Spänningen stiger

Det våras. Det betyder förstås att det finns en del som ska förändras. Olika årstider kräver olika åtgärder, olika vanor.

Jag började med skidorna. De lär väl knappast behövas mer i vinter. Visst har vi snö, men föret i vanliga skogstrakter lämnar en del att önska. Och preparerade spår är inget för oss. Det finns förresten inga här i närheten.

Spänningen stiger; har jag avslutat säsongen för tidigt? Kommer bakslag?

Nu ligger de i alla fall putsade och klara för nästa säsong.

Utemöblerna åkte fram på patio väst. Vår bästa solsida. Och det visar sig vara en vinstlott redan denna första eftermiddag, då solen gjorde återentré från det jämngrå som rått sedan igår. Riktigt såhär tidigt brukar vi inte ställa ut dem. Vi har andra mer flexibla varianter som är mera lättflyttade vid behov, och som brukar få vara i tjänst i vårvintern.

Spänningen stiger.

När jag går med grejerna från förrådet till pation traskar jag i snökanten intill patio syd. Eller snökant och snökant ... Iskant, snarare. Den här vintern har ju utmärkt sig som en skitvinter till största delen. Upprepade varmperioder med snöslask, kontinuerligt återkommande sedan november. Det syns. Massiva islager i snön. Betonghårda. Och jag undrar stillsamt, och föga positivt, hur "gräsmattan" därunder kommer att se ut.

Spänningen stiger.

Vårt populära fågelspa öppnade idag för säsongen. Nu väntar vi på den första badgästen, eller någon annan befjädrad gäst som brukar dricka av badvattnet. Småfåglarna gör väl fortfarande som vi människor gjorde förr. Dricka brunn.

Vem blir först?

Spänningen stiger.

Välkommen till badet!

*****