Uppenbarligen

Visst - det är tråkigt, trist, ledsamt, enahanda ... ja, det finns hur många negativa tankar som helst kring den pågående pandemin. Många drabbas hårt.

Men det finns också ljuspunkter. Sådant som vi kanske kommer att ha nytta av i både nära och framförallt kommande tider. Den nuvarande situationen har nog väckt en del bortdomnad medvetenhet till liv.

Kommer du ihåg skogsbränderna i Västmanland. Det var då vi plötsligt insåg att vi inte har beredskap för något så naturligt. För skogsbränder har alltid funnits. Orsakade av naturen själv ibland. Men nu är det väl oftare mänsklig aktivitet som får ta på sig skulden.

Och den dåliga beredskapen är heller inte någon annans fel. Vi fick ta hit flyg från Italien och Frankrike för att hjälpa till med släckningsarbetet. Polska brandbilar skyndade till med manskap och allt.

För skogslandet Sverige klarade inte biffen.

Nu håller våra styrkor på det där området att byggas upp igen. Brandbekämpningshelikoptrar har plötsligt dykt upp. 
-----

Nu har vi också tagits på sängen och kan plötsligt inse att vi inte har medicinska, eller rättare sagt vårdresurser i tillräcklig mängd, när vi råkar ut för en pandemi. Hoppsan! Inga munskydd! Inga krislager!
 - Nej - dom behövs inte i vår utvecklade tid.
Så tycks många ha resonerat någon gång i en inte alltför avlägsen dåtid.
Så kallad katastrofmedicinsk utbildning, ingår tydligen inte heller i läkarutbildningen nuförtiden. Det rapporteras i ett inlägg på DN debatt härom dagen. Hoppsan, igen!

Alltså - tänks det inte nuförtiden?

Uppenbarligen innebär kriser också fördelar. Det fick jag lära mig i ungdomen, nåväl - den relativa ungdomen. I alla fall i arbetlivet. Kris och utveckling av Johan Cullberg, var en bok som korsat mina spår vid något eller några tillfällen.

Boken finns kvar. Kriserna kommer också att göra det.

Några har vaknat. Kanske alla!
Uppenbarligen.

*****