 |
| Klicka på bilden, så kan du säkert läsa lite av texten. |
Det har jag själv varit med om, även om jag själv inte alltid använder uttryckssättet.
Men hur sant är det egentligen? Det här inlägget mognade redan dagen innan jag läste krönikan. Det berodde på att jag i två inringningsprogram i radion reagerade över att de som ringde in gjorde precis samma sak, trots att den ena var skånska och den andra från Göteborg. Skillnaden var bara att de båda damerna, för det var damer, sa "shjaa" (hur det nu stavas) istället för "schjoo". I det ena fallet var det också i stort sett var femte sekund i hela samtalet, eftersom det aldrig fanns anledning att säga "nej". Det var alltså precis samma inandningsövning, dock med något mer astmatisk touch, om man så säger. Ett flämtande efter luft.
Så vad är exotiskt?
*****
Snyggt onomatopoetiskt inandningsrelaterat där (hålla med) "Schjoo".
SvaraRaderaNä! Hon är näppeligen inte så eljest ändå, Anna Hörnell, för i Roslagen infaller Schjoo:andena rättså frekvent.
Jag har alltid.
Många fågelnamn är onomatopoetiska. "Fink" är vad en orolig fink yttrar. "korp" ropar en korp. Kråka. Steglits har en ständigt återkommande strof "tickelitt" (upphov till svenska namnet). Fågeln vår Herre torkade av färgpenslarna på när hen (ska det vara) var klar. Jag såg en flock på 12 fåglar klängande i en björk i slutet av januari, mulet väder, grått. Det var uppfriskande!
Hjärteljuvligt med gråspetten på matningen. Har sökt länge efter Ångermanlands landskapsfågel men den undflyr mig ständigt, ingen uppgivenhet i sikte ännu ändå. Mitt ögonblick kommer.
Kul att du har samma uppfattning.
RaderaDu har gråspetten. Jag har steglitsen, även om jag har haft besök av den i stugan vid ett tillfälle. Jag leder alltså. 🤔😆