Jag har inget ...

.. speciellt förhållande till Sean Connery. Han avled i morse i sitt hem i Bahamas. Visst har jag sett en och annan Bondfilm, men är långt ifrån någon absolut fan.

Det enda lite mer speciella förhållandet är väl i så fall detta.

*****

Äntligen ...

... någon eller till och med några, som tycker som jag.

Visst ska vi hålla ögonen på Tramsgubben i väst, men nog går det väl till överdrift. Finns det inte andra ämnen att bevaka? Kanske Kina, Turkiet, Brasilien. För att inte tala om EU. Positivt och negativt.

Men Sverige blir som en lydstat till USA. Nu visar det sig att även journalister börjat reagera på överdrifterna. Det läser jag i tidningen Journalisten. 

Trams får mer spaltmeter än exempelvis vår egen statsminister. Och detta trots att Löfven figurerat ovanligt mycket i år med anledning av Coronaeländet. 

Trams slår allt.

Är det friskt?

*****

Kändistätt

Vaknar till en rosaorange gryning. Natten har varit lugn, med mycket god sömn. Solen på väg upp.

Radion går på före klockan sex. Sjörapport och nyheter med rapport om den jordbävning som drabbat del av Turkiet och den grekiska ön Samos, följs av Tankar för dagen  med vår kompis Charlotte. 

Sedan kommer Naturmorgon. Och där dyker nästa bekant upp. Hansi pratar sälar i Piteå skärgård. 

Tur att man får höra bekanta såhär i den sociala distanseringens dagar.

*****

I vanlig ordning ...

.. betyder månadsskiftet oktober-november, att det är dags för tranbärsplockning. Idealiskt också att det frös på för någon vecka sedan. Det innebär sötare smak. Idealiskt också att snön försvann. Det har hänt att vi har fått leta dem under ett litet snötäcke. 

Men nu är det gjort. Det blev inte så mycket. Men det var värt besväret. Nu gäller rensning och infrysning.

*****

Snö ...

.. nä, vaddå!? Var har du fått det ifrån?

Fördomar!

*****

Det är nog bara att inse ...

.. att vi kommer att drabbas av en andra våg av Covid. Rapporterna är rätt entydiga, tycker jag. Tyvärr verkar många inte bry sig.

En sväng på stan, och det som ut som en lördag. Massor med folk i affärer och på serveringar. 

 - Höstlov, slår det mig.

Ungdomarna är lediga. En distansarbetande förälder slår sig lös från datorn vid köksbordet och tar med sig ungarna på stan. De äldre eleverna klarar sig förstås själva och går omkring i grupper som skulle få Tegnell att ilskna till.

Själv blir jag också illa berörd och går hem. Imorgon blir det stugan i skogen vid havet.

*****

Dags ...

.. att röja undan snögrushögarna som blev resultatet efter förra veckans ymniga snöfall. Nu har ju störtfloder av regn och bortåt 7 plusgrader gjort en del av jobbet redan. Men som synes, återstår en del.

Jag hade gärna behållit den vackra nysnön. Nu är det bara för vintervädret att börja om på nytt.

*****

Första gången ...

.. jag besökte ett gym var i något jobbsammanhang. Arbetsgivaren ville pigga upp sin medarbetarstyrka. En personlig tränare fick man också. 

Det här var för 40 år sedan. Minst. På den tiden befolkades dylika anläggningar nästan uteslutande av killar i muskelbyggarkretsar och jag som alltid varit en speta kände mig inte så bekväm där. Min träning blev mycket sporadisk.

Men nu är det annat. Två gånger i veckan, minst, (ja, vi säger väl det) ägnas morgonen åt fysisk aktivitet på gymmet. 

Nu ser jag väldigt få muskelbyggare. Kanske går de på andra tider, för jag möter nu en gråhårig skara, kvinnor såväl som män, som kämpar på. Här finns rullstolsåkare och folk med andra rörelsehinder, jämsides med oss andra. En och annan yngre person som satsar stenhårt på löpbandet. Eller på spinningcykel.

Idel gråskallar. (Suddighet pga integritet.)

Och jag får snart sällskap av två spelare från Luleå hockey. Ja, när jag inte delar lokal med f.d. NBA-proffs förstås. Då känner jag mig hemma. Det gör säkert de också.

 

Tala om bredd! (Och då menar jag inte individuella bredder.)

Hur är det på ditt?

*****

Där åkte ...

.. aprikossurdegsbrödet ur ugnen för avsvalning och infrysning.

Provsmakning genomförd. 

Godkänt.

*****

Ett steg i rätt riktning?

Idag blev det som en arbetsdag. Väckarklockan ringde 06:20. Det var längesedan som den hade ställts på alarm. Nu skulle jag ju inte till arbetet. Men hade en tid att passa.

Härom veckan tog jag ett beslut. Det gör jag ju rätt ofta, förstås. Men det här beslutet var kanske lite svårare. Det gällde en hjärtefråga.

Jag har ju konstaterat förmaksflimmer sedan många år. Det har inte stört mig nämvärt, eftersom "attackerna" ibland kommit med år emellan. Dessutom har de ofta rättat till sig av sig själva. Ibland har jag åkt in till akuten, när det tagit timmar utan förändring till det bättre. (Sker en förbättring, så går det på 30 sekunder. Plötsligt blir man "frisk".) Det har också hänt att jag blivit återställd på väg till sjukhuset. Eller som en gång, när jag lade mig på britsen i mottagningen för att bli inkopplad. Då avvaktar man bara en stund och åker hem igen.

Men i år har det plöstligt blivit knepigare. Flera tillfällen sedan i somras har hjärtat beslutat sig för att gå i otakt. Två gånger har jag sökt akut. En gång fick jag elchock för att rätta till rytmen. 

Av en läkare fick jag rådet att ".. höra av dig om du vill ha en remiss till ablation". Det sker i så fall i Umeå. Och härom veckan gjorde jag det. Hörde av mig alltså.

Det resulterar förstås i en del förberedelser. Idag ultraljudsundersökning. Trodde jag. Jag fick stiga upp tidigt för att få i mig frukost, duscha och ta en buss klockan 08:10. Tre kvart innan fick jag ju då typiskt nog en känning. Tog kontakt med mottagningen, där en trevlig sköterska rådde mig att istället åka in till akuten.

 - Jag avbokar ditt besök här hos oss. Och så skickar jag en ny kallelse.

Så blev det. Jag åkte inte in till akuten heller. Ingen idé. En timma efter samtalet gick hjärtat plötsligt rätt igen.

*****

Luleå - värt en resa

 Ett tips om en artikel i dagens Svenska dagbladet ramlade in i min mejlkorg. Det kom från Monica A . (Tidigare känd som bloggare Monet.)

Det var en artikel med en genomgång om restauranglivet i Luleå. Bra skriven, även om det fanns en del detaljer som jag, boende på orten, inte riktigt håller med om. Men de detaljerna rörde inte själva restaurangerna, utan mer omgivningarna. 

Länk till artikeln finner du här, om den nu går att läsa för ickeprenumeranter. Jag chansar. 

*****

Typiskt

Här gjorďe jag en principöverenskommelse med mig själv: Undvik Kina så långt det överhuvudtaget är möjligt. Inte enkelt. Tittar man på baksidan av allt från matförvaringslådor i plast till stickade luvor eller jeans, så står det ofta "Made in China" på någon liten etikett. Sådana produkter blir kvar i affärens hylla.

Kinesiska Huawei bannlyses nu från det svenska 5g-nätet. Av säkerhetsskäl. Det anas att Kina kan tanka hem information om användarna. Jag skulle heller aldrig köpa en huaweitelefon, där jag lagrar diverse personlig information. 

I nyhetssändningar idag svischade ännu ett namn förbi i samma andetag som Huawei nämndes. Jag reagerade först inte, men tyckte att namnet var bekant; ZTE som påstods finnas i svenska hem som bredbandsrouter - ja, mobila bredband alltså. I praktiken alltså en wifi-apparat.

Kunde förstås inte låta bli att kolla upp vårt mobila bredband i stugan. Och vad finner jag där:

 

Jaha, jäklar! Där står en apparat från det bannlysta företaget. Hur ska vi nu förhålla oss till det? Hm ...

 - Tjingtjong, president Tji. Du skulle bara veta vad vi har för oss här på Rånlandet. Fast det vet du väl redan, antar jag. Ja en sak är säker. Några paket från er till oss kommer aldrig att beställas. Bojkott pågår. Och kommer nu vårt mobila bredband här i stugan att haverera för att du blir sur, så ser vi det som ett graverande bevis för era skumma avsikter. Så håll tassarna borta!

*****

Bara ett par ...

 .. bilder från en runda i omgivningen. 

Vackert ljus. Sångsvanars rop en bit längre bort efter stranden.

*****

- Måste han ...

.. stå där och fotografera när jag äter. Jag vet att jag ser lite lustig ut med vita fötter och nästan vita öron. Men jag hann inte klä om innan middan.

*****

Tvärtom

Ut till stugan. Strålande sol. Vi undrade igår om skogsvägarna var plogade. Det har ju snöat en del. Vi har inte fyrhjulsdriven bil, vilket så gott som alla andra på området har. De tar sig fram i djupare snö än vi. 

Vi fick positivt besked i vår FB-grupp. Skönt!

Döm om vår förvåning när vi kom fram. Där kunde vi snabbt konstatera att här hade det snöat en femtedel så mycket som i stan. Det brukar vara tvärtom. Plogaren hade inte ens brytt sig om att röja vår infart. Där låg kanske 4-5 centimeter. 

Vi installerar oss snabbt, fixar kaffe, och tar sedan itu med skyldigheter som att mata fåglar och skotta altanen från sitt tunna lager. Vi försöker hålla den så fri som möjligt, vintern igenom.

Helgen kan börja.

Skicklig parkör.

*****

Inget ...

.. att skriva hem om. Så blev det idag. Mest rutin. Träning på morgonen. Lunch med goda vänner på Savoy. EKG-koll. Tvättstuga. Korsord. Spännande surdegsbak dag 2. (En dag återstår. Gräddning.) Middag. TV. 

Det var det. 

Imorgon åker vi till stugan. Goväder är utlovat.

*****

Dagens rätt ...

.. blev en god bakad lax på quinoa och bulgurbädd.

Dagens utsikt blev såhär:

*****

EU bråkar ...

.. om benämning av vegetarisk mat. Vegokorv eller vegoburgare anses fult. Förmodligen i köttuppfödarkretsar. 

Jag är inte vegetarian, men äter gärna vegetariska rätter med stor behållning. Förstår inte mångas invändningar. 

Jag kan ju också tycka att de som vänder sig emot att man kan få en kikärtsbiff på tallriken, utan att biffen innehåller ett gram kött trots namnet, kan komma med en idé om hur den ska benämnas, istället för att gnälla.

Korv, biff, burgare säger väl en del om formen på maten. Oavsett vad den är gjord av. Hur gör vi med korvsjöar? 

Förresten ... harpalt? Vilken skymf. För haren, alltså. Eller?

Jag trodde "välutbildade" EU-delegater och -tjänstemän hade viktigare saker för sig. T.ex. frågan om pendlandet Bryssel - Strasbourg.

Förresten! Hur gör vi med bajskorv?

*****

Förtydligande: Jag är inte anti-EU.Tvärtom.

Jodå

Det blev en runda idag också. 

Förstås!

Hoppsan!

*****

Jag förstår inte

Nu diskuteras återigen en digital valuta, e-krona, som någon vill införa i Sverige. Kina sägs ligga i framkant och tillämpar redan sin variant. 

Och jag fattar nada. Jag använder så gott som inga kontanter alls, sedan många år. Det är kort och swish som gäller. Digitalt så det räcker. Inte heller springer jag till banken med mina räkningar och betalar. Jag får ju nästan inga springbara räkningar. De kommer digitalt i min e-post. 

Så varför ska jag ha en extra valuta, undrar jag.

Någon i radion sa att det vi har nu, nämligen kort kopplade till någon bank, bara föder bankerna. Så vem föder vi med en extravaluta? Någon är det väl. Kommer vi att ha prislappar på varorna som säger

Swish och kort: 780 kronor

 E-krona: 23

Jag bara undrar.

Och vem kan förklara. 

Du?

*****

Hälsotecken

Pengarna från plastpåsskatten blir inte den kassako som var förväntad. Bara några hundra miljoner. Flera miljarder var det tänkt.

Folk har alltså börjat skärpa sig.

Bra!

*****

Smockan hänger ...

.. inte i luften längre. Snösmockan, -chocken, -tsunamin eller kanske supertjottablängsnön.

Nej - den drog vidare söderut under tidig morgon och släppte fram bleka solstrålar genom diset. Givetvis gick vi ut och tittade på den nypyntade staden. För man kan inte förneka att det är vackert. Rent och snyggt. Som en nystruken vitskjorta.

Frisk och relativt stilla luft att dra in i lungorna. En D-vitamindusch fick vi förstås också.

En fika på stan, blir det också innan vi går hemåt och möter starar i flock, som konkurrerar med likaledes flockar av sidensvansar, om de vinbär som blivit kvar i buskarna på gården.

*****

Väntan

Lobbyn på däckhotellet är populär dagar som denna.

Vi tog oss hit på moddiga vägar. Det gick bra om man var ytterst försiktig ... eeh skicklig.

Hemåt ska det väl gå säkrare.

*****

Sommelierer, munskänkar, eller bara ....

.. folk som tycker om vin. På eftermiddagen hade vi blivit inbjudna till vinprovning. En grupp i bostadsrättsföreningen hade tyckt att vi vore lämpliga att delta. Träff en gång i månaden i styrelsens rum. 

Den här gången var vi 7 personer som hade tackat ja till en Syrah-/Shirazträff. Hur trevligt som helst. Coronaanpassat, förstås. 

Fyra viner stod på "menyn". 

Och snart var våra glas fyllda. 

 

Vi började med en chilenare; 1850 Premier. God och prisvärd. 85:-

Man blir lite förvånad över att den är så god. Egentligen var det lite tokigt att vi fick reda på priset redan innan vi provat. Det ger vissa "fördomar".

Vin nummer 2 var en australiensare. Betydligt kärvare än ettan. Men den vinner i längden. Skulle passa till veganska, eller vegetariska rätter. Logan Weemala. Pris 119:-

Nummer 3, J. Lohr. Mmmm. Men tyvärr amerikansk. Okej. Det får väl gå för den här gången. Priset stiger. Det blir 170:- kronor för flaskan. Men mycket god. 

Sedan har vi den fjärde aspiranten. Pierre Gaillard Cornas. Det blev juryns favorit. Och här märker man klar skillnad, genom att vi hade kvar de tre föregående vinerna och kunde jämföra doft och smak. Intressant. Men smakar det, så kostar det. Denna franska höjdare får man slänga upp nästan 400 spänn för att få avnjuta. Ja, 399, då!

-----

Vi fortsatte, eller mellansnackade förstås också en hel del. Berättade om egna erfarenheter. Här fanns ju bland andra en nyiflyttad dam, som vi inte kände. Hon var munskänksutbildad och visste förstås en hel del. Hon rekommenderade även ett "vardagsvin" som heter Palazzo Mio Rosso. Det kände jag inte till. Facilt pris -  74 kronor.

 

Vi pratade Parador och Beyaz, vår ungdoms viner. De som en gång lärde oss vindrickandet till priser som verkar rena fantasierna idag. 5,75 betalade man för turkiska Beyaz. Parador var väl inte mycket dyrare kan jag tänka.  

Efter dryga tre timmar blev det dags att avrunda. Vi fick veta när de framtida träffarna skulle äga rum. En gång i månaden fram till maj 2021. Vet inte om jag kan vara med på alla. Men det får vi se.

Trevligt var det!

*****

Säsongens första snöfall ...

.. brukar normalt vara lite lätt puder, som snabbt smälter när det hamnar på marken, eftersom det ofta sker i någon plusgrad.

I år verkar vädret använda en annan metod. Trots 8 plusgrader igår har en decimeter snö ramlat ner under natten och stannat kvar. Och termometern visar minus. Också det säsongspremiär.

Men snöröjarna står på tårna, även en söndag i oktober.

*****

En tidig ...

... blick ut genom köksfönstret.

Jamen .... GOD JUL, då!

*****

Klasskamp

Nu får vi nog snart införa utegångsförbud för en "överklass" som tar sig friheter. 

Läs Erik Helmerssons ledarstick i dagens DN.

*****

Jag fick rätt

Inte fasen hade vi behövt åka hem till stan igår, för att rädda oss från snö och drivbildning. Som SMHI varnade för.

7 plusgrader brukar hålla vatten flytande.  Det visste jag nog redan innan skolans fysiklektioner fick chans att göra intryck.

Ser att sydsverige har frost. Sån't har vi inte sett ett spår av i mina trakter.

Som sagt; ska man lita på SMHI?

Nu varnas för snö. Imorgon!

*****

Vi gjorde ...

.. kanske rätt. Redan tidigt i morse varnades för kraftigt snöfall för lördagen.

 - Va?! Det skulle ju inte komma förrän på söndag. Hon måste ha sagt fel, tänkte jag.

Men lunchsändningen i P1 hävdade samma scenario. 

 - Hoppsan. Vad gör vi nu? Sommardäck på bilen. Och vi som måste vara hemma på söndag.

Dessutom ska det jobbas med vägunderhåll i vägsamfälligheten under lördagen. Vi hade i och för sig inte anmält oss tillgängliga, utan skulle bara dyka upp med nödvändiga redskap. Det fanns flera som redan sagt ja.

Men vi gjorde nog rätt, som sagt. Vi åkte hem. Och när jag satt lugnt och tryggt hemma vid köksbordet kom det en pushnyhet från SVT i mobilen.

Ska man lita på SMHI? Jag är ju inte känd för det. Det blir en spännande lördag. Vem får rätt? 

*****

Hips vips ...

.. var det gjort. Alla höstsysslor som var tänkta gick som en dans, och var klara till elvakaffet (Som alltid serveras 12.30. Men det visste du ju.).

Det var rensning av perennrabatten. Solrosorna pensionerades från krukan vid gärsgården. Aronian och djävulsspirean fick älg- och harmumsningsskydd. Grillplatsen blev inpaketerad i pressenning. Syrenens fallna löv fyllde en skottkärra med råge. Några vattenrännor rensades från björklöv. Och slutligen:  Snökäppar sattes ut inför kommande snöröjning.

Nu är vi beredda!

*****

Kvällens ...

.. säng står i stugan på Rånlandet. Nu är det riktig höst. Bara två plusgrader ute nu ikväll. Snö väntas på söndag, men då är vi i stan igen. Det blir en rätt kort vistelse här denna gång.

Gonatt.

*****

Skavsår

Jag och skor har ett rätt komplicerat förhållande. Inte för att jag har någon konstig storlek, eller så. 42 är väl rätt normalt.

Men jag är rätt ointresserad av skor. Visst tycker jag att de ska vara snygga. Men jag kan inte, och har inte intresset för att avgöra vad som är funktionellt och snyggt. 

Men det är dags att ta tag i frustrationen. Det inser jag när jag ser ett par av mina favoriter. De som i tio år (minst) följt mig i den här mellansäsongen då vi väntar på snön, men inte vill, eller behöver anlita vinterskorna. 

De har börjat visa tecken på att de har ledsnat på husse. Redan i fjol, faktiskt. Limmade har de också blivit. Men nu är det palliativt skede som inträtt.

Alltså ger jag mig ut på jakt. Och det är inte enkelt. Det finns massor med skor. Massor med skoaffärer. Och ändå finns inget som duger. Vita sulor - nej, hör sommaren till. Mocka går bort. Kängor - för tidigt. Gruvarbetarmodell - nejtack.

Det blir inget den här första räden. Helt förväntat resultat.

Jag får kanske ta fram kontaktlimmet igen.

*****

Jag har kämpat förr. Men också upplevt ljuspunkter.

Himmel

Märklig halo i eftermiddag. De brukar ju uppträda runt solen. Den här vände sig tvärtom. Tidvis kunde även en halo runt solen ses. Den är bakom huset till vänster.

En variant av bilden skickad till programmet Sverige idag. Vi får se om den dyker upp där imorgon. 

*****

Man tager ...

.. vad man haver när man inte får som man vill.

Jag längtar efter att få resa. Det har blivit en vana att förlänga sommaren med en utlandsvistelse. Och jag vet att det är omoraliskt. Men eftersom jag är mycket moralisk i andra sammanhang, så unnar jag mig. 

Men i dessa dagar och detta år är det annorlunda, och jag får anpassa mig. En fika på stan lite oftare får det bli. 

Idag satt en kvinna vid bordet intill. Ensam med sin macka, och studerade gatulivet utanför glasväggarna. Precis som vi också gjorde. Det är ofta intressant.

Någon kvart senare dök en herre upp och anslöt sig vid hennes bord. Bekanta, uppenbarligen. De hade nog inte setts på ett tag. De började prata glatt. Och jag började längta ännu mer. Eller kanske satt jag bara och njöt. De talade grekiska! 

 Inte för att jag behärskar det språket mer än vissa fraser. Men jag kände igen många ord. Zimera, avrio, parakalo, ti káneis - ja, det var fler än så. 

Så småningom var det dags för oss att lämna fiket och jag kunde förstås inte låta bli att gå förbi och säga kalispera och antío. 

De sken glatt upp och hälsade detsamma. Det blev höstens utlandssemester. 

*****

Man kanske skulle ...

.. ta upp en gammal specialitet igen. En specialitet som pappa på sin tid tillämpade dagligen. Och han imponerade på mig. 

I handelsgymnasiet fick också jag lära mig behärska samma sak. Så till den milda grad att jag till och med började undervisa andra, när jag vikarierade som lärare. Det ingick i yrkesskolornas kontorstekniska linjer. Stenografi.

Astrid Lindgren skrev tydligen sina originalmanus med stenografi. Eller "krumelunser" som hon kallade konsten. 

Nu vill man anlita kunniga, framförallt pensionärer, som ska ta sig an att översätta hennes manus. Kanske dyker det upp intressanta detaljer där.

Ja, ja - man kanske skulle börja träna igen, hälsar:

*****

Ibland blir det ...

.. bara såhär. Det vill säga tomt. En dag utan profil, utan berättansvärda punkter eller märkbara händelser.

Träning, lunch med vänner (Lite menlös pocherad flundra för mig. Andra åt supergod bringa.) bara för att sedan åka en sväng till Rånlandet på eftermiddagen för att titta till huset. 

Resten av dagen i lättjans tecken. Det blev bara 5855 steg.

*****

I brevlådan ...

.. hittar jag tidningen Vi:s extrautgåva, som denna gång handlar om handarbete. 92 sidor.

Och här blommar kreativiteten må du tro.

Jämställt också.

Visst ... på sjuttitalet stickade jag mig själv en härlig tröja. Mosstickning kallades det den gången. Det tog tid, minsann.

Nej - jag tror inte jag tar upp den sysselsättningen igen.

*****

Elisabet ...

.. i Halland efterlyste en "efter-bild" som visar den stympade (egenligen arboristbehandlade) jättehibiskusen när det hela var klart.

Okej. Ögonblick i norr jobbar för transparens och öppenhet. Så här kommer bilden. Den visar den lilla krukväxten på sitt vinterkvarter. Och den är inte riktigt klar ännu. Den ska modereras lite till. Bli lite snyggare. 

*****

Med utsikt ...

.. mot Borussiagrund och fyren där, intar vi kvällens middag hos goda vänner. Här bjuds Kalix löjrom, en god lax och en smaskig äppelpaj. 

Roliga samtal. Många gemensamma minnen som resulterar i funderingar om fortsättning nästa år. Om förutsättningar finns.

*****

Varning för ...

.. mänskligheten! Vad kan man annars säga när man hör nyheterna, där det rapporteras om

• att ingen vill bli fotbollsdomare längre. De får för mycket hat och hot av sportintresserade herrar
• att ett par i Östergötland vill döpa sitt barn till Pistol, i förnamn. Det får de inte göra, säger Skatteverket.
• att Folkhälsomyndigheten måste gå ut med förhållningregler för Halloweenfirande. Lägg ner skiten, säger jag. Inte FHM, men Halloween. En sedvänja från förebildslandet USA. (???)

Något fel är det på folk. Det är tydligt.

*****

Och däääär ... II

.. slog klocka nummer 2 ut. Något större än ettan. 

Fem stycken återstår.

*****

Arborist

I eftermiddag var det dags att ta itu med slyröjning. På balkongen. Vår 2,5-meters hibiskus skulle bli lite mer hanterlig, om man så säger.

Alltså går jag till verket rätt brutalt och kapar ner kronan ordentligt. Vill ha en tätare tillväxt nästa säsong.

Nu är det gjort.

*****

Det är jag och Helena

 Rekommenderar verkligen dagens sändning av Spanarna i P1. Kan höras i repris imorgon förmiddag. Ratta in P1 när Ring så spelar vi slutar sin sändning så kommer du i tid.

Helena von Zweigbergk spanar bra teveserier, som är lite annorlunda. Och hon tycker precis som jag. Observera särskilt vad hon säger om When the dust settles. Hon måste ha läst min blogg.

PO Tidholm och Maja Aase är också med. De är också värda att lyssna på.

God lyssning!

*****

Spanarna i SR play

Textilöverskott

"Hur modet förändras". Det var en korsordsnyckel i torsdagens DN-kryss, som jag länge gick bet på.

Att modet förändras - det står däremot helt klart för mig. Härom veckan köpte jag en tröja. Snygg färg. Lite tjockare bomull. Och jag fick ta en i storlek small! Jag som alltid använt medium och undantagsvis large. 

Men jag ville inte att tröjan skulle hänga på mig som två badlakan - ja, eller handdukar då. Så det fick bli small. Snygg höstig färg. Passade bra med en skjorta under. 

 - Nej, åttitalet vill jag inte ha igen, sa jag till den trevliga tjejen i affären. 

Men åttiotalet är definitivt på språng ute på stan. Det syns förstås mest på yngre personer. Stora bylsiga jackor. Gärna i vit teddy. Eller storrutiga skjortjackor. De kan vara snygga i rätt storlek. Men det är ju just det. Ungdomarna köper fel.

Artisten Danny Saucedo var med i något program i somras. Var det Allsång på skansen, kanske. Hans byxor var gjorda av två tält - ett för varje ben. Jag kanske överdriver lite, men när jag påtalade det för en före detta kollega, så intygade jag att vart och ett av de där benen hade kunnat duga som mer eller mindre hellång klänning åt henne. 

Igår kom en tjej, eller ung dam, släntrande med sin ICA-påse nere på gatan där jag bor. Hon hade på sig en ... ja, vad var det ... en kappa, rock, ... vet inte vad jag ska kalla den. Lång, ner på minst halva vaden. Ärmarna dolde allt, även händerna. ICA-påsen sågs försvinna en bra bit in under ärmslutet. Och givetvis var kappan/rocken/tältet oknäppt. Det regnade ju. Och blåste. Det var mycket fladder trots medvind. Hade det varit motvind hade hon inte orkat gå framåt. Det är jag säker på.

Jag började tro att hon var ute och gick i sitt nya Cura-täcke. 

Lösningen i korsordet blev "trend".

Jojo!

*****

Dagen

Vad ska man reagera över idag, då? 

Nobelpriset i littertur. Tja, vad vet jag. En för mig totalt okänd poet. Louise Glück. Njae - tror inte jag kommer att läsa henne. Visst kan jag ibland läsa en dikt och uppskatta den. Men då behöver jag inte köpa en hel bok. 

Och Glück, förresten. Det ska enligt förståsigpåare uttalas Glick. Men det är väl för att amerikaner inte kan uttala ü.

-----

President Trams är sur. Han tänker minsann inte debattera med Biden om det blir en digital debatt. 

- It's ridiculous, säger jättebabyn på sitt sexårstrotsiga sätt. 

Det enda som är ridiculous är väl herrn själv.

-----

50-gränsen är kvar vad gäller besöksantal på diverse arrangemang. Ja - det var väntat med tanke på att folk inte kan sköta sig. Skyll dig själv! 

Inget att oja sig över. 

-----

Kanske blir det mer att reagera på. Dagen är ju inte slut ännu.

*****

Och dääääär ...

.. beslutade amazonliljan att slå ut sin första "klocka" för hösten. 

Den enorma plantan har mått pyton hela sommaren (Dålig omvårdnad. Förmodligen övervattnad.), men har piggnat till och växer nu så det knakar.

*****

Karantän

Att Luleå är en sjöfartsstad råder det ingen tvekan om. Här låg t.ex. Sveriges största varv i mitten av 1800-talet. Men numera präglas inte stan av sjöfarten på samma sätt som när jag var barn. Då kunde man gå ner till Södra hamnen och se 10-15 stora fartyg ligga ute på redden och vänta på kajplats. Nuförtiden reagerar man med ett "men va?", när man ser någon större båt ute på fjärden. Det beror förstås på att hamnen delvis flyttat längre ut i havet. Den syns inte från stan längre. 

Här är det Eira från Helsinki, som ankrat upp. Och det har den gjort sedan snart en vecka. Och jag undrar varför. Är det kö till hamnplatserna? Eller har besättningen satts i isolering på grund av Covid? Vem vet. Hoppas i alla fall att de får mat levererat, så att de håller sig vid liv.

Min runda går vidare och snart kommer jag till en vändpunkt där näsan pekar hemåt igen. Jag passerar min gamla gymnasieskola precis i den tid som gymnasisterna strömmar ut från sina lektioner för att gå och äta på "bamba". Men där har inte klockan riktigt ännu slagit för öppet. Vad händer då?

Jo, då köar ett hundratal elever på gården utanför dörren. Köar och köar - de står som packade sillar! Inte en tanke på social distansering. Det är precis som om de aldrig hört talas om det. Men det är klart - Tiktok kanske inte har berättat om smittan. 

Nåja. Snart kanske dessa okunniga får lära sig riktig karantän - The Trump way.

*****

Alltså ...

.. jag vet inte när vi såg solen på allvar senast. Jo, det var den 18 september då vi faktiskt satt ute på balkongen och drack elvakaffe.

Men sedan dess ... näe. Dimma, dimma, dimmigare dimma och dimma, vareviga dag. Ja, förutom regn. 

Igår såg det lite hoppfullt ut när jag promenerade till gymmet. Solen sken under hela sträckan, alltså 300 meter. Det var det.

Samma fenomen idag, när jag lade mig på soffan efter frukost för att lyssna på Ring P1. Då kom solen fram och jag började fantisera om en förmiddagspromenad i solsken. Stora blå himmelsfält bredde ut sig.

11 minuter senare gavs andra besked, när jag tittade ut efter programmet. 

Man börjar bli van.

*****

Nu blev det ...

.. två nya böcker i sängbordsrutan i högerkanten. Visserligen har den ena, den om arkeologi, legat där sedan i julas och bläddrats i lite då och då, men nu har den blivit lite mer bläddrad än tidigare. 

Dessutom tillkom idag Hans Rosenfeldts senaste; Vargasommar som är tänkt att bli en liten serie om tre böcker. Den utspelar sig i Haparanda och är en kriminalroman, förstås. Han är ju känd för det, med bland annat succéserien Bron, som vi sett på TV.

Vi får väl se hur den här håller.

*****

Lite för rörigt

Avslutade boken Lyktsken av Michael Ondaatje alldeles nyss. Det var inte någon önskebok för min del. Rörigt, hoppande, osammanhängande.

Men ändå fanns det något som fick mig att fortsätta, trots att jag flera gånger tänkte lägga av med den. Någon sorts nyfikenhet. Hur skulle det gå för de två barnen, som plötsligt blev övergivna, när föräldrarna försvann ut i världen för olika uppdrag. Och vad var det för uppdrag, egentligen? Krig, underrättelseverksamhet, täcknamn. Beskyddare.

Jo, det fanns en del. Men det blev lite för mångordigt.

*****

Nej - det var ingen ...

.. fjäril som besökte frukostbordet. Det var den torkade skinkan som så påpassligt presenterade sig. 

Plundring

Läser ledaren i dagens DN. Den får mig att må illa. Orsaken är att privata s.k. vårdgivare tjänar skattepengar. Ofta på bagatellartade åkommor, som kunderna ringer in om. Förkylningar till exempel. 

Läs gärna! Och sluta ringa till Kry. Det är nämligen sjukt. Samhällssjukt.

*****

Så mörkt ...

.. och tråkigt väder, att lampan på bron plötsligt tänds. Klockan är 11.

Nä - vi åker nog till stan.

*****

Oktoberjobb

Det gäller att vara beredd. Än så länge har vi ju varmare än normalt. Men erfarenheten säger att kyla kan slå till närsomhelst. Alltså är det gardering som gäller.

Den superlånga (50 m) trädgårdsslangen måste dräneras. Vattentunnan töms. Vi behöver inte vattna någonstans mer i höst. En del krukor töms från sina ettåriga plantor. Bastuns vattenvärmare får heller inte innehålla vatten.

Vi tar in de sista terassmöblerna - ja, en liten kafégrupp får stå hela vintern. Växtbelysning sätts ut mot den snygga granen bakom huset.

Hösten är här. På allvar.

*****