"Vad är konst, och vem bestämmer det?" Det var ämnet för den föreläsning jag valde för denna dag. Senioruniversitetet arrangerade. Bertil Sundstedt, själv konstnär från Boden, men nu boende i Luleå, föreläste. Och jag hade väl lite fördomar om vad en konstnär anser om frågan.
Konst började som ett bildspråk, som fungerade långt innan skriftspråk "uppfanns" och etablerades.
Bilder målades av grottmänniskor förmodligen för att berätta något. Något annat sätt än grottmålningar kanske inte fanns.
Men som föreläsningen utvecklade sig, så insåg jag att föreläsaren och jag är helt överens. Konst gör bara konstnärer. Om någon annan gör något "konstigt" är det inte konst. Här pratades filosofi från grekisk och romersk storhetstid. Här behandlades och ifrågasattes tesen om att allt kan bli konst. Nej, så är det inte. Men det finns en riktning som t.ex. den konstnär (namnet glömt), som ställde ut en urinoar på tvären på en utställning tidigt i förra seklet. Han kallade den "Fontän". Då blev den konst.Själv ifrågasatte jag härom sistens vad som kan betraktas som konst. Och min teori överensstämde med det som framkom alltså med all tydlighet i föreläsningen.
De som bestämmer vad som är konst, är ett etablissemang som tillhör den så kallade konstvärlden. Den består av konstnärer, kritiker, samlare, curatorer, och institutioner. Dessa kategorier hävdar vad som är konst och har dessutom ofta ekonomiska intressen i konst.
På pricken, tycker jag.
Fylld av självförtroende vandrade jag hemåt efter ett par timmar. Det tog inte lång tid. Universitetet för oss seniorer ligger i kvarteret intill. Det är snudd på konst.
*****
Roligt vetande: Man har DNA-testat en vacker grottmålning, och kom fram till att den målats av en vuxen man och en tioårig flicka!
SvaraRaderaOavsett om det stämmer just för vad som skedde där och då, så ger det lite perspektiv. Vana vid vår egen kultur, antar vi gärna att målningar gjordes av karlar. Men det var tydligen de i familjen/släkten som råkade vara skickligast och ivrigast som tog sig an uppgiften. "Titta vilken fin vägg! Vi målar en buffel där!"
@Annika B
SvaraRaderaIntressant reflektion.
Alla har något att berätta. Även en tioårig flicka för tusentals år sedan.
Sade verkligen din ”universitetlärare” att konsten bestäms av en typ av etablerad krets som dessutom har ekonomiska intressen i det hela? Helt absurt - och färgat av någon slags politisk uppfattning tror jag. Vad konst är och hur den kan och har definierats genom olika tider har det skrivits otaliga böcker om - inte minst av Hilma af Klints samtida, Kandinsky.
SvaraRaderaOch på tal om henne (antar att du aldrig såg filmen) och reflektionerna här ovan är hennes konstnärsgeneration början till slutet av synsättet att ”målningar gjordes av karlar”. Kvinnligt konsnärsskap är idag och sedan hennes tid lika etablerat och ansett som viktigt och banbrytande som någonsin männens!
@ Monet
SvaraRaderaVisst finns dessa beståndsdelar inom konsten. Inte alla vid alla tillfällen förstås. Men någon av beståndsdelarna. Det är jag rätt övertygad om. Jag tänker till exempel på den där tavlan som strimlades sönder så fort klubban fallit. Den blev ju mer värd då. Och visst hade det stor betydelse att det var ett verk av Banksy. Så nog finns det märkliga definitioner på "konst".
Marcel Duchamp!
SvaraRaderaFör övrigt noterar språkpolisen ett felanvänt "en". Det ska vara "Något annat sätt ÄN grottmålningar kanske inte fanns"... ;-)
@ Rexxie
RaderaFörstår inte vad du menar ... Du har nog fel på datorn.
🥴
Jag ser ju nu att det din föreläsning handlat om är Arthur Dantos ”konstvärlden” - en egen teori under det vänsterdominerade 60-talet då det ”revolutionerades” mycket kring olika konstbegrepp. Verkar något pretentiöst att enbart utgå från det begreppet om man ger sig på att definiera vad konst är. Och trist att förmedla att den skulle vara uppstyrd på det här sättet.
SvaraRadera@Monet
SvaraRaderaJag drar inte all konst över samma kam. Men nog tycker jag det finns underligheter rätt ofta.
Exemplet Banksys strimling skulle jag inte kunna få en enda krona för, om jag hade kört en teckning i en dokumentförstörare. Nog är det ju "märkvärdigheten" som värderas i det fallet. Finansierat av ett etablissemang.
Banksys gatukonst kan jag gilla.
Det finns självklart ”underligheter”. Installationskonst innehåller ganska mycket sånt och är obegripligt för de flesta. Som t ex en naken fastkedjad man på Kulturhuset i Sthlm som bet förbipasserande i benen. Eller din strimlade tavla. Det där är samtidpräglade ytterlighetsyttringar som man kan notera men de har mycket litet med det allomfattande konstbegreppet att göra. Och är som sagt, oftast politiskt färgade. Jag vet, gick Konstfack själv på 60-talet…
SvaraRaderaTur att "Konsten",ligger i betraktarens ögon...Har alltid undrat,vem bestämde att Picassos,tavlor,var så underbara,och blev så dyra? Var det för att det var en ny stil, när han började kludda?? Åh,sa dom rika,en sån måste vi ha...Lars Lerins tavlor,underbar människa,varför är dom så uppmärksammade? Han, Bengt Lindström,målade i Paris...Undrar genuint,,för har ingen aning...Jaja,tur att "Konsten" är i betraktarens ögon...
SvaraRaderaELIZA
RaderaDet sista håller jag med om. Och det borde gälla oavsett vem som producerat verket.
Funderingar kring varför vissa konstnärers verk blir ”berömda” och säljs till höga priser beror oftast på att man inte känner till deras bakgrund, utbildning, tidigare verk och den samtid de levt och lever i. Alla tre konstnärerna, Picasso, Lerin och Lindström har lång och gedigen, mångårig konstutbildning och har med den utvecklat och förfinat sina talanger. Från träning och utecklande av ,oftast avbildande konst, går sen många över till olika typer av experimenterande, ofta inspirerade av andra samtida. Som t ex impressionisterna som man till att börja med såg ned på och kritiserade och uteslöt från de etablerade konstevenemangen, utställningar och tävlingar. Picasso ägnade sig inte åt något ”kluddande” - han var en mycket välutbildad, ständigt hårt arbetande konstnär med olika perioder i sitt konstnärsskap - en skicklig porträttmålare bl a. Bengt Lindström var från början grafiker och Lars Lerins popularitet ligger ju i samma härad för oss svenskar som Zorn, Carl Larson och Bruno Liljefors - alla skickliga på att förmedla svenskheten i olika former.
SvaraRaderaAndra konstnärer som van Gogh sålde inte en enda tavla under hela sitt liv utan de togs om hand av hans bror som var konsthandlare och försörjde honom. En av världens idag högst betalda konstnärer, Johannes VerMeer, målade under sin livstid bara 60 tavlor där många köptes av en mecenat som hjälpte honom ekonomiskt. Han som så många andra konstnärer dog utblottad.
Det är en myt att man kan leva på sin konst. Nästan inga konstnärer kan göra det utan tvingas ha andra yrken vid sidan om. Zorn försörjde sig t ex långa perioder genom beställningsporträtt av amerikanska presidenter och societetsfamiljer och kunde väl aldrig ana vad hans dalkullor skulle rendera för priser längre fram.
Att konstupplevelser är högst privata är ju helt naturligt. En del gillar landskap, andra blommor, djur och barn, andra tilltalas av olika typer av abstrakta former eller naivistiskt måleri. Inget är rätt eller fel. Men ”gott och skickligt” konstnärsskap skiljer ofta ändå ut sig genom hantverksskicklighet och kunskap som slår igenom alldeles oavsett motiv. I längden är det som ger ett verk dess värde - man har åstadkommit något som människor tilltalas av - typ Lerins akvareller - och de prissätts också därefter.
Skicklighet och mycket kunskap finns det och mycket historia och budskap som i Picassos Guernica.
SvaraRadera