Sevärt

Att bli tvångsrekryterad till säkerhetstjänsten. Det är vad fiskarpojken Adam råkar ut för när han glad i hågen drar från sin by på den Egyptiska kusten och till Al-Azharuniversitetet i Kairo, där han fått ett stipendium. Det är ett prestigeuniversitet. Sunnimuslimskt. Även i verkligheten ett världskänt centrum för islamiska studier. 

Här händer det att högsta tuppen på lärosätet oväntat avlider. Jakten på en efterträdare startar. Intriger och falskspel från flera håll, och här blir det politik och religion i en hopplös blandning. Jag hade faktiskt svårt att hänga med i alla svängar.

Men det är en tät film. Thriller. Spännande trots gåtfullheten. Ibland vill man titta bort. Adam stiger i aktning, vilket kanske inte är så väldigt bra. Och, som sagt - jag hängde inte riktigt med i alla svängar.

Filmen är Sveriges Oscarbidrag. (Jo, det är ju en svensk film.) Vi får väl se hur det går med det.

*****

Lektion

Senioruniversitet är man ju inskriven vid från och med idag. Jag gick på föreläsning. Med fika i pausen. 

Dagens program handlade om Rysland. Gudrun Persson, forskare, m.m. talade om Den ryska ledningens världssyn. Intressant i dagens läge. Det jag mest reagerade för, var att det i Ryslands historia finns flera paralleller till Putins visioner om ett stort imperium. Flera gånger har jag tagit upp frågan om mina egna historiska kunskaper, när det gäller 1800- och 1900-talet. Dit hann vi nämligen aldrig i skolan. Kanske var det för kontroversiellt. Andra världskriget fick vi aldrig lära oss något om, t.ex.

Men här fick jag lära mig en del om Ryslands historia. Och den är inte särskilt smickrande. Putin verkar också vara inne på samma rysliga linje. 

Jag kan inte gå in på allt vi fick höra på denna föreläsning. Det blir för omfattande. Men intressanta paralleller verkar också växa fram under landets ledning i nutid. Skrämmande.

*****

Alfons

Är du en så´n där "ska bara"-typ. Jag erkänner att jag nog kan hänföras till den skaran. I alla fall då och då. Det retar mig ibland. Men andra gånger är jag väldigt tolerant mot mig själv och tycker mest det är lustigt. För jag kommer på mig själv, när jag råkar in i beteendet.

Vad talar jag då om? Jo - jag står där i bara mässingen och väljer kläder för dagen, då jag plötsligt får syn på att dörrhandtaget i klädkammaren är smutsigt, varpå jag springer iväg efter en trasa. Och på vägen efter trasan ser jag plötsligt hur en krukväxt är i desperat behov av vatten. Det är akut, så då går jag och hämtar vattenkannan. Lite för hastigt, så jag råkar skvätta ut lite på väg till krukan, men då har jag ju en trasa i handen, tack och lov. Jag kan alltså torka upp spillet direkt, och när jag vattnat färdigt och går tillbaka med kannan lägger jag ifrån mig trasan också och går tillbaka till klädkammaren. Jäklar - jag skulle ju torka dörrhandtaget. Nåja, jag klär mig först och hämtar trasan sedan. Så får det bli. Och då hör jag hur brevlådan därute på loftgången slår igen med en smäll. Oj - post. Det får man ju på sin höjd bara varannan dag nuförtiden. Måste se vad det är som kommit. Går ut och tömmer lådan, går in till köksbordet och börjar öppna de två försändelserna som kommit. Va!?? Har jag inte betalat prenumerationen på tidningen VI. Det måste jag kolla. Går in på "kontoret" öppnar datorn och loggar in på banken. Jovisst. Det är betalt, men jag ser att jag lagt in fel förfallodatum, så pengarna har kanske kommit in först idag. Då förstår jag. Men, vad är det där för meddelande som har kommit i e-posten? Bläddrar in för att undersöka, bara för att konstatera att det inte var viktigt. Men kolla ... syrran fyller ju år idag. Jag måste ringa bums. 

Ja, sådär kan det hålla på ... vänta nu - torkade jag av dörrhandtaget ...?

*****

Lugnt och skönt ...

.. på gymet idag. Har folk börjat ta jullov, kanske.

Inte mig emot. Ibland när jag kommer hit är varenda löpmaskin upptagen. Oftast är det då våra framgångsika hockeydamer som ockuperat. Så det må väl vara hänt.

Men nu var vi till en början bar tre personer inom synhåll. 

*****

Inte för att jag vet ...

.. helt säkert, men i förrgår, då vi fortfarande hade ett snötäcke på ca 13 millimeter (OBS millimeter!) upptäckte jag något som liknar harspår. Det är väl inte så märkligt. Men det här är på vår gård i stan. 

Har aldrig sett någon hare här förut. Ekorrar - ja. Men inga större djur. 

*****

Låt oss ...

.. avfärda en myt. En gång för alla.

Vår landshövding heter Lotta. Lotta Finstorp. Hon är småländska och tillträdde sitt ämbete här i februari 2021. Hon "styr" alltså över BD, som var aktuellt i mitt förra inlägg. 

Hon trivs mycket bra med sitt jobb, men är inte bosatt här. Jo, hon sover på residenset, men är inte skriven i Luleå, tydligen. Familjen finns tydligen kvar nere i Småland. (Vimmerby??)

Men nu har hon funderingar på att bli kvar här, även efter att hennes förordnande går ut. Hon trivs i Norrbotten.

Varje första advent är det tradition att landshövdingen bjuder allmänheten på fika. Vet inte hur det är i ditt län, men här är det populärt och omtyckt. Alltså var de fikastund på residenset igår, söndag.

Det får man veta genom lokalpressen förstås. Ett reportage, där gäster och värdinna får komma till tals. 

Och det är där vi får veta om hennes planer. På frågan varför hon vill flytta hit svarar hon:

 

Så nu stryker du den fördomen från ditt register. För det har till och med landshövdingen gjort.
 

*****

Sitter och ...

.. löser DN:s söndagskryss. Det svåraste! Och redan från början (Jag brukar börja nere i högra hörnet.) blir jag förbryllad. "Styrs från Luleå". Tankarna snurrar runt. Tänker på Bergsstaten, LKAB, Max Hamburgare, Bastard Burgers m.m.

Men så kom jag på det. "BD" blir det nog. Norrbottens län, alltså. De där länsbeteckningarna tycker jag börjar bli lite gamla. Åtminstone i mitt huvud.

Annat var det förr. Då stod man som 10-åring vid någon vägkant och noterade registreringsnummer på de bilar som körde förbi. I kvarteret hade vi lite "tävling" om hur exotiska bilar vi fått syn på. Skyltarna visade ju länskod. Att ha sett en bil från P, var till exempel högstatus. Eller I. Sistnämnda var nog väldigt ovanligt. 

Men man lärde sig en del. Slog upp det i Focus och kollade kanske på kartan varifrån bilen härstammade. Så spännande. Och sedan visste man vad I , P, T, W och andra bokstäver betydde. 

 

En del sitter kvar.

*****

Slänger en blick ...

.. ut genom vardagsrumsfönstret innan jag börjar med frukostförberedelserna.

Någon som sett filmen som affischeras?

*****

Det är bara att acceptera ...

.. att julen mer eller mindre redan har börjat. Första advent idag. Så kallad julskyltning på stan. 

När jag var liten var det en spännande dag, för det var den dag då täckelset föll. Alla skyltfönster hade då varit täckta med insynsskydd, för att affären skulle kunna göra något snyggt och spännande där bakom. Något som skulle avslöjas på just denna dag. Särskilt leksaksaffärerna lockade mig, förstås. Men det var nog lite spännande både här och där.

Den där seden har nog försvunnit. Jag har inte sett några dolda skyltningar. Och leksaksaffärer (om jag nu skulle vara intresserad av dem) har jag inte sett till en enda här i centrala stan. Jag tror det finns någon ute i handelsområdet Storheden, som jag så mycket som möjligt undviker. Hemskt ställe.

Därför gladdes jag idag av att det var så mycket folk i rörelse här i centrum. Pandemin ställde ju till det. Affärer lades ner. Det gapade tomt i många lokaler. Men nu har det börjat förändras. Fler och fler lokaler lyses upp och fylls med innehåll. Fler kaféer och restauranger öppnas. Matstaden Luleå hävdar sig igen.

Idag försökte vi dra oss mot ställen som inte skulle vara helt igenkorkade med folk. Alltså försökte vi hålla oss utomhus. Muséiparken har traditionellt en julmarknad just denna dag. Här säljs lokalt hantverk både i textil- och matform. Lokalt tillverkad glögg, honung, konfekt .... Ja, det finns mycket. 

Här gräddades en sorts pannkakor

Men, men - här var det också packat. Det gick inte att komma fram till vissa säljare, så vi gick bara och strosade runt ett varv innan vi gick hemåt igen. På vägen gick vi genom Stadsparken. Där träffade vi två renar. Riktiga kändisar. Uppfödda hos människor från kalvstadiet och har därför blivit heltama. 

Här kan du läsa mer om deras historia.

 

Kaffe och hembakta saffransbullar är heller inte så dumt.

Så fick det bli. 

Två "kändisrenar" träffade vi i Stadsparken

*****

Fullbordat

Så var det klart. Nästan i alla fall. Granen klädd. Men jag tycker att det brukar vara mer än såhär. Det brukar kompletteras under helgerna.

Ingen av er vågade gissa vad granen skulle kläs med. En ledtråd fick du ju. Så nu får du en chans till. 

Vad kläs granen med? Förutom ljusslingor, karamellspatserkäppar, eller pepparkakor. Ordet jag söker börjar på P.

Lycka till!

*****

Svart fredag

Lite guld glimmar trots allt.

Gjorde ett ärende på stan. Det var inte kul. Stan var fullständigt igenkorkad; svart av folk. Det är ju nämligen stort firande av en amerikansk högtid. Svart fredag. Och vi ääääälskar ju det amerikanska. Eller hur? Folk handlar som galningar.

Nåja - jag lyckades slutföra ärendet och tränga mig ut i luften för en promenad. Vädret är inte svart. Däremot grått. Grått och vindstilla. Högtrycksgrått. Det är något av det stadigaste gråväder som meteorologerna känner till. Uppriktigt sagt vet jag inte när vi såg solen senast. Jag bläddrar bakåt i bloggen och kan konstatera att någon enstaka solstråle sågs den 14 november.

Svart fredag blev det också för Börje Salmings anhöriga. Märklig sjukdom, det där. Visst har jag hört talas om den förr, men aldrig insett hur snabbt sjukdomsförloppet kan vara. Det var väl i somras som diagnosen ställdes, om jag inte minns fel.

Läget i världen kan också betraktas som svart. Rysland fortsätter i gammal antidemokratisk, nära på nazistisk stil med sitt krig. Helt obegripligt. Men har man en hjärna som en valnöt, så ser man kanske någon mening med det. Jag är allergisk mot valnötter.

Dagsljuset är mörkt. Visst är det så. Solen når inte högt den här tiden på året. Det blir svart fort på eftermiddagarna. 

Men det bekommer mig inte ett dugg.

*****

Så var det dags

Tiden rusar. Verkligen! Idag pyntas stan inför julen. Tomten har kommit, och får plats i stadsparken tillsammans med sin familj, så småningom.

Till Nytorget hade jag turen att komma precis när den traditionsenliga och gigantiska granen ska ställas på plats. Ett precisionsarbete, som lockade många att ta fram sina mobilkameror. Det var inte utan att man tänkte på vad som skulle kunna hända, om plötsligt den där lyftmojängen skulle paja. 

Men allt gick bra. Nu står den där. Saknas gör granprydnaderna. Gissa vad! Jo, jättep...... och lite annat. Vi får se när det blir klart. 

Uppskattad är den. Och den syns längs hela den långa gågatan i och med att den är så stor. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Ikväll blev det ...

.. teater. Orlando av Virginia Woolf. Fantastisk föreställning av Norrbottensteatern. Men gåtfull. Jag är inte riktigt säker på att jag greppade allt. Men det gav många skratt tillsammams med funderingar.

Men en sak ... vilken scenografi! 

Föreställningen har fått skyhögt bra kritik av bl.a. SVT:s Kulturnyheterna.

*****

Man är ju duktig

Priserna stiger. Ramaskrin hörs. Främst för de som har dåligt med pengar förstås. Men jag tror också att många har glömt att vi i stort sett inte haft någon inflation att tala om på många, många år. Ovana, alltså.

Visst har matkassen blivit dyrare. Men jag måste säga att om man lägger manken till så kan man få ner priset en del.

Idag var vi jätteduktiga, när vi handlade. Vi lyckades få ner priset med 106 kronor. Givetvis köpte vi bara varor som vi brukar köpa. Man hoppar ju inte på tillfälliga erbjudanden på annat, bara för att. 835 kronor skulle det ha kostat. Egentligen mer än så, för det var två varor som det var kampanj på och det räknas av någon anledning inte som rabatt. Men vi betalade bara 729.

Dessutom, vilket inte är betydelselöst i sammanhanget, valde vi en butik vi kunde promenera till. Sparade bränsle och miljö till ospecificerad kostnad. Men ändå.

*****

Tjuvlyssnade ...

.. till sällskapet vid bordet intill på lunchkrogen. Eller "tjuvlyssnade" - det var ett starkt ord. Bordet stod en halvmeter från vårt, så man kände sig som samma sällskap.

Nåväl - där avhandlades lunchvanor och -rätter. Någon av dem vidarebefordrade helt omedvetet även till mig ett tips. Det gällde köttfärssås.

 - Vi blandar kaffe i såsen. Det blir så jäkla gott. Särskilt i lasagne.

 - Jaså. Är det alltså kaffepulver, bryggmalet, då?

 - Japp.

Men då höjde en av de andra sin röst och berättade att hon minsann hällde färdigbryggt kaffe i köttfärssåsen.

 - Två koppar, sa hon.

 - Aha. I vätskeform, alltså.

 - Ja, istället för vatten, om det nu behövs. Men i övrigt alla traditionella ingredienser, sa hon.

Så där fick man en idé som måste provas. Du kanske redan har gjort det?

*****

Så var det ...

.. sådär händelselöst som det kan vara ibland. 

Till slut tänkte jag att jag skulle få lite stimulans genom att gå och sätta mig på ett fik. B var på studiecirkel.

Jag gillar ju att bara sitta och titta - eller glo - på folk. Jag fick utmärkt plats vid fönster ut mot gågatan. Men inte fanns det nå'n att glo på. Besviken gick jag hem och fördjupade mig i min bok istället. 

*****

Bara en bild

Det här kallar jag konståkning.

 
*****

De ställde upp till slut.

Sidensvansarna som besökte våra vinbärsbuskar i morse, blev lite mer samarbetsvilliga mitt på dagen, då vi gav oss ut på promenad.

Snyggt och prydligt visade en del av dem upp sig i en avlövad ... ja, vad är det där för träd? En blodlönn, kanske. 

*****

Utmärkt

På dagens runda upptäckte vi ett nytt litet hus på Södra hamnplan, som väckte vår nyfikenhet. En stuga med sydfasad i glas, för bästa ljusinsläpp.

Det visade sig vara ett experiment; ett litet växthus. Här ska det bl.a. odlas tomater. Och där klimatet inte räcker till, så kommer fjärrvärmenätets returvärme att nyttjas.

Luleå kommun har landets lägsta avgifter för värme och varmvatten. Det konstateras i en undersöknkng som offentliggjordes i veckan. Det kommer sig av att vi nyttjar den spillvärme som de stora industrierna annars bara skulle släppa ut i luften. Den värmen räcker även till de uppvärmda  gågatorna i centrum. Snöröjning behövs så gott som aldrig.

Och nu växthusvärme alltså. Bra idé!

Tyvärr lite suddigt.

*****

Man får vara glad ...

.. åt det lilla. Söndagmorgon med blåbärsfil förstärkt med tranbär. 

Ute på gården svärmar de vackra sidensvansarna omkring och söker kvarblivna vinbär i buskarna. De värnar dock om sin integritet och avböjer fotograferingsposering.

Själv går jag ut till kumquatbusken på balkongen och plockar de absolut sista, nu mogna frukterna. Trots att skörden såg minst sagt knaper ut från början, har den räckt i ett par månader. Den första skörden skedde 01 september. Nu blr nästa tillfälle 2024 om jag ska vara realistisk. Årets blomning, som skulle ha gett frukt 2023 blev ju fiasko.

Å andra sidan; det blir ju mer exklusivt på det här sättet. Man får vara glad åt det lilla.

*****

Kände mig ...

.. rätt duktig, efter att ha sett premiäravsnittet av På spåret på SVT play idag.

Nicosia klippte jag snabbt. Indianapolis också. Men av ren blygsamhet räknade jag inte ut hur många poäng jag fick totalt, efter att jag också klarade guano, George Michael, Cat Stevens och en hel del andra korta frågor.

Kul att programmet åter är i etern. Men gaphalsen Luuk hade jag gärna varit utan. Och dressinens unga damer hade jag också svårt för.

Hur klarade du dig?

*****

Meny

Jag lovade igår att jag skulle berätta om menyn för fredagskvällen, då vi hade besök av f.d. grannar.

Vi började med löjromskrustader till champagne. Sedan blev det gravat reninnanlår med blåbärsreduktion och tranbär till förrätt.

Huvudrätten bestod av rödingfilé, romsås, marinerade granskott. Potatisstomp gratinerad med västerbottensost. 

Dessert blev avocadoglass med åkerbärssås och kumquats.. Slutligen kaffe avec.

Vin till förrätten blev Ripassa Zenato. En lätt tungviktare. Huvudrättens vita vin var George Breuer Riesling Sauvage. Friskt och gott.

Det hann bli lördag innan kvällen avslutades.

*****

Egentligen ...

.. borde jag städa imorgon, istället för idag. Men man vill ju göra gott intryck. Särskilt som det är första gången dessa före detta grannar besöker oss. Ja, de  har hunnit flytta härifrån. 

Pandemi och annat har gjort att vi inte kommit till skott förrän nu,  ett år efter att vi varit bjudna till dom på middag. Men ikväll kommer detta yngre par och ska få en fin middag. Vinspecialister är de också. Vi kommer även att ses på månadens vinprovning på söndagkväll. Avslöjar inte menyn nu, men kanske berättar imorgon.

Får väl hoppas att vi inte stökar till det så att jag måste storstäda imorgon. Också!

*****

Här står jag ...

..och förbereder morgondagens middag - ja, en del av den. Började ju redan igår,  förstås. God mat kräver tid. Hoppas det uppskattas.

*****

Finns det något ...

.. som är mer fel än krig? Som är mer korkat? 

Läser just att Ukraina fått ta emot minst 100 robotar idag. Uppskjutna från Rysland, eller kanske hos lydstaten Belarus med sin miniputin Lukasjenko. Nedslag i Kyiv, Lviv, och andra städer runtom i hela Ukraina.

Hur bakom flötet får man vara. Vad är meningen med att ödelägga ett land för att få makten över det. Vad är det då man får. Ruiner. Till vilken nytta. Tänker Putler sedan bygga upp det som raserats. Hur ska Rysland ha råd med det?

Logik är en stor bristvara i Putlerkretsar. IQ ligger nog också under genomsnittet. 

Må det få ett slut.

 

*****

(Jag vet att jag låter rent naiv och barnslig i detta inlägg. Men ilska tar sig dessa uttryck ibland.)

Punkterad

Så var det dags för en nål i armen igen. Inte Covid denna gång. Där har jag ju redan fem doser, som får räcka till i februari mars.

Nej - den här gången var det flunsavaccin. 

Jag måste säga att jag beundrar alla som är inblandade i vaccinationsverksamheten. En oändlig rad människor som vill få en spruta ringlar in till nästan lika många värdar och sköterskor, som på löpande band tar hand om oss. Det går smidigt, så den där oändliga raden är inte någon kö. Alla som kommer till centralen har ju bokat en tid, så mängden folk i lokalerna är ständigt konstant. En in - en ut.

Då var det gjort. Nu är jag influencer. Eller nå't.

*****

Det nalkas

Så börjar isen lägga sig på Södra stadsfjärden. Säkert inte på allvar än. Men det råkar vara vindstilla i Luleå (Du vet - här i Lule' blåser det ju jämt. Som det sägs.) och första vindpust tar nog kål på den tunna hinnan.

Vi får väl se, när vi får gå ut på ispromenad. Kanske i januari. Och i slutet av februari måste det vara okej, för då kommer holländarna i hundratal. Då är det dags för mästerskap i skridskoåkning. Det har blivit tradition.Direktsänt i holländsk teve. 

I år blir det extra spännande eftersom arrangemanget får extra attraktioner genom Arctic Balloon Adventure 2023 och Air Balloon Highline Event 2023  som planeras samtidigt. Luftballonger ska sväva över stan och hör och häpna; någon ska gå på lina mellan två luftballonger. Jag undrar om jag vågar titta på det. Sån't har ju ägt rum förr här i länet, men då mellan de två bergstopparna vid Lapporten. Det var sommaren 2021.

Det går att hitta på både det ena och det andra verkar det som. 

*****

Sista gången ...

 

.. jag såg denna vy i min barndomsstad, tillika del av min ungdomsdito, var i maj 2012, då jag var i Kiruna på tjänsteresa. Jag har inga kvarvarande kopplingar med stan, annat än minnena från tiden där. Det blev nästan 12 år sammanlagt. Pappa var journalist och vi flyttade dit första gången 1950. Sedan blev det en mellanperiod i Luleå som efter sex år tog slut, då pappa fick chefsjobbet på redaktionen i Kiruna och flyttlasset gick norrut igen. Jag trivdes bra i stan. Det var lagom stort. På den tiden cirka 35000 invånare. Jag trivdes i skolan. Från klass 6 gick jag över till treårig realskola, som sedan byggdes på med handelsgymnasium.

De sista åren vi bodde kvar hade vi lägenhet på 9:e våningen, med stor balkong och helt ostörd utsikt mot hela fjällkedjan, där man såg vintersolen rosafärga Giebmegaisses (Kebnekaise) två toppar och vidare norrut mot fjällen kring Torneträsk.

Bilden visar en av gatorna i centrum den tidiga morgon då jag gick från mitt hotell och ner mot vårt kontor, som låg i backen nedanför det gröna huset längre bort i bild. Längs denna gata låg, förutom varuhuset Domus (bakom ryggen på mig) Gidlöws guldsmedsaffär och Landströms bok- och pappershandel i vackra trähus. Längre ner, i det gula huset, fanns affären Centrum, legendarisk ekiperingsaffär. Där köpte jag både realexamenskostym och när det var dags för studenten blev det ny kostym på samma affär. Företaget finns kvar och har nu flyttat till Kirunas nya centrum.

I det gröna huset låg en av biograferna i stan. Palladium. Där såg jag bl.a. Beatlesfilmen Help. Dit fick man också gå med mamma, när man var liten, för att se så kallade Husmodersfilmer. Som jag kommer ihåg det var de korta "reklamfilmer" i strid ström.Reklamen för Sajp tejp tyckte jag var roligast. Fri entré. I detta hus inrymdes även en legendarisk fotografs studio. Borg Mesch hette han. Han dokumenterade stans historia från de första åren när gruvnäringen tog fart. Här kan du se en del. 

Det är tråkigt att stan försvinner. Alla dessa byggnader rivs nu. En del av dem har flyttats till andra delar av stan. Och det känns.

Det rör förstås upp mer känslor hos dem som bott där längre och fortfarande bor kvar. Här ett inslag från SVT Norrbotten, där en man visar delar av samma vy som den ovan.

Utvecklingen framskrider. 

*****

Rädd för att få ...

.. kalla fingrar ...? Då är tranbärsplockning inget för dig. 

Men för oss. Varför vi gav oss iväg på en liten fotvandring till "vårt" ställe. En liten myr, eller sankmark som ligger i skogen, kanske en kilometer från stugan. Där har vi i stort sett varje år plockat tranbär. 

Det blir aldrig några mängder. Man blir, som sagt, rätt kall om fingrarna, eftersom det helst ska ha varit några frostnätter innan man plockar dem. Och frostnätter har varit mycket sällsynta den här hösten. Men vi hade ju snö i början på veckan, och att plocka tranbär under snö har vi varit med om. 

Dessutom brukar tranbären, på sin trådsmala men styva stjälk, gärna krypa ner i mossan, som de delar bostad med. Har mossan frusit så blir det till att peta och gräva lite för att få fram bären.

I år måste jag säga att utdelningen var kass. Det fanns mängder av tranbärsljung, men själva bären lyste mest med sin frånvaro. Nåja - är det exklusivitet man är ute efter, så är det. Vi planerar en bjudmiddag till helgen och där ska de ingå i förrätten. Såpass mycket fick vi trots allt ihop. 

Då var höstens skördearbete avslutat.

Vårt tranbärsställe

 *****

Söndagmorgon ...

.. med betydligt mer normalt väder. All den där varmluften sjappade igår och släppte in en svalare sort. Inte minusgrader, men bara strax över noll. Och absolut vindstilla.

Grannarna är ute och vittjar nät en bit utanför stranden. Det blir en del, kan jag skönja. Däremot vet jag inte vilken sort de bärgar.

Vacker morgon.

*****

Gomorron

Idag har luften bråttom. Varmluften. Förmodligen känner den på sig att den är jagad och har mer normal luft i hasorna. 8 plusgrader såhär i mitten av november är ett tecken på att något är fel.

*****

Stugstämningen ...

.. anpassar vi oss snabbt till. Värme kommer rätt snabbt igång. Det är ju inga normala novembertemperaturer ute, så huset är inte så utkylt.

Den snö som anlänt under veckan har trollats bort. Jag hade gärna haft den kvar. För ljusets skull.

Snart  har stugstämningen omfamnat oss.

*****

Bland bestyren ...

.. som ska göras såhär på hösten är påfyllning av renfrysen. Och det gör man bäst när Sapmi Jokkmokk besöker stan. Höstslakten ger bästa utbudet. Nu blir det renfilé, innanlår, renskav, renfärs och kanske gurpi, vem vet?

Sen blir det raka vägen till stugan i skogen vid havet.

*****

Tidig morgon

Ljuset börjar komma. Jag har förmånen att få ligga kvar i min säng och vänta på frukosten. Det stökas ute i köket.

Nattens regn har upphört och sol har utlovats. Det blir stughelg.

*****

Inte blev mycket gjort ...

.. idag. I stort sett ingenting. Går och snorar och nyser sedan i söndags. 

När var jag förkyld senast? Ja  det är så länge sedan att det är glömt. Åratal. 

Men en kort promenad blev det i alla fall. Träningen hoppade jag över. DN:s onsdagkryss fixade jag, och en grötlunch. Men i övrigt inget.

Då får vi se hur morgondagen blir.

*****

Åååh, vad jag ...

.. längtar till 2023. Och tur att vi nyligen har fyllt vår biltank med 65 liter diesel. Då kanske det räcker det här året. 

Sedan får man tanka igen - och tjäna hela 26 (tjugosex!!!) kronor, 40 öre per liter, som den nya succéregeringen bjuder på efter nyår.

Wow! Då kan man ju kosta på sig en  ... ja, en hel Magnumglass, kanske.

*****

Bara en bild

Luleå 08 nov kl 22.22.

 

 
*****

Då var det slut ...

.. med luleålitteratur för den här gången. Lättläst och bra. Men inget tillfälle för att fantisera kring miljöerna förstås. Här var det ju bara bekanta kvarter för det mesta; med korrekta namn på gator och kvarter. ( Ja, det fanns undantag. Exempelvis Bälingsberget, när det heter BälingEberget, och något liknande exempel som jag nu inte kommer ihåg.)

Men historien var trovärdig och slutet överraskande. 

Kanske kommer det fler av samma författare. 

---

Nu kastar jag mig över en Baldacci. Mörkläggningen beskrivs som en thriller, enligt omslaget. "Mästerlig intrig" enligt Daily mail. Handlar om ett bestialiskt mord i en oljestad i North Dakota. En baldaccifigur får i uppgift att lösa saken. Tydligen finns fler tidigare böcker med Amos Decker som FBI-agent. 

Det är ingen författare jag känner till, även om jag minns att jag hört talas om honom någon gång.

*****

Första ...

.. snön singlade stillsamt ner i 5 minuter, när jag dukade fram frukosten.

Gomorron.

*****

Södrahamnrundan ...

.. hann vi också med i nästan skymning. Stan är ju "känd" för att det alltid blåser här. Åtminstone är det ett begrepp som man hör jämt, när det pratas väder. 

 - Jo, det är ju Lule'. Å här blåser de' ju jämt.

Idag var det kavlugnt, precis som igår. 

Vilket skulle bevisas.

*****

Lite övergivet ...

.. ser det ut kring stugan i skogen, så här års. November ger det intrycket. Jag gillar inte just denna månad. Varken höst eller vinter. Bara en grå massa med dagar, som helst bara borde försvinna. Gör oktober 15 dagar längre, och låt december ta vid därefter. Det är mitt förslag. Säääkert stor skillnad.

Vi plockar ihop möblerna på bastualtanen, tömmer en stor kruka på patio väst norra och inspekterar i övrigt allt, som behöver inspekteras. Vi har ju inte varit här på flera veckor, vilket är ovanligt. En liten rosmarinbuske står grön och grann i en av pallkragarna. Den har sällskap av en frodig timjantuva. 

Ugglan står vid sitt klot och laddar inför mörkrets inbrott, då den tänds och lyser upp sin omgivning.

Fåglarna får också mat. Det var helt tomt i fröautomaten. Men jag tror jag råkade ut för det som jag hör att andra har råkat ut för, när det gäller fåglar. De observerar uppenbarligen att vi kommit dit. Två gånger kom en talgoxe och satte sig trädet utanför köksfönstret. I trädet där en av fröautomaterna hänger. Så fort den fick syn på mig innanför fönstret kom den flygande mot mig. Två gånger, som sagt. Det berättas i fågelmatarkretsar på exempelvis Facebook, att just talgoxar gärna kommer fram till fönster och knackar på rutan för att påpeka att maten är slut. 

När allt är gjort återvänder vi mot stan. Vi åker bara några hundra meter då en lappuggla sveper över vägen och in i skogen. Imponerande fågel.

*****

Vad hittar man då på ...

.. denna förment soliga dag? Ja, det enda vi kommer på, är att åka ut till stugan i skogen vid havet. Bara för att titta till. Men vi hade ju, som sagt, trott att solen skulle skina. Denna den enda dagen i veckan som det skulle vara aktuellt, enligt alla prognoser.

Men klockan är ju bara 11.21 ännu. Det är ju en stund av dagen kvar. 

 - Seså, dagen. Styrsla till dig nu!

(Vi får se om det hjälper.)

*****

Kan vi få hoppas ...

.. på en solig måndag. Det har varit ont om strålar den sista tiden. Men för morgondagen har det i alla fall utlovats. 

Det här var det mest spännande som hände idag. Dimma, duggregn, promenad. Rester till middag. TV och gonatt.

*****

Inte bara surdeg

Jag surnade till ännu en gång, när jag hörde hur vår regering idag varit undfallande mot Turkiets Trumputin (Erdogan) och gått med på hans utpressningskrav. 

Vad sjutton har Erdogans (Trumputins) surdegar med kurdiska YPG och PYD att göra med vår NATO-anslutning? Han agerar ju rent barnsligt, enligt min mening. YPG har ju dessutom varit allierat med just NATO i kampen mot terrororganisationen IS.

Nä - uteslut Turkiet ur NATO, åtminstone ett tag. I sätt i alla fall landet i karantän, så att de inte kan vara med och besluta om anslutningsfrågor. 

Sedan kan vi väl enas om att inte åka till Turkiet på semester. Jag har besökt landet som hastigast vid två tillfällen. Efesus och Pergamon. Intressanta historiska platser. Men jag minns också att stämningen i passkontrollen vid dessa två besök var allt annat än välkomnande.

*****

Som jag har surnat till ...

.. den här senaste veckan. Och det passar bra, för det jag surat över är en surdeg. Då menar jag inte något som legat och gnagt och inte blivit gjort. Du vet så'na där saker som bara blir liggande, utan åtgärd, trots att det skulle fixa sig på en kvart om man bara tog tag i det.

Nej - det här var en äkta surdeg. Gjord efter konstens alla regler, inlärda från en relativt nyinköpt bok, där en surdegsexpert i pedagogiska vändor, mer eller mindre garanterade att det skulle bli ett bra bröd. Kul tänkte jag, som improviserat mycket, när det gäller just surdegsbröd. Med rätt bra resultat genom åren, faktiskt. 

Men det här blev något annat. Sex dygn skulle det ta att få till surdegsgrunden. Okej, tänkte jag. Så får det bli. 

Så blev det dock inte. Visserligen höll surdegsbabyn på att explodera redan dag 2, men sedan gav den mer eller mindre upp, trots HLR, eller vad man nu ska kalla de åtgärder som följde. Det slutade med att jag gjorde en deg på det som fanns dag 4. Bakade ihop en deg och lade den i formar. Bära eller brista - där fick de stå i två dygn.

Idag åkte de in i ugnen. 

Nu har jag två härliga längder. Visserligen måttligt luftiga. Mer "kavringlika", men ack så goda. En mjölblandning av råg, graham, och vete. Både pumpafrön och solrosfrön inblandade. 

Vet inte om jag ska skriva till den där författaren/bagaren och berätta hur man gör. Egentligen!

 

*****

Har man inget annat ...

.. för sig, kan man ju alltid slinka in på lobbybaren i Clarion Sense och säga hej till hotelldirektören, eller min gamla chef som satt där med sin dotter.

Ett glas vin blev det också, innan jag går hem och ställer mig vid spisen och föd ... lagar röding.

*****

Konstigt

Stor uppmärksamhet har en konsthändelse orsakat de senaste dagarna. Det är ett verk av Piet Mondrian som hänger på ett museum i Düsseldorf, som plötsligt upptäckts hänga uppochner. Tror man. För helt säkert är det väl inte.

Tavlan är inte signerad, så det är inte så enkelt att avgöra. Särskilt inte med det motivet. Jag törs nästan inte publicera bilden här, för det är förstås en väääääldigt värdefull tavla. Säkert miljonbelopp. Men jag tar risken. Bilden intill är hämtad från Wikipedia.

Mondrian är mycket känd, även om just jag inte kände till honom. Just den här tavlan är gjord med tejpremsor.

Vad tycker du? Vill du ha den på vardagsrumsväggen. Förmodligen får du då satsa precis allt, som du sparat till pensionen, och sedan lägga på ett par miljoner, kanske. 

Då har jag ett tips. Nedan ser du en Bodin. Vill du ge ett bud på den, som dessutom är ytterligt kreativ, så är utgångspriset 1 265 978 kronor. Under det så blir den kvar i min privata samling.

Seså! Kom igen!

Fyrkantig. Därför vändbar i alla riktningar.

*****