Nostalgikväll ...

.. och historia.  Det bjöds vi på ikväll. Det var gruppen BeaTus som berättade historien om The Beatles.  Från The Quarrymen 1957 och framåt i tiden. 

Många härliga låtar. Det blev allsång. Jag imponerades över min egen förmåga att komma ihåg alla texter. Men Beatles var ju det som fanns mest av i mina skivbackar, så ....

Mycket humor. Mycken eftertanke. I två och en halv timme. Det hela avslutades med den nyligen släppta Now and then. Till den tårades ögonen. Inte mina. Men framför oss satt fyra 15-16-åriga killar. De verkade älska det mesta. Den sista låten fick fördämningarna att brista på en av dem.

Ett extranummer blev Twist and shout och då började ynglingarna att dansa.

Kul att inte alla ungdomar är swifties.

Publiken var alltså mycket blandad. De flesta var över medelåldern. Beatles musik är omfamnande.

Tack för en fin kväll! 

*****

Vårbruket ...

.. har så smått börjat komma igång. Ja - med krukväxterna, alltså. 

I slutet av januari tänkte jag att det fanns några kandidater för omplantering. 

 - Men det är lite väl tidigt att börja nu. Det får bli i mitten av februari, tänkte jag. 

Mitten kom och for. Nu är det nästan mars. Idag blev det av. Inte särskilt jobbigt. Några fick långtidsgödsel (pellets) och påfyllning av jord. Den jobbigaste blev amazonliljan, som väger ... ja, 15 kg kanske, står på en piedestal. Men jag lyckades bära den till köket för behandling.

Bökigast var streptocarpusen, som monstervuxit det senaste året och behövde delas. Jisses!

Men nu blev det gjort, och jobbet orsakade förstås att dammsugaren måste fram. Jord fungerar så.

Nu är det bara att hoppas på tecken att plantorna uppskattar omsorgen.

*****

Är det någon ...

.. som tror, att Ungern ska ratificera vår NATO-ansökan smidigt och snabbt.

Nej, de kommer förmodligen att dra ut på det på olika sätt, bara för att få känna sig betydelsefulla. Det är så de beter sig, de som har hybris.

Här i Luleå känns det redan som att vi är med. Amerikanska bombplan hörs över stan. De är redan här och övar. Det har hänt förr att amerikanska styrkor har övat här i norr. Man träffar på soldater på stan då och då.

Jag har lite kluven känsla kring hela NATO-historien. Å andra sidan tycker jag att vi kommer lite närmare varandra i Norden. En bra känsla av samhörighet.

Sedan kan man ju undra hur effektiva de amerikanska planen är, när man ser detta på nyheterna:

Träffsäkert?

*****

Fan tro't

Nog finns det en del att fundera över när det gäller Aleksej Navalnyjs plötsliga död i fånglägret i Sibirien.

Blodpropp är den förklaring som ges. Både från ryska och ukrainska källor, faktiskt. Okej - vi säger väl det då. Men nog undrar jag.

Varför då neka anhöriga att få ta hand om kroppen?

Idag rapporteras också att han kunde vara aktuell för ett fångutbyte. 

Det vågade inte Putin, är min teori. För då skulle han ju vara fri och fortsätta sitt oppositionsarbete. 

 

Min teori är också att han visserligen kan ha råkat ut för en blodpropp. Javisst. Men vad kan ha orsakat den. Med tanke på ryssarnas (Numera rysarna, enligt mig.) kunnighet i förgiftning i mitt bakhuvud, så ....

Nej - fegskiten har än en gång visat vad han går för. Lägg intelligensbrist därtill. Han fattar inte att vi inte tror på honom.

*****

Och på torget ...

.. ett kvarter bort dök plötsligt denna fina kub upp. 

Inte mig emot.

*****

På hemväg ...

.. efter att ha kompletteringshandlat på Coop, blir jag överflugen av en Air France-maskin på väg hem efter ett besök hos tomten i Rovaniemi.

*****

Nä - sån't här ...

.. i februari är fel. Men många gläds åt klimatförändringarna. Främst stövel- och galonbyxtillverkarna, kanske. 

USCH!

*****

Nog är det synd ...

.. att vädrets makter inte kan ställa upp med lite mer trivsel en sån här helg då vi firar 20-årsjubileum för isbanan. Luleå on Ice, som evenemanget kallas, när det dyker upp såhär i februari, när vårvintern kanske börjar stå på lur, är kanske inte samma publikmagnet som det brukar vara. 

Men uppriktigt sagt - så illa är det inte. Det är folk som går omkring och tittar på alla vackra snöskulpturer, eller sitter i isrestaurangen och äter lokal mattradition. Här finns stekt palt, renköttsoppa med mera. En bar finns också, där man kan köpa lokalt producerad gin. 

På scenen blir det uppträdanden. Just när jag var där var det en sångerska som framträdde. Efter henne skulle något band spela. Och sedan skulle det fortsätta ända fram till klockan 20 ikväll. 

Jag är också inbjuden till en vernissage, med norrbottensfotografer. Men jag tror jag står över. Vädret verkar inte skärpa sig åt det snällare hållet. Vi får se.

När jag går hemåt ser jag 'baslägret' för de holländska mästerskapet i långloppsskridskor. Ingen publikrusning i blåsten. Dessutom pågår för tillfället ett av de två längsta loppen, nämligen 20-milaloppet. Jo - det är sant. de kör 200 km. Ett lopp idag och ett lopp på söndag. Imponerande. Men, som sagt, inget som drar folk.

Här nedan en filmsnutt med ett scenframträdande.

*****

Ett bra tips

Jag kom på att jag inte iddes tänka på middagen idag. Det var min tur.

Vet ni vad jag gjorde då? 

Jo - jag bjöd på middag på puben. Trevligt och gott.

*****

Alltid något ...

.. att glädjas åt. 

Inte för att jag varit särskilt bekymrad. Men ändå!

Förhistoria

*****

Luleå on ice ...

.. är kommande helgs evenemang.  I år mer omfattande än vanligt, eftersom det är 20-årsjubileum för satsningen på de isbanor som plogas under vintrarna.

Det blir utställningar (Är själv inbjuden på vernissage.), uppträdanden, uterestaurang med lokalproducerad mat, med mera. Dessutom pågår de holländska skridskomästerskapen. Ett evenemang i sig, som sänds i holländsk TV. 

Det blir också snöskulpturer som skapas av de ofantliga snöblock som placerats ut på Södra hamnplan. Även snöskulpturer av mindre sort blir det mängder av.

Nu hoppas vi på finväder. Torsdag till söndag pågår Luleå on ice.

*****

En vanlig ...

.. dag  så som de är nuförtiden. Världsläget.

 Rysland. Trump. Med mera.

Inget särskilt händer på det privata planet,  mer än en promenad i solen, som idag är beslöjad. Kanske var den lite deppig.

Årsmöte i Brf Mörten, blev det också på kvällskvisten. Mitt uppdrag blev två år som styrelsesuppleant. Tydligen har jag skött mig bra på samma post de senaste två.

Sen var det slut på begivenheterna för denna dag.

*****

Bara ett kort ...

.. inlägg om kvällens vinprovning i kvarteret. Två vita och två röda erbjöds till oss nio jurymedlemmar. 

Alla smakade bra, men favoriterna blev nog den längst till vänster i bild och den näst längst till höger. Prisläge för de vita 151:-. Väl värda. De röda betydligt dyrare. 200 - 350 kronor. 

Det vita George Breuer Sauvage, är sedan tidigare ett av våra favoritvin. Den röda höjdaren Marquis Des Beys var ett libanesiskt vin. Rätt ovanligt, även om jag råkat på ett sådant förr vid något tillfälle. Dyraste vinet längst till höger var inte prisvärt.

*****

Skönt att konstatera ...

.. att läget i stugan i skogen vid havet är bra. Vi har inte varit där på en hel månad, beroende på sträng kyla, orkanvindar och snö på vägen som inte hunnit röjas.

Men idag blev det alltså dags att göra ett besök. Vi får förstås skotta oss in. Men det är snabbt gjort. Allt i sin ordning, alltså. Förutom en ljusslinga som ramlat ner i snön runt den stora syrenen. Den stora fröautomaten till fåglarna var också borta, men kunde skymtas under snötäcket. 

Eftersom vi inte skulle stanna kvar, fick det vara som det var. Vi tar det en annan gång.

*****

Eftersom ...

.. SMHI lovat strålande sol idag, hade vi planerat en stugtur.

På förmiddagen ser det ut såhär. Halv storm och snöyra får oss att besluta att stanna hemma i stan.

Det får bli en dagstur imorgon istället. Sol- och blåhimmellöftet i gårdagens prognos gällde två dagar. 

Vi får se.

*****

Här i stan ...

.. ska man inte bli förvånad om man möter ett kryssningsfartyg, när man går ut på havsisen. 

Detta är årets andra besök, vad jag vet. Tyskt. De märks på stan tillsammans med alla charterflygturister från Frankrike och Spanien, och även från Tyskland. Det verkar som att Luleå håller på att bli ett nytt Mallorca. Eller nå't. 

Idag var det dessutom en hel drös med nyanlända universitetsstudenter (tror jag) från diverse länder, som 'lurats' ut på isen för att prova på skridskoåkning. Framgångarna var, milt räknat, väldigt få. Panik, däremot ... det syntes. Många kanske aldrig ens varit på en isbana. Än mindre på is på havet. 

Såg, förresten att flera av isvägarna ut mot yttre skärgården från och med nu tillåter fordon på upp till 9 ton. Det är uppskattat av öborna. 

Så har vi det här.

 

*****

Den som tror ...

.. att den ryske oppositionskämpen Aleksej Navalniy har avlidit av sig själv, är lika intelligent som den ryska ledningen.

De förstår inte, att vi fattar vad som hänt.

*****

Så blev det konsert med ...

.. vår världsstjärna Isabelle van Keulen. Jag visste inte att hon är världskänd. Hon är konstnärlig ledare för Norrbottens kammarokester och bjöd ikväll på intressant musik av tre olika kompositörer. Själv är hon violinist och tillbringar mycket tid på konserter jorden runt.

Valentin Silvestrov. Ukrainare som skapat stycket Silent music. Låter kanske lite underligt, men det var väldigt njutbart. Lugnt och stillsamt och med fantastiska slingor.

Otar Taktakishvili:s Violinkonsert nr 2 var nästa begivenhet. Här blev det mera ös, även om det till del påminde om ovanstående. Otar är från Georgien, så kanske "kulturerna" liknar varandra.

Pjotr Tjaikovski var däremot mera känd. Souvenir de Florence. Det blev tredje numret. Även här blev det mera fart och fläkt.

Det blev en skön kväll. Årets första klassiska konsert för vår del. 

*****

En av de märkligaste ...

.. filmer jag sett. Så blev det ikväll.

Men sevärd. Kommer du ihåg en film härom året där man trodde man fått alzheimers, bara för att den handlade om en man som drabbats av det? 

Det är snudd på samma känslor här, även om det inte handlar om sjukdom. Här handlar det mer om ...ja, drömmar och veklighet. Blandat. Fantastiskt skådespeleri. Lågmält. Rörande.

*****

Uppdatering: Filmen har officiell premiär den 24 februari. Vi såg en förhandsvisning.

Så ger jag mig ...

.. i kast med Mikael Niemis senaste roman Sten i siden. 600 sidor ligger framför mig. Sidor som berättar om livet som torpare i Tornedalen i en tid av uppvaknande och stigande krav på rättigheter. Det är inte en samtida berättelse, utan resultatet av en utgrävning, där en del fynd kommer i dagen.

Vart leder de?

*****

Jag har lite svårt att ...

.. förstå den där ivern med totalrenovering av fullt fungerande kök, som många ägnar sig åt. Här har vi ett fullt godkänt 80-talsdito som så smått börjar bli inne igen. Det gäller t.ex. skåp- och lådhandtag, där jag sett identisk modell i helt ny inredning ett flertal gånger. Det tycker jag duger fint.

Givetvis har vi bytt ut sådant som slutat fungera. Spis, kyl och frys. Och givetvis har vi putsat lite här och där. Målat väggar och bytt möblemang.

Och idag har vi blivit begåvade med en supermodern kökskran. 

Den gamla 80-talskranen började släppa in lite vatten så fort vi stängde diskmaskinsomkopplaren. Inga mängder, men ett par matskedar rann ut på vid kranens fot, efter avslutad diskning. 

Vi fick beröm från den glade rörmokaren för att vi hade den vanan. Man ska stänga ventilen till diskmaskinen, när den inte behövs. Basta! 

Så nu har vi renoverat köket. Den sorts kran vi hade förut och som vi har trivts utmärkt med, gick inte att få reservdelar till, så den fick gå hädan.

Övriga köksdetaljer är K-märkta. Konstsruktionsår 1986. 

Här kan du läsa mer om diskbänksrealism.
 

 

 

 

 

 

 

*****

Nu börjar det ...

.. bli klart. Eller åtminstone gå framåt. Ett sista steg, kan man väl säga. Nu gäller det bara att skydda stället på huvudet så gott man kan. Skydda från solljus. Det handlar om basalcellscancer, eller basaliom. Den är inte elakartad, sprider sig inte, men kan orsaka skada på underliggande vävnad. Därför bör den tas bort.

Ledsen att inte kunna frisera mig lite bättre.

Det gjordes ju för två veckor sedan ungefär. Idag var det dags att ta bort stygnen. En glad sköterska skötte det och sa att "det ser väldigt bra ut". Skönt. 

Ett diskret plåster ska i vilket fall sitta på ett tag framöver. 

Det får man ta.

*****

Spännande ...

.. men mest mot slutet. Så kan jag väl tycka om Skred av Sara Strömberg. 

Den handlar bl.a. om turismens baksidor med expansion i skidorten och hur Åres befolkning blir inblandade på ett eller annat sätt. Enligt en av omslagsrecensionerna är den här boken (nr2 i en svit) bättre än nummer ett. Hur blir då nästa nummer, nr.3?

Ja det får nog anstå. För jag var inte helsåld på denna mångordiga persongalleristinna berättelse, som handlar om hur en lokal journalist, försöker reda ut en persons försvinnande. Dessutom inträffar ett jordskred, som delvis underlättar. En fördel är i och för sig att det inte är en kriminalhistoria genom en polisutredare. Det blir lite mer intressant att följa en journalists spår.

Som sagt - mångordigt och tätskrivet, och många människor. Men upplösningen som sker på de 20 sista sidorna i stort sett, är spännande.

*****

Kylan till trots ...

.. ger vi oss iväg över isen mot den närmaste ön, Gråsjälören. Välklädda. Tjockaste jackan, täckbyxor och dubbla mössor. Det var perfekt. Säsongspremiär för solglasögon också. Ljuset är starkt. Snön är viiiit, och vacker.

Knappa 6 km senare kommer vi iland igen och ser att stans första uteservering har öppnat.

"Homemade Swedish Fika" förkunnas på en skylt. Turisterna ska lockas. Vi hörde franska, italienska och spanska grupper ute på isen. 

*****

Årets första ...

.. solstrimma letade sig in på vår balkong idag den 11 februari. Så är det när man bor i centrum av en stad och omges av andra byggnader.

I morse var det -27 grader, så solen behövs.

*****

Så har vi då ...

.. kommit en bit in på 2024. Vi har lämnat jul- och nyårsfirande bakom oss. Plockat bort granar och glitter. Adventsljusstakar likaså. Eller...?

Min åsikt om de sistnämnda är välkänd. Här jobbar jag i motvind. Jag har sett "adventsljusstakar" med fem, sju, nio, tolv, ja till och med 17 ljus, så någon firar ännu advent. Elljusstakar, alltså.

Kort sagt: En adventsljusstake har fyra (4) ljus. Ett ljus för varje söndag, med början första advent. Ska det vara så svårt!?

Nu är det semlorna som står på tur. På tisdag är det fettisdag; den dag man äter den första semlan för året. Ja, det gäller ju inte för de som smällt i sig bakverket redan i november - du vet, de där som köper julmust i augusti.

Laktosfri kardemummaskorpsemla med apelsinmassa.

Nu är det ju också så att semlor är en slät vetebulle fylld med mandelmassa och toppad med grädde.

Trodde du, va. Nu är det semmelwraps, pizzasemlor, våffelsemlor, semlor fyllda med choklad, eller nötter. Kort sagt så kan snart hallongrottor kallas för semlor.

Vad är det som är så svårt?

*****

I orkidéernas tid

Midvintern är, eller har i alla fall blivit orkidéernas tid här hemma. För nu börjar de ta i och producera sina häpnadsväckande former, med fina detaljer. Antagligen för att intressera någon exotisk insekt. Men där får de tji.

*****

En vanlig dag

Fredag som börjar med gym - det är ju i och för sig inte vanligt.  Men så blev det. Tisdag och torsdag är ju vanligast.

Sedan blev det i alla fall en rätt slätstruken historia - ja, förutom att vi satt vid köksbordet och lyssnade på Spanarna i P1 och plötsligt kom på att vi skulle gå ut och ta ett glas vin i lobbyn på hotellet i grannkvarteret.

Där satt vi och glodde på folk. Turister som checkade in och veckoslutsbesökare från närmare håll. - Några bekanta ser vi dock inte, hann jag undslippa mig, precis när arbetskompis Anki tittade fram bakom en pelare och vinkade. Och där kom Patric. Och Ewa, och Gun, och Sara och tre nya medarbetare på min gamla arbetsplats och gjorde oss sällskap en stund. De skulle på Afterwork med branschfolk. Bjudna.

Vi fick dock gå hem. Hem till en vanlig fredag. 

Det duger fint.

*****

 

Stadens ljus ...

.. - det är inte bara jag.

*****

Hade man trott ...

.. något annat. Fegputte blev rädd, när han plötsligt insåg att han kanske inte är så populär.

- En konkurrent .... huuuu!

*****

Preppat

Man måste ju följa rekommendationerna som råder i dessa tider. Alltså har vi så smått preppat, dvs sett till att vi skulle kunna hanka oss fram i livet, även om ofärd skulle råda. Inte något fanatiskt, men vi köpte på oss lite extra torrvaror idag. Pasta, pasta, pasta och pasta. Fiskbullar, pilsnerkorv, och en del annat, som går att förvara utan att det blir för gammalt. 

Vatten i dunkar har vi haft sedan länge. Men det är nu utbytt. För man vill ju ha det fräscht. 

I fjällutrustningen ingår ju ett stormkök. En tub gas hittade jag i förrådet. Bra! Då behöver vi kanske bara köpa en tub till. I alla fall till att börja med. Här är vi visa av erfarenhet från stugan, där vi några gånger råkat ut för längre strömavbrott, som medfört matlagning på gaskök. Oftast kommer strömmen tillbaka när maten är klar.

En vev/solcellsradio ingår sedan fem-tio år i hushållet. 

Nu gäller det bara att försöka ha koll på var det finns ett skyddsrum i närheten. 

Usch! Tänk vad man skulle slippa om vissa människor ville inse sina tillkortakommanden i huvudet. 

Hur har du förberett dig?

*****

Fick hjälpa ...

.. ett franskt par att komma överens om tekniken med att köra spark. Det var i den blå norrbottensskymningen som de båda utrustade sig med varsin stötting och gled iväg ut på blankisen. Det gick sådär. Spark på blankis är inte den optimala träningsmetoden. Medarna spretade lite åt olika håll, vilket gjorde att sparken gled lite hit och dit.

Det gick sakta framåt. Men jag, som gick på sidan (det finns liksom gångbana längs kanterna), tog mig fram lika snabbt som de. Så på bästa skolfranska föreslog jag att damen i sällskapet skulle göra mig sällskap istället. Mannen försökte också, men tyckte det var roligare ute på själva banan. Det gick hyfsat en bit, men så kom vi fram till en sparkering, där jag föreslog att de skulle byta till en större spark. Så blev det, och då satte sig damen helt frankt på sitsen. Ekipaget blev tungt och stadigt och det bar iväg med ganska god fart vidare på fjärden. 

Jag gick däremot iland och fortsatte in till stan.

*****

idag ...

 

Lulsundskanalen håller sig isfri.

.. visar sig vintern från sin vackra sida. Inte för att det är helt soligt, men graderna håller sig på rätt sida om nollan, dvs under. Och solen kämpar bra med ett dis. Vinner ibland. Februari är ju en av våra fina vintermånader. Då sörlänningarna sedan länge tjatat om vååååår. Själv vill jag gärna ha våra fem årstider. 

En rundtur till fots blev det idag. Runt Skurholmsfjärden. Blodomloppet, Hälsans stig, eller Antikrundan som den ibland benämns. Officiellt namn är nummer två ovan. Och den sista benämningen är en lite ironisk sväng, för att peka på att det bara är gamlingar som vandrar runt där. Vilket är helt fel. Här möter man alla åldrar, förstås. 

Barnen står i kö till iskanan på Köpmantorget. Skulle gärna prova själv.

*****

Mera prat

Härom dagen reagerade jag för 176:e gången, eller så, över snabbpratandet. Det vill säga rabblandet, som många ägnar sig åt istället för att prata som folk. Detärsomomdevillvisauppsinförmågaattskapaettuttalandeavnågotslagochhelstutanattandas.

Men språkutvecklingen tar sig flera uttryck. Visst förstår jag att språk utvecklas. Vi talar inte som svenskar gjorde 1560, när Gustav Vasa dog. Men när språkutvecklingen grundar sig på rena felaktigheter - då reagerar jag. 

Ett nytt modeord är random. Betyder slumpmässig. Är det för många bokstäver i det svenska ordet, eller vad är det som gör att det inte duger? Är det kanske för att den engelska versionen låter tjusigare, eller vad handlar det om. 

 - Hör! Jag kan engelska.

En form av skryt, alltså. 

 

Men allt oftare, och till och med vid åtminstone tre tillfällen idag, har jag i radion hört förmodligen rätt kompetenta talare som böjer ordet minut och sekund fel i pluralis. Jag säger minuter och sekunder. De hittar istället på att det heter minutrar och sekundrar. Va!??

Undrar när vi får höra hand - händrar, eller fot - föttrar?

 

Men det är klart; många radio- och tv-pratare kan ju inte skilja på FN:s flyktingorganisationer UNWRA och UNRWA heller. Så vad är att vänta?

 

I övrigt tycker jag att många mediapersoner ska börja träna på ordet scenario och dess former.

*****

Så har stormen ...

.. gett upp, eller dragit vidare österut. Några allvarligare konsekvenser har inte synts till. I Stadsparken ses bara spår efter att många träd har tuktats av arboristen Ingunn.

Idag är det alltså stiltje och bara några grader under noll. Skönt strosarväder alltså. Men det blir kanske en kort frist. 

Ryktet går att en hämnd kommer till kvällen och natten.

*****

Racerprat

Var femte ung man ser inte några nackdelar i om vi skulle ha en mer diktatorisk ledare. 

Detta framgår av den rapport som kallas Ungdomsbarometern, som offentliggjordes idag. En rapport som bygger på intervjuer med 15000 ungdomar. Det visar sig också att unga män ofta står lite mera till höger jämfört med tjejer, på den politiska skalan. Samhällsintresset minskar och färre tror på demokratin. Det är en hemsk slutsats.

"... bidrar till att unga har en dyster syn på samhällsutvecklingen och känner uppgivenhet", är en annan slutledning som kan dras, enligt Ungdomsbarometerns ansvarige Ulrik Hoffman.

Han intervjuades i morse, och det är det, som egentligen är anledningen till detta inlägg. Det är ett symptom som jag noterat sedan flera år, nämligen prat i 180. Minst. Många stycken i intervjun pratar han som en - ja, robot. Fort, fort, fort. Ett enda rabblande, vilket gjorde att jag gick miste om mycket av det han sa. Jag begriper inte hur man kan prata så snabbt. Hur hinner man tänka på vad man ska säga?

Eller är det jag som är lomhörd.

Lyssna här!

*****

Solen skiner ...

.. vinden viner. Verkligen. Det är längesedan jag upplevt något liknande. Man kan ibland knappt gå rak. Man vill inte vara utomhus. Men man måste ju göra en del ärenden.

I den här delen av landet är vi inte vana vid storm, eller nästan orkan. Det är något jag förknippar med södra Sverige. 

Nu ska det tydligen dra iväg ännu längre norrut. 

*****