Mat och sån't

måndag, februari 28, 2022

Jag fortsätter ...

.. med norrbottenslitteratur. Den här gången en debut. Men inte direkt färsk. Skriven 2020 av Anna Kuru. 

Detta är den första boken i något som hon kallar Kirunatrilogin. Och eftersom jag ska "träffa" henne i april är det väl bra att förbereda sig och åtminstone läsa den första delen.

I den här boken vävs tre livsöden successivt ihop i en väv som blir kusligare med tiden. Det låter lovande, tycker jag. 

Vi får se. 

Någon som läst den?


 

 

*****

söndag, februari 27, 2022

Fädernas missgärningar

"Tiden krängde av sig sin veckodagskostym. Varje enskild dag blev stor, full av väder och vind och skog och djur."

Det där citatet kunde mycket väl stämma på mig. Hur jag efter pensionen ibland får tänka efter både en och två gånger vilken veckodag det är. Och datum ska vi bara inte tala om. Tidens flykt är väldigt påtaglig på ett helt annat sätt, än när jag jobbade. 

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Då kan jag säga att den ibland går fortare när man har tråkigt. Fort och enahanda. 

Men nu klagar jag för mycket. Jag har det ju bra. Gör vad jag vill, när jag vill, och hittar på en del roliga saker emellanåt.

Citatet ovan  är hämtat från Åsa Larssons bok Fädernas missgärningar som jag nu lägger på hyllan efter de 558 välfyllda sidorna. 

Ett gammalt mord blir föremål för utredning. Vem är inblandad i bortförandet och så småningom mordet på världskände boxarens far. En far som nu hittas av en slump efter att ha varit försvunnen i flera decennier. 

Det där citatet är ett av flera, där jag känner igen mig. Det är därför som jag tycker att boken är så bra. Den är skriven, som om jag gjort det själv. Enkelt och rättframt, detaljrikt och svepande om vartannat. 

Att sedan miljöerna till viss del är kända (den utspelas ju i Kiruna, där jag bott under min uppväxt) gör ju inte saken sämre. 

Kan inte låta bli att citera än en gång:

Håret var långt och slingat i blont och ljusrött. Fixade läppar, stora och stela.

Fuskögonfransar som feta flugben och naglarna absurt långa som klor i glittrigt blått. 

Särskilt det där med flugbenen är på pricken, ofta tillsammans med de där vanskapta läpparna hos många unga damer nuförtiden. Det är långt ifrån snyggt. Det är helt enkelt fult. Dessutom helt ute, enligt ett modeorakel jag hörde vid ett tillfälle i höstas. 

Mycket igenkänning, alltså. När det gäller språk och miljöer, inte personligen. (Nej, jag har inte botoxat läpparna.) Det gör att boken känns bra.

*****

"Byn ...

.. Lakaträsk i Norrbottens inland, har för närvarande 8 plusgrader, vilket är den varmaste platsen i Sverige nu klockan 12".

Sade SMHI i sin rapport 13.55.

Någonting är fel.

*****

Ny gäst

Nu har talgoxe, blåmes, talltita, gråspett, svartmes, domherre, nötskrika, kråka, skata  större hackspett och nu senast gråsiskan fått sällskap av trädkrypare.

Jo, den har besökt oss förr, men det är flera år sedan.

(Mobilbild genom köksfönstret. Därav kvaliten.)

*****

lördag, februari 26, 2022

Jo, vi har en del ...

.. snö här vid stugan på Rånlandet. Det har fyllts på kontinuerligt den senaste tiden. Inga katastrofsnöfall, utan flera mindre omgångar. 

Idag mätte jag på flera punkter på slät och jungfrulig mark häromkring. Det blev 70 cm på en del ställen och 80 cm på andra.
Så vi säger väl att det är 75 som är det rätta.

Imorgon lär det sjunka ihop, då man prognostiserar uppåt 5 plusgrader.

Tyvärr!

*****

En kopp ...


.. rykande te
passar bra till slutminuterna i Ring så spelar vi och som motvikt till alla tråkiga nyhetsrapporter.

Låt oss hoppas på att det löser sig på något sätt. Revolution i Ryssland vore väl inte så dumt. De har ju tradition, om än resultatet inte alltid varit lyckat. 

När har förresten något varit lyckat i det landet?

*****

fredag, februari 25, 2022

När jag satte ut ...

.. vimpeln från den öfre balconen, tänkte jag att den får gälla för Ukraina också.


*****

torsdag, februari 24, 2022

En vänligt sinnad främmande makt ...

.. har ockuperat vår södra hamn, och stadsfjärd. Nämligen Nederländerna. Ja, man kan tro att de invaderat hela stsn, eftersom man hör holländska var än man går, eller befinner sig. På lunchstället, på gatan, på ICA-butiken.

De är så välkomna. Vi går ner till hamnen för att se hur långt förberedelserna av de holländska skridskomästerskapen nått.
 
Där verkar det mesta vara klart för start. Den sker imorgon, fredag, med olika lopp. Damer, herrar, korta sträckor och långa sträckor. Här är Vasaloppet en lillebror i sammanhanget. Hörde att något lopp skulle omfatta 20 mil! Hur man orkar det, förstår jag inte. 
 
Pausservering


Omklädningshytter

Full fart

 På hamnplanen håller tävlingssekretariatet, TV-bolaget, och åkarnas restaurang till i ett stort tält. Allt verkar så välordnat.

Alldeles intill har ett antal blivande luleåkonstnärer från konstlinjen på Sunderby folkhögskola satsat på snöskulpturer. Fantasifulla och skickligt utformade. Det är spöken, en sköldpadda, hajen, och andra figurer. Imponerande. 

Det finns mycket att se. Hoppas bara vädret håller i sig. 

*****

Så vaknar vi alla ...

.. till en historisk dag, med starka, negativa nyheter. Ryssland invaderar ett självständigt land. Ukrainas folk får räkna med samhälleliga och mänskliga tragedier en tid framöver. Hur länge vet ingen.

Inte heller vet vi hur detta kommer att påverka oss.

Men en sak är säker; Putin har tydligt bekräftat att han är en stor lögnare. I sällskap har han också utrikesminister Lavrov och säkert ett antal fler i den ryska ledningen. Detta tvärtemot hur det lät för bara några dagar sedan.

Att vara en del av rysk allmänhet kan inte vara lätt. Att gå omkring och skämmas för sitt land. Ett land där de inte har något att säga till om.

Aldrig någonsin kommer jag att lita på något från det landet i fortsättningen. 

*****

onsdag, februari 23, 2022

Hängde upp ...

.. en skjorta på tork efter tvätt. Givetvis rättar jag till den ordentligt. Sträcker alla sömmar, och kragen.
Den blir ju nästan som struken, tänker jag. 
 
I min barndom fanns förstås också skjortor. Av olika kvalitet. Nylon, bomull, flanell, linne ... Den där av nylon var ju alltid bra. Lite kall på vintern, förstås. Särskilt om man råkade gå ut i något litet ärende utan jacka. Men den var ju praktisk, förstås. Lätt att tvätta och sedan bara hänga upp på tork. Strykjärnet behövdes inte, annat än i undantagsfall. 

Men sedan kom ju revolutionen. "Nånniråån". Va!? Bomull som inte behöver strykas. Oj, vad jag var stolt över en knallgul skjorta med svarta små fyrkanter i rutmönster. Visade upp den för farmor och berättade att det var en nånniråånskjorta. Minsann. Så märkvärdigt. 

Att det handlade om engelska hade nog inte många något begrepp om förrän senare. Men så småningom blev nåniråånet istället nånn ajrån.

Undrar om den där skjortan jag just hängde upp kanske är en nånniråånskjorta. Hm?

 
*****

tisdag, februari 22, 2022

Positivt

Nej - det handlar inte om covid. Det här handlar om alla positiva och trevliga människor man kan träffa på en dag. 

Här följer ett persongalleri:

Två glada gossar (de såg ut som 16-åringar, men var förmodligen äldre) från en badrumsbyggarfirma, sitter nere i vår "lobby", när jag går iväg mot gymet.

 - Jaså, är det ni som bygger om ett badrum häruppe?
 - Jajamen. Det är ett jävla liv.
 - Jo minsann sa, jag och skrattade. 
 - Men vi är nog snart färdiga.
 - Skönt.
I snart en veckas tid har huset mer eller mindre skakat av deras arbete. Bilat i betong och kakel. 
En kille på gymet vinkar på avstånd, när han får syn på mig. Jag känner igen honom. Kommer ihåg hans namn, trots att det måste vara 20 år sedan vi sågs förra gången. Längre tillbaka lekte vi på samma gård, som små pojkar. Så kan det vara. Jag går fram till Göran och frågar hur det är nuförtiden.
- Jotack, bra. Ska åka till sjukhuset i Kalix i eftermiddag för att få ett beslut om knäbyte. Så det är väl bra. 
En städare sitter i städskrubben i trapphuset, när jag kommer hem igen. Han ser utmattad ut, så jag frågar hur det går. 
Han skiner upp och kommer ut ur skrubben.
 - Det går fint, säger han på bruten svenska, och börjar prata. Jag måste bara värma mig.
 - Jaså! Men här är det ju varmt.
 - Men det är de där andra trapphusen. Där är det kallt. 
Vi har två trapphus från gården som bara har anslutning till loftgångarna. De är endast lätt uppvärmda.
 - Vill inte ha jacka på mig när jag städar. 
Han har kortärmat.
 - Då förstår jag, sa jag. 
Han ställer sig mot ett element.
 - Du får jobba lite hårdare, så löser det sig, sa jag.
Han skrattar bara. 

En ung kvinna vill komma in i huset, samtidigt som vi kommer hem från ärenden på stan. Vi har ju för vana att heja på alla som vill in här och som vi inte känner igen.
 - Ska du besöka någon?
 - Sorry I don't speak swedish. I live here.
Då förstår vi. Hon är en av de nya som flyttat in i andra hand.
 - Okay. You are the new tenants in Zheijan's flat.
 - Yes, that's right.
Hon ler och går mot hissen. Vi går mot trapporna.
 - You are from Croatia, aren't you. (Man har ju insideinformation, när man är i styrelsen för föreningen.)
 - Yes.
 - Beautiful country, sa jag.
 - But poor, sa hon och log, innan hissdörren gick igen. 

I kassan på bokhandeln står en kille, som jag presenterar mina fynd för, för att betala. Han blir glad och börjar genast recensera mitt inköp. 
 - Har läst dem alla tre. De är bra.
Han nämnde Peter Mays Lockdown speciellt. 
 - Så vill vi inte ha det.
Pratade vidare om böckerna. Det var ingen kö till kassan, så han tyckte väl att han hade tid. 

Göte, en gammal bekant applåderar på håll, när han ser mig. 
 - Heja, Bert. Du ser pigg ut. 

Jepp - jag är pigg. Det verkar de allra flesta andra vara också. Och glada.

*****

Jag brukar sällan ...

.. hitta något på bokrean. Men jag gick dit i alla fall. Lite nyfiken är man ju. Inte var jag som de där största entusiasterna som står i kö klockan öppningsdags (oavsett när det är), utan jag gick nu på eftermiddagen. 

Det var inte särskilt mycket folk. Ingen trängsel. Jag kunde lugnt gå omkring och botanisera. Träffade en av grannarna. Hon frågade om jag hade läst "Där kräftorna sjunger". 
 - Jodå, sa jag. Men jag tyckte väl att den var sisådär.
 - Jaså, sa hon. Men jag har bestämt mig för att köpa tre böcker, så den får hänga med.
Lilian, en annan granne, smet förbi oss på sin jakt efter fynd också. 
 
Nåja - jag hittade också tre titlar, två som jag läst om och den tredje helt okänd, även om jag läst något av Måns Kallentoft tidigare, men minns inte vad. 
 
John Ajvide Lindqvists "Vänligheten" är ju omtalad. Men inget som man läser i sängen före sovdags. 716 tunga sidor vill man inte ha i huvudet, om man nu råkar somna. Men vem vet, den kanske är för spännande och kuslig för det. 

Förrådet fyllt, för ett tag framåt. 

*****

Det var jag ...

.. och städerskan,  på gymet idag. Jag som trodde att det skulle vara mycket folk, nu när restriktionerna slopats.

*****

måndag, februari 21, 2022

Fast igen

Årsmöte i bostadsrättsföreningen. Och naturligtvis blev man omvald. På två år. Visserligen "bara" som styrelsesuppleant. Men med ansvarsområde. 

Och Benke åkte dit också. Sekreterare.

Egentligen tycker jag att det är lite konstigt att två personer från samma hushåll sitter i styrelsen. Men det verkar inte förvåna.

Nåja - kaffet och semlorna smakade bra. Och småpratet med grannarna var ju som vanligt trevligt.

Och med tanke på att vi båda också innehar poster i samfälligheterna ute vid stugan, får man väl beteckna sig som styrelseproffs.

Alltid nå't! 

*****

Har det någon gång ...

.. undsluppit mig , att jag tycker snö är vackert?


*****

söndag, februari 20, 2022

Det blev förmodligen ...


.. inte så många raster
för personalen i våffel-, korv- och fikaserveringen ute på Gråsjälören (vår närmaste ö) idag. Det var mer eller mindre kö dit, trots att solen var lite tveksam och bara gick in för att stajla med en haloring.

Vi gick alltså inte dit, utan tog sikte på "Guldkusten" på Bergnäset med sina lyxvillor. Många andra gjorde också det. Kommunen var förstås ute och ställde promenadstråken och skridskobanorna i skick. Det har ju snöat en del de senaste dygnen. 

Här promeneras, åks skridskor, sparkas spark, leks med hundar och umgås med bekanta, eller med släkten.

De fina grillplatserna är nyputsade för i år med fina läskydd.


 Det är nu klart också att de holländska skridskomästerskapen kommer att köras i år, efter att ha varit inställda i fjol på grund av pandemin. 27 februari - 05 mars kommer tävlingarna att äga rum, här i stan. Det längsta loppet, Elvastadsloppet, har inte kunnat genomföras i Holland sedan 1997, så Luleå verkar bli platsen för att det ska kunna genomföras även i framtiden. Så länge nu klimatet tillåter. Tävlingsetapper på upp till 200 km ingår i evenemanget.

Mindre folk i farten i stan än på isvägarna. Lavinfara råder.



Vi nöjer oss dock med bara 6 kilometer, och avslutar rundan genom stan. Hem och ladda. Det blir vinprovning ikväll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen stajlar sig med ett diadem.
 *****

lördag, februari 19, 2022

Väckte en ...

.. gammal infryst surdegsgrund härom dagen och fick liv i den. Den har legat i frysen minst ett halvår.

En snöig dag som denna passar det bra att bidra till hushållets skafferi.

Och nu ligger där två rejäla limpor och en liten parvel, på avsvalning, för att snart provsmakas. 

Det doftar då väldigt gott.

*****

fredag, februari 18, 2022

Efter jobb

After work.  Ja det är ju allt nuförtiden. Jag slutade ju för snart 5 år sedan (tiden går), så vad är inte "Efter jobb". Eller Aw, som det kallas. I alla fall här i stan, där traditionen att gå ut och äta lite gott eller ta en drink är rätt vanlig. Ja - på fredagar, alltså.

Vi gjorde slag i saken vi också, nu när restriktionerna släppt. Aw har inte varit på tapeten de senaste två åren. Krogarna har inte kunnat stå till tjänst med det. Men i dag var det första gången på länge som en av våra kvarterskrogar öppnade för sin fredagstradition. 

Plats bokade jag i förmiddags. Och strax före 17.30 traskade vi iväg genom myssnöiga gator de 300 meterna till krogen. 

Väl emottagna. Placerade i skön soffa. Men oj vilken mat och vilket gott vin. Fullbokat, vad jag kunde se. Men ingen trängsel. Och när jag tittar mig omkring så har de flesta säkert passerat "work-tiden" för ett antal år sedan. Men naturligtvis finns också en hel del ungt folk. 

Träffar en gammal kollega, som är ung, till exempel. Hinner prata en del med henne och hennes man, som jag också känner. Det är länge sedan vi setts.
 - Hur är det, frågar hon. Jobbar du något nuförtiden?
 - Nej, jösses. Jag slutade ju för fem år sedan. Är snart 73.
 - Men du skojar.
Hon ser uppriktigt förvånad ut. Har tydligen inte inplanterat min ålder i huvudet.
 - Jag får nog ta leg nästa gång du kommer till mig och handlar, sa hennes man som jobbar på Systemet.
 
Önskar trevlig helg och traskar samma 300 meter hemåt. Mätta och glada.
 
Förrätt med bubbel. Det fanns mycket att välja på.
*****

torsdag, februari 17, 2022

Inget dagsfärskt inlägg ...

.. konstaterar Elisabet i en kommentar till mitt förra inlägg. Och det måste jag ju råda bot på. Men det är bara det att inget särskilt har inträffat idag heller. Mer än att ryggen inte har fixat sig helt. 

Det blev i alla fall en lunchsittning med ett antal goda vänner, innan jag tog bussen till min frisör. 

Jo, förresten. Jag har varit lite kriminell. Det var rätt många som klev på bussen och när jag skulle visa mitt busskort för den där avläsaren, så sa den "Kortet är spärrat". Jag provade en gång till och fick samma svar. 

Nu är det ju så att samtal med föraren låter sig inte så gärna göras, eftersom förarplatsen är avspärrad. Man kommer alltså inte fram till honom. Och då tänkte jag: Okej, jag struntar i att betala. Jag plankar. Får fixa det sen. Det kändes konstigt att ta det beslutet, men det var lite bråttom, eftersom jag hade en frisörtid att passas. 

Håret blev klippt. Och traditionsenligt gick jag sedan till nästa hus och till mina gamla kolleger som numera sitter där och jobbar. En fika med dem är alltid trevligt. Att få en uppdatering om läget i branschen och deras privata liv. Det blev en lång fikarast för mig. En dryg timme. Kollegerna, däremot kom och gick i korta stunder. De har en del att göra numera. Resandet ökar igen. Kunder över hela landet har olika behov. Det är universitet, Svenska kyrkan, Regionen, sjukresor med mera, med mera, som ska ordnas på bästa sätt. 

Så småningom traskar jag hemåt i snöyra. Vågar inte vara kriminell igen. Men väl hemma beslutar jag att gå till lokaltrafikens kontor och göra upp. 

Trots att inget händer, så händer det en del. 


*****

onsdag, februari 16, 2022

Det enda ...

.. som hänt idag, är att jag haft en låsning i nedre delen av ryggen. Smärtat vid vissa rörelser. Att böja mig ner - inga problem. Räta mig upp igen - hemskt.

Det blev en rätt tidig kväll. Tandborstning på ett ben gick som vanligt bra. Båda benen.

Nu verkar låsningen vara borta. Känner inget av den oavsett hur jag rör mig, eller gör gymnastiska övningar.

Spännande morgondag.

*****

tisdag, februari 15, 2022

Litteraturkväll

Ikväll var det dags att träffa en författare igen. Den tredje för min del den här höst- och vintersäsongen.

Den här gången fick vi lyssna till Anders Teglund på scenen. Intervjuad av Kerstin Wixe, som brukligt dessa kvällar.

Det handlar om livet som cykelbud i Göteborg. Köra ut mat från restauranger till privatpersoner. Anställningsvillkor som man inte trodde fanns. Kamp för att förbättra villkoren. Kamp för att klara sig som musiker (som han egentligen är) under pandemitider. Det går sådär.

Pappa Sven och mamma Karin hjälpte till med försäljning av boken, när intervjun var slut. Vi fick en pratstund tillsammans. 

Och en del att tänka på.

*****
Elisabet i Halland har också läst boken

Mat och prat

Lättrökt råbiff, granskottsolja, marinerad shiitakesvamp, syltad rödkål och rökt senap.
Serveras med lökaska och krispig svartrot.

Så började gårdagskvällen för mig och Benke - ja, ett glas bubbel först, förstås - tillsammans med fyra goda vänner, som inte setts tillsammans på flera år. Pandemi, du vet. 

Nu satt vi där och umgicks runt ett stort bord, som innebar lagom avstånd. Det gick att föra samtal utan större problem. Trevlig och proffsig betjäning gjorde sitt för att vi skulle trivas med den Valentinmeny som vi bestämt oss för. 

Mycket, mycket gott vin. Rekommenderas.
Den där råbiffen var jättegod. En något annorlunda kryddning än vad jag varit med om förr. Därefter kom en flankstek. Desserten bestod av havtornssprinklad maräng och någon mascorponekräm.

Samtalen kretsade kring allt. Som det blir, när man inte träffats på så länge. Jo, enskilda personer har setts då och då, men tillsammans allihop är alltså längesedan. 

Vi enades om att göra om det. Jag stod för notan, vilket blev kvällens överraskning för de övriga. Mycket uppskattat.

 
*****

måndag, februari 14, 2022

Kommer inte närmare

Bara ett förslag kom in på min spårningsbild härom dagen. Ett felaktigt, dessutom. 

Min efterforskning kommer nog att stanna vid att det är en näbbmus, eller två, som galopperat förbi där. Vanlig skogsmus hade det eventuellt kunnat vara, men då hade släpspår av svans synts också. Här finns inget sådant. Så det blir vårt minsta rovdjur näbbmusen som är aktuell i det här fallet. 

Fascinerande djur. Äter insekter, larver, mask. Men kan även ge sig på möss, ödlor och till och med orm.Tuff liten gynnare, alltså.

*****

Vyer

 - Är det inte en fantastisk stad vi bor i? 
Träffar Kristina nere vid Södra hamnpromenaden på min runda.
 - Det är ju så vackert överallt. Alla dessa vyer över vatten oavsett var man går. 
 - Jo, sa jag. Vi har ju öppna vyer på fyra sidor här i innerstan. Det gillar jag. 
 - Precis, sa hon. Och vilket härligt väder.
 - Helfint. Och inte blåser det heller.
 - Nä - det är ju ovanligt.

Jag går vidare och tar vägen över isen ett stycke. Det är en riktig vinterdag. Som den ska vara. Avslutar den nästan timslånga rundan genom stan och kommer hem till nygjort kaffe. 

Det ser ut som att fler isslingor ska bli till. Förberedelser för det holländska mästerskapet, kanske.

Ispromenad

En annan vy, när jag vänder hemåt.


*****

söndag, februari 13, 2022

Så var vi där igen

Men så trevligt att några amerikaner som söker sitt ursprung i Sverige ska få jobba på akuten. Och inte vilken akutmottagning som helst. Utan den i Norrrrrland!

Jag blir uppriktigt irriterad på den där generaliseringen och förminskningen av min landsända som så många sysslar med. Förmodligen omedvetet, men icke desto mindre allvarligt. 

Aldrig, aldrig, aldrig skulle en tidning skriva att samma amerikaner besökt Götaland, eller Svealand. Nej, då är det Örkelljunga, Valdermarsvik eller Hunnebostrand som gäller. 

 Det hela bottnar förstås i ren och skär okunnighet, lättja eller kompetensbrist. 


*****

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. En olycka kommer sällan ensam. Sju sorger och åtta bedrövelser. Ja - det finns säkert fler liknande uttryck, även om jag inte kommer på fler just nu.

Det jag närmast tänker på är förstås pandemin. Den som i och för sig har blivit vardag och håller sig någorlunda på mattan. I alla fall för tillfället. För vi kommer förmodligen att få vänja oss vid att den kommer att finnas kvar. Under ytan, så att säga. Kanske får vi vaccindos 4 sent i vår och 5:an någon gång i höst. Kanske ingår den i den vanliga flunsasprutan. 

Men om den nu har lugnat sig lite så har förstås något annat dykt upp. Ukraina. Eller egentligen är det ju inte Ukrainas fel att oron stiger. Det är ju den mindervärdeskomplexdrabbade Putifnasken, som likt en missanpassad storebror, vill göra sig gällande. Dominera, och därmed ställa till det, inte bara för det lilla landet, utan för hela Europa - ja, kanske för hela världen. Till vilken nytta, kan man undra. Är det bara machostuket som måste manifesteras? Det intrycket får jag, när jag följer händelseutvecklingen.

Oj, vad jag skulle vilja vara en lite fluga på väggen, eller helst en hackare på linjen, när Frankrikes Macron, eller USA:s Biden ringer upp Putifnasken för att prata allvar. Vad säger de till varandra. 

Får vi någonsin veta?

Den 16 februari, dvs på onsdag lär något hända, enligt den information som nu lagts i dagen. Vad det är lär vi inte känna till förrän på torsdag. 

Var redo!


*****

lördag, februari 12, 2022

Vårfåglar

Nej - det är inte alltid värme som får våra fåglar att komma norrut, efter en tillfällig flytt söderut, vilket gäller t.ex. gråsiskor som inte flyttar särskilt långt. Men under den mörkaste tiden syns de aldrig till hos oss. Förmodligen följer de ljuset. 

Idag dök vinterns första gråsiskor upp vid vår fågelrestaurang. Men själva restaurangen får oftast nobben av den här lilla fina gynnaren. De vill hellre hålla till på marken och håller tillgodo med spill från fröautomaten.

 I fjol dök de inte upp överhuvudtaget av någon anledning. Populationerna bland småfåglar kan ju variera från år till år.

Välkommen, säger vi på Rånlandet.

De fina gråsiskorna är inte bara grå.
(Mobilbild genom köksfönstret.)

*****

SMHI ...

.. nådde nya höjder (av negativt slag) idag. Det började i och för sig redan igår, då de plötsligt påstod att "Norrland får snö under förmiddagen på lördag".

Idag hävdar de ihärdigt att "snöområdet lämnar Norrland under dagen". 

Kanske det. Men här har vi inte sett annat än klar himmel och sol. Inte en flinga. 

Radarkartan visar ett snörsmalt nederbördsområde på gränsen till sydsverige, som drar österut. Så nu, kära finländare, håll i hatten; "Ett snöområde drar in över Finland."

*****

fredag, februari 11, 2022

Strax innan ...

.. midnatt går jag ut på bron. Det är kallt och klart. Halvmåne.

Men också - norrsken bakom träden. Kan inte låta bli att fascineras. 



*****

Spårad

Det är lite spännande att titta ner i marken, när man ger sig till att vandra på skogsvägar. Snön berättar mycket om vad som händer i trakten, som man inte skulle kunna tyda under barmarkstiden.

Här ser vi hur någon har korsat över vår infart.

Vet du vad det är?

*****

En blick ut ...

.. genom köksfönstret berättar att vi bytt hem för helgen. Vi väcker stugan i skogen vid havet, som slumrat sedan den 22 januari. 

Det börjar närma sig den verkliga vintern, den som innebär vita omgivningar och stark sol. En bra årstid.

Fåglarna syns inte till. Fröautomaterna tomma. Men jag behöver bara närma mig för att en talltita slår sig ner på en gren någon meter bort, och hejar ljudligt. Snart är allt serverat och vips flockas talgoxar, blåmesar, talltitor och svartmes. Snart har vi nog nötskrikan här också. Och förhoppningsvis tofsmes, en favorit.

Helgen kan börja.


*****

torsdag, februari 10, 2022

Godkänd

 - Nu gör vi så att vi anser dig frisk, sa läkaren. Därför kommer vi inte att kalla dig till oss mer. Men du är alltid välkommen att ta kontakt om något händer.

Så blev det, efter dagens koll på hjärtavdelningen på Sunderby sjukhus. Blodförtunnande Eliquis, fortsätter jag med. Inte mig emot. En annan medicin, Metoprolol, drar vi ner på till hälften. En liten tablett om dagen är allt jag anses behöva.

Blodtryck 130/80 på ena armen och 127/80 på den andra. 

 - Det ser bara bra ut, sa läkaren. Men jag kommer att be Hälsocentralen att hålla koll på din sköldkörtel. Där har du varit och fladdrat en aaaaning.

Vi hann prata Island en stund också, med anledning av att jag, av en ren slump sett på FB att han varit där och liksom jag gillar landet. 


*****

Äntligen ...

.. händer det nå't. Jag är verkligen inte vän av privatiseringar av samhällsfunktioner. Verkligen inte. Jag tycker att det vi gemensamt betalar för genom skatten ska vara befogat och inte generera vinster, annat än om de återinvesteras i verksamheten. 

Sverige är unikt i Europa, för att inte säga världen, när det gäller friskolorna. Inte så att det inte finns privata skolor på andra håll. Men de är inte skattefinansierade. 

Jag har aldrig förstått att vi har kunnat acceptera sådana fasoner. Det har ju till och med förekommit konkurser och nedläggningar av friskolor - och då förväntas de kommunala skolorna att ta över. Sjukt!

Till och med i det "förlovade landet" USA har man varit klokare än i Sverige sedan ett antal år tillbaka.

I Kalifornien förbjöds friskolor, som är skattefinansierade och vinstdrivande redan 2018. Och vi tar ju till oss allt skräp som kommer från USA, så varför inte denna juvel, för en gångs skull.
 
Mobilförbud väntas också införas i svenska skolor. 

Det tar sig!


Klipp från nyhetssajten Omni

*****

Väntrumsmorgon


Läkarbesök för uppföljning av den ablation jag genomgick i augusti. Rutinkoll, alltså.

*****

onsdag, februari 09, 2022

Nyfiken ...

.. i en strut,  ger jag mig ut på stan en sväng igen på eftermiddagen. Jag ville kolla hur det ser ut i gallerior, serveringar och andra publika inrättningar med tanke på restriktionstappet. 

Men ack, vad jag bedrog mig. Det var lugnt. Inte var det mer folk än vanligt. Vi fick till och med ett av de bästa borden på stamfiket, där vi kunde fortsätta våra studier av folklivet. 

Och snart möter han en medresenär.
En sak som jag reagerade över var att det var många blåjackor, som gick förbi utanför på gågatan. Till slut insåg jag att de alla, även om de spankulerade två och två, eller ensamma, tillhörde ett kollektiv. Årets första kryssningsfartyg måste ha anlänt. Luleå har ju blivit mer och mer intressant för utländska (och även svenska) kryssningar. På jackans rygg satt nämligen en dekal. "Hapag Lloyd, expedition cruises" stod det på dem alla. Att vi inte lagt märke till fartyget beror förstås på att de vintertid lägger till i den yttre hamnen. De får ju inte förstöra våra fina isvägar.

Kul att de får uppleva en fin vinterdag med nyfallen snö och krispig luft. Förmodligen har de flesta av kryssningsresenärerna följt med på någon utflykt också. Världsarvet i Gammelstad är populärt. 

Börjar vi se det nya normala?

*****

Dagens första runda ...

.. blir förstås den "traditionella".  Ner mot solen, även om det också därifrån det blåser lite snålt emellanåt denna dag.

Går förbi en stor grönyta lite längre bort, bortom de röda husen som syns på bilden här nedan. 

 - Det är här det planeras för två höghus, säger jag. Jag förstår inte varför man bygger höga hus alldeles intill vattnet.

Av någon anledning älskar stadsarkitekten (om det nu finns någon) att lägga höghusområden nära våra fria vattenytor. De som bor i låga hus längre upp i stan förlorar sin attraktiva utsikt. Höghus kan man bygga mitt i smeten. De som bor där får ju ändå fri sikt kring horisonten.

Men jag tänker väl för logiskt, antar jag. 

Sån't är inte populärt.

 *****

tisdag, februari 08, 2022

Slätstruken ...

.. tisdag, som bara fick gå förbi. Visserligen hade jag namnsdag, men det firades inte särskilt märkbart. Jo - jag blev grattad från Halland i söder till Boden i norr. Trevligt, förstås.

Gym på morgonen, lunch på stan, städning på eftermiddagen och läsning, radio och tv.

Sedan gonatt.

*****

måndag, februari 07, 2022

Vill du fascineras

Ja, vem vill inte det? Vill du veta hur man kan sätta in en larmanordning i ögat som signalerar grön starr (glaukom), hur man kan få metall att flyta (bra i båtar), äta rätt för att bli gammal, göra solceller effektivare ... och en del andra nyttiga saker som fjärilar kan hjälpa mänskligheten med?

Vetenskapens värld i SVT1 visade hur det går till.

Nykläckt sorgmantel på bastubron vid stugan i skogen vid havet.
*****

Har man inget annat för sig ...

.. kan man ju alltid fixa lite goda grönkålschips.
*****

Det har kommit ...

.. en del snö de senaste dagarna. Det märks, när man går ut på stan. Det märks också nattetid, när man ibland vaknar av snöröjarna, som är i farten från cirka 02.00 och framåt. Vi som sover med en balkongdörr på glänt hör dem tydligt. Men man vänjer sig och somnar om. 

De små alperna gillas i alla fall av barnen.

 Snöröjarna i den här stan är verkligen effektiva. Eftersom arbetet sker nattetid, så är allt tillrättalagt och så att säga färdigstädat till folk som ska ta sig till sina jobb. Visst - det klagas högljutt från vissa villakvarter, som kanske får vänta ett tag. Gnälls lite över det ibland. Men de kan så gott som alltid ta lokaltrafiken, som är effektiv och turtät.*)

Nu blev inte dagens promenad av de längre slaget. Dels har jag vandrat till vårdcentralen för en rutinkoll inför ett uppföljningsmöte med läkare angående den ablation jag genomgick för snart ett halvår sedan. 

Dels har jag en liten släng av "hälsporre", som uppstod i torsdags, men har blivit bättre över helgen. Men den ger sig tillkänna i vissa lägen. 

Det gäller att vila bort den, vilket jag är rätt bra på.

Mitträcke behövs inte. Trafiken i motsatt riktning syns överhuvudtaget inte.

*****

*)
Kollektivtrafikbarometern, som utförs varje år av Svenska Lokaltrafikföreningen, ansåg 88 % av resenärerna och 78 % av allmänheten att de var nöjda med hur LLT sköter kollektivtrafiken i Luleå, vilket är det bästa resultatet i landet.

söndag, februari 06, 2022

Normalt

Jag lyssnar alltid till Godmorgon världen i P1 på söndagsmorgnarna.

Det ger mig mycket om läget i omvärlden och Sverige.

Idag hade Ulrika Knutson en mycket bra krönika som handlade om det "nya normala" som vi alla kommer att få anpassa oss till. Eller redan gjort.

Hennes krönika hör du här. Spola fram till ca 36 minuter, om du inte vill lyssna till hela programmet. 

Hörvärt hur du än väljer.

*****

lördag, februari 05, 2022

Middag på stan ...

.. blev det ikväll. Bara för att, som man säger. 

En god röding följde efter varma vitlöksbröd. Ett gott franskt vin därtill.

En espresso och en myntatryffel fick bli "dessert".

Trevligt att sitta vid ett fönster. Folk på väg. Hundvallare, ungdomar, turister ...

Någon bekant gick förbi och vinkade. 

Nöjda gick vi hem. 350 meters promenad.


*****

Jag håller på att bli ...

.. tokig, tror jag. Hela denna lördagsmorgon och förmiddag har en barnvisa snurrat runt i min hjärna. Jag blir inte av med den. 
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

 Varifrån den kommit, har jag ingen aning om. Har i alla fall inte hört den på länge, vad jag vet. Och nu snurrar den bara runt, runt och runt. Hela tiden.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

 Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

 Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.

Du säger ingenting min kära lilla ponny.

Men du är den jag gillar allra bäst.

 Vad du är söt min kära lilla ponny.

Vad du är snäll min kära lilla häst.

Du säger ingenting

min kära lilla ponny.                                                                        Men du är den 

jag gillar allra bäst.

 
 
Hjälper Alvedon?
 
*****

fredag, februari 04, 2022

När jag tittar ...

.. upp mot min f.d., f.d., f.d. arbetsplats på American Express (Jag ser den från köket.) så tycker jag att inomhuset känns rätt bra, idag.

Men ut måste man väl.

Där, innanför den nedre balkongen kunde jag sitta och titta ner till mii eget kök. Nära till jobbet, minsann.

*****

torsdag, februari 03, 2022

Nu

 - Nu släpper regeringen på bestämmelserna. 
Två män i omklädningsrummet på gymet diskuterar nuläget vad gäller covid-restriktionerna. Glada verkar de, och det har de väl all anledning att vara, där de står rätt nära varandra och balanserar för att få på sig långkalsingarna efter genomförd träning. 
Kanske. 

 - Nu släpper regeringen alla restriktioner.
Så låter det i varenda nyhetssändning efter den presskonferens som ägde rum i morse. 

Och jag tänker att pedagogiken är fullständigt felaktig. Det är inte slut på pandemin. Smittspridning pågår fortfarande. Jag är rädd att det kommer bakslag. Precis som i höstas, då man också släppte på  rekommendationerna. Och den fjärde vågen svepte in.

"Sunt förnuft" kvarstår dock som rekommendation, enligt Karin Tegmark Wisell vid Folkhälsomyndigheten. Jag tycker att "sunt förnuft" nuförtiden är en bristvara i många sammanhang.
 
Tyvärr tror jag alltså inte att allmänheten är mogen för att släppas loss fullständigt.

Å'du...! 

NU, är inte förrän om en vecka.

*****

onsdag, februari 02, 2022

Beslut

Vi har utsatts för kampanj. I vårt område (stugan i skogen vid havet) ses vi nog som lite udda, sedan något år, eller är det två. Då drogs bredband i området och till oss fick de inte komma. Det var fyra-fem stugor som tackade nej. Stugor som på sin höjd är bebodda sommartid några veckor eftersom ägarna bor långt ner i syd. 

Det  gäller ju inte vårt hus förstås. Vi är ju där lite då och då året runt, så då blev vi väl ännu mer "udda", som inte ville ha bredband. En annan ägare som valde samma alternativ sa "... det kan väl få finnas något digitalfritt i livet". Inte för att han var helt dataförnekare, men i likhet med oss tyckte han att det mobila bredbandet fungerade utmärkt för det behov han hade. Detsamma tycker vi. Och nu, när nästan alla skaffat bredband på tråd (Så urmodigt - tråd, ledning. Var det inte genom luften som var vitsen? Att man inte skulle ha någon ledning. Det var ju därför man skrotade det fasta telefonnätet, bl.a.), så funkar det mobila ännu bättre, eftersom belastningen på mobilmasten i närheten minskade. 

Nu tycker ip-Only, som bredbandsbolaget heter att vi ska få chansen att ångra oss, och har ringt dagligen den senaste veckan och smörat. 

Men de är inte så lyckosamma. Visst - vi tog oss ytterligare en funderare. Men svaren på de frågor vi hade besvarades svävande och inte så förtroendegivande. Ibland skulle det kosta 25000. Nästa gång 19000. Och till och med 11000 kronor. Alternativen förstod vi inte.

Idag tog vi beslut. Vi säger nej. Punkt.

Det kändes skönt.


*****

Uppdatering: Lite senare kunde jag på områdets FB-gruppsida läsa, att två andra också tackat nej. De upplevde inte erbjudandet som seriöst.

tisdag, februari 01, 2022

Här ...

.. hände ingenting idag. Så blir det ibland. En god lunch på Kulturens hus. Tisdagshandling på Coop. (Jo, det blev vanlig salt. Se föreg. inlägg.) Men sedan väldigt tunnsått med aktiviteter. I alla fall fysiska. Hjärnan fick jobba med DN:s söndagskryss lite då och då. Och där krävs det hjärna. 

Kvällen ägnades bland annat åt Lerins program med f.d. missbrukare som söker sig framåt. Bra program. 

Kunskapskanalen bjöd på Nya Zeeland. En fläck på kartan jag aldrig besökt, men gärna skulle vilja. Bara det inte vore så hiskeligt långt bort! Oceanien är den enda världsdel jag inte besökt. 

Får fundera på det.

Inte ens det här hände idag. Utan igår.

 *****