister, Islamism, Fanatism, Religion, Irrläror
Tyvärr har det förment demokratiska indiska samhället tvingats förpassa de kriminellt missledda unga männen till himlen (eller var paradiset nu finns), trots att åtminstone jag önskar dem till ett helt annat ställe.
Fast det bästa vore att de hade överlevt.
Det måste ju vara det värsta straffet för den sorten.
Livet, alltså.
*****
Andra bloggar om: Livsförakt, Islamister, Islamism, Fanatism, Religion, Irrläror
fredag, november 28, 2008
Men frågan är om inte ...
.. det bästa programmet trots allt, är det som bjuds när man går ut på en sen kvällspromenad under stjärnorna. Det är fullständigt tyst. Vindstilla. Himmelen visar alla miljarder små ljuspunkter och vår galax Vintergatan drar ett finpudrat stråk över svart sammet.
Stugan lyser välkomnande efter turen.
(Och jag missade precis en liten pratstund via chattrutan med Anni, som förgäves anropat mig från "andra sidan viken" (Finlands nordvästkust, om jag inte minns fel.), när jag var ute. Synd. Däremot fick jag en chans att prata lite med Lasse, som blev avundsjuk på min stjärnhimmel.)
*****
Stugan lyser välkomnande efter turen.
(Och jag missade precis en liten pratstund via chattrutan med Anni, som förgäves anropat mig från "andra sidan viken" (Finlands nordvästkust, om jag inte minns fel.), när jag var ute. Synd. Däremot fick jag en chans att prata lite med Lasse, som blev avundsjuk på min stjärnhimmel.)
*****
torsdag, november 27, 2008
Svarta hål
Visst är det förunderligt att vi decennium efter decennium av välsignad tillväxt (I alla fall verkar den välsignad i vissa kretsar.) snart inte har råd med någonting. Vi har inte råd med bra mat i skolorna, inte råd med tillräckligt bra äldreomsorg, inte råd att röja snö. Här i Luleå har visst pengarna för snöröjningen redan tagit slut, efter årets första lilla snöfall. (!!?)
Vi har inte heller råd att hålla snyggt på sjukhusen, som tydligen flödar över av bakterier i en mängd som skulle få hälsovårdsnämnden att kräkas vid nästa inspektion. Tydligen har vi högre krav på hygienen i restaurangkök.
Vilka hål stoppar vi pengarna i?
När jag var barn och gick i skola, fick vi god och närande mat. Vi hade skolsköterska ständigt tillgänglig. Vi hade kurator om någon skulle hamna snett i tillvaron. Dessutom hade vi sällan större klasser än 20 elever. Skolresa kunde vi också åka på. Från Kiruna ända till Berlin. Både fram och tillbaka. Och jag tror inte att föräldrarna betalade ett öre för det.
Inte heller betalades ett öre för skolböcker, pennor, sudd eller annat som hörde skolan till. Vi som hade turen att bo i Kiruna fick till och med en slant varje termin för oförutsedda utgifter. Kanske var det till omslagspapper. Varje hösttermin fick man ju nya fina böcker, som man ville behålla så fina som möjligt. Alltså slog man in dem i något snyggt, personligt mönstrat papper.
På den tiden levde hela vår familj på en journalistlön. Den räckte för fem personer, till ett hem där inget saknades. Bil hade vi dock inte. Det fanns inget behov av en sådan. Men vi kunde till och med åka på semester. Varje sommar.
När min farmor och farfar i slutet på 60-talet inte kunde bo hemma längre, fick de en lägenhet i ett äldreboende. Där kunde de få hjälp med allt, som de inte orkade med själva. Det kändes aldrig som att de levde sina sista år på institution. Snarare servicehus. Med tillgång till sjukvård, restaurang och viss städhjälp, om det behövdes.
Nej - Jag tycker inte att allt var bättre förr. Ibland kanske jag romantiserar gamla tider.
Men jag undrar nu och då var all den där så kallade tillväxten tar vägen.
Berätta, du som vet!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Ekonomi, Samhälle, Skatter
Vi har inte heller råd att hålla snyggt på sjukhusen, som tydligen flödar över av bakterier i en mängd som skulle få hälsovårdsnämnden att kräkas vid nästa inspektion. Tydligen har vi högre krav på hygienen i restaurangkök.
Vilka hål stoppar vi pengarna i?
När jag var barn och gick i skola, fick vi god och närande mat. Vi hade skolsköterska ständigt tillgänglig. Vi hade kurator om någon skulle hamna snett i tillvaron. Dessutom hade vi sällan större klasser än 20 elever. Skolresa kunde vi också åka på. Från Kiruna ända till Berlin. Både fram och tillbaka. Och jag tror inte att föräldrarna betalade ett öre för det.
Inte heller betalades ett öre för skolböcker, pennor, sudd eller annat som hörde skolan till. Vi som hade turen att bo i Kiruna fick till och med en slant varje termin för oförutsedda utgifter. Kanske var det till omslagspapper. Varje hösttermin fick man ju nya fina böcker, som man ville behålla så fina som möjligt. Alltså slog man in dem i något snyggt, personligt mönstrat papper.
På den tiden levde hela vår familj på en journalistlön. Den räckte för fem personer, till ett hem där inget saknades. Bil hade vi dock inte. Det fanns inget behov av en sådan. Men vi kunde till och med åka på semester. Varje sommar.
När min farmor och farfar i slutet på 60-talet inte kunde bo hemma längre, fick de en lägenhet i ett äldreboende. Där kunde de få hjälp med allt, som de inte orkade med själva. Det kändes aldrig som att de levde sina sista år på institution. Snarare servicehus. Med tillgång till sjukvård, restaurang och viss städhjälp, om det behövdes.
Nej - Jag tycker inte att allt var bättre förr. Ibland kanske jag romantiserar gamla tider.
Men jag undrar nu och då var all den där så kallade tillväxten tar vägen.
Berätta, du som vet!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Ekonomi, Samhälle, Skatter
onsdag, november 26, 2008
tisdag, november 25, 2008
Finn sex fel
måndag, november 24, 2008
Så fick vi då...
.. vår beskärda del av det sydsvenska snövädret. På mer än ett sätt. I natt dråsade det ner någon dryg decimeter, eller två av den fina vita vara, som ska höra årstiden till. Redan när man vaknar på morgonen märker man vad som hänt. Det är så tyst. Dämpat. Glatt hoppar man upp ur sängen för att betitta det hela.
På jobbet hinner vi knappt få igång datorerna förrän telefonerna glöder. Kunder, passagerare, vilsna och rådvilla. Vad händer? Vad gör man? Kommer jag iväg? Kommer jag hem? Arga, ledsna, irriterade och otåliga. Det får vi ta. En del är rätt obekymrade. Det är ju ingens fel. Vi sliter och gör så gott vi kan och får många tack och en del beröm. All flygtrafik står stilla under förmiddagen, och en bit in på dagen. Men hela eftermiddagen och kvällen är det störningar.
Jag undrar hur många kunder som vet, hur invecklat ett trafiksystem är. Hur lätt en trafikrytm, en tidtabell rubbas. Jo, de flesta vet nog. Men många vill helst inte inse att det inte kan stå ett flygplan färdigt, med en pigg besättning, på den ort där man för tillfället befinner sig, på rätt tid för att ta en iväg, innan just detta plan ens har anlänt. Än svårare är det för många att förstå att man inte kan skicka iväg ett flygplan, utan att veta att det överhuvudtaget är möjligt att landa på destinationsorten. Att komma ikapp kan ta ett par dygn, om det vill sig illa.
Nåja - Så småningom är de akuta problemen lösta.
Sedan väntar efterarbetet.
Det som aldrig syns.
*****
På jobbet hinner vi knappt få igång datorerna förrän telefonerna glöder. Kunder, passagerare, vilsna och rådvilla. Vad händer? Vad gör man? Kommer jag iväg? Kommer jag hem? Arga, ledsna, irriterade och otåliga. Det får vi ta. En del är rätt obekymrade. Det är ju ingens fel. Vi sliter och gör så gott vi kan och får många tack och en del beröm. All flygtrafik står stilla under förmiddagen, och en bit in på dagen. Men hela eftermiddagen och kvällen är det störningar.
Jag undrar hur många kunder som vet, hur invecklat ett trafiksystem är. Hur lätt en trafikrytm, en tidtabell rubbas. Jo, de flesta vet nog. Men många vill helst inte inse att det inte kan stå ett flygplan färdigt, med en pigg besättning, på den ort där man för tillfället befinner sig, på rätt tid för att ta en iväg, innan just detta plan ens har anlänt. Än svårare är det för många att förstå att man inte kan skicka iväg ett flygplan, utan att veta att det överhuvudtaget är möjligt att landa på destinationsorten. Att komma ikapp kan ta ett par dygn, om det vill sig illa.
Nåja - Så småningom är de akuta problemen lösta.
Sedan väntar efterarbetet.
Det som aldrig syns.
*****
söndag, november 23, 2008
Årets match
Så har man gjort det. Igen! Ofta en lång väg att gå. Men ingen möda sparad. Det betyder att man så här på söndagseftermiddagen, när ljuset börjar svika och den långa arktiska natten tar vid, kan luta sig tillbaka, eller snarare luta sig framåt mot en god måltid. Nöjd. Med dagen, som den artat sig hittills. Med svenskarnas fina insats i skidspåren.
Men vad jag är mest nöjd med är brottningsmatchen. Utomhus. I blåst och kyla. Där utgången är ytterst oviss. Fingrarna håller på att trilla av efter ett tag, och tålamodet får tänjas till bristningsgränsen. Men det går som sagt vägen. Som det gjort de flesta år den här tiden, när trasslet är utrett, utan att man slitit sönder motståndaren fullständigt.
Två matcher blev det i år. Både på framsidan och baksidan av stugan. Våra två till uppgiften utsedda granar kommer att kunna gnistra fint här ute i skogen.
Ljusslingorna är på plats.
*****
Men vad jag är mest nöjd med är brottningsmatchen. Utomhus. I blåst och kyla. Där utgången är ytterst oviss. Fingrarna håller på att trilla av efter ett tag, och tålamodet får tänjas till bristningsgränsen. Men det går som sagt vägen. Som det gjort de flesta år den här tiden, när trasslet är utrett, utan att man slitit sönder motståndaren fullständigt.
Två matcher blev det i år. Både på framsidan och baksidan av stugan. Våra två till uppgiften utsedda granar kommer att kunna gnistra fint här ute i skogen.
Ljusslingorna är på plats.
*****
lördag, november 22, 2008
Stött
Oj oj oj, så ädelt! Postens VD Lars G Nordström har avsagt sig sin lön. Han vill inte ha 900 000 kronor i månaden för sitt jobb.
Den avbön som han gjorde i morse vittnar antingen om
Men du, Lars G. ... Jag tror inte att någon missunnar dig en lämplig lön. Tramsa inte nu! Lite självförtroende har du väl. Och tänk på att du kanske har en familj därhemma som ska försörjas. Du...!? Lyssna nu. Med tanke på att du är chef för en rätt stor, men i och för sig krympande, verksamhet, så tycker jag att du kan få sisådär 50 lök i månaden. Du har ju bra medarbetare, som egentligen gör jobbet åt dig. Mellanchefer. Och brevbärare. Ditt eget skrivbord är väl rätt tomt, va. Du!? Sura inte. Seså!
Du kan få gratis frimärken också.
Låter inte det bra, så säg?
Lilla gubben.
Upp med hakan.
*****
Andra bloggar om: Posten, Girighet, Övermänniskor
Den avbön som han gjorde i morse vittnar antingen om
- att han tagit intryck av den opinion som så många i hans sfär aldrig någonsin märkt under alla år med återkommande fall av hybris, övermänniskotro och girighet
- att han blivit lite sur
Men du, Lars G. ... Jag tror inte att någon missunnar dig en lämplig lön. Tramsa inte nu! Lite självförtroende har du väl. Och tänk på att du kanske har en familj därhemma som ska försörjas. Du...!? Lyssna nu. Med tanke på att du är chef för en rätt stor, men i och för sig krympande, verksamhet, så tycker jag att du kan få sisådär 50 lök i månaden. Du har ju bra medarbetare, som egentligen gör jobbet åt dig. Mellanchefer. Och brevbärare. Ditt eget skrivbord är väl rätt tomt, va. Du!? Sura inte. Seså!
Du kan få gratis frimärken också.
Låter inte det bra, så säg?
Lilla gubben.
Upp med hakan.
*****
Andra bloggar om: Posten, Girighet, Övermänniskor
Heja
Vilken start på Världscupen i längdskidåkning.
Charlotte Kalla och Marcus Hellner överst på sina respektive prispallar idag.
Heja Sverige.
Heja Gällivare.
*****
Andra bloggar om: Världscupen, Skidåkning, Gällivare, Norrbotten
Charlotte Kalla och Marcus Hellner överst på sina respektive prispallar idag.
Heja Sverige.
Heja Gällivare.
*****
Andra bloggar om: Världscupen, Skidåkning, Gällivare, Norrbotten
fredag, november 21, 2008
Natt
Isen sjunger.
Eller är det havet.
Isen kvider när havet försöker spränga den.
Havet våndas när isen försöker hålla det tillbaka.
Man blir lite mörkrädd på stranden ikväll.
För luften genljuder av kvidanden, visslanden, vinanden.
Som sånger, röster, pisksnärtar.
Långt ifrån.
Nära.
Där ovanifrån ser stjärnorna på.
Tysta.
*****
Eller är det havet.
Isen kvider när havet försöker spränga den.
Havet våndas när isen försöker hålla det tillbaka.
Man blir lite mörkrädd på stranden ikväll.
För luften genljuder av kvidanden, visslanden, vinanden.
Som sånger, röster, pisksnärtar.
Långt ifrån.
Nära.
Där ovanifrån ser stjärnorna på.
Tysta.
*****
Ja just det
Vi susar ut till stugan...
.. på mörka vägar, direkt efter jobbet. Det är kallt och bara ett tunt, tunt snötäcke fläckvis.
När bilmotorn stannat och vi kliver ur bilen kastar sig hela vintergatan över oss. Stjärnor, stjärnor, stjärnor. Och jag blir stående med väskorna i händerna och glor. Man blir liksom aldrig riktigt mätt.
Inne i stugan är det bara sex ynka grader. Men kontrasten mot ute är ändå stor. Det känns tryggt och nästan lite varmt. Snart nog kommer brasan igång och elementens ställs upp på strax under 20 grader.
När jag packat upp är maten redan på gång. Vinet står på spisen för att bli lite varmt, eller åtminstone det som kallas "rumstempererat" vilket egentligen skall vara sisådär 16-18 grader. Vi får se om det hinner bli så innan maten är klar.
Helgen kan börja.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Helg, Vintergatan
När bilmotorn stannat och vi kliver ur bilen kastar sig hela vintergatan över oss. Stjärnor, stjärnor, stjärnor. Och jag blir stående med väskorna i händerna och glor. Man blir liksom aldrig riktigt mätt.
Inne i stugan är det bara sex ynka grader. Men kontrasten mot ute är ändå stor. Det känns tryggt och nästan lite varmt. Snart nog kommer brasan igång och elementens ställs upp på strax under 20 grader.
När jag packat upp är maten redan på gång. Vinet står på spisen för att bli lite varmt, eller åtminstone det som kallas "rumstempererat" vilket egentligen skall vara sisådär 16-18 grader. Vi får se om det hinner bli så innan maten är klar.
Helgen kan börja.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Helg, Vintergatan
torsdag, november 20, 2008
Tjurigt knäppt
Snart är den här veckan slut och det är skönt. Den har varit vresig. Inte särskilt stressig på det där ruschiga sättet. Bara motvalls. Tjurig. På något sätt.
Visst har den innehållit ljuspunkter också. Glada fikaraster. Tacksamma kunder. Och jag har kommit igång med lite nya arbetsuppgifter.
Idag blev jag dessutom bjuden på lunch. Av personalchefen. Minsann. Hur många blir det? Å andra sidan bjöd jag en medarbetare på lunch härom dagen. Så det jämnar ju ut sig.
En annan ljuspunkt var att jag idag hade min kamera med på jobbet. Vi skall porträtteras. Och jag har blivit utsedd. Redan förra veckan förvarnade jag om vad som kommer att ske. Jag ville ju att alla skulle ha chans till total makeover i tid. Så att svullnaderna skulle hinna lägga sig. Dessutom varslade jag om att det endast gäller provfotografering den här veckan. Vill kolla ljus och sådant innan jag går igång på allvar.
Men det är något med kameror, som gör folk hispiga. Särskilt damer, ja, eller tjejer då. Kvinnor!
- Nä! Inte nu. Du får inte! Och så dyker de under bordet, viftar med armarna framför ansiktet, eller vänder sig om.
- Men det är ju bara prov, säger jag.
- Ja, men jag har ju en skorpa i ansiktet, säger A.
Sådär håller de på. Man får smyga så gott det går. Men när jag sedan visar resultatet för en del av dem så...
- Jamen. Det där blev ju riktigt fint.
- Gu, vilket bra kort! (Och det gällde hon med skorpan.)
Om jag nu imorgon säger att
- Från och med måndag blir det allvar.
Då kan ni ju tänka er vilka tjusiga medarbetare jag kommer att ha nästa vecka. Nytvättade hår, stajlade frisyrer och skorpfritt.
Nästa vecka blir säkert kul.
*****
Visst har den innehållit ljuspunkter också. Glada fikaraster. Tacksamma kunder. Och jag har kommit igång med lite nya arbetsuppgifter.
Idag blev jag dessutom bjuden på lunch. Av personalchefen. Minsann. Hur många blir det? Å andra sidan bjöd jag en medarbetare på lunch härom dagen. Så det jämnar ju ut sig.
En annan ljuspunkt var att jag idag hade min kamera med på jobbet. Vi skall porträtteras. Och jag har blivit utsedd. Redan förra veckan förvarnade jag om vad som kommer att ske. Jag ville ju att alla skulle ha chans till total makeover i tid. Så att svullnaderna skulle hinna lägga sig. Dessutom varslade jag om att det endast gäller provfotografering den här veckan. Vill kolla ljus och sådant innan jag går igång på allvar.
Men det är något med kameror, som gör folk hispiga. Särskilt damer, ja, eller tjejer då. Kvinnor!
- Nä! Inte nu. Du får inte! Och så dyker de under bordet, viftar med armarna framför ansiktet, eller vänder sig om.
- Men det är ju bara prov, säger jag.
- Ja, men jag har ju en skorpa i ansiktet, säger A.
Sådär håller de på. Man får smyga så gott det går. Men när jag sedan visar resultatet för en del av dem så...
- Jamen. Det där blev ju riktigt fint.
- Gu, vilket bra kort! (Och det gällde hon med skorpan.)
Om jag nu imorgon säger att
- Från och med måndag blir det allvar.
Då kan ni ju tänka er vilka tjusiga medarbetare jag kommer att ha nästa vecka. Nytvättade hår, stajlade frisyrer och skorpfritt.
Nästa vecka blir säkert kul.
*****
onsdag, november 19, 2008
Klassiker
I sann Shakespeareanda, visar Norrbottensteatern en fri tolkning av det klassiska kärleksdramat. Ständigt aktuella frågor, om skillnader, om likheter, om fördomar och okunnighet.
Föreställningen är som musikal ganska lättviktig. Men när man ser den mycket blandade publiken förstår man att satsningen träffar rätt. Det är bra!
Och naturligtvis är de medverkande amatörerna värda aktning. För att inte tala om proffsen förstås. Karin Paulin, med sin fantastiska röst och Björn Nagander med sin, som heller inte går av för hackor.
Minsann såg jag inte en liten Kajsa i rollbesättningen också.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbottensteatern, Shakespeare, Romeo och Julia
Föreställningen är som musikal ganska lättviktig. Men när man ser den mycket blandade publiken förstår man att satsningen träffar rätt. Det är bra!
Och naturligtvis är de medverkande amatörerna värda aktning. För att inte tala om proffsen förstås. Karin Paulin, med sin fantastiska röst och Björn Nagander med sin, som heller inte går av för hackor.
Minsann såg jag inte en liten Kajsa i rollbesättningen också.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbottensteatern, Shakespeare, Romeo och Julia
tisdag, november 18, 2008
Nä nu...
Finanskris, räntekris, börskris, lågkonjunktur, stigande arbetslöshet, varselrekord.
Och nu som grädde på moset har solrosfrö till fåglarna stigit i pris med 50 procent! Det skylls på dåliga skördar. Jojo - Ska man tro på det?
För en generös man som jag kommer detta att innebära ruin. Förra vintersäsongen glufsade mina matgäster i sig sisådär 150 kilo. Inte lär det bli mindre i år. Dessutom kräver de säkert talg, jordnötter och annat godis också.
Inte undra på att en del tar till kända knep för att få ihop lite bidrag.
Jag får väl kontra med en TV-gala.
Världens fåglar.
Snart i en TV nära dig.
*****
Och nu som grädde på moset har solrosfrö till fåglarna stigit i pris med 50 procent! Det skylls på dåliga skördar. Jojo - Ska man tro på det?
För en generös man som jag kommer detta att innebära ruin. Förra vintersäsongen glufsade mina matgäster i sig sisådär 150 kilo. Inte lär det bli mindre i år. Dessutom kräver de säkert talg, jordnötter och annat godis också.
Inte undra på att en del tar till kända knep för att få ihop lite bidrag.
Jag får väl kontra med en TV-gala.
Världens fåglar.
Snart i en TV nära dig.
*****
måndag, november 17, 2008
lördag, november 15, 2008
Utseende är inte allt
Det höll inte
Precis som Knapsu kommenterade angående bankbonusnissar härom dagen tänkte jag också. Handelsbanken verkar ha lite mer etik i sina skallar. Åtminstone har man fått det intrycket.
Men ack vad man bedrog sig.
Girighetens orm har många huvuden.
Och inte verkar de fyllda med etik, precis.
Snarare storhetsvansinne.
Nog märks det att psykvården har nedmonterats.
*****
Men ack vad man bedrog sig.
Girighetens orm har många huvuden.
Och inte verkar de fyllda med etik, precis.
Snarare storhetsvansinne.
Nog märks det att psykvården har nedmonterats.
*****
fredag, november 14, 2008
Ibland...
Vad har hänt
Jag har upptäckt en ny trend. Alldeles tydlig. Två utbrott av manlig frigörelse, eller vad man nu skall kalla det, har siktats. Visserligen krävs minst tre exempel för att det skall kallas trend. Detta enligt den definition som Spanarna i SR P1. Nu har jag endast två, men det får duga.
Så varsågod, damer och herrar. Här får ni manlig visdom.
Instruktörer är iZac och Samuel.
Män kan!
Jag får väl försöka bidra med något jag också, så att trenden kan befästas. Men med dessa två mästare, känns det förmätet att försöka klämma fram ett bidrag.
*****
Andra bloggar om: Könsroller, Emancipation, Mansgrisar
Så varsågod, damer och herrar. Här får ni manlig visdom.
Instruktörer är iZac och Samuel.
Män kan!
Jag får väl försöka bidra med något jag också, så att trenden kan befästas. Men med dessa två mästare, känns det förmätet att försöka klämma fram ett bidrag.
*****
Andra bloggar om: Könsroller, Emancipation, Mansgrisar
torsdag, november 13, 2008
Denna dagen
Snö på morgonen. Kallt och vackert. Och termometerna höll sig på minussidan. Det är ett plus som man bara kan säga grattis till. Till oss, som vill ha vinter när det är vinter.
Till dagens minussida vill jag också föra rysk byråkrati. Oj oj oj. Övertidsjobb med ifyllande av inte mindre än tolv blanketter och i morgon blir det fyra blanketter till, för att några skall få besöka detta märkliga land. Och det är inte ens säkert att det blir beviljat. Visumkrånglet i den där "världen" är skrattretande. Verkligen skrattretande. Det är bara att skaka på huvudet och fortsätta fylla i blanketter. Att de gör sig till åtlöje verkar de inte fatta.
Tänk - Jag tror inte att de vill ha besök.
Däremot kunde jag hålla mig för skratt när jag läste om en f.d. Nordeachefs fullständigt sinnessjuka pensionsförmåner. 150 miljoner kronor. Återigen en sådan där världsfrånvänd företeelse, där man tänkt "Men nu då. Nu kanske det funkar". Man kanske skulle byta bank! Jo - det borde man. Frågan är bara till vilken. Kan man få ett tips om något penninginstitut som hyllar etiken?
Till plussidan får jag föra MR-dagarna, som just nu pågår här i Luleå. För första gången norr om Stockholm. Bara en så'n sak! Massor av föreläsningar och seminarier om mänskliga rättigheter ur olika aspekter, kultur, klimat, urfolk och minoriteter.
Viktigt för både ryssar och bankdirektörer.
Och alla oss andra.
Slutligen kan jag konstatera att jag missat en meteorit igen. I morse var det tydligen ett fint skådespel över delar av Norrbotten för andra gången på kort tid. Högkonjunktur för himlafenomen lär det vara. Jorden passerar tydligen genom en svärm för närvarande.
Himlen lyser och lågkonjunkturen lyser med sin frånvaro här i norr. Arbetsgivarna söker folk för brinnande livet nere i sydsverige, där varslen duggar tätt. Omvända världen.
Det kan vi behöva.
Emellanåt.
Nu tycker jag att vi skall ha ett jättelångt "emellanåt".
Helst ett par årtionden, eller så.
Det vore Fair Trade.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Vinter, Bankdirektörer, Girighet, Mänskliga rättigheter, Lågkonjunktur
Till dagens minussida vill jag också föra rysk byråkrati. Oj oj oj. Övertidsjobb med ifyllande av inte mindre än tolv blanketter och i morgon blir det fyra blanketter till, för att några skall få besöka detta märkliga land. Och det är inte ens säkert att det blir beviljat. Visumkrånglet i den där "världen" är skrattretande. Verkligen skrattretande. Det är bara att skaka på huvudet och fortsätta fylla i blanketter. Att de gör sig till åtlöje verkar de inte fatta.
Tänk - Jag tror inte att de vill ha besök.
Däremot kunde jag hålla mig för skratt när jag läste om en f.d. Nordeachefs fullständigt sinnessjuka pensionsförmåner. 150 miljoner kronor. Återigen en sådan där världsfrånvänd företeelse, där man tänkt "Men nu då. Nu kanske det funkar". Man kanske skulle byta bank! Jo - det borde man. Frågan är bara till vilken. Kan man få ett tips om något penninginstitut som hyllar etiken?
Till plussidan får jag föra MR-dagarna, som just nu pågår här i Luleå. För första gången norr om Stockholm. Bara en så'n sak! Massor av föreläsningar och seminarier om mänskliga rättigheter ur olika aspekter, kultur, klimat, urfolk och minoriteter.
Viktigt för både ryssar och bankdirektörer.
Och alla oss andra.
Slutligen kan jag konstatera att jag missat en meteorit igen. I morse var det tydligen ett fint skådespel över delar av Norrbotten för andra gången på kort tid. Högkonjunktur för himlafenomen lär det vara. Jorden passerar tydligen genom en svärm för närvarande.
Himlen lyser och lågkonjunkturen lyser med sin frånvaro här i norr. Arbetsgivarna söker folk för brinnande livet nere i sydsverige, där varslen duggar tätt. Omvända världen.
Det kan vi behöva.
Emellanåt.
Nu tycker jag att vi skall ha ett jättelångt "emellanåt".
Helst ett par årtionden, eller så.
Det vore Fair Trade.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Vinter, Bankdirektörer, Girighet, Mänskliga rättigheter, Lågkonjunktur
Den var svår...
den här skivomslagsnöten. Det medges. Men icke desto mindre är det en intressant CD.
Artisterna är Lisa Gerrard (från Dead can dance) och Peter Bourke. Experimentell musik. Kraftfull. Rik. Spännande.
Så var det.
Till alla som har försökt: Bättre lycka nästa gång.
*****
Artisterna är Lisa Gerrard (från Dead can dance) och Peter Bourke. Experimentell musik. Kraftfull. Rik. Spännande.
Så var det.
Till alla som har försökt: Bättre lycka nästa gång.
*****
Blir man glad...
.. eller blir man glad.
Snö på marken!
Ett helt snötäcke låg överraskande och gnistrade vitt när jag hämtade tidningen i morse. Hela 3 centimeter tjockt.
Nu blir det ut och pulsa.
*****
Snö på marken!
Ett helt snötäcke låg överraskande och gnistrade vitt när jag hämtade tidningen i morse. Hela 3 centimeter tjockt.
Nu blir det ut och pulsa.
*****
onsdag, november 12, 2008
Undrar hur det känns...
.. att vara ett företag, som så få känner förtroende för. Som Aftonbladet, TV3, eller Skandia. Jag skulle nog inte tycka att det vore så rasande kul att gå till det jobbet om jag vore i den situationen.
Å andra sidan är det ju de själva som ställt sig i skamvrån. Direkt eller indirekt. Så de har väl sig själva att skylla.
Märkligt nog så lever dessa tre varumärken rätt gott. Trots allt. Aftonbladet fortsätter att vräka ut sitt skräp (hade tänkt ett starkare ord, men hejdade mig), liksom TV3. Och Skandia har lång väg kvar till att begreppet Skamdia är borttvättat. Ändå läses de, tittas på, och förmodligen försäkras hos. Märkligt. Men någon eller några föder dem.
För min egen del är alla tre bortvalda, förmodligen för evigt. Skräp skall förpassas till soprummet.
Den här bristen på förtroende har Göteborgs universitet hittat, när det gjort en undersökning hos ett tusental personer.
Jo, det fanns en fjärde förtroendenolla i det där sällskapet också. Även den spolad för evigt av mig.
Sverigedemokraterna!
*****
Läs mer i DN.
Å andra sidan är det ju de själva som ställt sig i skamvrån. Direkt eller indirekt. Så de har väl sig själva att skylla.
Märkligt nog så lever dessa tre varumärken rätt gott. Trots allt. Aftonbladet fortsätter att vräka ut sitt skräp (hade tänkt ett starkare ord, men hejdade mig), liksom TV3. Och Skandia har lång väg kvar till att begreppet Skamdia är borttvättat. Ändå läses de, tittas på, och förmodligen försäkras hos. Märkligt. Men någon eller några föder dem.
För min egen del är alla tre bortvalda, förmodligen för evigt. Skräp skall förpassas till soprummet.
Den här bristen på förtroende har Göteborgs universitet hittat, när det gjort en undersökning hos ett tusental personer.
Jo, det fanns en fjärde förtroendenolla i det där sällskapet också. Även den spolad för evigt av mig.
Sverigedemokraterna!
*****
Läs mer i DN.
måndag, november 10, 2008
Rättvist
Det finns utveckling som går framåt. Luleå blir Fair trade city. Eller Rättvisemärkt, om man så vill. Kommunfullmäktige beslutade om att ansöka om certifiering i förra veckan.
Bra. Positivt.
Haparanda kommun blev klara i oktober. I och med det utmanas alla andra norrbottenskommuner. Sätt igång!
Kanske är det dags att gå vidare och bli en Slow Food City också.
*****
Läs mer om Fair Trade/Rättvisemärkt.
Slow Food.
Andra bloggar om: Luleå, Rättvisemärkt, Fair Trade, Slow Food, Slow City
Bra. Positivt.
Haparanda kommun blev klara i oktober. I och med det utmanas alla andra norrbottenskommuner. Sätt igång!
Kanske är det dags att gå vidare och bli en Slow Food City också.
*****
Läs mer om Fair Trade/Rättvisemärkt.
Slow Food.
Andra bloggar om: Luleå, Rättvisemärkt, Fair Trade, Slow Food, Slow City
söndag, november 09, 2008
Ny i listan
Bild och ord. Ny Norrbottensblogg i min länklista.
Fantastiska bilder. Mest från Norrbottens inland, men även från världen i övrigt. Sevärt!
*****
Fantastiska bilder. Mest från Norrbottens inland, men även från världen i övrigt. Sevärt!
*****
November
November!??
Ska man måsta ta fram gräsklipparen igen?
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Klimat, Åt helsike fel
lördag, november 08, 2008
Lördag kväll
Alltså! Produktutveckling utan utveckling har jag väldigt lite till övers för.
Även om jag vann.
*****
Andra bloggar om: Tönterier
Även om jag vann.
*****
Andra bloggar om: Tönterier
Och klarar du det här...
Kusligt
Jag missar så gott som aldrig att lyssna till Spanarna. Reprisen kl 10.00 i SR P1 blir en helig stund varje lördag förmiddag. Här får man antingen helt nya tankebanor på hur framtiden kommer att te sig, eller också får man en bekräftelse på att man är på rätt spår själv.
Så var det idag.
Johan Hakelius krokade i kusligt lika en del av de tankar som jag har om samtiden och, skall det visa sig, framtiden, när han i dagens spaning talade om att vi aldrig lär oss. Och framförallt att de aldrig lär sig
Det första exempel han tog upp är en politiker från Alaska (Nej, inte hockeymamman.), som trampat i klaveret genom att låta det allmänna bekosta en renovering i sitt hus. Sådana exempel har vi ju sett även i Sverige med jämna mellanrum. Med dårars envishet verkar de tänka att "nu då, skall det väl gå bra". Tänk även på kontokortsskandaler, deklarationsfinurligheter med mera.
Finanskrisen känner vi också igen. Den amerikanska fastighetsbubblan. En efterapning till den svenska från tidigt 90-tal, då vår ränta gick upp till 500 procent en kort period.
Johan Hakelius har förstås även andra exempel på samma fenomen.
Nu har svenska byggare och bostadsproducenter börjat i samma stil. Subventionerade lån till hugade spekulanter. Precis som de subprimelån som nu fått amerikanska finansinstitut och banker på fall. Liksom deras låntagare, som står utan tak över huvudet. Att svenskar går på i samma stil verkar helt huvudlöst med tanke på det avskräckande exemplet USA.
Historien upprepar sig. Igen och igen och igen. Ingen tar lärdom.
Historian däremot, bör upprepas gång på gång på gång.
Där har skolan en stor och försummad uppgift.
Någon gång måste cirklarna brytas.
*****
Lyssna till Spanarna.
Andra bloggar om: Kris, Finanskris, Okunnighet, Historielöshet, Spekulationer
Så var det idag.
Johan Hakelius krokade i kusligt lika en del av de tankar som jag har om samtiden och, skall det visa sig, framtiden, när han i dagens spaning talade om att vi aldrig lär oss. Och framförallt att de aldrig lär sig
Det första exempel han tog upp är en politiker från Alaska (Nej, inte hockeymamman.), som trampat i klaveret genom att låta det allmänna bekosta en renovering i sitt hus. Sådana exempel har vi ju sett även i Sverige med jämna mellanrum. Med dårars envishet verkar de tänka att "nu då, skall det väl gå bra". Tänk även på kontokortsskandaler, deklarationsfinurligheter med mera.
Finanskrisen känner vi också igen. Den amerikanska fastighetsbubblan. En efterapning till den svenska från tidigt 90-tal, då vår ränta gick upp till 500 procent en kort period.
Johan Hakelius har förstås även andra exempel på samma fenomen.
Nu har svenska byggare och bostadsproducenter börjat i samma stil. Subventionerade lån till hugade spekulanter. Precis som de subprimelån som nu fått amerikanska finansinstitut och banker på fall. Liksom deras låntagare, som står utan tak över huvudet. Att svenskar går på i samma stil verkar helt huvudlöst med tanke på det avskräckande exemplet USA.
Historien upprepar sig. Igen och igen och igen. Ingen tar lärdom.
Historian däremot, bör upprepas gång på gång på gång.
Där har skolan en stor och försummad uppgift.
Någon gång måste cirklarna brytas.
*****
Lyssna till Spanarna.
Andra bloggar om: Kris, Finanskris, Okunnighet, Historielöshet, Spekulationer
Lugn, bara lugn
Att stressen rinner av mig, när jag i stort sett varje helg flyttar ut till stugan i skogen vid havet, är ju själva anledningen till att jag gör det. Här njuter man av stillhet och tystnad. Tystnad som ibland är öronbedövande. Eller hur man nu skall beskriva det. Det är så tyst att man anstränger sig för att höra om det ändå inte finns något litet ljud någonstans därute i mörkret. Så var det igår kväll. Och jag var tvungen att gå ut på balkongen, altanen, eller förstubron med jämna mellanrum, för att testa igen. Jo - Det är tyst. Inte ens ett vindsus. Inte ett knäpp. Det blir nästan lite stressande.
Gråmulen morgon idag. Stilla. Fjärden har fått gå till vila under ett svagt istäcke. Bara lite här och lite där finns öppna vakar, där sälarna håller till. Och naturligtvis måste man ut och kolla. Står på bron och kikar på dem. Det är tyst. Till en början i varje fall. Men så hör jag ett ljud ifrån stranden. Hörseln skärps. Vad var det? Ett litet grymt, eller var det någon sur trut? Är det isen som pratar. Det är rätt vanligt så här års. Men det lät inte så. Tyvärr kommer ljudet från ett ställe, som skyms av en träddunge.
Stressnivån stiger. Frukosten får brytas mitt i vällingen (Eller var det lite före?), jag hoppar i kängorna, kränger på mig en dunväst över morgonrocken och trampar iväg ner mot stranden. Hoppas att ingen ser mig i min utstyrsel, mina taniga ben i skorna och min fladdrande morgonrock och iförd kamera. Risken är liten.
Inget ser jag där nere. Inte hör jag något heller. Det är nu knäpptyst igen. Förstås. Jag hade ju förstås förutsatt att ett gäng sälar skulle ligga och jäsa där bakom dungen. Men inte. Tomt.
Tar ett par bilder ut mot vakarna innan jag trampar in igen och fortsätter med frukosten. Och lugnet.
*****
Gråmulen morgon idag. Stilla. Fjärden har fått gå till vila under ett svagt istäcke. Bara lite här och lite där finns öppna vakar, där sälarna håller till. Och naturligtvis måste man ut och kolla. Står på bron och kikar på dem. Det är tyst. Till en början i varje fall. Men så hör jag ett ljud ifrån stranden. Hörseln skärps. Vad var det? Ett litet grymt, eller var det någon sur trut? Är det isen som pratar. Det är rätt vanligt så här års. Men det lät inte så. Tyvärr kommer ljudet från ett ställe, som skyms av en träddunge.
Stressnivån stiger. Frukosten får brytas mitt i vällingen (Eller var det lite före?), jag hoppar i kängorna, kränger på mig en dunväst över morgonrocken och trampar iväg ner mot stranden. Hoppas att ingen ser mig i min utstyrsel, mina taniga ben i skorna och min fladdrande morgonrock och iförd kamera. Risken är liten.
Inget ser jag där nere. Inte hör jag något heller. Det är nu knäpptyst igen. Förstås. Jag hade ju förstås förutsatt att ett gäng sälar skulle ligga och jäsa där bakom dungen. Men inte. Tomt.
Tar ett par bilder ut mot vakarna innan jag trampar in igen och fortsätter med frukosten. Och lugnet.
*****
fredag, november 07, 2008
På vilken finkrog...
.. i Paris, kan man få gäddfärsjärpar med skirat smör och färsk pepparrot så goda som på mitt lunchställe?
Förmodligen ingen alls.
Gädda är en eftertraktad delikatess i Frankrike. Den importeras bland annat från Sverige.
Men här i Norrbotten behåller vi den.
För vi har bra kockar.
Som kan.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Luleå, Paris, Gädda
Förmodligen ingen alls.
Gädda är en eftertraktad delikatess i Frankrike. Den importeras bland annat från Sverige.
Men här i Norrbotten behåller vi den.
För vi har bra kockar.
Som kan.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Luleå, Paris, Gädda
torsdag, november 06, 2008
Hupp!
Så här såg T ut, när hon återkom från lunchen idag. Hon hade råkat ut för en frisör.
- Hon gjorde det med plattången, sade T, med gråten i halsen.
- Plattången!!??? Då måste det ha varit något fel på den, sa jag.
(Den smaklösa blomman som placerats i håret, har däremot frisören ingen skuld till.)
*****
- Hon gjorde det med plattången, sade T, med gråten i halsen.
- Plattången!!??? Då måste det ha varit något fel på den, sa jag.
(Den smaklösa blomman som placerats i håret, har däremot frisören ingen skuld till.)
*****
onsdag, november 05, 2008
tisdag, november 04, 2008
Nå - Berätta!
Nu går jag snart till sängs. Trött efter dagens arbete och en runda på gymet. I lugn förvissning om att du, som kommer att sitta uppe hela natten och stirra på amerikansk valvaka (Något som du aldrig skulle få för dig att göra när det är val i Sverige.), imorgon här på kommentarsplats kan berätta vad USA:s nye president betyder för oss.
För något oerhört viktigt måste det väl vara, med tanke på den totalt osannolika uppslutningen som detta val fört med sig. Ett val, som vi inte har något inflytande över.
Är det månne en katastrof som väntar om hörnet?
Eller Utopia.
Du som vet - Berätta!
Gärna korta, lättförståeliga och konkreta exempel.
Och gärna några goda råd om hur vi själva i vår tur skall bära oss åt, för att uppamma samma strålande politiska intresse för våra egna val, till Sveriges Riksdag, eller till EU-parlamentet.
Men det är klart.
Det är ju inte samma show.
*****
Andra bloggar om: USA-valet, Obama, McCain, Demokrati, Politik, Lydstat, Ansvar
För något oerhört viktigt måste det väl vara, med tanke på den totalt osannolika uppslutningen som detta val fört med sig. Ett val, som vi inte har något inflytande över.
Är det månne en katastrof som väntar om hörnet?
Eller Utopia.
Du som vet - Berätta!
Gärna korta, lättförståeliga och konkreta exempel.
Och gärna några goda råd om hur vi själva i vår tur skall bära oss åt, för att uppamma samma strålande politiska intresse för våra egna val, till Sveriges Riksdag, eller till EU-parlamentet.
Men det är klart.
Det är ju inte samma show.
*****
Andra bloggar om: USA-valet, Obama, McCain, Demokrati, Politik, Lydstat, Ansvar
Kan schällv
- Du. Det där med protektionism... vad innebär det egentligen.
Frågan ställs med anledning av att presidentkandidat Obama lär ha sådana tendenser.
- Ja, säger jag. Det är när man skyddar sig, eller sitt land från påverkan utifrån. Man importerar inte... uppmuntrar inte att ta till sig influenser utifrån, säger jag, sådär lite nonchalant insatt.
- Jaha! Som pitebor ungefär?
- Just det. Precis som pitebor.
*****
Frågan ställs med anledning av att presidentkandidat Obama lär ha sådana tendenser.
- Ja, säger jag. Det är när man skyddar sig, eller sitt land från påverkan utifrån. Man importerar inte... uppmuntrar inte att ta till sig influenser utifrån, säger jag, sådär lite nonchalant insatt.
- Jaha! Som pitebor ungefär?
- Just det. Precis som pitebor.
*****
måndag, november 03, 2008
Och varför blev det inget...
.. idag? Ja, jag menar på bloggen.
Kanske för att det inte hände mer än
Vad har du gjort i denna dag, som var en del av ditt händelselösa liv?
*****
Kanske för att det inte hände mer än
- att jag gick till jobbet i skönt väder med solsken och blå himmel
- att jag ledde ett morgonmöte som blev så
kort att vi drog ut lite på tideneffektivt att vi nästanglömde bort attinte hann fika. (Hoppas inte chefen läser detta.) - att förmiddagen svepte iväg, som en norrbottensnatt i mitten av juni, dvs - den fanns inte
- att lunchen var god, som vanligt, med trevligt sällskap, som vanligt och att jag dessutom hann med en del ärenden, samt gå och köpa ett stycke dyr choklad av nyttig sort som man bör få i sig 6 gram om dagen av.
- att eftermiddagen blev smått kaotisk med mental närvaro i både Montreal (med det franska uttalet, förstås), Windhoek, Chelyabinsk och Kunshan. För att inte tala om Virserum.
- att jag vid arbetstidens slut inte hade koll men gick hem ändå
- att det löser sig
Vad har du gjort i denna dag, som var en del av ditt händelselösa liv?
*****
söndag, november 02, 2008
Myr
Till myren gick jag för att söka tranbär. Ett tunt och hopfruset snötäcke gjorde det svårt att hitta några. Jag insåg det lönlösa och tog fram kameran istället.
Plockade med mig intryck.
Av tranbär.
Myrens tårar, som någon så poetiskt kallat dem.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Natur
Plockade med mig intryck.
Av tranbär.
Myrens tårar, som någon så poetiskt kallat dem.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Natur
lördag, november 01, 2008
Vacker dag
Sol och kallt. Blåsten kom av sig. I stort sett totalt vindstilla hela dagen. Svanar i plog och isflak på fjärden. Solen skiner skarp i den klara luften.
Efter bastu är det min tur att laga mat.
Kvällens menu:
Löjrom på Trundöbagarns tunnbröd. En rejäl klatt, smaksatt med ytterst lite konjak. Dryck: Vitt vin av det som blev över från igår. Macrina.
Rosastekt, vitlöksspäckad lammstek, kryddad med lime och chili, vitvinsbräserade rotsaker (rotselleri, morot, palsternacka, kålrabbi och äpple) rostade med honung och cashewnötter. Messmörsås. Dryck: Tatachilla Shiraz 2006.
Glass. Kaffe.
Från himlarna hörs alla helgon sucka.
*****
Efter bastu är det min tur att laga mat.
Kvällens menu:
Löjrom på Trundöbagarns tunnbröd. En rejäl klatt, smaksatt med ytterst lite konjak. Dryck: Vitt vin av det som blev över från igår. Macrina.
Rosastekt, vitlöksspäckad lammstek, kryddad med lime och chili, vitvinsbräserade rotsaker (rotselleri, morot, palsternacka, kålrabbi och äpple) rostade med honung och cashewnötter. Messmörsås. Dryck: Tatachilla Shiraz 2006.
Glass. Kaffe.
Från himlarna hörs alla helgon sucka.
*****