.. som vanligt ingenting. Eller är jag bortskämd, kanske? Dagarna går sin gilla gång. Det är gymbesök ibland. Till exempel idag. Där träffade jag en gammal arbetskompis, som precis hade skrivits ut från sjukhuset efter att ha fallit ur sängen och på så sätt fått höftprotesen ur led. Aj, aj, aj ...! Men nu var hon på G för fullt igen.
Lunch ute blev det också. Det är ju tisdag. Viltfärsbiffar med friterad svartrot, Calvados och åppelsky, picklad morot och potatispuré. Ja, det var gott.
 |
| Folk |
Det där med hejandet har blivit vanligt. Eller egentligen vanligare. Men så läste jag att det för närvarande pågår en 'hejkampanj' här i stan. Så det behöver inte vara någon man känner som hälsar i förbifarten. I och för sig brukar jag också heja på obekanta. Inte när man möter dem i folkmassorna på stan, men väl när jag promenerar på något stråk i någon park, eller liknande, och personen kanske söker ögonkontakt. Det skadar inte. Känns alltid bra.
Så nu, när jag tänker efter, så händer det en del, trots allt.
*****
8 kommentarer:
Under promenaden med Harry för någon timme sedan - vi gick längs havet - såg jag på långt håll en man komma från andra hållet. Jag kände inte igen honom, men vi passerade ju varandra på bara någon halvmeters avstånd och det var bara vi i minst 1 km åt båda hållen.
"Hej, hej!" sa jag.
Mannen hälsade inte.
Det händer inte ofta att det blir så.
Visste inte att vi hade "hejkampanj" Idag träffade jag en person att heja på när hon liksom jag försökte hitta halkfria stigar. Det var inte helt lätt.
@Elisabet
Du råkade alltså träffa på en surpuppa.
Sån't händer :-)
@Gunnel
Men ni kvinnor är ju kända för att kunna göra flera saker på en och samma gång. Att heja och halka borde väl inte vara någon match. För det blev inget 'hej', förstår jag. ;-)
Det blev "hemskt mycket hej" och jag fick titta på hennes loppisfynd.
Jag hejar gärna när jag möter folk på promenaden, jag tycker det är trevligt.
@Tony
Fortsätt med den goda vanan. 😊
@Gunnel
Aha.
Skicka en kommentar