Andalusiska ögonblick IV

Den fantastiska grottan som vi besökte, krävde förstås en gruppbild. Det var vår "värd" Lena som fixade den och skickade till mig idag.

Här syns hela gruppen glada norrbottningar.

Här kan du läsa om besöket.
*****

Bakom ...

 
.. lunchrestaurangens fönster glimmar, nej slösar ljuset över en nyuppfräschad stad. Den första isen har lagt sig på Norra stadsfjärdens inre vik. Vi beslutar på sittande stjärt att göra en uddtur, det vill säga en rundvandring längs cityhalvöns stränder.

Södra hamnpromenaden med luleåbornas högt gillade "museikran".

Men vi var tvungna att förstärka klädseln. För det är rätt kyligt. Det blir vindtäta brallor och bättre skor. Men sedan är det bara att ge sig ut.

Snart passerar vi två gamla bekanta, som verkar sköta sig som förväntat.

Jag har tyckt att den här sommaren var kort. Alltför kort. Tydligen så tycker andra det också, för idag presenterades siffror på att hösten kom kvickare än vanligt. Så tidigt har den inte kommit på många, många år, enligt Ekot.

Så nu börjas det spekuleras bland klimatskeptikerna. Och visst kan den tidiga hösten/vintern vara en tillfällig dykning. Men vad som ofta glöms, är att forskare också säger att det finns en utjämningseffekt, som vi får se upp med. Kallare somrar och mildare vintrar. Kanske är den korta sverigesommaren en illustration till det.

Att ta sig runt tar ungefär en timmes härlig promenad. Vi kommer hem lagom  till halvtrefikat, nöjda med att ha skrapat ihop nästan 10 000 steg.

Men dagen är ju inte slut ännu.

*****

Ibland rinner det över

"I Norrland bor man långt ifrån varann".  Detta hördes i veckans upplaga av programmet Kropp och själ i P1, som handlade om ensamhet.

Det fick mig att tända till. Vad är det som är så märkvärdigt med Norrland? Och vad är det som gör att folk söderifrån har så svårt för att ur huvudet (eller är det ryggmärgen?) få bort generaliseringar om landsdelen.

Visst. Vi har stora, gigantiska områden att husera på. Men befolkningen är inte jämnt fördelad, individ för individ över kvadratmilen.

Aldrig någonsin skulle man höra något om Svealand, eller Götaland. Så jag skrev till programmet.

Sluta sprida era konstiga föreställningar om livet utanför Stockholm.

Nybro kommun har 17inv/km2. 
Luleå har 37. 

Det är vääääääldigt långt mellan människorna i Göööötaland. 

Jag blir så less på generaliserande huvudstadsbor.

De har läst.
Men de har inte svarat, fegisarna.

*****

Andalusiska ögonblick III

Kolla! Sangria och Cocktail.

Döpt efter min hemstad. Lite felstavat, men det får man väl tåla.


*****

Luleå Stationsgatan, 30 oktober kl.18.33

Den första "seriösa" snön för säsongen har fallit ikväll.

*****

Andalusiska ögonblick II

Har du inget annat för dig kan du ju alltid bygga en ny golvlampa av det gamla porslin, som ändå bara står och dammar igen i chiffonjén där hemma.

Det hade de gjort på ett kafé som vi besökte i Granada.

*****

Baksidan

Byn Frigilliana. Det bor ju faktiskt folk här.

Nyss hemkommen från en mysig liten stad i södra Spanien, där vi upplevt så mycket trevligt. Nerja är kanske inte lika känd som Torremolinos, Fuengirola eller Marbella. Slutet av oktober. Inte högsäsong, men rätt mycket folk ändå. Restauranger, barer och kaféer är välbesökta. Men stränderna är lite lugnare.

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det måste vara under riktig högsäsong. Här lever ju en inhemsk befolkning också. Visserligen kommer pengar in via turismen, inget tvivel om det. Men samtidigt måste det väl vara rätt tröttsamt ibland. Jag tänkte på det när vi kom gående i grupp på de ibland väldigt smala trottoarerna i gamla stan. Vi på väg åt vårt håll, invånarna åt sitt. Och vi, eller de fick väja, kanske kliva ut i gatan för att lämna plats.

SVT-programmet Korrespondenterna tog faktisk upp den här frågan just ikväll, och jag kände mig lite träffad.

Se det här!
 
*****

Andalusiska ögonblick I

Kanske går det till såhär när man beställt en soffa på nätet. Vad vet jag, som föredrar att gå till affären istället.

Den här soffan fick sitt nya hem på tredje våningen längs en gata i Granada. Några förväntansfulla människor syntes där uppe i fönstret. Soffan placerades på en platta nere vid transportbilen. Sedan hissades den upp längs den automatiska stegen, vreds rätt för att passa in i det fönstret och sköts till slut in. Till synes helt automatiskt och mycket elegant.

Där står han och sköter "roboten".

*****

Nåja ...

.. även hemma i Luleå lyser solen mot frukostätarna.

*****

Och vips så är vi ...

.. hemma igen. Lämnar Nerja vid åttatiden och åker mot Malaga. Delvis i rusningstrafik med köer. Men vi kommer fram till flygplatsen i god ordning.

Resten av resan flyter på bra, och klockan på hallbordet visar 21(!!!), när vi stiger in hemma, men då är den ju bara tjugo, förstås.

Nu är allt uppackat, nödvändiga inköp gjorda, litet kvällsmål intaget och lugnet återtaget.

Imorgon är det vardag, dvs. ledigt.

*****

Det blev en ...

.. dag på stranden. En lättjans dag alltså. Då vi rår oss själva. Ja, det har vi ju i och för sig gjort hela tiden,  men vi har inget planerat. Så det får bli en av de många stränderna här. Precis i stan.

Kvällen väntar med avslutningsmiddag. En 15-rätters tapas som håller på i timmar och gör oss fyrkantiga, när vi mitt i natten tar oss mot hotellet på lugna gator. 

Tidig väckning. Vi åker hemåt imorgon.

Vårt hotell i skymningsljus.

*****

Ut på havet vida ...

.. ska vi glida, i en katamaraaaan, hade vi kunnat sjunga lördag eftermiddag. Liten kryssning med cava och riklig buffé, och sköna vyer över kust och hav.

Däremot inga delfiner, vilket vi fått ett halvt löfte om. Solen var generös.

Vindarna i stort sett obefintliga. En härlig dag, helt enkelt. 

På hemväg fick vi undsätta två vattenskoteråkare som fått motorproblem.

*****

För min del ...

.. blev fredagen en misslyckad dag. Mestadels i sängen på hotellrummet. Illamående.

Allt medan kompisarna gjorde det här.

*****

Vart är vi på väg?

Caterina Valente, den fransktyskitalienska sångerskan, är den som jag alltid förknippar med den stad som vi i gryningen på torsdagen sätter kurs mot.

I blandat väder med den spännande ljussättning som den uppgående solen arrangerar tar vi oss upp på höjderna igen. Där bergstopparna lyser vita av nyfallen snö. Ovanligt tidigt på säsongen, säger spanjorerna. Men bra för skidåkningen. Sierra Nevada har ett par fina skidorter.

När vi kör in i stan regnar det. Inte är det särskilt varmt heller. Bara fem-sex grader mer än i Luleå, denna dag.

Men när vi kämpar på upp genom gatorna, till fots genom den arabiska stadsdelen Albaicín börjar solen dominera mer och mer. Och snart är himlen helt blå. 

Vi slår oss ner på ett kafé som nästan inte öppnat. Jodå - en kopp kaffe går nog att ordna. Men inget tillbehör. Köket har inte kommit igång ännu.

 - No cakes, sorry.

Alhambra på sin klippa.

Härifrån har vi en strålande utsikt mot stjärnan för dagen; Alhambra. Vi är alltså i Granada, om nu någon missat kopplingen till Caterina Valente.

Naturligtvis tar vi oss snart vidare mot Alhambra, morernas sista fäste i Spanien. En hel stadsdel med bostäder, palats, parker och trädgårdar. Allt omgärdat av murar. Ett av Unescos världsarv som haft betydelsen att Spanien blev Spanien.

 Här kom jag också att få i mig något under lunchen, som slutligen fällde mig. Matförgiftning. Den märkte jag dock inget av under den guidade och alltför späckade rundturen. Det var först i slutet som min kropp sa stopp.

Sedan ville jag bara hem till hotellet 10 mil härifrån.

Men intressant var det.

*****

Onsdag kväll

1959 upptäckte några unga grabbar ett mystiskt hål i skogen ovanför Nerja. Det blev en revolutionerande upptäckt så småningom. Det visade sig vara en gigantisk grotta.

Vi var inbjudna att besöka grottan (Det här var tisdagskvällen inställda evenemang.) efter stängningstid. Med privat guide. En berättarglad spanjor med tydlig engelska, i motsats till den vinmakare vi besökte i tisdags. 

Det var som att stiga in i en katedral. På vissa ställen 40 meter i takhöjd. Stalaktiter och stalagmiter som mötts och blivit kolonner. Grottan har spår från miljoner år seda. En jordbävning inträffade för 800000 år sedan. Spåren finns ännu kvar.

Det var ett förbluffat gäng som ett par timmar senare lämnade underjorden och kom ut i den svala Nerjakvällen. I grottan är det 20 grader. Året runt.

*****

Typiskt

Jag har åkt på någon sorts matförgiftning. Därför blir det skralt med inlägg.

Vi får se hur det är imorgon.

Slut i rutan.

^^^^^

En ny dag

En dag utan planer. Förutom en spikad kvällsaktivitet. Efter frukost flanerar vi runt i kvarter som vi inte gått i tidigare. Här är det mer modernt,  men med bibehållen spansk prägel på husen.

Trafiken är rätt intensiv på sina håll. Men hänsynsfull mot oss fotgängare. Vi fick berättat att det är stränga böter här i landet. Säkerhetsbälte används. Även på bussarna. Fotgängare har företräde på övergångsställen, och det respekteras till 100 procent. Lika strikt som hemma i Luleå. Men här finns fler trafikpoliser. 

Ett telefonsamtal. 

 -  Vi tänkte ta  bussen upp till Frigiliana. Ska ni med?

Det är våra kompisar som frågar.  

 - Javisst, säger vi.

Funderingarna hade även  vi haft. Sagt och gjort.

Lokalbussen fick det bli till den vackra lilla bergsbyn på 360 metersnivån. En typisk medelhavsstad. Vita hus. Röda tegeltak. Smala gränder. Branta backar. Och jag tänkte och undrade hur det skulle vara att bo här.

- Tänk så jobbigt att gå här och släpa på konsumkassarna varenda dag uppför de här backarna.

Nere i vår stad ett par timmar senare. Det blir en lätt lunch på gatuserveringen utanför vårt hotell, där vi kan studera folklivet på plazan. 

I fonden hörs åska. Det får bli siesta.

*****

Kvällens äventyr ...

.. blev inte av. I alla fall inte det som var planerat. Den utlovade guiden kunde inte ställa upp. Nytt försök imorgon kväll.

Istället strosade vi runt i stan. På måfå. Och det slår mig nu att jag inte berättat vilken stad vi befinner oss i; Nerja heter den. En charmig småstad.

En av stränderna i stan.

Gränderna är många och en del rätt långa. Ett ställe för en aperitif skulle uppsökas. Det resulterade till slut i en bar utanför vårt hotell. En härlig Manhattan blev det för mig, där vi satt, ett gäng på sju pratglada personer som skrattade och skojade.

Till slut - när tiden flög iväg - blev det så att vi blev sittande. Nu blev det middag på stället också. Och mera flabb och skratt varvade med aktuella diskussioner om världsläget. Sådär som det brukar bli.

Så småningom blev det besök i baren på vårt hotell, där baren saknade grädde, varför den tilltänkta irish coffee:n fick skippas. Det fick bli vanligt kaffe.

Tiden flyger iväg. Snart blir vi trötta och drar oss in på våra rum.

*****

Mot högre höjder

Så fort frukosten är uppäten väntar bussen som ska ta oss upp i bergen. Till Alpujarrasdistriktet vid foten av bergskedjan Sierra Nevada.

Vi ska få lära oss hur man odlar vin på hög höjd. Svindlande vägar upp till 1300 meter över havet. Vädret är svalt. Solen har gömt sig. Men det är ju höst. Och vi norrbottningar vet ju hur man klär sig. Ingen klagar.

Vi tas emot av en vinmakare och guidas ut på sluttningarna där han på usel engelska berättar om sin verksamhet. Vi ställer frågor och får svar. Han gör fyra sorters vin. Vitt, rosé och två röda. De senare av Tempranillo respektive Shiraz.

Efteråt serveras lunch på hans bodega. Men först får vi se hur vinet produceras. Allt odlas och tillverkas strikt ekologiskt.

Lunchen består av tapasrätter och naturligtvis provas viner till det. Vinmakarens fru är en sprallig tjej som tillsammans med vår guide gör lunchen till en skrattfest. Stämningen är hög. Många av oss köper med sig vin. Men också andra lokala produkter. Här odlas till exempel mandel och tillverkas ostar.

Buss hem till Nerja i regn. Av lättare slag. Det blir paus på hotellet, som ligger i "gamla stan", innan äventyren fortsätter.

Kvällen är lång.

*****

Jul igen?

Sankta Lucia - nej, Andalucia har vi dumpit ner i sedan ett par timmar. Start i Luleå klockan sju i morse.

Nu har vi hunnit med både det ena och det andra och avslutat kvällen med en omfattande middag. Jo, det var mycket mat och mycket gott.

Trötta kryper vi till kojs. Imorgon väntar äventyr i bergen.

*****

Blodomloppet

En strålande dag. Minusgrader på lite mer allvar. Vi bestämmer oss för att gå det som i folkmun kallas Blodomloppet. En halvmilsrunda runt en av våra innerfjärdar. Officiellt heter slingan Hjärtats stig. Men av de som lite "föraktfullt" tycker att det är pensionärsvarning, kallas den Antikrundan.

 - Där går väl bara åldringar.

Men de vet inte hur fel de har. Här promeneras, löptränas, barnbusas och strosas med utsikt över de obarmhärtiga solreflexerna, som gör att man inte känner igen riktigt alla man möter och hejar. Men det gör inget, för ofta möter man dem en gång till, innan rundan är gjord till fullo. Och då är det dom som har solen i ögonen. 

Vi mötte Sari med make, Tord som highfive:ade, Vincent med fru, Monica, en kund som jag inte kommer ihåg namnet på,  och någon fler som hejade, men som vi inte kände igen.

Hem till kaffe och bulle. 

*****

Solen kämpar ...

.. med att försöka ta sig genom strandkastanjens lövverk.

Någon i min läsarskara ...

.. som ser den tysk-svenska thrillerserien Väster om friheten på SVT2 lördagkvällar?

Jag har nu sett tre avsnitt, och gör det till mitt sista. För jag fattar inte ett dugg. Inte ett dyft.

Gör du?

Berätta!

*****

Int' nå' just

Vad har hänt idag då? Ingenting. Precis så. Det har varit en del allmänt pyssel bara. Sen frukost, vi niotiden. Frisörjobb. En tur på stan. Det är så sällan vi är i stan en lördag, så det var rätt kul att gå ut i vimlet. Köpte en tillbringare, en jäskorg och ett munstycke till kökskranen i stugan. Tyvärr även en plastpåse, eftersom jag glömt att ta med en kasse.

På radion hör man bara om Brexit. Och nu tycker jag: Kicka ut dem bara. Det får bli ett slut någon gång. Herregud! Sedan ska vi som är kvar i unionen skicka en saftig nota på alla de extrakostnader som deras velighet kostat. För det har den säkert. Jag blir så less, och hoppas att EU inte godkänner någon längre frist.

Såja - det var allt.

*****

På gång

Köksverkstan i full verksamhet. Det blir hälleflundra med potatisstomp, rostad paprika och brysselkol, samt smörsmekta sockerärter och schalottenlök. Jo, smörsmekta.

*****

Stadsvimmel

Fredag eftermiddag i Luleå. Massor med folk ute på gatorna. Folk verkar flexa; ta lite extra ledigt för att bara strosa. Inte så mycket stress, faktiskt. Fullt på Smedjans fik med bästa utsikten över folklivet. Fullt på La Vache, det lilla mysiga fiket. Det fick bli Wayne's i Strandgallerian, med utsikt över Emporio Barattini, där ägaren står och pratar i telefon mellan kundbesöken. Här finns bara italienska läckerheter.

Vi sitter och tar det lugnt bara. En god cheesecake med blåbär. En jättebalja med kaffe. Det är både tår, påtår och tretår i samma kopp. Konstigt nog inga bekanta som går förbi. Det är annars det vanliga.

Italienaren får syn på oss där vi sitter och vinkar hej hej. Man har ju handlat där ett par gånger, så man är ju känd.

Snart har vi fikat färdigt och vimlar vidare i gatulivet.
Hälsar buona finisettimana till Barattini.
 - Grazie. Lo stesso.

Givetvis pratar man italienska.

*****

På min väg ...

.. till träningen idag snubblade (Nä - det var mycket sagt.), nej trampade jag nästan på ett giftkort(???). Tog därför på mig handskarna (Visste ju inte vad det var för gift.) och plockade upp kortet från den blöta gatan.

Det var alltså ett presentkort, som någon hade tappat. En notering på baksidan sa att det i april hade funnits 500:- kronor på kortet. Jag tog hand om det. Tänkte att jag kanske skulle besöka den där internationella (Jojo!) affärskedjan, som tydligen ger ut engelska presentkort till alla våra internationella besökare här i stan.

När jag kom hem läste jag på deras hemsida. Huvudkontor i Göteborg. Helsvenskt, förutom ett "produktionskontor" i Kina. Men det vimlade av uttryck på engelska. Deras filosofi: Selected diversity. Motto: Make an impression. En Personal shopper, kan man också stå till tjänst med - i Arboga bland andra orter.

Vad är det som gör att vi så gärna, så gärna använder engelska? Jag tycker enbart det är löjligt. (Ska jag säga, som gärna handlar på Brothers.)

Nu ville jag vara ärlig och gick därför in på butiken (De skyltade förresten med Mid Season Sale. Återigen för våra internationella besökare.) här i stan för att lämna in kortet. Tjejen i kassan (som kunde tala svenska!) kollade om det var något värde kvar på kortet. Jodå - 500 kronor.
 - Jamen då kan ni väl ha det kvar här om någon skulle höra av sig och fråga efter det.
 - Precis, sa hon. Tyvärr kan vi ju inte spåra ägaren.
 - Nej, jag förstår det, sa jag. Men ni kan ju alltid donera pengarna till något välgörande ändamål.
Jag höll mig från att säga "charity".

*****

Välfärd

Inte för att Luleå ännu smittats i någon större utsträckning, men de förekommer. Då privatägda. Sparkcyklarna. Och det jag hittills sett av den sortens trafik i t.ex. Stockholm, gör att jag betackar mig.

Idag rapporterar Ekot om att de eldrivna hyrsparkcyklarna inte utgör någon större miljövinst. Det visar en undersökning som gjorts och där man räknar in allt från tillverkning till användning och skrotning av mackapärerna. Hållbarheten är så låg som från sex månader till två år. Batterierna är inga mönsterprodukter.

Sparkcyklarna används framförallt till transporter som annars skulle ha skett med kollektivtrafik, eller som en promenad, visar det sig när 100 personer intervjuas. Båda alternativen är bättre för miljön.

Lägg därtill att alla cyklar ska samlas ihop och laddas då och då. Det betyder transporter med tunga fordon, som också ställer till miljöproblem.

(Sedan ska vi bara inte tala om hur dessa trafikanter i likhet med många cyklister, behärskar elementära trafikregler. Det vill säga inte har en aning!)

Och apropå transporter har även den numera så högt skattade e-handeln visat att den också är en belastning. Folk beställer för glatta livet och får varorna levererade. Kläderna provas och ratas. Skickas tillbaka till säljaren, som skickar den vidare för tvätt - ofta till ett annat land - för att sedan säljas vidare till nästa kund.

Nej - tacka vet jag ett rörligt liv. Kroppsligt rörligt, alltså. Åtminstone för alla som kan. Åk kollektivt där det går, cykla varsamt, shoppa (om det nu behövs) i affären där du kan prova innan du bestämmer dig. Strunta i hissar, rulltrappor/-band där det passar. Öppna dörrar för egen maskin istället för att rycka i snören, eller trycka på knappar. Ät nyttigt.

Mer än varannan svensk är överviktig.

Far väl!

*****
Inslag i Ekot.

Gråpudrig dag

 

Ut och plumsa!

Den första snön som märks, faller idag. Florsockermodell. Sådan snö, som faller i sina beståndsdelar, det vill säga snökristall för snökristall. Förmodligen skulle det duggregna om det var plusgrader.

Det blir en lättjefull dag. En tidig promenad för att leverera bostadsrättsföreningsangelägenhetshandlingar till Riksbyggen. Vi har en styrelsemedlem i familjen.

Men det är rätt snabbt gjort. Sedan sitter man där igen - vid köksbordet. Kollar posten. Jo, man får en del spridda skurar. Idag kom tidskriften Vår Fågelvärld som alltid innehåller läsvärda artiklar. Upplyftande för det mesta, men också larmrapporter. Fåglarna går inte skadeslösa genom vår samtid. Klimatförändringarna drabbar även dem

Klicka på bilden så blir den kanske läsbar. Åtminstone i dator.

 I Nordamerika har en tredjedel av alla fåglar försvunnit, sedan 1970-talet. Inte nödvändigtvis arter, utan antal individer. Särskilt bland de arter som lever i lantbruksmiljöer och i nordliga skogar.

I Sverige har utvecklingen delvis varit densamma. Men efter millennieskiftet har tendensen faktiskt vänt. Från 1998 till 2018 beräknas antalet häckande par ha ökat med sex miljoner. Själv har jag under sommaren tyckt att fågellivet har varit rätt skralt, jämfört med tidigare år, så uppgiften överraskar på ett positivt sätt. Och liksom i Amerika är det inget fel på artantalet (Sammanställning kommer i januari i vanlig ordning.), men antal individer har varit skralare, enligt mig.

Glatt har jag konstaterat att de fåglar vi haft runt om oss på tomten vid stugan har uppskattat vårt fågelbad i en aldrig tidigare skådad "trängsel". Mycket populärt. Tydligen har även andra upplevt samma sak. En härlig bildserie med spa-ande fåglar pryder ett helt uppslag i tidningen.

Klicka på bilden för bättre kvalitet.

*****

Bara en bild - fast två

Dagen har varit vacker. Men rätt kall. Minusgrader om än bara ett fåtal, det vill säga 1-2. Vindstilla.

Norra hamnen med restaurangbåtarna, Norrbottensteatern, Bistron som vi ofta äter lunch på, och teaterhögskolan. En front sveper in från söder och släcker snart solen.

Shoppingcenter, en av världens första gallerior, invigt 1955, fångar de sista solstrålarna. Här kan du läsa mer.

*****

Test

Ny bloggerapp.

Testar ny app för publicering i Blogger.

Det verkar funka.

*****