*****
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
lördag, oktober 31, 2020
Jag har inget ...
*****
Äntligen ...
Kändistätt
fredag, oktober 30, 2020
I vanlig ordning ...
*****
torsdag, oktober 29, 2020
onsdag, oktober 28, 2020
Det är nog bara att inse ...
Dags ...
tisdag, oktober 27, 2020
Första gången ...
måndag, oktober 26, 2020
Där åkte ...
*****
Ett steg i rätt riktning?
Idag blev det som en arbetsdag. Väckarklockan ringde 06:20. Det var längesedan som den hade ställts på alarm. Nu skulle jag ju inte till arbetet. Men hade en tid att passa.
Härom veckan tog jag ett beslut. Det gör jag ju rätt ofta, förstås. Men det här beslutet var kanske lite svårare. Det gällde en hjärtefråga.
Jag har ju konstaterat förmaksflimmer sedan många år. Det har inte stört mig nämvärt, eftersom "attackerna" ibland kommit med år emellan. Dessutom har de ofta rättat till sig av sig själva. Ibland har jag åkt in till akuten, när det tagit timmar utan förändring till det bättre. (Sker en förbättring, så går det på 30 sekunder. Plötsligt blir man "frisk".) Det har också hänt att jag blivit återställd på väg till sjukhuset. Eller som en gång, när jag lade mig på britsen i mottagningen för att bli inkopplad. Då avvaktar man bara en stund och åker hem igen.
Men i år har det plöstligt blivit knepigare. Flera tillfällen sedan i somras har hjärtat beslutat sig för att gå i otakt. Två gånger har jag sökt akut. En gång fick jag elchock för att rätta till rytmen.
Av en läkare fick jag rådet att ".. höra av dig om du vill ha en remiss till ablation". Det sker i så fall i Umeå. Och härom veckan gjorde jag det. Hörde av mig alltså.
Det resulterar förstås i en del förberedelser. Idag ultraljudsundersökning. Trodde jag. Jag fick stiga upp tidigt för att få i mig frukost, duscha och ta en buss klockan 08:10. Tre kvart innan fick jag ju då typiskt nog en känning. Tog kontakt med mottagningen, där en trevlig sköterska rådde mig att istället åka in till akuten.
- Jag avbokar ditt besök här hos oss. Och så skickar jag en ny kallelse.
Så blev det. Jag åkte inte in till akuten heller. Ingen idé. En timma efter samtalet gick hjärtat plötsligt rätt igen.
*****
söndag, oktober 25, 2020
Luleå - värt en resa
Ett tips om en artikel i dagens Svenska dagbladet ramlade in i min mejlkorg. Det kom från Monica A . (Tidigare känd som bloggare Monet.)
Det var en artikel med en genomgång om restauranglivet i Luleå. Bra skriven, även om det fanns en del detaljer som jag, boende på orten, inte riktigt håller med om. Men de detaljerna rörde inte själva restaurangerna, utan mer omgivningarna.
Länk till artikeln finner du här, om den nu går att läsa för ickeprenumeranter. Jag chansar.
*****
lördag, oktober 24, 2020
Typiskt
Jaha, jäklar! Där står en apparat från det bannlysta företaget. Hur ska vi nu förhålla oss till det? Hm ...
Bara ett par ...
fredag, oktober 23, 2020
- Måste han ...
Tvärtom
torsdag, oktober 22, 2020
Inget ...
.. att skriva hem om. Så blev det idag. Mest rutin. Träning på morgonen. Lunch med goda vänner på Savoy. EKG-koll. Tvättstuga. Korsord. Spännande surdegsbak dag 2. (En dag återstår. Gräddning.) Middag. TV.
Det var det.
Imorgon åker vi till stugan. Goväder är utlovat.
*****
onsdag, oktober 21, 2020
EU bråkar ...
tisdag, oktober 20, 2020
Jag förstår inte
Swish och kort: 780 kronor
E-krona: 23
Jag bara undrar.
Och vem kan förklara.
Du?
måndag, oktober 19, 2020
Hälsotecken
Smockan hänger ...
.. inte i luften längre. Snösmockan, -chocken, -tsunamin eller kanske supertjottablängsnön.
Väntan
söndag, oktober 18, 2020
Sommelierer, munskänkar, eller bara ....
Säsongens första snöfall ...
lördag, oktober 17, 2020
Klasskamp
Jag fick rätt
fredag, oktober 16, 2020
Vi gjorde ...
Hips vips ...
*****
torsdag, oktober 15, 2020
Kvällens ...
*****
Skavsår
*****
onsdag, oktober 14, 2020
Himmel
Man tager ...
Jag längtar efter att få resa. Det har blivit en vana att förlänga sommaren med en utlandsvistelse. Och jag vet att det är omoraliskt. Men eftersom jag är mycket moralisk i andra sammanhang, så unnar jag mig.
Men i dessa dagar och detta år är det annorlunda, och jag får anpassa mig. En fika på stan lite oftare får det bli.
Idag satt en kvinna vid bordet intill. Ensam med sin macka, och studerade gatulivet utanför glasväggarna. Precis som vi också gjorde. Det är ofta intressant.
Någon kvart senare dök en herre upp och anslöt sig vid hennes bord. Bekanta, uppenbarligen. De hade nog inte setts på ett tag. De började prata glatt. Och jag började längta ännu mer. Eller kanske satt jag bara och njöt. De talade grekiska!
Inte för att jag behärskar det språket mer än vissa fraser. Men jag kände igen många ord. Zimera, avrio, parakalo, ti káneis - ja, det var fler än så.
Så småningom var det dags för oss att lämna fiket och jag kunde förstås inte låta bli att gå förbi och säga kalispera och antío.
De sken glatt upp och hälsade detsamma. Det blev höstens utlandssemester.
*****
Man kanske skulle ...
tisdag, oktober 13, 2020
Ibland blir det ...
måndag, oktober 12, 2020
I brevlådan ...
Elisabet ...
lördag, oktober 10, 2020
Med utsikt ...
*****
Varning för ...
.. mänskligheten! Vad kan man annars säga när man hör nyheterna, där det rapporteras om
- att ingen vill bli fotbollsdomare längre. De får för mycket hat och hot av sportintresserade herrar
- att ett par i Östergötland vill döpa sitt barn till Pistol, i förnamn. Det får de inte göra, säger Skatteverket.
- att Folkhälsomyndigheten måste gå ut med förhållningregler för Halloweenfirande. Lägg ner skiten, säger jag. Inte FHM, men Halloween. En sedvänja från förebildslandet USA. (???)
Något fel är det på folk. Det är tydligt.
*****
fredag, oktober 09, 2020
Arborist
Det är jag och Helena
Textilöverskott
"Hur modet förändras". Det var en korsordsnyckel i torsdagens DN-kryss, som jag länge gick bet på.
Att modet förändras - det står däremot helt klart för mig. Härom veckan köpte jag en tröja. Snygg färg. Lite tjockare bomull. Och jag fick ta en i storlek small! Jag som alltid använt medium och undantagsvis large.
Men jag ville inte att tröjan skulle hänga på mig som två badlakan - ja, eller handdukar då. Så det fick bli small. Snygg höstig färg. Passade bra med en skjorta under.
- Nej, åttitalet vill jag inte ha igen, sa jag till den trevliga tjejen i affären.
Men åttiotalet är definitivt på språng ute på stan. Det syns förstås mest på yngre personer. Stora bylsiga jackor. Gärna i vit teddy. Eller storrutiga skjortjackor. De kan vara snygga i rätt storlek. Men det är ju just det. Ungdomarna köper fel.
Artisten Danny Saucedo var med i något program i somras. Var det Allsång på skansen, kanske. Hans byxor var gjorda av två tält - ett för varje ben. Jag kanske överdriver lite, men när jag påtalade det för en före detta kollega, så intygade jag att vart och ett av de där benen hade kunnat duga som mer eller mindre hellång klänning åt henne.
Igår kom en tjej, eller ung dam, släntrande med sin ICA-påse nere på gatan där jag bor. Hon hade på sig en ... ja, vad var det ... en kappa, rock, ... vet inte vad jag ska kalla den. Lång, ner på minst halva vaden. Ärmarna dolde allt, även händerna. ICA-påsen sågs försvinna en bra bit in under ärmslutet. Och givetvis var kappan/rocken/tältet oknäppt. Det regnade ju. Och blåste. Det var mycket fladder trots medvind. Hade det varit motvind hade hon inte orkat gå framåt. Det är jag säker på.
Jag började tro att hon var ute och gick i sitt nya Cura-täcke.
Lösningen i korsordet blev "trend".
Jojo!
*****
torsdag, oktober 08, 2020
Dagen
Vad ska man reagera över idag, då?
Nobelpriset i littertur. Tja, vad vet jag. En för mig totalt okänd poet. Louise Glück. Njae - tror inte jag kommer att läsa henne. Visst kan jag ibland läsa en dikt och uppskatta den. Men då behöver jag inte köpa en hel bok.
Och Glück, förresten. Det ska enligt förståsigpåare uttalas Glick. Men det är väl för att amerikaner inte kan uttala ü.
-----
President Trams är sur. Han tänker minsann inte debattera med Biden om det blir en digital debatt.
- It's ridiculous, säger jättebabyn på sitt sexårstrotsiga sätt.
Det enda som är ridiculous är väl herrn själv.
-----
50-gränsen är kvar vad gäller besöksantal på diverse arrangemang. Ja - det var väntat med tanke på att folk inte kan sköta sig. Skyll dig själv!
Inget att oja sig över.
-----
Kanske blir det mer att reagera på. Dagen är ju inte slut ännu.
*****
Och dääääär ...
*****
onsdag, oktober 07, 2020
Karantän
Att Luleå är en sjöfartsstad råder det ingen tvekan om. Här låg t.ex. Sveriges största varv i mitten av 1800-talet. Men numera präglas inte stan av sjöfarten på samma sätt som när jag var barn. Då kunde man gå ner till Södra hamnen och se 10-15 stora fartyg ligga ute på redden och vänta på kajplats. Nuförtiden reagerar man med ett "men va?", när man ser någon större båt ute på fjärden. Det beror förstås på att hamnen delvis flyttat längre ut i havet. Den syns inte från stan längre.
Här är det Eira från Helsinki, som ankrat upp. Och det har den gjort sedan snart en vecka. Och jag undrar varför. Är det kö till hamnplatserna? Eller har besättningen satts i isolering på grund av Covid? Vem vet. Hoppas i alla fall att de får mat levererat, så att de håller sig vid liv.
Min runda går vidare och snart kommer jag till en vändpunkt där näsan pekar hemåt igen. Jag passerar min gamla gymnasieskola precis i den tid som gymnasisterna strömmar ut från sina lektioner för att gå och äta på "bamba". Men där har inte klockan riktigt ännu slagit för öppet. Vad händer då?
Jo, då köar ett hundratal elever på gården utanför dörren. Köar och köar - de står som packade sillar! Inte en tanke på social distansering. Det är precis som om de aldrig hört talas om det. Men det är klart - Tiktok kanske inte har berättat om smittan.
Nåja. Snart kanske dessa okunniga får lära sig riktig karantän - The Trump way.
*****
Alltså ...
tisdag, oktober 06, 2020
Nu blev det ...
.. två nya böcker i sängbordsrutan i högerkanten. Visserligen har den ena, den om arkeologi, legat där sedan i julas och bläddrats i lite då och då, men nu har den blivit lite mer bläddrad än tidigare.
Dessutom tillkom idag Hans Rosenfeldts senaste; Vargasommar som är tänkt att bli en liten serie om tre böcker. Den utspelar sig i Haparanda och är en kriminalroman, förstås. Han är ju känd för det, med bland annat succéserien Bron, som vi sett på TV.
Vi får väl se hur den här håller.
*****
måndag, oktober 05, 2020
Lite för rörigt
Avslutade boken Lyktsken av Michael Ondaatje alldeles nyss. Det var inte någon önskebok för min del. Rörigt, hoppande, osammanhängande.
Men ändå fanns det något som fick mig att fortsätta, trots att jag flera gånger tänkte lägga av med den. Någon sorts nyfikenhet. Hur skulle det gå för de två barnen, som plötsligt blev övergivna, när föräldrarna försvann ut i världen för olika uppdrag. Och vad var det för uppdrag, egentligen? Krig, underrättelseverksamhet, täcknamn. Beskyddare.
Jo, det fanns en del. Men det blev lite för mångordigt.
*****
Nej - det var ingen ...
söndag, oktober 04, 2020
Plundring
*****