Dr Doolittle

 Vad gör jag, när jag ska fylla vattenkannan från regnvattentunnan, och finner en "död" fjäril, som flyter med utbredda vingar på ytan. Den är inte särskilt stor. Jag lyfter den med pekfingret, där den hamnar blöt och eländig. Jag tänkte bara att jag skulle se vad det var för art. Ofta måste man också se vingarnas undersida för att kunna bestämma det.

Då ser jag lite liv. Ett av de blöta känselsprötena vinkar lite. Den är alltså inte död, trots att den ser så eländig ut.

Försiktigt, försiktigt försöker jag, föra över stackaren till en blomma i pensékrukan på terassen. Det är lätt gjort att skada den, men det ser ut som jag lyckas. Nu hoppas jag bara på att den ska torka sina vingar.

Ett par timmar senare tittar jag till konvalescenten. Den sitter kvar på samma ställe. Men nu med vingarna upprätt, båda känselsprötena på skaft och med pigga svarta ögon.

Jag petar lite på den. Vips så flyger den över till mig och sätter sig vid byxfickan. Försöker erbjuda ett pekfinger att kliva upp på. Det accepteras och jag kan studera den lilla rackaren ingående.

Håller upp pekfingret i luften ... och plötsligt ger den sig iväg på raska vingar ut mot skogen.

Tack för titten, sa jag.

Med pigga ögon betraktar den mig. Art: Grönsnabbvinge.

*****