Ny bana

Varför blir det så sällan som man tänkt sig?

Här skulle jag nu förära hemmet med en ny dusch, av samma modeschang som den som förgyller tvagningen i stugan. Och eftersom CO:s utmärkta duscharmatur för 199 kronor var så enkel att montera på den gamla duschens plats där, så kan vi ju nu efter idogt sparande kosta på oss en likadan hemma. Snabbt och enkelt, som sagt. Jag gick till verket vid halvniotiden i går kväll.

Ut med den gamla, alltså. Redan där sket det sig. Den nedre stånghållarens skruv gick inte att få ut. Under 25 år har tydligen badrumsfukten gjort sitt och skruven hade helt enkelt rostat sönder. Själva skruvens huvud lossnade. Men det förde i alla fall det goda med sig att jag lätt kunde lossa aggremanget från väggen.

Men hur skulle jag få ut skruven. Jag skulle ju sätta ny plugg och skruva in den nya i samma hål, hade jag tänkt. Nåväl - Skam den som ger sig tänkte jag, och gick loss med en tång på den ca två millimeter utstickande skruvstump, som givetvis satt som berg i kaklet. Har du försökt greppa en bergfast stålskruv med tång någon gång. Det är svårt. Särskilt som jag samtidigt skulle dra ut skruvhelsiket, eftersom det var helt lögn att försöka vrida eller skruva ut den.

De 20 minuter jag ägnat åt hela tvillinginstallationen i stugan, från start till färdigt resultat, var snabbt ifrånsprungna här. Bara att få ur den gamla skruven ur väggen tog 45 minuter! Och jag var genomsvettig och i mycket stort behov av den dusch, som ännu inte var i livet.

Nu påbörjades själva monteringen av den nya snyggt glänsande duschstången. Vis av erfarenhet gjorde jag förstås fel. Inte heller hade jag pluggar som riktigt passade, utan fick göra en patentlösning med dubbelplugg. Det du! Man är ju kreativ. Sedan satte jag fel skruv - det fanns ju två - på fel ställe och fick göra om.

Efter två timmar och en kvart: KLART!
Nu kan jag njuta av ett tropiskt stilla regn på morgnarna.

Varför i herrans namn blev jag inte VA-tekniker?

*****