Jag tror jag har kommit på en teori om varför det händer så lite just nu. Och varför det inte finns något att berätta.
I många år har jag kunnat njuta av trevlig utsikt, ett omfattande socialt liv med kända och okända. Lärt mig massor om livet och om människorna. Genom goda samtal, men också genom att bara betrakta.
Det är lunchtimmen! Den där för mig heliga stunden, då jag kunde gå till min vanliga restaurang, som alltid serverade ett rejält mål mat, lagat med omsorg och med riktiga råvaror. God sallad därtill. Personalen hur trevlig som helst, utsikten över stans mest centrala punkt och en trogen publik, alltid uppblandad med många inslag av nya ansikten. Varje dag.
Stället är nu stängt på grund av att hela kvarteret ska byggas om. Som en osalig ande vankar nu dess stamgäster omkring i jakten på ett anständigt mål. Skingrade, utstötta.
Nu har jag provat runt på flera andra ställen och hittar bara trista människor, som nöjer sig med traditionella menyer, samma dag efter dag. Senast idag, då jag mer eller mindre av nöd (det störtregnade) tog skydd på ett mäkta populärt hak, där lunchköerna ringlar långa redan kvart över elva. Buffé. Folk vräääääääääker i sig mat och ser ut därefter. Jag inskuffad i samma hörn som förra gången. Man blir placerad.
Noll utsikt.
Bara utfodring.
Ingen jag känner.
Ingen inspiration.
Inge kul!
*****
<span><span>Är inte särskilt bevandrad i Luleås lunchutbud men jag har ätit lunch där flera ggr. Vill minnas några ställen som höjde sig över alla andra. Bland annnat det trevliga iranska mathaket.
SvaraRaderaHär på ön är mat- såväl den sociala kulturen annorlunda. Trevligare. Ikväll skall jag gå och käka valfläsk med tillbehör. På eftermiddagen dessförinnan kommer katten tillbaka och han har säkert en massa att berätta.
Häromdagen var det en mus som dristade sig till att gnaga på elkabeln till spisen (380v).Kanske för att det smakade gott och kittlade i tänderna men han levde inte så länge, poff! Det märks att katten är borta.</span></span>
Stackars dig Bert, som nu måste äta bland kreti och pleti som inte har vett att föra sig och dessutom är tjocka ... ;) .
SvaraRaderaJag hade säkert trivts bra på bufféserveringen!
Leif: Jodå - utbudet finns nog. På kvällstid. Men det lämpar sig inte för lunch. Det utmärkta iranska mathaket du refererar till har bytt ägare en eller två gånger och har inte provats på sistone. Det är ett alternativ, även om det ligger lite avigt till med tanke på de oavvisliga krav jag har. ;)
SvaraRaderaElisabet: Jag är inte bara ironisk, när jag beskriver bufféätarna. Du ska veta att bord, som lämnats för avdukning, ofta innehåller halvfyllda tallrikar. Folk äter inte vad de tar för sig.
SvaraRaderaOch vad gäller tjockheten, så är det bevisligen så att jag ser fler "gravida" herrar nuförtiden än jag gjorde för säg, tio femton år sedan.
Kalaskulan?
SvaraRaderaJag tror att det nte kan vara lätt för en iranier att komma till Luleå. Tänk själv: Om du är iranier och ringer mitt i natten till dina morronpigga anförvanter hemma i Iran. Talar du om att det fortfarande är ljust som mitt på dagen tror de att du har blivit tokig och genast måste komma hem.
SvaraRaderaOj. Jag kan se dig framför mig - irrande från ställe till ställe, i huvudet rusar allt runt och du letar lugn, ro, stil och krubb. Finns det inga svindyra alternativ som passar sig för en stilfull herre med tom mage?
SvaraRaderaLeif: Och jag känner en del iranier som bor här. De trivs utmärkt, följer med på skidveckoslut i fjällen, forskar på universitetet, lagar god mat.... Tyvärr är det nog så att de inte vågar åka hem.
SvaraRaderaLeif: Är mest en cateringfirma utanför stan.
SvaraRaderaMaja: På Roasters köpte jag lunchkort och betalade då 72 kronor för en bra lunch. Övriga och sämre ställen tar minst 80-85, eller 89 kronor.
SvaraRaderaSushiställen finns förstås. Frekventeras ibland.
Gott käk, yes. :)
SvaraRadera