Vi fick ingen ...

.. snösmocka direkt. Men en hurring råkade vi ut för efter lunchtid. Och den håller fortfarande på nu vid läggdags.

*****

Lugnt ...

.. men halvstorm. Vi var tvungna att åka ut till stugan en sväng för att kolla att allt stod rätt till. Hade vi tappat en strömfas? Temperaturen kröp ner till 5 grader. Vi vill gärna att den står på ca 10, när vi inte är där. Jo, jag kan avläsa tempen hemifrån stan.

Men så var det ju lite gruvsamt att ge sig ut på vägarna, när man hela morgonenn hör att man inte bör göra det. Men du vet ... man tar den där tjuren i hornen ... och det visade sig att allt var normalt - på vägarna såväl som i stugan. Tydligen var termostaten lite för lågt inställd. Men det fixade vi och åkte hem.

Så kan det vara.

Vinterväg ... snösmocka ...???

*****

Bara en bild ...

.. eller tre.

Det ljusnar.

*****

Chansning

När jag går där och spanar i bokhandeln, hittar jag kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter krimi ........... Så'na börjar jag bli less på. Det är alltid någon polis som ska utreda ett brott. En polis som dessutom utrett brott i 7, 8 eller 15 tidigare böcker.

Varför går jag då i just denna hylla? Jo - för jag söker spänning och vill ha en thriller, eller en så kallad spänningsroman. Någon bok som är polisbefriad. Där mysterierna talar för sig själva. De hittas inte lätt.

Men nu råkade jag på Amy McCulloch:s Andnöd. Den tilltalar mig, även om jag inte vet något som helst om författarinnan. Men omslaget förförde. Liksom intrigen, som verkar utspela sig i en omgivning som jag vanligtvis attraheras av. Vi får se hur det blir.

 

Kanske är jag bergtagen.

*****

Jodå ...

.. novent lyser upp. Kanske behövs. En Black week väntar ju. Kanske black på många sätt.

*****

Portugal ...

.. var månadens tema på kvarterets vinprovning (eller vinavsmakning, som vi nu ska benämna det) med trevliga grannar. 

Tre vita (varav en s.k. orange) och två röda viner presenterades. Alla fick förstås godkänt, även om någon var godare än den andra.

Alvarinho Contacto räknades till och med som Vinho Verde, dvs grönt vin. Mycket bra till skaldjur och fisk, eller till "lättare vegetariska rätter". Jag tyckte om det. Friskt och fräscht med fruktsmak. Pris 145:-

Valados de Melgaço Alvarinho Reserva. Det där med 'reserva' betyder ofta att det är lite dyrare, men ofta också väldigt gott. Här stämde det; 199:- och mycket smakrikt. Passar till fisk eller kyckling.

Semente Avesso Orange. Här hade vi, som synes, det orangea vinet i samlingen. Lite grumligt också. "Passar till fisk och ljust kött". Men inte i min smak. Pris: 121:-.

Herdade dos Lagos Carapeto. Nu blev det rött. Ja, mörkrött på gränsen till blålila, faktiskt. Hade nyanser av blåbär och lakrits, om man läser beskrivningen. Det var inget som jag kunde urskilja, men det var mycket gott, till ett pris av 149:-.

Post-Quer..s Baga. Fråga mig inte varför det stavas sådär. Blåröd färg. Mycket gott, men fattas bara annat till priset 249:-. 

 

Själv brukar jag inte förledas av priset. Det händer rätt ofta att de dyraste vinerna inte faller mig i smaken. Och på de här sammankomsterna får vi inte veta priset i förväg, för att vi inte ska vilseledas.

Det hela avslutades med kaffe och äppelpaj, samt ett glas bubbel av 'märket' Richard Juhlin, känd sommelier. Ingick alltså inte i kvällens meny. Hade donerats av en ny deltagare i vår grupp. 

Mycket prat, mycket skratt, alltid väldigt trevligt.

*****

Ibland ...

.. får man lite extra krydda när man går en liten runda här i stan. Inte ofta, men ...

 

När jag går där i Södra hamn och spanar ut över fjärden, ser jag något på den 'lövtunna' isen långt därute mot Sandön. Först förstår jag inte vad det är. Jag har ju normalt ingen kikare med mig, vilket inte skulle ha varit så dumt, just denna gång. 

 

Men när jag går vidare ut mot en udde, kommer jag något närmare. Det blir till att ta fram mobilen, förstås. Så tar jag en bild, eller egentligen ett tiotal. Men det är för långt avstånd till och med för vad mobilens teleobjektiv klarar av. Men man kan ju alltid förstora bilden i efterhand.

 

Såhär blev den:

 

 Suddig, förstås. Men jag kan i alla fall konstatera att det är en stor fågel. De som ser små ut vid sidan om är kråkor, så då kan du avgöra dimensionerna.

Publicerade bilden på en norrbottnisk FB-grupp som handlar om fåglar, och fick snart relativt klart att det handlade om en havsörn. Sveriges största rovfågel.

Stannade och pratade med en dam som också stod och spejade, och medan vi talades vid lyfte örnen och drog iväg. Kameran hann inte med.

Kul med natur.

*****

Trumpism

Inspirerade av blivande amerikanske diktatorn, som vill riva ner hela den statliga strukturen, beslutade våra högerprofiler att sälja Svensk bilprovning. Att sedan det tyska bolaget som köper bilprovningen inte är riktigt att lita på, hindrar inte. Själv tycker jag att bilprovningen är snudd på en myndighet, som ska se till att våra fordon är trygga, och därigenom ska säkra vår trafikmiljö så långt möjligt.

Ja - avreglering är ju lösningen på allt, enligt den inriktning som Tidöpartierna har. Det har vi ju massor av exempel på. Apoteken, friskolorna, järnvägarna ... 

Dags av avreglera avregleringarna.

------

 

Nu vill regeringen försämra högkostnadsskyddet för medicin också. 

 

Som sagt - det börjar likna Trumpism.

*****

Förmiddag ...

.. med slalompremiär i Levi - ja, via TV:n alltså. Där kämpar Sara Hector i en av våra favoritbackar. Dimma och dis. Inte lätt. Och om jag tittar på SMHI:s radarkarta råkar de snart ut för det regn- eller snöområde som vi har haft hos oss i natt. Vi fick regn. Förhoppningsvis får Levi snö. Det behövs.

*****

Man börjar bli van.

Så var det dags. Dags för påfyllning. Covid och influensavaccin. För åttonde gången.

 - Kan man inte få bältros och kikhosta på samma gång, frågade jag sköterskan som tog emot. Det är ju sååå inne, nuförtiden.

 - Nja - det blir nog lite problem, svarade hon och skrattade.

Det var oherrans mycket folk som köade. Men genom att vaccinationscentralen bemannats av pensionerade sjuksköterskor så gick det väldigt smidigt. Vi var kanske klara efter sju minuter, från det vi steg in genom dörren, och blev hälsade av en skolkompis till Benke med ett 'tervetuloa', till det vi gick därifrån igen. Ja - i bilen hem noterade vi att klockan stod på 14.01 och vi hade bokad tid till 14, respektive 14.05.

 

Hemma åkte munskydden i golvet för vidare befordran till sopkorg.

Så var det gjort för denna gång.

*****

Författarkväll

Agri Ismaïl, nominerad till Augustpriset för bästa skönlitterära bok i höst, besökte oss idag. Kontext är ett regelbundet kommande tillfälle här i stan, där författare intervjuas inför publik.

Det är mycket inte ovanligt att en debutroman, blir nominerad, men den har blivit omtalad och ska vara bra enligt många. Själv har jag inte läst den.

Hyper handlar om en kurdisk familjs öden när de ger sig iväg från Irak för att finna en ny framtid. Det blir mycket flyttande runt om i världen. Familjen splittras också, och de olika familjemedlemmarna skapar nya liv i London, New York, Dubai ...

Boken pendlar mellan pessimism och optimism. Tråkigheter och humor.

Kanske en bok att fundera på.

 

 *****

Hursa? Vadå? Va?

Jag har nog inte riktigt fattat att jag har en hörselnedsättning. Visst har jag anat det, men egentligen inte brytt mig särskilt mycket. 

Ser du den diskreta slangen?

För ett år sedan, drygt, beslöt jag i alla fall att göra en test. Den resulterade i en remiss till att gå vidare. Det tog 13 månader, men idag var det dags. Kallad till Kalix sjukhus och en trevlig audionom där för någon månad sedan. Hon gjorde en bedömning och beslöt vad jag behövde. 

Idag fick jag för första gången (Nja - det har jag ju gjort en gång tidigare i livet, förstås.)känna på vad god hörsel betyder. Hon behövde bara plugga in de små 'högtalarna', och genast märkte jag skillnad.

Så nu sitter jag här och försöker lära mig finesserna. De är många. Jag kan t.ex. sköta hörandet via min mobiltelefon. Slå av lurarna. Koncentrera hörandet till personer och filtrera bort sorl eller ljud från människor runtomkring, med mera.

Tack för det, säger jag, och ska nu testa TV-ljud.

*****

I natt ...

.. har någon strött diamanter i terrängen.

Kan det vara resultat av gårdagens norrsken?

*****

Ibland ...

.. bjuder naturen på ljusshow bakom knuten.

*****

Mera höghöjdsjobb

Eftermiddagen både igår och idag ägnades delvis åt Temakrysset i Vi-tidningen. 

Den här gången handlade det högt svårighetsgraderade krysset om en luleåfödd och mycket framgångsrik kostnär. Nämligen Karin Mamma Andersson. 

Temakrysset är ofta väldigt lärorikt. Man får dels sätta sig in i temat, dels lära sig många nya ord och företeelser. Exempelvis Lao Tse. Kände du till honom?  Han var känd för att tycka att vägen var det viktiga. Jag fick Karin Boye-associationer.

Som sagt, lärorikt. Och fullständigt AI-fritt.

*****

Höghöjdsjobb

Vi har råkat ut för försök till intrång i stugan i skogen vid havet. Tack och lov har det inte gått så bra för missdådaren. Vi beslutade oss därför att sätta stopp för vidare försök.

Då dådet ägt rum på hög höjd, vilket i vårt fall betyder ovanför andra våningen, hade vi inte tillräcklig utrustning. Vår stege räcker inte till, varför jag fick ta kontakt med våra grannar, som för närvarande är i Spanien för att be om lov att få låna deras stege. Tur att det finns mess.

 - Kör på bara, meddelade ägaren.

Så det gjorde vi.

Svindlande höjder.

Jag är ytterst respektfull inför höga stegar. Men med strikt disciplin att inte titta ner när jag steg för steg närmade mig takskägget, så lyckades det att spika för det hål som en hackspett hittat på att göra. 

På darriga ben stegade jag ner efter väl förättat värv. Glad att ha lyckats. 

Den enda som var sur var hackspetten, vilket han meddelade med ljudliga protester från ett träd i närheten.

*****

Novembermorgon???

*****

Vad ska jag tro ...

.. om det här med besök från främmande världar.

Clas Svahns bok UFO brättar om mängder av fenomen och möten med 'främlingar', som människor över hela vårt land - ja, hela världen, vet att berätta om.

Kanske var det lite för detaljerat, lite för mycket information ibland på de tätskrivna sidorna. Det gick bra att skumma, eller till och med hoppa över en del stycken här och där.

Men intressant är det. Och en del händelser hålls hemliga av olika myndigheter. 

Varför?

*****

Några reflektioner ...

.. angående det ödesdigra valet i USA.

 

Så vaknade vi till en ny verklighet i morse, även om jag hade mina aningar redan igår kväll. 

Men jag måste säga att USA har ett märkligt valsystem. Kanske är det därför som det är så förhållandevis få som överhuvudtaget tar sig till vallokalerna. Det räcker alltså inte att vara myndig för att man ska få lägga sin röst. Nej - man måste också registrera sig i förväg.

Sen har vi det där elektorssystemet, som jag egentligen inte förstår mig på. Men det är egentligen elektorerna som slutligen avgör. Såhär står det i Wikipedia:

I USA väljs inte presidenten direkt av folket. I presidentvalet röstar amerikanerna inte på en president, utan på elektorer, som i teorin får rösta på vem de vill, men som i praktiken avger löfte om att rösta på en viss kandidat. Teoretiskt kan således elektorerna rösta fram en annan president än vad valresultatet speglar om antalet s.k. "faithless electors" är tillräckligt stort för att påverka utfallet. Mellan 1796 och 2008 har elektorer vid 158 tillfällen röstat annorlunda än förväntat, vilket i inget av fallen påverkat utfallet.

Vad har de för kvalitet på opinionsmätningar i det där förment framstående landet? De opinionsmätningar som gjordes visade ju på helt andra och jämna resultat mellan de båda parterna. Men så blev det stor skillnad, när det kom till kritan.

Så nu har 71 miljoner röster (51%) avgjort valet. Så många, av USA:s 330 miljoner invånare har fått sin vilja igenom. Demokratiskt?

Anseendet för USA har alltid varit rätt lågt från min sida. 

Nu sjönk det ännu mer. 

 *****

Bor man i ...

.. Luleå centrum, kan man knappt gå ut utan att hamna vid vatten. Om man nu inte koncentrerar sig på galleriorna i stan, förstås. 

 

För dig, som inte vet; Luleå centrum ligger på en halvö. Vatten norr om stan, liksom väster och söder om. Ja - egentligen finns det en fjärd öster om stan också, så jag bor nästan på en ö. 

 

Läget gör ju att det kan vara rätt blåsigt ibland. Men långt ifrån alltid. Igår var det kav lugnt. Och tro mig, det var det idag också. Tidigt i morse hade vi underkylt regn, vilket innebar att all lokaltrafik ställdes in i ett par timmar. Många kom förstås sent till sina jobb, men lokaltrafiken tog sitt ansvar. Underkylt regn är inget man struntar i.

 

Men det fixade sig, och eftermiddagen blev fin. Då tar man ju gärna en promenad. Och var hamnar man? Jo, vid vatten.

 

Sydvästra stadsfjärden. Egentligen Lule älvs mynning.

Vy mot söder. Där ligger Gråsjälören, som vi brukar traska till på vinterisen för att fika och äta våfflor.

*****

Har just sett ...

.. SVT:s USA-byrån - Stjäla val som mer eller mindre övertygade mig om att valet kommer att betyda kaos. 

Ingen i panelen verkade övertygade om något annat.

Det blir en hemsk dag imorgon, tror jag.

*****

Nej - inte jul ...

.. men ändå november. Då får man börja tända ljus och pynta lite, till glädje för de som går förbi ute på loftgången. Grannar, brevbärare, hemtjänstare.

Nu står där ett batteriljus och försöker imitera ett riktigt. Det kommer att tändas automatiskt när det skymmer, och slockna framåt midnatt, för så fungerar automatiken. 

Enbusken (-kvisten) plockade jag ute på vår tomt i stugan. Den kan man senare förse med små pumlor, eller något annat, passande den tid som är. 

*****

Nejdå ...

.. - jag är här. Tro inget annat. Men jag har lite inspirationsbrist för närvarande. Lite illusionsbrist också, kanske. Världsläget är ju inget att glädjas över. Ett pajasland i väster ska låtsas vara demokratiskt och välja en ny ledare.

Såhär såg det ut 2016:

Av USA:s 320 miljoner invånare, är 220 miljoner röstberättigade. Det är dock bara 146 miljoner som registrerat sig (!!!) för att rösta. Klockan 11.05 idag hade 116 miljoner röster (94% av avgivna röster) räknats. 58 460 000 för Trump och 58 199 000 för Clinton. Synnerligen jämnt, alltså.

58 miljoner människor bestämmer alltså över 320 miljoner amerikaner, och sätter en del av agendan för resten av världens 7 miljarder människor.
Demokratiskt?

Det var ett utdrag ur en post som jag skrev på bloggen då. Hur blir det i år?

Men en vacker stadsfjärd kan man väl alltid glädja sig år, förstås.

*****

Morgonen ...

.. bakom huvudkudden innan jag stiger upp ur sänghalmen.

*****

Vinterkänning ...

.. under promenaden i skogen vid havet som skymtar nedanför backen. Det är en grad under nollan. Vindstilla, och tilltagande molnighet. När vi kommer hem till stugan, har den första snön börjat falla.

*****

Vägen till ingenstans ...

.. är en film som skildrar livet kring några småbyar norr om Torneträsk. En 20 km lång vägstump, som var menad skulle gå till Norge. Men där sade bl.a. militären ifrån. Den skulle kunna nyttjas av ryssarna för snabb åtkomst till den norska atlantkusten. Så det blev inget av. Vägen börjar i skogen och slutar i skogen. Ingen anslutning till det vanliga vägnätet. 

Den filmen såg jag i eftermiddags på Folket bio. Det är alltså en dokumentär. Filmen gör inhopp i olika människors tillvaro, glädje och sorg och andra berättelser. Härliga karaktärer och definitivt inga tysta norrlänningar.

Den är delvis framställd med SVT, men finns ännu så länge bara på bio. Se den!

Här en trailer.

*****

Så blev den aktuell ...

.. igen, den där huvudstaden i Georgien. Tbilisi. En tungvrickare för många, även 'diplomerade' utrikeskorrar, som gärna döper om den till Tibbilisi, eller Tiblisi 

Men ofta går det inte särskilt många minutrar (Det heter inte så.)  innan man hör andra konstigheter i rapporterna från världen. 

Att skilja på UNWRA och UNRWA klarar inte ens superproffset Samir Abu Eid.

Och nu har vi fått en kandidat till presidentposten i USA som heter Kamilla, eller Kamela, men som heter Kamala i förnamn. 

 

Däremot har många nu lärt sig att den polske premiärministern Tusk inte ska uttalas på engelska. Varför skulle han det? Det blev inte särskilt snyggt att kalla honom task. Men det har, som sagt börjat ordna till sig.  

Nåja - det är ju inte så enkelt. Man får väl ägna sig åt karriåååke istället. Alltså ka..ra..oke.

Och ja ... jag vet att jag är språkkunnig.

*****

Träffade på ...

.. grannen Lennart när jag kom ut från affären. Han ser allvarlig ut, när han ser mig.

 - Har du hört ...

 - Nej, vadå? Vad har nu hänt?

 - Jamen har du inte hört om grabben som tankade sin moppe borta på OK. Står där och fyller tanken och tänder samtidigt en cigarett. 

 - Oj, sa jag och väntade på 'katastrofen'. Undrade varför det inte larmats i någon nyhetsapp.

 - Ja, du vet personalen fick syn på honom och rusade ut för att tala honom tillrätta. Det här är livsfarligt att röka medan man tankar.

 - Jamen, sa grabben. Jag drar inga halsbloss.

Ridå!

Att jag inte tänkte på det - Lennart är en god historieberättare. 

 - Var den dålig?

 - Jo, sa jag. 

Vi gick åt varsitt håll. 

Men egentligen tyckte jag att den var rätt kul.

*****

En måndag ...

.. som många andra,  följde på söndagen, som var som en vanlig söndag. Vi åkte till stan rätt tidigt, eftersom kraftigt regn förväntades. Hemma i stan hände inget särskilt alls. Man går där och funderar över världens tillstånd, utan att kunna göra något åt det. Tyvärr ser jag Trumpen hota. Att ingen kan sätta stopp för hans fascistiska idéer. Har vi inte haft en liknande figur i världen förr? Jo, Hitler. Ingen genomskådade honom heller. Är det dags för en repris nu?

Måndagen blir som sagt som en vanlig måndag förutom ett möte med Aktiva seniorer. Den grupp som var i Österrike ska träffas och prata minnen och se på bilder som har tagits. 

Jag fick visa mina på storskärm och tala kring dem. Det blev uppskattat. Många skratt och igenkännanden. 

Fick en förfrågan om att hålla ett "föredrag" om det även på det stora månadsmötet, där flera hundra är med. Jag lovade inget. Men man vet aldrig. 

Sedan svischade resten av måndagen förbi.

*****

Sådär'ja.

Då tar vi det lite lugnt och ställer om klockorna innan vi går och lägger oss. 

En extra sovtimme om man vill.

(Och tänk - ingen hysteri flera veckor i förväg som förr.)

Gonatt!

*****

Lite ...

.. annorlunda idag.

*****

Lagom ...

.. till att vi efter fikat, tog de första stegen ut på en promenad, sedan vi helginstallerat oss i stugan i skogen vid havet, i solsken och svag vind, beslöt sig solen att dra sig undan bakom dimma.

Nåja - vi gick förstås ändå, den så kallade 'långa rundan' genom lugn skog.

Vid ett tillfälle kände vi oss iakttagna.

*****

Hellre ...

.. julgirlanger än Halloweenskräp.

Det är bara att tacka och ta emot såhär två månader innan tomten kommer.

Men nog känns det lite överdrivet.

*****

Inte blev det ...

.. nå't särskilt idag, inte. Men så är det ju vissa dagar. Tvättstuga, däckbyte, fika på stan, promenad, handla mat ... Inte heller har jag sett någon bekant ... Jo, förresten Kristina och Ann-Kristin gick förbi fiket och vinkade genom rutan. Sven T fick jag en pratstund med när jag hämtade påtår och han kom med ett jättewienerbröd som han skröt om, på väg från kassan till sitt bord. Han som helst skryter om fikat på Biltema. 

 

Men sen var det slut.

Sen får vi se vad resten av dagen bjuder på. 

Så spännande

*****

Löfte ...

.. om sol idag, när den visar sig i vardagsrummets mörkaste hörn.

Vi får se om det håller.

*****

Italienskt ...

.. var det genomgående temat på höstens första vinprovning i bostadsrättsföreningen. Vinprovning sker ju en gång i månaden under höst vinter och en bit in på våren.

Här bjöds alltså fyra viner från olika distrikt i Italien. Två vita och två röda. Vi överraskade genom att bjuda på löjromsfyllda krustader till det vita vinet. Det uppskattades.

Montelapio Fiano di Avellino var det första smakprovet. Fin doft, god smak. Odlat i Kampanien en bit öster om Neapel. Pris 170:-

Terra Costantino blev nummer två. Lite dyrare än ovanstående, men inte lika gott enligt min mening. Det var lite ..... ja, beskt. Sicilianskt från vulkantrakterna kring Etna. Kanske var det vulkanilska jag kände.

Antiche Terre Venete fanns i det tredje glaset. Nu var löjrommen uppäten. Gott vin från nordöstra Italien, norr om Verona. Valpolicella känner väl de flesta till. Pris 139:-

Benanti Etna Rosso. Även här ett "vulkaniskt" vin från Sicilien. Det var nog orsaken till att jag inte gillade detta det dyraste vinet i dagens provning. Pris 199:-.

I övrigt pratades det förutom om viner, om vad alla hade haft för sig under sommaren och hösten. Trevligt med spännande resor, Frankrike, Österrike, Sydafrika, tågluffning i sydeuropa som gick sisådär (Det blev mest annat än tåg.), höft ur led i förra veckan och barnbarns- och hundskötsel. 

Sedan gick vi hem. Alla bor ju i huset, utom en som har gjort det, men som ändå vill komma på våra möten.

Nästa möte blir den 17:e november. Då blir det portugisiskt.

*****

Det blir nog ...

.. en innedag idag. 

Bok, DN-s söndagskryss och vinprovning står på programmet.

*****

Det blev alltså ...

.. en god och trevlig middag på Bistron i Norra hamnen.

Jag åt något jag mig veterligen aldrig ätit förr. Abborre. 

 - Va, säger du. Har du aldrig ätit abborre?

Jo, det har jag förstås. Men bara rökt. Aldrig stekt. Den här abborren var väldigt god.

En väldigt trevlig service var det också, som alltid på det stället.

Efter maten tog vi våra nypåfyllda glas med oss och parkerade framför scenen för att lyssna på Bo Selinders roliga och tänkvärda låtar. Det blev hög stämning, många skratt och välförtjänta applåder.

Vi avslutar kvällen med en promenad hemåt. Vi kunde inte låta bli att göra en liten sväng till lobbyn på Clarion Sense för att se om Luleå live hade något mer att erbjuda. Så var det inte. Säkert fanns det evenemang på andra ställen i stan, det vittnade folklivet om, men det fick vara för oss. Vi var nöjda.

Lördagen bjuder ju på mer.

****

Vad ska vi ...

.. hitta på idag då? Överallt i stan ser jag så'na här flaggor. 

Det bjuds på massor av 'konserter' från lunchtid till midnatt här och där. 

På restauranger och fik. I affärer och gallerior. 

Fri entré är det också.

*****

Bara en bild

Oktoberhimmel över Södra Stadsfjärden.

 
*****

Inne

Så har vaccinationstiderna inträtt. Jo - jag har bokat för 8:de, eller 9:de dosen av covid i mitten av november. Samma dag får jag också influensavaccin. Det känns tryggt. Vanligt verkar det också när man hör sin omgivning. Det råder ingen tvekan om att folk tar chansen. I alla fall alla över 65 år.

Men nu börjar jag höra en annan vanlig vaccination som sprider sig i den äldre befolkningen. Det gäller bältros. Det har jag aldrig tagit. Har i och för sig haft det en gång i min ungdom. Ett lindrigt utbrott. 

Varför har detta blivit så aktuellt nu? Är det någon epidemi på gång. I omklädningsrummet på gymet idag hörde jag ett "gubbgäng" som för varandra berättade att, jodå nu har jag vaccinerat mig mot bältros. 

Är det inne, eller vad handlar det om? Är det bara de här vaccinationsfirmorna som försöker tjäna extra, kanske?

 

*****

Efter tretton månader ...

.. blev jag äntligen välkommen till att reda ut min hörsel lite bättre.

Låga, men låååååååånga byggnader. 

 

Som det är nuförtiden så kan man inte vara säker på att man får göra det på hemorten. Därför äntrade jag bussen kl 05.20 mot Kalix Sjukhus, som jag blivit remitterad till, där jag skulle träffa en audionom. Grundlig hörseltest väntade.

Det var diskant. Det var bas. Det var med störande brus. Ordförståelse, dvs att höra vad som sägs. 

Resultatet blev rekommendation till hörselhjälpmedel. Hörapparat, alltså. Och så gällde det att se ut vad som skulle vara rimligt för mig. Audionom Hanna förklarade och drog fram både fördelar och nackdelar med olika modeller. Jag bestämde mig för en av dem. 

Hon beställer och bokar en tid för mig den 11 november för utprovning. 

Kanske kan jag höra fågelsång till våren. 

Hänvisad till det tråkigaste väntrum jag någonsin besökt.

*****

Tidig morgon ...

.. och redan på väg. Två personer ombord  förutom chauffören

*****

Dagens möte ...

.. med Aktiva seniorer innehöll som brukligt en liten föreläsning i något intressant (oftast) ämne

Idag var det historia, nämligen persontransporter från 1200-talet och framåt

 Hästskjutsar längs kustvägen i Norrbotten med ändpunkt i Haparanda.

Inte visste jag att kommunikationerna skedde med bönders plikt att ta hand om dem.  Hur gästgiverier var böndernas lott att ordna.

Intressanta 650-åriga rutiner, som nu utvecklats till buss- och taxibolag och, förstås privata bilar. Hur samhället utvecklas och ställer krav på kommunikationer.

Alltid intressant med nya kunskaper.

Läs gärna skärmbilderna nedan. Klicka på bilderna.

*****

Inte har jag nå't emot ...

.. graffiti, när det ser ut såhär. Två elskåp i centrala stan har haft besök.

*****

Att det är ...

.. höst råder inget tvivel om. Vacker höst, dessutom. Färgerna i år är intensivare än vanligt. Dessutom har löven suttit kvar i träden längre än normalt. Enligt mitt sinne alltså. Och detta trots att hösten varit rätt blåsig.

Men visst finns undantag. I Stadsparken, till exempel. Kan bara konstatera att nedfallna löv också kan vara vackra.

Eller hur?

*****

En kort, snabb ...

.. inspektionstur till stugan i skogen vid havet, nu när solen plötsligt dominerar. Det ha regnat 69,2 mm de senaste dagarna. Alltså nära 7 tiolitershinkar per kvadratmeter. Därför ville vi kolla att inget oförutsett hade hänt.

Allt var lugnt och i sin ordning. Infarten med sin vanliga 'regnkanal' hjälpte vi till snabbare dränering genom att rensa avloppen från alla nedrasade löv, som bildade fördämningar.

Men sedan åkte vi in till stan igen. Slut på sol imorgon enligt SMHI.

Stan kryllade av folk som det brukar vara en lördagseftermiddag. Och vi träffade ett otal bekanta på vår jakt efter ett par lediga kaféstolar. Det var Ingalisa, Britt-Marie, Lena, en man på cykel som vinkade glatt bakom solglasögon, vilket höll honom inkognito, Kristina, och en f.d. Arvidsjaurbo som jag känner sedan min tid där på 90-talet, Jennie, Torild och Tobbe, och slutligen Lennart och Majbritt som bad oss dela bord på det fik där vi fick plats. Där blev det mycket prat. Vi bor grannar och har förstås kvarterets angelägenheter att avhandla.

Så går det till bland alla tystlåtna norrlänningar.

*****