Åhhh jag blev alldes tårögd. SÅ BRA SKRIVET. Tur inget hände. Ska länka jag med. Tack för att du visade. Usch jag minns när vi fick sladd en gång och var på väg in i sidan på en lastbil. Sandra var liten och satt i bilbarnstol fram. Vi körde inte fort så där mer än vanligt och fick sladd i snömodden i mitten...
Jag minns minuten väl som det- var igår- innan han som körde fick hävt sladden och jag kastade mig fram och lade hela min kropp över Sandra. Så att jag inte klämde henne utan bara skyddade. Jag satt bak. Hann knäppa upp bältet och kasta mig.
Jag tänkte jag får ta smällen och vi klarade oss. Hon var inte ett år då. Vi var en millimeter från att touscha lastbilen och när vi snurrade runt så FANNS det igen bil bakom. Konstigt på motorvägen. SEn kom en rastplats och vi körde in där och vilade. Chockade och överlyckliga.
Sen finns det malmbilar också. Vi körde bakom en som strax innan Boliden körde ut i vägrenen. Det skar ner ordentligt, självklart eftersom det är extremt tunga fordon. Den tog sej in på vägbanan igen men kom i svaj och hela skäppan gungade i bilens längdriktning så att den var nära att välta. Jag kommer aldrig att glömma blicken hos den kvinnan som körde den bil som mötte malmbilen under värsta gunget, när vi passerade varann kanske tjugo sekunder senare.
Man kan undra vad han höll på med, sms:ade eller nåt...
Tappade timmer är något som inte ska hända med dagens självspännande timmersläpar. Trots det rammade vi en timmerstock strax efter mötet med en timmerbil i snörök i december 2009. Tur att vi stod nästan stilla just på grund av snöröken. Annars hade vi fått stocken rätt in i kupén. Nu blev det bara materiella skador. Polisen hittade efteråt tappat timmer på en sträcka av ungefär två mil. Inget efter vårt möte - det gick ut en varning i radion bara minuter efter att vi ringt 112. Bilen och chauffören hittas aldrig eftersom det var massaved på lasset och då är inte stockarna märkta som sågtimret är.
Åhhh jag blev alldes tårögd. SÅ BRA SKRIVET. Tur inget hände. Ska länka jag med. Tack för att du visade.
SvaraRaderaUsch jag minns när vi fick sladd en gång och var på väg in i sidan på en lastbil. Sandra var liten och satt i bilbarnstol fram. Vi körde inte fort så där mer än vanligt och fick sladd i snömodden i mitten...
Jag minns minuten väl som det- var igår- innan han som körde fick hävt sladden och jag kastade mig fram och lade hela min kropp över Sandra. Så att jag inte klämde henne utan bara skyddade. Jag satt bak. Hann knäppa upp bältet och kasta mig.
Jag tänkte jag får ta smällen och vi klarade oss. Hon var inte ett år då. Vi var en millimeter från att touscha lastbilen och när vi snurrade runt så FANNS det igen bil bakom. Konstigt på motorvägen. SEn kom en rastplats och vi körde in där och vilade. Chockade och överlyckliga.
Kram
/Susanne
Sen finns det malmbilar också. Vi körde bakom en som strax innan Boliden körde ut i vägrenen. Det skar ner ordentligt, självklart eftersom det är extremt tunga fordon. Den tog sej in på vägbanan igen men kom i svaj och hela skäppan gungade i bilens längdriktning så att den var nära att välta. Jag kommer aldrig att glömma blicken hos den kvinnan som körde den bil som mötte malmbilen under värsta gunget, när vi passerade varann kanske tjugo sekunder senare.
SvaraRaderaMan kan undra vad han höll på med, sms:ade eller nåt...
Ingela: Jag har alltid lätt ångest när jag ska passera eller köra om timmerbilar som svajar omkring som kameler på vägarna.
SvaraRaderaTappade timmer är något som inte ska hända med dagens självspännande timmersläpar. Trots det rammade vi en timmerstock strax efter mötet med en timmerbil i snörök i december 2009. Tur att vi stod nästan stilla just på grund av snöröken. Annars hade vi fått stocken rätt in i kupén. Nu blev det bara materiella skador. Polisen hittade efteråt tappat timmer på en sträcka av ungefär två mil. Inget efter vårt möte - det gick ut en varning i radion bara minuter efter att vi ringt 112. Bilen och chauffören hittas aldrig eftersom det var massaved på lasset och då är inte stockarna märkta som sågtimret är.
SvaraRadera