Här händer ...

.. som vanligt ingenting. Eller är jag bortskämd, kanske? Dagarna går sin gilla gång. Det är gymbesök ibland. Till exempel idag. Där träffade jag en gammal arbetskompis, som precis hade skrivits ut från sjukhuset efter att ha fallit ur sängen och på så sätt fått höftprotesen ur led. Aj, aj, aj ...! Men nu var hon på G för fullt igen. 

Lunch ute blev det också. Det är ju tisdag. Viltfärsbiffar med friterad svartrot, Calvados och åppelsky, picklad morot och potatispuré. Ja, det var gott.

Folk

Träffade en copywriter, en teaterproducent, två för mig obekanta pensionärer som hejade (De kände Benke.), samt en resebekant från Irlandsresan som berättade om den fest som gått av stapeln med Irlandstema, arrangerad av vår reseorganisatör Aktiva seniorer. En fest som verkade mycket lyckad och som vi missade. 

Det där med hejandet har blivit vanligt. Eller egentligen vanligare. Men så läste jag att det för närvarande pågår en 'hejkampanj' här i stan. Så det behöver inte vara någon man känner som hälsar i förbifarten. I och för sig brukar jag också heja på obekanta. Inte när man möter dem i folkmassorna på stan, men väl när jag promenerar på något stråk i någon park, eller liknande, och personen kanske söker ögonkontakt. Det skadar inte. Känns alltid bra. 

Så nu, när jag tänker efter, så händer det en del, trots allt.

*****