På min väg ...

.. till träningen idag snubblade (Nä - det var mycket sagt.), nej trampade jag nästan på ett giftkort(???). Tog därför på mig handskarna (Visste ju inte vad det var för gift.) och plockade upp kortet från den blöta gatan.

Det var alltså ett presentkort, som någon hade tappat. En notering på baksidan sa att det i april hade funnits 500:- kronor på kortet. Jag tog hand om det. Tänkte att jag kanske skulle besöka den där internationella (Jojo!) affärskedjan, som tydligen ger ut engelska presentkort till alla våra internationella besökare här i stan.

När jag kom hem läste jag på deras hemsida. Huvudkontor i Göteborg. Helsvenskt, förutom ett "produktionskontor" i Kina. Men det vimlade av uttryck på engelska. Deras filosofi: Selected diversity. Motto: Make an impression. En Personal shopper, kan man också stå till tjänst med - i Arboga bland andra orter.

Vad är det som gör att vi så gärna, så gärna använder engelska? Jag tycker enbart det är löjligt. (Ska jag säga, som gärna handlar på Brothers.)

Nu ville jag vara ärlig och gick därför in på butiken (De skyltade förresten med Mid Season Sale. Återigen för våra internationella besökare.) här i stan för att lämna in kortet. Tjejen i kassan (som kunde tala svenska!) kollade om det var något värde kvar på kortet. Jodå - 500 kronor.
 - Jamen då kan ni väl ha det kvar här om någon skulle höra av sig och fråga efter det.
 - Precis, sa hon. Tyvärr kan vi ju inte spåra ägaren.
 - Nej, jag förstår det, sa jag. Men ni kan ju alltid donera pengarna till något välgörande ändamål.
Jag höll mig från att säga "charity".

*****