Det börjar snart bli ...

.. enformigt. En tur på isen. Igen. Och sol. Igen. Kyla. Igen. Härligt. Igen. I stan .... Nähä, där gick det åt skogen. Inte igen!

Dagens runda blev alltså en skön långpromenad på stadens isar. Mycket folk ute. Sportlov. Familjer picknickar vid isborgen. Kö för att få åka i kanorna där.

Inte gick vi som vi brukar heller. Inte ut till någon ö. Nej, den här gången går vi över älven mot Guldkusten, där tiomiljonersvillorna tronar i rad på den höglänta stranden.

Vänder tillbaka över Bergnäsbron - en gång landets längsta. Älven är bred här. Åtta kilometer blev det sammanlagt. Bra alternativ till den gångna helgens skidåkning.

Håll igång!

*****

O-hej å hå

Ramlade på ett facebookinlägg som länkade till en krönika som Ulf Elfving skrivit. Där tar han upp surkartsvenskarna. Ska det vara så svårt att säga hej, undrar han.

Jag känner inte igen mig själv. Hejar glatt, när jag möter någon i huset, eller på gården, oavsett om jag känner eller känner igen människan. Jag vill bara markera att jag noterat närvaron. Samma sak i underjordsgaraget.

På COOP eller ICA likaså. Där hejar personalen glatt. Och jag tänker att de minsann säger ett antal "hej" varje dag. Men oftast är det jag som hejar först. Det tycker jag hör till vanlig artighet. Det är dessutom trevligt. De noterar mig - Jag noterar dem.

Men ack och ve ... Många bryr sig inte. Svenskar är nog de oartigaste folkslaget i Europa. Vet att jag tagit upp saken förr, men det skadar inte att göra det på nytt. Och igen och igen och igen.

Jag håller naturligtvis upp dörren, för en som kommer efter mig på nära avstånd. Människan säger inget, men får då ett ljudligt "varsågod", från mig. Ibland får man ett litet svar, men lika ofta inget alls, och då har jag lust att knuffa ut människan igen, stänga dörren och gå därifrån. Har inte gjort det. Än!

Härom dagen strosade jag igenom en av stans nyaste herrklädesbutiker, där jag omedelbart hälsades på av den trevliga tjejen som jobbar där. Mina ögon föll på en osedvanligt småblommig skjorta i mörkblått, blekgult, brunt, grönt och ..... Ja, den var gryllig.

Efter mig kom ett yngre par. Han var på jakt efter en skjorta. Hon hjälpte till att söka. De gick lite olika vägar genom butiken. Hon försökte få honom att kommentera de fynd hon gjorde. Han gick lite surmulen (snudd på, eller också var det bara som han var) lite längre in. Den där blomrabatten låg skyltad på ett podium mitt i affären. När jag passerade kvinnan, passade jag på att tipsa henne.
 - Titta på den där, sa jag och pekade på fyrverkeriet. Den vore väl nå't.
 Kvinnan tittade på mig, och på skjortan och brast i skratt.
 - Now we're talking, sa hon. Stefan! Den där, kolla den. Där har vi skjortan för dig.

Jag vet inte hur det gick, för vi skildes åt där och då, med leenden på läpparna.

En annan gång i förra veckan passerade jag ut från Clas Ohlson. Bredvid mig kom en dam gående. Jag svängde av åt vänster för att gå mot trappan ner i gallerian. Hon fortsatte målmedvetet fram mot rulltrappan. Jag såg hur häpen hon blev, när hon upptäckte att den gick åt fel håll.
 - Den där är inte så lyckad, sa jag.
 Hon skrattade gott.
 - Nä, men egentligen skulle man kanske ta den ändå. Det ger ju lite övning och motion, sa hon. Vi hade sällskap nerför den trappa som gick åt rätt håll och hon berättade att hon gjort samma misstag flera gånger. Inte där, men på andra håll i stan.
 - Jag skulle nog kunna vara världsmästare i rulltrappsmotgång, eller vad man ska kalla det. Men jag har tränat för lite. Folk tittar så konstigt på en. 

Varför så surmulen, svenska människa. Lär dig lite hyfs. Ta kontakt, när chansen finns. Det krävs bara några vänliga ord. Vi behöver det mer än någonsin.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Svenskar, Artighet, Hyfs, Social kompetens

Fel dag

Idag infaller skottdagen. Den extradag som måste till för att tiden ska gå i takt med tiden, så att säga.

Men egentligen är det fel. Eller rätt. Det beror på hur man ser det. Det är den 29 februari idag. Den sista dagen i februari månad. Sedan blir det mars.

Jag har alltid gillat februari. Förr var det alltid den månad då lönen räckte till nästa. Man betalade räkningarna och hade förhoppningsvis lite kvar på kontot när mars inträdde, eftersom mars hoppar på så snabbt.

Egentligen ska skottdagen inte ligga idag. Den ska enligt gamla bestämmelser ligga den sjätte dagen före första mars, det vill säga den 24 februari. Så var det också hos oss i Sverige ända till tusenårsskiftet. År 2000 flyttades den till den 29:e. Och vem visste att den någonsin hade legat någon annanstans? Inte jag, i alla fall.

Men den har flackat lite fram och tillbaka genom århundradena. Då, när kalendrarna inte var synkroniserade [synkade (för mobilsvenskar)] mellan länderna.

Om det kan man läsa mycket här.

Tänk på skottdagen så att du helgar den. En extra dag till oss alla. Inte fy skam!

*****

Ännu en ...

Solkraft, elkraft och kroppskraft i skön förening

.. strålande vinterdag. Lite kyligare än igår, men skönt. Vindstilla. Det blev till och med premiär idag igen. Igår skidor på isen. Idag fika på balkongen.

Sedan spände vi på oss skidorna igen och drog upp ett spår genom skogen. Lite tungt förstås, när ingen har åkt före. Men det blir bara mer motion och vi turades om med att spåra.

Korsar harspår, rävspår (tror vi), rådjursspår, älg- och renspår. Snön berättar, men säger inte allt. Det är i alla fall kul att veta att det rör sig ute i skogen, även om vi inte ser invånarna.

Turen blir lite längre än planerat. Vi träffar på ett annat skidspår, som någon dragit upp och följer det ner mot havet. Trots de nära 15 minusgraderna blev vi rejält svettiga innan vi var hemma.

Det är lyx att ha en vinter som är vinter. Och mackan hemma, efter genomfört lopp, smakar bra. Kinderna blossar. D-vitaminerna gnor på och jobbar sig in i oss.

Genom skogen, ut på havet.

 *****

Buse - rasist

Jag vet inte hur jag ska tolka en händelse här på Rånlandet nu på förmiddagen.

Det hela utspelades inför öppen ridå. Väl synligt för vem som helst som var i närheten. Nu var det till en början bara jag själv ... ja, förutom de närmast inblandade förstås, men jag var tvungen att tillkalla vittnesstöd i form av hela hushållet.

Vid fröautomaten utanför köksfönstret var de full huggning. Blåmesar, talgoxar och talltitor mest. Det såg trivsamt ut.

Men så dök hen upp. Blåmesbusen. En aggressiv typ som på två sekunder gav sig på övriga matgäster och rensade restaurangen. Skoningslöst. Först trodde jag att jag inbillade mig. Men observationen fortsatte och resultatet var ett ständigt upprepande av samma beteende. Ingen annan fick ens sitta i samma träd. Bara en och annan av samma art kunde tolereras på marken under fröautomaten. Inga andra.

Slutligen gav den sig av. Men döm om min förvåning.  Den förflyttade sig bara till den stora fågelmatningen på andra sidan huset. Där gjorde den snabbt rent hus. Domherrarna fick sig en tjickoblängare och valde springnota.

Inte trodde jag att fåglar var lika ointelligenta som människor.

Denna mes är INTE någon buse.

*****

Tinvips ...

... hick .... ja'mena viintips.

Pssar bra till r(hick)en för 98..  nä 890 .. eller va're 89 spänn.

Jo. Så v(hick)a're.

*****

Det ser ut ...

.. att bli middag på bordet idag också.

Vad vet jag? Jag sitter bara här och väntar.

*****

Och dagen fortsatte

En tur in till Råneå. Gamla tjockteven fick komma till den sista vilan. Förhoppningsvis återvinns den enligt konstens alla regler till några nya eletronikprylar och plastgrejer. Kanske dyker några molekyler upp i min nästa mobil. Vem vet.

Långa rundan blev nästa "projekt" hemmavid. Ett måste, för att kvalificera sig till elvakaffe till lunchekot. Genom tysta skogar med strålande sol. Kallt om kinderna och skönt.

Men vi kunde inte nöja oss med det. Så på eftermiddagen plockade  i fram våra skidor. För första gången denna konstiga vinter. Vallade med swix blå och gled ner på havsisen. Den har ju haft konstigheter för sig hela säsongen, men nu verkar den stabil och fin att åka på.

Vi drar iväg ut mot havet och öarna i fjärran. Spåra får vi göra själva. Det ger extra motion. Solen är tapper, men ett annalkande dis förebådar moln. Det ska ju också snöa framåt kvällen, om SMHI får bestämma.

En härlig tur blir det i vilket fall. Och glada vänder vi hemåt efter att ha rundat den närmsta ön; en liten alklädd kobbe. Skönt också att nu ha ett spår att åka i, nämligen vårt eget.

Härligt rosiga och svettiga blir det dusch och mellanmål när vi kommit hem igen.

Hoppas på en tur imorgon också. Kanske med matsäck till vår favoritklippa.

Vem vet.

*****

Hoppsan

Inte hade vi räknat med såpass kallt i helgen. 19 grader när jag tassar ner till det dukade fukostbordet. Vuxenvälling kryddad med kardemumma och kanel kompletteras med pumpafrön och gojibär. Te, surdegsmacka med norrbottnisk torkad skinka (undrar om den inte är lite bättre än serrano eller parma till och med; i alla fall är den närproducerad) och god ost. Ett litet glas juice sätter punkt.

I radion brottas en av bröderna Al Fakir med norrbottniska namn i Ring-så-spelar-vi. Framgången är väl "sådär".

Min bäddningstur. Lyx att varje dag kunna skaka sängkläder utomhus, till stor irritation för ekorrarna i fågelmatningen en bit bort. Fegskiten nötskrika bajsade på sig redan när jag tänkte på att komma ut. Mer behövs inte. Men de karska små titorna, blå- och svartmesarna höjer inte ens på ögonbrynen, utan mumsar glatt vidare, glada över att trängseln avtog.

Dagen går vidare.

*****

Tioårsreprisen

Och ingenting har hänt.

Eller hur?

*****

En blåbärsgin ...

..före maten sätter fart på aptiten.

I radion Finnmix.

Skål!

*****

Helgen kan ...

.. börja ute i stugan. Efter provianteringsrunda med mat till oss själva och till våra skogsvänner fåglarna åker vi ut.

Till en obeskrivligt vacker vinter; en av årets finaste årstider börjar nu. Solsken, 10 minus och stillastående luft. Ljusspel över snön och snötyngda träd.

Där har du något att avundas oss.

Liksom brakfikat.

*****

Uppföljning - Dagens mops - Yxskaftsvarning

Det tog några dagar, innan jag fick svar på mina frågor om den fula och förfulande skylten. Efter att ha hamnat hos fel person (en kontaktman, enligt hemsidan, som hade pensionerats, visade det sig), som hänvisade mig till en annan person (som hade tagit över efter pensionären), som i sin tur inte vågade svara själv, utan skickade mitt mejl till Luleå Kommuns fritidschef. Högst upp i hierarkin alltså.

Mina frågor löd såhär:

1) Vem är den ägnad för?
           Den kan knappast läsas från Mjölkuddsbanken nedanför. Man passerar ungefär på 3 sekunder och bilförare ska dessutom helst hålla ögonen på vägen

2) Vem bekostar den?
            Den kan knappast vara attraktiv som reklamplats av samma anledning som under 1) ovan.

3) Finns det verkligen ingen teknisk möjlighet som dämpar ljuset, när mörkret tilltar på kvällarna?
             Jämför t.ex. en mobiltelefon, som varierar beroende på omgivande ljus.
Nu är den bara irriterande. Ful, töntig och oläsbar..
Ta ner den!
För stadens skull.

Bifogar en bild, tagen nu i slutet av januari. Vet då också, att om den vore tagen innan isen lagt, så blir det ett dubbelt skönhetsfel på grund av speglingen i vattnet.

Tacksam för bekräftelse på vilken åtgärd du kan vidta.

-----
Svaret blev kort. Mycket kort.
-----

Hej Bert

 

Här är svar på dina frågor.

 

1.      Alla som passerar Luleå Energi Arena.

2.      Basket Arenabolaget i Luleå AB i samarbete med Norrbottens Media AB.

3.      Poängen med en reklamskylt är att den ska synas.

-----

Så nu vet vi!

Nä - Bättre kan ni, tänkte jag. Vad är det där för svar? Så jag skrev på nytt:

-----

Hej!

Hoppsan. Hamnade frågorna i ditt knä?

Tack! Men dina svar var inte särskilt klargörande, eller "inspirerande", enligt min mening. Fick du mejlet i sin helhet, eller bara frågerubrikerna?

I vilket fall så har jag inte fått svar som jag nöjer mig med.

Därför upprepar jag frågorna:

Hur är det möjligt att ni på er fasad mot Norra hamn har fått tillstånd att sätta upp en gigantisk (och gigantiskt ful) ljusskylt, som skämmer hela området?

1) Vem är den ägnad för?
           Den kan knappast läsas från Mjölkuddsbanken nedanför. Man passerar ungefär på 3 sekunder och bilförare ska dessutom helst hålla ögonen på vägen

2) Vem bekostar den?
            Den kan knappast vara attraktiv som reklamplats av samma anledning som under 1) ovan.

3) Finns det verkligen ingen teknisk möjlighet som dämpar ljuset, när mörkret tilltar på kvällarna?
             Jämför t.ex. en mobiltelefon, som varierar beroende på omgivande ljus.

Fråga 2 har jag fått svar på, men undrar vilka reklamöpare som nöjer sig med placeringen. Det är ju ändå de som bekostar driften, kan jag förstå.
Fråga 3 har jag inte fått något som helst svar på.

Tacksam för förtydligande.

Med vänlig hälsning
Bert Bodin

-----

Väntar ivrigt!

*****

Vårbruket i full gång

Gamla amaryllis, hängfuchsia, frösådd sandlilja hämtad på Kreta och en skjutande jättehortensia ... och beskärning av potatisblomma, tillsyn av balkongens bougainvillea som övervintrat på balkongen tillsammans med olivträdet och kumquatbusken ...

Jordbruk är ingen lek.

Just'ja ...cymbidiumorkidén .. den kanske också skulle ses över ... och murgrönan ... och agapanthusen ...

Nä - här kan man inte sitta och hänga över en kopp kaffe ...

Visst'ja ... Jättepelargonen!

*****

Det kan omöjligen ha varit ...

.. sådär dammigt, när jag lade av mig klockan där igårkväll.

Det där med sol .....
Är det så bra?
Egentligen!






*****

Programtips

Igår sändes en DOX-film (SVT2) i den högre kvalitetsklassen. Den handlar om vårt sockerberoende. Ofta helt förbisett av de flesta.

Se den på SVT-play.

(DOX på tisdagar i SVT2 har ofta mycket intressanta dokumentärer. Hög kvalitet. Heja SVT!)

*****

Dagens mops

Vi har en sportarena mitt i stan. En av tre. Detta gäller den minsta, Luleå Energi Arena. På fasaden har de en stor reklamskylt, som för mig är en gåta. Hur kan man få sätta upp en sådan?

Här är mejlet till ansvarig för arenan.
 -----

Hej!

Hur är det möjligt att ni på er fasad mot Norra hamn har fått tillstånd att sätta upp en gigantisk (och gigantiskt ful) ljusskylt, som skämmer hela området?

1) Vem är den ägnad för?
           Den kan knappast läsas från Mjölkuddsbanken nedanför. Man passerar ungefär på 3 sekunder och bilförare ska dessutom helst hålla ögonen på vägen

2) Vem bekostar den?
            Den kan knappast vara attraktiv som reklamplats av samma anledning som under 1) ovan.

3) Finns det verkligen ingen teknisk möjlighet som dämpar ljuset, när mörkret tilltar på kvällarna?
             Jämför t.ex. en mobiltelefon, som varierar beroende på omgivande ljus.

Nu är den bara irriterande. Ful, töntig och oläsbar..
Ta ner den!
För stadens skull.

Bifogar en bild, tagen nu i slutet av januari. Vet då också, att om den vore tagen innan isen lagt, så blir det ett dubbelt skönhetsfel på grund av speglingen i vattnet.

Tacksam för bekräftelse om vilken åtgärd du kommer att vidta.

Med vänlig hälsning
Bert Bodin
Luleå.

------

Tror på ett positivt svar.
(OBS! Kan innehålla spår av ironi.)

*****

Och som vanligt ...

.. skiner alltid solen i Luleå ...

 .. till glädje för alla som är ute och promenerar.

*****

På utflykt till Västerbotten

Känner du igen namnet Olof Wretling? Inte! Sommarpratare, Mammas nya kille, rikemansson i en TV-serie tillsammans med Johan Ulfveson Pappas pengar. Eller gruppen Klungan.

Sven Björklund heter den andra delen av den halva gruppen av Klungan som roade oss på Kulturens Hus ikväll. Till häst genom Västerbotten. Berättelsen om en odyssé för att samla in och återberätta skrönor från det vilda länet. Inte alltid på allvar. Sällan sant, trots ihärdiga försök att banka i oss motsatsen.


De har varit här förr. Flera gånger i höstas. Men då missade vi dem. Nu gjorde de ett par föreställningar till. Fullbokat.

Hisnande historier. "Dans". Tjoller. Oefterhärmligt. Och Hejdlöst kul.

Föreställningen ger en bråkdel av hela "inventeringen". Men på varje stol i salongen låg den fullständiga dokumentationen. En bok på nästan trehundra sidor. Där finns alla historier och många bilder. 

 

Här hittar du mer.

Tog det säkra ...

.. före det osäkra och drog hemåt stan direkt efter frukost. Besvärlig sikt på de inledande småvägarna. E4 hyfsad och, tack och lov, väldigt lite trafik.

Förmodligen var det halt, eftersom det ibland föll något från himlen - okänt vad - och temperaturen pendlade mellan 0,5 minus och dito plus. Reducerad fart och omdömeskompetenta medtrafikanter gjorde susen.

*****

Klockan är 07.23 och ...

.. jag ligger och lyssnar på frukoststöket en trappa ned.

Det varnas för "ymnigt snöfall med drivbildning". Man ska ju lita på SMHI, eller hur, så vi åker nog hem till stan redan tidigt på förmiddagen. Har en tid att passa.

Gomorron!

*****

Mällån

Och absolut bäst är ........
-
-
-
-
-
-
-
-
-
... Henrik Schyfferts suveräna sågning av kvällspressen.

*****

Utsikt från ...

.. middagsbordet, som efter en calvados-och-blåbärsdrink bjöd på rostade rotsaker och tomatkyckling i rosmarin med rökt lammkorv.

Så blev det. Hittills.

Vinet en italienare. Vinistella la passione. Ekologiskt.

Desserten har jag ingen aning om. Det får väl bli något improviserat. Oftast blir det bra.

*****

Fy fasen ...

.. vilken lättja. Inget har jag gjort. Inget blir gjort. Lång frukost. Långa rundan. Men se'n .... ingenting.

Vädret lockar inte med sitt kompakta gråa som snurrar kring nollstrecket i den byiga vinden. Ibland något obestämt som faller från ovan.

Nä - Det blir tyvärr sprint på TV under alldeles för lång tid. Börjar tappa intresset för detta norgemästerskap. Är de dopade, eller ..... Man börjar ju undra.

Jag får väl släppa loss kreativiteten vid spisen istället även om inspirationen är minst sagt motsträvig. Jag får väl se vad kylskåpet bjuder.

Hej å hå - Förkläde på!

Del av " långa rundan".

*****

"Sjöfartsverket ...

.. måste bli bättre för att klara räddningsuppdrag i fjällen."

Ja tänk, så kloka de är/plötsligt blev

Tankeverksamhet kan leda till insikt.

*****

Läs bakgrund.

Naturen vilar lugn ...

.. medan jag gör frukost.

*****

Kallade till grannarna ...

.. för en pratstund över ett glas vin. Trevligt. Vi har inte hunnit träffas så mycket den senaste tiden. Men nu ringde de och ville att vi skulle komma över.

Det blir prat om bokutgivning, vintern,  begravning, tantwhisky, immigranter från USA, med mera med mera. Trivsamt och många skratt.

Går hemåt vid elvatiden med pannlampa genom skogen.

Månen hjälper till.

*****

Midvinter

Skönt är att lämna stadens hank och stör, snurrportar, rullband och hysteriska fredagsshoppare och åka ut i skogen. Mata duv... eh .. småfåglarna och få ett uppskattande "tjilevipp" för det.

Att njuta midvintersnö med pyntade träd och stugor med luggen på sned. Sådant upplever vi inte så mycket av i stan.

Här är det naturligt.

*****

Det brast ...

.. för Benke igår, och doktor Bodin kallades in för konsultation.
- Ett blodkärl i bindehinnan har brustit. Har du ont, eller någon irritation?
- Nej. Ingenting.
- Då avvaktar vi åtgärder. Det går över på ett par dagar.

En natts sömn gjorde susen. Det mesta var försvunnet.

Pat. lugnad.

*****

Minnen

Syskonträff i Alvik. Ja inte, Àlvik, utan Alvík. Mina två systrar, två svågrar, Benke och jag. Sedan anslöt en svågersysterson och Dolly (goooo jämthund). Drink och middag. Och massor av prat förstås.

En av mina systrar bor i Stockholm, men har ett litet hus att tillgå i Alvik. En ombyggd bagarstuga, som de besöker ett par gånger varje år. Min andra syster bor här i Luleå. Det blir inte ofta vi träffas alla tre, men ikväll hände det, som sagt. Det blir tal om resor, och en av mina svågrar berättar att han alltid imponerats över att vi tre Bodinare fått vara med och flacka runt i Sverige sedan barndomen, trots att det ibland varit magert i kassan. Vi levde ju fem personer på en journalistlön.

Jag berättar att vi en gång ville åka till Visby. Men kassan var tydligen rätt skral, så alldeles säkert var det inte att vi skulle kunna komma iväg.

Men så stod turen (och lite skicklighet) oss bi. Mamma vann 99 kronor. Det var första pris i Året Runts korsord.
 - Vi åker, sa pappa.
Och så blev det.

Sedan blev det förstås tal om flera av våra sommarresor. Bornholm, Varberg, Hökensås ... Ja, många minnen passerar under kvällen. Tiden flög iväg.

*****

Kvalitet

Hur är det egentligen fatt med gamla Sverige. När jag ser Uppdrag granskning ikväll, så är det en berättigad fråga.

Först hade vi fallet med den stolta inköparen på Sjöräddningen, som hävdade att den nya helikoptern skulle vara direkt anpassad för "arktiska förhållanden" och alltså passa bra i norra Sverige, för att utföra eftersöks- och räddningsuppdrag. Sedan en tid tillbaka är det Sjöräddningen som ska ha hand om det, oavsett om det är på sjön/havet, eller i fjällvärlden. Efter ett larm ska de, enligt egen utsago, vara i luften "inom 15 minuter".

Nu var det så att ett postflygplan från Oslo till Tromsö, tragiskt nog störtade i de svenska fjällen för en tid sedan. Superhelikoptern larmades förstås. Men de där 15 minuterna utökades med ytterligare en timme, innan det bar iväg. Och eftersom den står stationerad i Umeå, var det ju rätt långt att flyga till västra sidan av Akkajaure. Alltså mellanlandning i Gällivare för tankning.

Men sedan ville de inte längre. Det var "för mörkt".

För att göra en lång historia kort. Det blev fiasko. När helikoptern väl kom iväg, så fick man felindikation. Den frös, den stackarn. Specialhelikoptern för arktiska förhållanden frös ihop. Pannkaka.

Först på plats vid olycksplatsen var Norge. Tvåa var lokala medier.


En ambulanshelikopter stationerad i Gällivare blev aldrig larmad.
 - Det vore ett normalt ärende för oss, sa chefen för den. Vi hade kunnat åka direkt, men vi blev aldrig larmade.

Kanske skulle den få uppdrag även för sök- och räddningsinsatser på havet. Sjöräddningen kanske tycker att det är för blött.

---

Fall nummer två som togs upp handlade om ett hemtjänstmankemang i Göteborg. Där blev det också pannkaka av alltihop. Hemtjänsten följde inte sina egna statuerade rutiner. Kunden fick lida. Ingen brydde sig.

---

Alltså ....  I alla verksamheter där jag jobbat, har vi haft kvalitetssystem som ska göra att saker och ting sköts på ett professionellt sätt. Och jag har aldrig haft ett jobb där fara för liv och lem bland kunderna varit aktuellt, om vi skulle göra något fel. Visst händer det att vi blamerar oss. Men det rättas till omedelbart.

I de två fallen ovan, verkade de ansvariga totalt handfallna.
Som sagt ... Hur är det fatt?

*****
Annika Bryn har haft samma känslor i sin nya blogg.

Because I'm worth it

Sällan har jag väl varit så fullkomligt lamslagen som idag. Lat, alltså. Riktigt lat. Kände för att göra ingenting. Och det blev gjort.

Jo, jag gick ju förstås och handlade på förmiddagen. Men sedan var det stiltje. Lite läsning, P1 på radion, korsord och kaffe.

Men nog finns det ett litet gnagande samvete där långt inne någonstans. Jag måste väl röra på mig. Lite i alla fall. Så i skymningen ger jag mig ut. Går lite olika kringelikrokar i stan. Skönt väder. Blått ljus. Levererar en surdegsslatt till en kollega på jobbet också. Hon vill börja baka gott och nyttigt.

Folk har börjat rymma från sina jobb och snurrar omkring in och ut ur affärer, väntar på bussen eller verkar bara flanera. Som jag.

Samvetet lugnat. Kommer hem vid femtiden.
Kvällen väntar med UG och herr Lerin.

Innan jag kom fram till landshövdingen vände jag hemåt.

*****

Efter jobbet ...

.. tar jag en tur ut till närmaste ön i solen. 7 minusgrader och vindstilla. Sätter mig vid en av eldstäderna där någon gjort en muntert sprittande brasa; lapar D-vitamin och filosoferar.

Vid nästa eldstad en bit bort sitter tre grabbar. De fotograferar allt. Jag menar allt!  Snö. Flygplan. Sig själva. Folk på isen. Snö igen. 

Jag hör att de talar engelska. Efter en stund vågar sig en av dem fram till mig.
- Excuse me. Do you know when the cafe is open.
- Oh, unfortunately only weekends, säger jag. Saturdays an Sundays. And when the flag is up on the pole it's open.
- I see, sa killen.
- So if you are doubtful the next time you want to go here you can judge from the city if you are sharp-sighted.
Han skrattar.
- Well. It's a fantastic place.
- That's why I live here, sa jag.

De var brittiska studenter på universitetet här. De tackade för informationen. Jag började återtåget mot stan.

Outsägligt vackert.
That's why I live here, tänkte jag.

Där borta i fjärran ligger stans centrum på sin halvö.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter, Snö

Biljud ...

.. eller billjud. I dagens nyhetssändningar berättas att Luleå Tekniska Universitet håller på att utveckla ljud, som ska installeras i elbilar, så att man ska höra när de är ute och kör.

Jo - Det är nog bra, tills alla har vant sig.

Parallellt tycker jag att även vanliga trampcyklar bör förses med varningsljud. De är nämligen de farligaste vi har på våra trottoarer, gågator, fel sida av vägen med mera, med mera.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Cyklar, Cyklister, Elbilar, Varning, Luleå Tekniska Universitet, LTU, Luleå, Piteå, Norrbotten

Jag - en fegis

Häromdagen uttryckte jag en önskan om att få åka kana i den isborg, som kommunen byggt nere vid Södra hamnen. Avundsjuk på alla mammor och pappor, som gladdes minst lika mycket som telningarna över de långa och snabba kanorna.

Men inte kunde ju jag ge mig upp där för att "leka". Man har ju vissa hämningar. Men jag tänkte att jag skulle kanske smyga dit någon kväll, för att se om jag kunde vara ensam där. Dessutom var jag nyfiken på hur borgen ser ut när mörkret råder.

Sagt och gjort. Igår kväll gjorde jag ett försök. Det misslyckades skändligen. För trots den sena timman, var verksamheten i full gång. Så jag fick återigen nöja mig med att fotografera. Och filma.

Titta gärna på videoklippet, så att du inte missar finesserna.

 

*****

Sänkta löner

Allt detta snack om lägre löner för nyanlända, där främst de borgerliga partierna försöker över-(eller under-)trumfa varandra med påhitt om hur mycket man ska få på sitt första jobb.

På den svenska arbetsmarknaden finns överenskommelser över hur lön ska sättas. Det har fackföreningarna och arbetsgivarna fixat. Det är bara att följa de riktlinjerna. Så gör vi hos min arbetsgivare. En grund med hänsyn tagen till ålder. Sedan lägger vi oftast på en del beroende på kompetens.

Att skapa en "egen arbetsmarknad" för så kallade enkla jobb, tror jag inte hjälper ett dugg. Det skapar varken nya jobb, eller integration.

*****

Inte ofta

Men det händer.

DN:s söndagskryss avklarat på utgivningsdagen.

*****

Luleå 13 februari kl 17.37

Ni får säga vad ni vill, alla vårivrare. Men det här tycker jag är vackert. På vintern.

*****

Rapport

Det Bodinska forskningsinstitutet lämnade vid 8.30-tiden följande rapport.

---

Om en till hälften fylld tekanister råkar tappas i golvet med förslutningen avlägsnad, uppstår en häpnadsväckande spridningseffekt av ifrågavarande innehåll. 1 meters fall innebär en dammsugaranvändning omfattande cirka 7,3 kvm area förbrukande 682 watt elström, varvid luften i lokalen uppvärmdes med 0,03 grader Celsius.

Viss mänsklig humörspåverkan kunde också påvisas.

Luleå 2016-02-14
B Bodin
Experimentsledare

---

Så nu vet du.

*****

Biergo

Konsumtionen av kött i min lilla familj, är synnerligen blygsam. Det blir mest fisk. Förutom grönsakerna förstås.

I motsats till vår Landsbygdsminister, som gjorde bort sig så fullständigt i förra veckan, genom att verka totalt okunnig om svenskarnas köttkonsumtion och huruvida den ökat eller minskat de senaste decennierna. Rent pinsamt blev det i den där intervjun. Sedan 1990 har vår konsumtion ökat med 45%, vilket är ett välkänt faktum.

Att köttproduktionen är miljöpåverkande är också välkänt.

Högsta kvalitet

Här är vi också i den lyckliga omständigheten att vi har obegränsad tillgång till ren och älg. En produktion som borde uppmuntras, med tanke på att den är till 95% ekologiskt. Det är min egen beräkning. Varför den inte är 100% ekologisk beror på att renarna ibland måste nödutfordras på grund av konstig vinter.

Idag passade vi på att komplettera det lager vi har i frysen med högsta kvalitet av renskav. Den ser inte alls ut som den du köper i ICA- eller COOP-butiken. Så nu ligger den där, tillsammans med renfilé, suovas, innanlår, eller renfärs. Allt räknas till delikatesser. Någon älgbit finns också.

Det är vad vi konsumerar. Ibland. Importerat kött från utlandet är förbjudet. Inte ens importerat från övriga landet, hamnar hos oss. Här blir det bara biergo, som är samiska och betyder kött. Det är också namnet på butiken i kvarteret intill, där vi handlar godsakerna.

Men ikväll blir det röding.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Kött, Biergo, Ren, Älg, Norrbotten, Luleå

Annorlunda söndag

Jag vet inte hur det är, men ibland blir det lite konstigt. Vaknade tidigt och lyssnade på Naturmorgon. Eller lyssnade och lyssnade. Nog somnade jag mellan varven och drömde om än det ena och det andra.

Sedan blev det förstås Ring så spelar vi med blandat innehåll, och frukost vid niotiden.

Det har snöat en del, och även i stan måste vi skotta. Loftgången utanför vår dörr är nämligen riktigt bred. Fyra meter, varav en och en halv under tak. På resterande bredd faller alltså snön som om det vore utomhus. Det hindrar förstås inte att hela loftgången är snöig. Det har drivit rätt kraftigt. Men jag klagar inte. Får lagom motion, särskilt idag, när snön var tung.

Så småningom drar vi oss ut för en rundtur i stan. Och givetvis träffar vi på mer snö där. Vi har ju officiellt 45 centimeter nu. Inte ens normalt, men bättre än de knappa 30 vi hade innan helgens "snöchockszombiekanon" drog in.

I år har vi ju inget isdjur i stadsparken. Men kommunen har istället byggt en gigantisk snöborg nere i Södra hamnen. Till glädje för barn, och för en och annan förälder också, som gärna åker kana tillsammans med ungarna. Det är en rätt avancerat skapelse, med inbyggda elbelysningar och utsmyckningar i klar is. Kvällen innan den skulle invigas blev den förstås saboterad! Den eller de som stod för den bedriften hade dragit sönder elledningar och pissat lite här och där. Premiären blev alltså inställd på grund av intelligensbrist, och kommunen gjorde ett styvt jobb för att få ordning på grejerna igen.

Nu är det full fart. Tror jag ska smyga dit själv någon kväll och prova efter mörkrets inbrott.

Går ut på stan igen på eftermiddagen för att kompletteringshandla till middagen. Förundras över hur mycket folk det är som vimlar omkring på stan. Plötsligt slår det mig.

Trots Naturmorgon och Ring så spelar vi har min hjärna av någon märklig orsak gjort denna dag till söndag. Fråga mig inte hur, men en förklaring är att jag ännu inte vant mig vid mina lediga fredagar och därför "kommer i otakt".

En annorlunda söndag är alltså en lördag.

Och livet går vidare.

 - En gång till, pappa. 1

- En gång till, pappa. 2

*****

För dig som alltid undrat ...

.. angående min iver om att kullkasta norrlandsbegreppet i landet, kommer här ett mycket bra tips.

Läs och begrunda!
Tänk!
Ty tankar kan leda till insikt.
Insikter är ofta bra.

Lycka till!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Sverige, Götaland, Svealand, Makt, Fördomar, Media, Stockholm

Och ute ...

.. snöar det så fint.

Äntligen!

*****

När börjar dom ...

.. spela, frågar jag den unge servitören på Savoy, där vi käkat en lätt meny.
- Halv elva. Vill ni beställa mer vin. Vi har öppet till tre i natt.
- Nejtack. Vi kan ta in notan.
Fredagsjazzen får vara den här gången.

Vi började med ett glas vin i lobbyn på Clarion Sense. Träffade flera bekanta som också var gäster där, eller som passerade. Italienska turister, väl påpälsade på väg ut eller in från äventyrsutflykter.

Sedan till Savoy.

Och nu på väg hem genom stan, som pyntas med vit snö.

Fredagskvällen fortsätter med Shetland.

Femtiotalsdesignen på Vetenskapens hus har fått ett nytt tillskott i form av en takfris

*****