Till sist kom Molly

Efter många om och men, med sex timmars försening kom så Molly på besök. Lite moloken efter en lång tågresa där Connexpersonalen försökte göra allt i sin makt för att hålla passagerarna på gott humör.

Men nog märks det att planeringen brister. Förseningen var ju inte Connex fel. Banverket har stor del i det hela. Men Connex borde vara vana.


Eftersom tåget från Stockholm igår kväll skulle sättas ihop av det tåg som kom norrifrån och som hade fastnat i sex timmar, borde Connex ha kunnat lista ut att förseningen skulle bli sex timmar ut från Stockholm. Då hade man kunnat informera passagerarna om ny avgångstid, och därmed låta dem ta ställning till om de ville åka hem, eller någon annanstans för att invänta.

Nu fick alla stanna kvar på Centralen och vara osäkra, eftersom tågbolaget istället valde att skjuta upp avgångstiden i 10 - 20 minutersintervaller timme efter timme.

Ojuste mot passagerarna och ojuste mot personalen, som inte blev informerade ett dugg. Information, som är så enkelt, bara man vill.

Dåligt betyg till ansvariga chefer på Connex! De verkar inte våga ta initiativ.

Men jag då?

Annika Sörenstam har utsetts till årets idrottskvinna av nyhetsbyrån AP (Associated Press).

Idrott???!!

Hur är det med Alfapet?

Connex, alltså........

Vi väntar på besök. Från Stockholm. Connex, som kör tågen till och från Norrbotten har stora besvär med sin trafik. Ofta!

Just denna gång kan de inte lastas för att det är flera timmars förseningar på sträckan. Det är en kontaktledning som rasat ner någonstans. Det är fixat, det vet dom och tåget norrifrån är på väg mot huvudstaden.

Vår kompis, som naturligtvis försöker ringa Connex för att höra hur trafiken beräknas gå från Stockholm och norrut, får inga besked. Det är "kanske" och "jag vet inte" och "ja du får ju avbeställa". Men det är väl inte det beskedet hon vill ha. Istället vill hon veta hur alternativen ser ut. Var är tåget nu, när kan det vända tillbaka norrut?

Kompisen ringer till mig. Jag sitter vid datorn och kan genast slå upp Banverkets trafikinformation. Där ser jag att Connex beräknar ankomsten till Stockholm kl 19.35. Hur lång tid det sen tar att vända tåget, med städning, ny mat osv. kan Connex inte svara på. Eftersom Birgitta åker med hund i sällskap, finns ingen möjlighet att åka ner till Centralen och vänta. Uteslutet. Så nu hänger hennes resa löst.

I det här fallet kan man alltså inte lasta Connex för förseningen. Men de kan lastas för att inte ha "en aaaaaaning" om vad som händer och när. Åtminstone borde de på kundtjänst få en kurs i att använda internet. Eller hur man gör sig av med chefer, som inte kan stötta.

Urdåligt!

Byt tillbaka till Tågkompaniet. Där var det ordning och reda och motiverad personal.

Nr 8000

Återigen en ny gräns. 8000 besök.

Och precis som vid 7000-gränsen var det Alholmen, som varit framme.

Grattis!

Utrikes

"Snöoväder och blåst i hela landet", säger en rubrik i pappers-DN idag. Götaland, Svealand och upp till södra Norrland drabbas av snö, enligt artikeln. Blåsa skall det göra i Östersjölandskapen.

Hela landet?

Bra att veta vart vi räknas! Vi som bor i de återstående 50 procenten.

I en annan artikel i samma tidning berättas om geografiämnets existensberättigande i skolan.

DN:s rubriksättare borde gå om.

Så var det ...

... oppesittarkväll med brasa, glögg, ren, trattkantareller, mamma och sambo.

Sen var det julafton med långfrukost, snöhinder, isolering, ingen chans att ta sig någonstans, adventskrans till kaffet med massor av mandelmassa, ingen kalle anka, julbord mums med Kvikkjokksnaps, klappar, trimmer, stadsarkivets senaste bok om Luleå, skitsnygg cardigan, walkie-talkies, riktiga vinterkängor med filtinnersko, och lite TV, risgrynsgröt med kanel och socker, säng.

Juldagspromenad, nyplogat, snöyra, bra bok, kaffe med lingonkaka, brasa, glögg, slummer, korsord, matar småfåglarna, bär in ved, hänghyacinter, Hugosons julkorv, kväll, minnesstund för Monica Z och julmord i Midsomer.

Annandag vaknar, snön blåser från träden, tsunamiminnen, promenad, glad gråhund går med och gör ett kort hembesök innan husse blir mer intressant en bit bort efter stranden, kom och Roger och klart slut, kaffe, mat, prat, lugn, stillhet, ett herrans liv, alfapet, gäsp.

Från säker källa

Kvinnor använder 23000 ord per dag för sina dagliga samtal.

Männen 12000.

Det ante mig!

26 december...

... för alltid, stillhet, eftertanke.

Nu byter jag

Från vimlet i stan...




till lugnet i skogen vid havet.

God Jul!

Börja om

Migrationsverket.

Delete.

Reset.

Kan man sova gott om natten

Made in China. Kanske står det så på någon av de julklappar jag slår in. Alltmer kommer ju från den delen av världen. Kläder, elektronik, leksaker.

Köpte härom veckan en skrivare till datorn. Den kostade inte ens 700 kronor. Fungerar som skrivare, skannare, och kopiator! Fullkomligt fantastisk kvalitet, för det priset. Och det är ett känt märke, HP. Både svartvit- och färgpatron ingick. Hur är det möjligt?

Jag blir ibland lite 'anti' när det gäller alltför billiga produkter. När en trädgårdssoffa kostar 199:- på Rusta, då börjar jag undra. Köpte faktist en för två år sedan. Den står utomhus hela året om och är totalt oförändrad. Inget slitage kan skönjas. Så kvaliten var det inte något fel på den gången. Men Rusta fick säkert 110:- av de där kronorna. Frakt, material, emballage kostar väl en del.

Så vad fick stackarn som gjorde soffan?

Hur skall man förhålla sig? Bojkott, eller. Visst jobbar säkert många av de som ser till att vi har alla våra tekniska prylar, mobiler eller kläder, under hemska förhållanden ibland. Kanske mer hemska än drägliga. Samtidigt kan väl inte förnekas att det ger viss utkomst åt många människor. Tomas reflekterar också över detta ämne idag med ett drastiskt inlägg.

Drägligt, eller odrägligt! Hur skall man förhålla sig.

Men att tänka till, nästa gång man köper något urbilligt... det är väl ett litet, litet framsteg.

Svårt är det i vilket fall.

Nyklippt...

... Eller som en meän kieli-uppfödd närstående säger; niklyppt.
(Dom har svårt för det där med i och y, ibland.)

Här går det undan

Så är också julens köttbullar klara. Renköttbullar, med enbär, citron och lite thailändsk röd curry.

Det kallar jag cross-over-cuisine.

Bikta sig får man göra en annan gång

En gång per år, ställer sig Bert Bodin och bakar småkakor! Jo, så är det. Matbrödsbakandet sitter i ryggmärgen, men kakbak är mera hjärnaktivitet.

Och det är bara en sort han bakar. Rånepeppakaker. Alltså 'pepparkakor från Råneå', på rikssvenska. Det har blivit tradition sedan vi skaffade fritidshus i Råneåtrakten. Här kan Peeåååågens hoppa i havet!

Farligt nyttiga!

Innehåller sirap, smör, socker, kardemumma, ingefära, citron och vispgrädde.

Farligt nyttiga!

Det är nyttigt att synda.

Skynda!

Ren is

Vår 'bock' kan inte brännas. Men den gillar inte värme.

Varje år placerar vår parkförvaltning en skulptur av is i Stadsparken. Alltid ett djur ur den nordsvenska faunan. I år blev det en ren. Jo, även hornen är av is, ifall du undrar.

Den är gigantisk. Bilden ger inte storleken rättvisa. Från manken byggs en ca 15 m lång rutschbana, efterlängtad av daghemsbarnen i närheten. Men även stora barn, på väg från krogen i mörka vinternatten, tar gärna en tur.

Kan växthuseffekten vara på tillbakagång? Eller har den bara tagit paus. Det är nämligen första gången på länge som den stora skulpturen kommit på plats före jul. Vanligtvis har vi måst vänta till mitten av januari på grund av ihärdiga plusgrader.

För sisådär 12-15 år sedan fanns isskulpturer lite varstans på Luleås gator. Björnar på Storgatan, en gigantisk hamburgare utanför MAX-restaurangen i Filmstaden. (Den kunde man åka rutschbana igenom!!!)

Nu är vi inte lika bortskämda. Figuren i Stadsparken har på senare år bara haft sällskap av en lite mer avantgardistisk skapelse på Köpmantorget. I fjol var det fyra stycken stora isstolar. Men sköna att sitta på. Sitsarna täcktes av renskinn. (Som faktiskt fick ligga kvar!)

Jag kommer att rapportera om eventuella excesser i sammanhanget under vintern.

Vart tog den vägen.

Tänk när man som barn fick släpa ner alla mattor på gården, vid veckostädningen. Oftast fredagar. Där hängde man upp dem, så gott man kunde. Kort i rocken som man var vid den åldern.

Sen piskade man mattorna och njöt av dammolnen. Nyttig motion. Och kanske fanns en del inneboende aggressivitet, som också ångade bort.

Lugn och harmonisk blev sedan helgen.

Seså...

... Så hemskt var det väl inte? Nu ljusnar det ju igen.

Solen går upp 10.03 och ner 12.59. Tre timmar strålar den, denna den kortaste dagen på året.

Att lyssna, eller inte

Jag är allätare. I stort sett. I alla fall när det gäller musik. Nja, inte dansband och sådant, förstås. Men det mesta.

Rock, pop, jazz, folkmusik. Svenskt, europeiskt, arabiskt... världsmusik. Med åren har jag lärt mig öppna öronen åt alla håll.

I år har jag varit på två julkonserter. Och jag får medge att det är något visst, när proffs sjunger de gamla vanliga julsångerna, Luciasången, Gläns över sjö och strand och andra i samma familj.

Förra veckan var det Musikhögskolans traditionella julevenemang, med stor kör, brassorkester och kammarorkester.

Ikväll var det också en traditionell men otraditionell konsert i domkyrkan. För andra året bjöd mezzosopranen Katarina Fallholm på blandad kompott. Vivaldi, Bellini, Lloyd-Webber och traditionella folkjulvisor. En knökfull domkyrka fylld av musik som gav ståpäls, rakt igenom hela föreställningen.

Redan inledningen från orgelläktaren med ett stycke ur Henry Purcells Dido & Aeneas satte, så att säga, tonen. Svante Lindkvists folkmusiktoner med klassisk anstrykning på sin fiol i Marsch från Jämtland och Ovanlig marsch gav kontrasterna.

Det var inte svårt att öppna öronen denna kväll. Hög klass.
Och nästa år, får vi kanske lyssna i ett alldeles nytt konserthus.

Att få prata som folk, med folk

"Gäller det ditten, tryck 4. Gäller det datten, tryck 5. Passa på att titta på vår hemsida www.omanskligakontakter.com, eller tryck 7 för de senaste erbjudandena."

Men jag vill tala med en människa och fråga något som går utanför programmeringen.

En man i Boston har börjat lista företag som har automatisk 'växeltelefonist', och där man med lite list kommer förbi och får mänsklig kontakt. Kanske funkar det här i Sverige också.

Med växande använding av internet och företagens tjänster där, bör man väl ha sparat in så många tjänster, att man har råd med lite mera folk, som kan den där konsten. Att prata.

Det gäller att vara klurig och testa. Slå nollor och rutor, istället för att lyda roboten.

Mera tryck alltså.

Reclaim the phone!

Nu börjar dom trilla in...

... från dem man inte skickade till i år.

Nu blir det andra bullar

Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet för sjukvården här i landet, har fantastisk personal. Igår gick någon högt betald chef ut med en helt revolutionerande idé.

..det behövs ett systematiskt förbättringsarbete som inriktas på tillgänglighet, kvalitet och effektivitet .

Men wow! - Att ingen har tänkt på det förut?

Hos de arbetsgivare jag jobbat för, har vi små-, mellan-, och högdjur alltid strävat efter att förbättra och förenkla arbetet. Så har det alltid funkat. Det kommer underifrån.

Härligt att det äntligen nått de grundkursbefriade toppnivåerna i våra förvaltande institutioner.

Nu kan vi bara hoppas att även Migrationsverket inför samma princip för sin verksamhet.

Julklappsproblem

Här kommer ett tips, som mina kolleger (de manliga) i Arvidsjaur ansåg som det enda rätta:

"Finnsch he'int på OK-macken klocka tre på julafton, så få're va'!"

När mörkret är som ljusast

Konstigt nog

Hur gick det med julgranen, som jag så idogt försökte hitta förra söndagen?

Jodå - Det fixade sig. Efter idogt letande och skakande och vandrande i skogen, så hittade jag till slut en som kunde godkännas. Piff och Puff skulle kanske inte trivas så där väldigt gott i den här granen. Men å andra sidan vill jag inte ha oövervakade husdjur i stugan.

Oann handred kliiiir bööölbs. Det var påskriften på paketet med julgransbelysningen i NYC. "One hundred clear bulbs", för att vara exakt. Det var bara den julens bevingade uttryck.

Tack och lov så är det inte så många i det här fallet. Det räcker med dessa 40 för att det skall bli nog så trassligt.

Tacka vet jag gamla sortens. 16 ljus, som såg ut som ljus och som kunde klämmas fast på lämpliga grenar. Undrar om sådana finns kvar.

Nej, den lutar inte i verkligheten!

Då blev det snyggt!

Har man ingen grann gran...

... får man väl ta till en tall! Detta vackra träd står på min barndoms gård. Krongårdsringen. Jag bodde där 1955 - 1961 och tyckte nog att tallen var mäktig redan då. Fast jag var ju inte så mäktig själv, på den tiden, så jag kan ha fel.

Däremot minns jag att det stod en jättebjörk intill. Den har fått ge sig av till björkarnas himmel, om dom nu har en. I och för sig kanske jag har bidragit till dess fall. Jag plockade nämligen påskris till mamma en gång i den björken. En lekkamrat med bättre hyfs sade att man inte fick, med så stort allvar att jag avbröt min gärning och sprang in med de kvistar jag hunnit få med mig. Och det är klart att mamma undrade vart jag hade varit. Antagligen svarade jag "ingenstans". Och så blev inte mera sagt. Man ville ju inte avslöja att man kanske stulit. På den tiden var det nämligen skamligt.

Men tallen, den står där fortfarande, hög och reslig som den fura den faktiskt är. Och visst ser den ännu lite stoltare ut så här i jultider.

Det är den värd.

Nu börjar jag

31% insåg att jag har en fallenhet för att skriva succéromaner.

Därför inser ju även jag att det är dags.

"Det var en mörk och stormig natt...."





(Missa inte den spännande fortsättningen!)

Sudoku för nybörjare

Du kan du ju börja med det lätta...!

(Ur dagens NSD)

Känner du Olle

Ja, jag menar Olle Nyman?

Inte jag heller. Men snart så.

På mitt stamlunchsställe Roasters fanns hans CD till salu. 100 pix. Jag hade i och för sig hört talas om killen. Som skriver låtar, och sjunger dem. Och har blivit uppmärksammad. Klart att man provar och köper ett ex.

Ångrar mig inte. Skönt soulsväng. Avskalat. Rent, med lite rost.

Faller inte för pladask för låtarna. Så lätt kommer man inte undan. Men det brukar vara ett bra tecken på att skivan kommer att få jobba mer och mer. Den låt som fastnar först är Under the sun.

Och sen känner man honom.
Lite.

Vilse i pannkakan

Johan Croneman krönikerar (krönerar, krönar ... ?), i sin spalt i DN Kultur om barns TV-tittande och den debatt det väcker med osviklig precision vartannat år.

Han minns sitt eget tittande som barn:

Det blev ju inget fel på oss. Det blev det väl ändå inte ..?

Tja, vem vet.

Men hur svårt kan det vara

(Klippet från DN)

Lyssnat på radion i mobilen har jag gjort i flera år. Nokia har den revolutionerande tekniska faciliteten i många av sina modeller. Något som t.ex. vårt svenska mobilbolag nogsamt undvikit, tills alldeles nyligen.

I och för sig kan jag bara lyssna på det som sänds för tillfället. Det är ju i tillfället man skall leva, eller hur? Man måste inte alltid ha tillgång till allt. De digitala sändningarna kan jag lyssna till på datorn.

Ibland undrar jag varför allt som är enkelt skall göras så krångligt.
Kanske för att någon skall tjäna lite extra pengar?

Och det är klart - Vi har ju råd!

Skön stund

En kopp svart, några pepparkakor och senaste
numret av Camera Natura.

Med en dåres envishet...

... hävdar jag att vi alltid kommer att ha högre livsmedelspriser än övriga Europa. Det verkar komma som en överraskning varje gång som en ny prisundersökning presenteras.

Inget land har så liberala regler för t.ex. dygnet-runt-öppna butiker. De som jobbar obekväma arbetstider måste få bra betalt, tycker jag.

Vem som i slutänden betalar, borde inte vara någon överraskning.

Var glad

Svälj din saliv med glatt sinne. Du gör det omedvetet ca 1000 gånger per dygn.

Och det blir till slut en hel liter, välgörande balsam för magen, som på så sätt skyddas för allehanda angrepp från elaka mikroorganismer.

Detta berättas idag i en avhandling som presenteras vid Karolinska institutet.

Glöm julklapparna - skänk en uppmaning istället.

'Varsågod och svälj!'

Jag måste böja mig

Kvällspressens trovärdighet har stigit. Åtminstone en av blaskorna måste ha rätt! Det är första gången.

Och extra kul är ju att
det är i ett sådant
angeläget ämne.

(Saxat ur DN 15 dec)

Det är tanken som räknas

En narkotikahärva håller på att nystas upp i Kiruna. Rikstäckande. Och nu kommer juristkrumbukterna.

De anklagade har enligt sina egna erkännanden sålt ecstasy. Leverantören har också erkänt. Klappat och klart, alltså. In i finkan på vatten och bröd. Länge.

Men nu kommer poängen. Leverantören har ändrat sig och berättat att de tabletter han sålde inte var ecstasy! Utan något annat odefinierbart. Tyvärr kan inget bekräftas. Och ingen kan säga vad det var i pillren.

Nu börjar juristerna backa. Man kan ju inte anklaga någon för att sälja ecstasy om det inte är ecstasy.

Men hallå! Leverantören har erkänt att han skickat upp sändningarna. Övriga anklagade har erkänt att de sålt tabletterna, såsom varande just ecstasy.

Givetvis skall de då åka dit för det. Givetvis! Uppsåtet är ju uppenbart.

Det hade gällt även om det var Zig Zag de sålde!

Varsågod - å häng på

Lite lunchmusik ?

Så rätt du tänkt, fast det blev fel

Nu ligger Luleå i Finland. Åtminstone på FOX News väderkartor. Och detta kan vi tacka en snäll sörlänning för.

I en insändare i dagens NSD berättar han "Hur jag satte Luleå på världskartan". FOX News skandinavienväder var något han retade sig på. Speciellt att Luleå placerats i Finland och benämndes Oulo!

Ett "ilsket men artigt brev" skrevs till FOX. Där förklarade han tydligt vilket fel som hade begåtts och att orten heter Luleå. "Om ni vill kan ni stava det 'Lulea'". Hjälpsam kille!

När brevet hade gått iväg, kollade insändarskribenten lite noggrannare i sin kartbok och upptäckte då att Oulo verkligen fanns. "Det är namnet på engelska (suck! Min anm.) för Uleåborg i norra Finland." Och döm om hans förvåning. FOX ändrade sina kartor. Så nu ligger Luleå där, på Oulos plats.

Insändaren avslutas med hurtfrisk stolthet och entusiasm:
"Nåja, det är väl inte fel om Luleå hamnar på världskartan, det är en fin stad. Och jag mottar gärna någon form av erkänsla från er turistorganisation."

Skulle inte tro det!

Här ligger Oulo!
Både på engelska och finska!

Kosmetik, eller omvärdering, eller både ock

Nu har BRÅ:s rapport om svenskars och invandrares brottslighet publicerats. Det var tio år sedan sist.

Den visar att invandrare oftare misstänks för brott, än svenskfödda. Observera 'misstänks'! Det står inte döms.

Varför man mäter på detta sätt vet jag inte.

Faktum kvarstår att de flesta brott som begås i Sverige görs av svenskfödda med svenskfödda föräldrar.

Men det är inte min anledning till det här inlägget.

Ordet invandrare har fått en helt felaktig innebörd för många människor. Man är invandrare så fort man 'inte ser svensk ut'. Samtidigt är folk som kommer från Norge, Danmark, Finland, Tyskland, England, Frankrike, USA med flera länder inte invandrare i mångas ögon.

Varför?

När är man svensk? Det är en annan fråga som man bör ställa sig. Född i Sverige av utlandsfödda föräldrar? Tänk efter! Själv är jag åttondelsvallon. Ättling till belgiska invandrare, alltså.

Om jag istället använder ordet 'immigrant'; vilka associationer dyker då upp i ditt huvud?

1 miljon svenskar emigrerade under 1800- och 1900-talen och blev immigranter i, exempelvis USA, Brasilien och Argentina.

En immigrant kommer från ett land till ett annat.
Nästa släktled är alltså inte immigranter.

Enkelt, logiskt och utan värderingar.

Alla ansträngningar bör förstås riktas till att all brottslighet minskar.

Det är det som är den stora uppgiften.

Upp till bevis

Sverige skall ha en vaccinfabrik före 2010. En miljardsatsning, enligt folkhälsominister Morgan Johansson.

Skall vi sätta en tia på att den hamnar i Stockholm eller någon av dess kranskommuner...

- så att fler människor får jobb där.
- så att inkomsterna från trängselavgifterna blir större.
- så att frälsningen till massorna kommer från 'rätt håll'.

Och våga inte...

... så mycket som ens peta på husses mobil!

Det var sommar...

... och jag var på jakt efter en badborste med skaft som julklapp till mamma, när jag steg in på affären i Svartöstan i utkanten av Luleå. Det var mycket folk i affären och jag var tvungen fråga var de hade badborstarna. "Dom har vi inte framme nu på sommaren, men jag kan leta fram en på lagret när jag är klar med min kund".
Under tiden kom en av de manliga försäljarna fram till mig och stack en ritning i handen på mig. Det var hans förslag till hur jag skulle bygga om lägenheten. Vi diskuterade en stund, jag såg att han hade flyttat köket och placerat badrummet som en del av vardagsrummet i öppen planlösning. "Ser skitfint ut", sa jag. "Så där får det bli". Jag visade min syster, som ifrågasatte lösningen med badrummet. "Jamen, det är ju precis utanför sovrummet. Perfekt."
Badborsten, en exklusiv variant av ebenholzträ, tung och gedigen kom fram ur någon gömma och jag lämnade butiken, som var inrymd i SSAB:s huvudkontor iförd ett par vita träskor som Eva (f.d. kollega) plockade fram och gav mig.
Hamnade mitt ute i ett asfalteringsgäng, som höll på med hela planen och gatorna runt omkring för att göra snyggt inför invigningen. Mina träskor hade inbyggda inlines, men utan hjul och jag tog fart förbi hela arbetsområdet och svängde in på en tvärgata, där snön(!) låg decimeterdjup, vilket inte hindrade mig.
Med en snygg sväng, en sån där som man bara kan göra med inlines, med svänghållsfoten elegant framskjuten och vinklad i den önskade riktningen, kände jag hur jag behärskade centrifugalkraften på väg in på skolgården där jag parkerat min VW-buss (!??), bara för att finna att jag glömt dra åt handbromsen och lägga i växeln, vilket gjort att bussen var till hälften inkörd i en stor snöhög. Jag fick kliva in genom den bakre dörren...

Vaknade!

Alltså - Vad betyder allt det där? Det var en av de mest detaljerade drömmar jag haft på länge. Och att jag kommer ihåg en dröm är väldigt ovanligt.

Så nu vill jag ha din hjälp.

Ställ diagnos, tack!
	En ovanligt kreativ människas början på sin första succéroman.
	Badborste, kritvita träskor och svart nylagd asfalt, tyder på rädsla för att skita ner sig.
	En undantryckt erotisk laddning med fetischistiska inslag
	Jag vill ha en badborste, ett par träskor, en ny lägenhet och en ny bil i julklapp.
	Bara svammel. Glöm allt!
Free polls from Pollhost.com

Och vill du prata allvar, kan du väl slänga in en kommentar som vanligt.

Ser du ...

... den danska serien Örnen i SVT1?

Inte!??
Du missar nå't.

Äntligen...

... har en expert konstaterat vad jag alltid har förstått.

Barns TV-tittande leder till övervikt eller fetma, säger professor Hugo Lagercrantz vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Och dessutom konstaterar han (håll i er nu!) att "Barnen påverkas av TV-våldet och riskerar att bli mer aggressiva och våldsamma."

Det är första gången jag hör en så extremradikal åsikt från experthåll.

Jag säger bara: Heja Hugo!

Dödsstraff, skamstraff, kram eller kyss

Idag har en av barbariets axelmakter, USA, tagit livet av en av sina medborgare. Igen! Tydligen fanns tvivel om hans skuld, vilket gör det hela ännu mer groteskt.

Svensk kriminalvård kritiseras ofta för att vara för slapp. Det ropas rätt ofta på strängare straff. Och det finns väl inget tvivel om att straffen för olika brott borde ses över, så att de får en rimlig proportion till varandra.

Tomas i Blomstermåla berättar att vi i Sverige har förhållandevis långa straff jämfört med många andra länder i Europa. I Norge har man kortare strafftider och säger sig därmed ha minskat brottsligheten. I Danmark har man byggt en 'öppen' anstalt för några av de värsta kriminella.

Frågan är; hur lyckas dessa länder? Vet vi att de gör det, och vad beror det i så fall på?

Kanske skulle vi skicka herr Bodström på studieresa.

Och restaurera psykvården!

Korta betydelsefulla samtal

Ett rullband på väg upp, det andra ner, på Smedjan här i stan.

- Hej. Hur'e're?
- Jo, bra. Självdå?
- Bra!
- Hej.
- Tja.

För alla oroliga läsare

Jag finns kvar.

Man blir bara så trött på s.k. riksmedias dåliga koll.

Hela dagen igår fick vi höra om hur det var storm, ja till och med orkan i Norrland.

Vadå? Här i stan blåste det lite, högst kuling.
Och mitt på dagen var det helt lugnt.

Undrar vem som är blåst?

Och tiden går

Läser i tidningen att vår stuggranne fått sluta sina dagar efter lång och hård kamp mot sjukdom.

Bosse, som var den första grannen vi lärde känna när vi byggde vår stuga på Rånlandet 2002. Det var han som då och då lånade ut en hand, eller ett verktyg, eller jobbade med röjning tillsammans med oss.

Och det var han, som körde Konsumbussen i Mjöfjärden, 1954, där vår familj hyrde hus den varma solförmörkelsesommaren då jag fick hösnuva för första gången.

Tråkigt.

Tankarna går till hans fru och barn med familjer.

En sjutusan till besökare

7000 besök. Just nu har det hänt.

Grattis till dig i Stockholm med ett Chelloabonnemang.
Du vinner äran.




(Och sista tusendet tog bara 14 dagar på sig! Hm..!)

Hur gör man för att inte må illa

Jag behöver få veta hur jag i ett demokratiskt samhälle skall bära mig åt. Nu kan jag inte stillatigande bara iaktta hur ryggar dunkas och eliter skapas.

Så har herr Persson än en gång talat maktspråk. Anställer en herr Ljunggren och placerar honom på en toppost i Helsingfors, med Utrikesdepartementet som löneutbetalare. Utrikesdepartementet som dessutom har anställningsstopp. De anställda inom UD rasar. Men det hjälper inte. Vad herr Ljunggren skall göra vet jag inte. Och egentligen är det ointressant. I alla fall för mig.

Men tillvägagångssättet!

Och vilka störtfloder av kritik vi än presterar, så rinner det av den väl infettade ledaren.

Hjälper det om jag röstar borgerligt till hösten? Nej - skulle inte tro det. Jag börjar snart luta åt att bli röstskolkare. Det bär mig emot, men vad tjänar det till att utnyttja sin demokratiska rättighet.

President Perssons makthunger går säkert att återfinna även hos andra politiker, som i likhet med näringslivets toppar endast jobbar för att komma till sin egen himmel. En bekymmerslös tillvaro på bekostnad av andra.

Kalla mig inte yrvaken. Jag vet att det här förstås har pågått från och till genom alla tidsepoker. Men nu börjar det rinna över.

Jag behöver ett tydligt alternativ innan jag kräks.

Att skaffa erfarenhet

Några skolor i sydsverige har tagit till det drastiska steget att förbjuda snöbollskrig! "Det kan ge skador."

Nu vet jag inte vilken snökvalitet ni har där nere i söder, men den kan inte skilja sig särskilt mycket från den vi har här. (F.n. äckliga plusgrader gör att det snart inte finns något att göra snöbollar av.)

I alla tider har väl ungar haft snöbollskrig. Jag vet inte om någon har skadats av det, eller dött. Men i så fall finns det väl en hel del annat som barn kunde skyddas ifrån.

Vad gäller snöbollskrig, så främjar det framförallt rörelse och aktivitet. Något som många efterlyser i den pågående fetmaepidemin.

Låt ungarna rasa, om det finns snö att rasa i. Om det gör ont någon gång, så är det väl en bra erfarenhet.

Jag har en stark känsla av att vi försöker skydda ungarna på alldeles fel sätt. Curlingföräldrar, som ser till att inga motgångar får finnas. Barn skjutsas till skolan i bil, för att de inte ids röra på benen. (Och antagligen ids inte föräldrarna heller.) Det skapar omöjliga trafikmiljöer kring skolorna, vilket antagligen ökar farorna.

Gör inte om samma misstag som på 70- och 80-talen, då alla nya bostadsområden skulle vara trafiksegregerade. Ungarna kom aldrig i närheten av en bil, annat än om de åkte i en.

Det är de ungarna som vuxit upp, och skaffat egna, som nu rör sig ute i trafiken.

Det märks!

Å jag bor i söder

Ekots summariska väderrapport (av noll och intet värde):

I söder plus fem, och ner till minus tio i norr.

Min termometer visar plus sex nu på morgonen.

Måndag morgon...

... och 5 PLUSGRADER!!!

Och igår sade SMHI: "I norr någon minusgrad".

Då vet man!
Man vill bara gömma sig under täcket!

Vad tycker barnen

En liten grabb i Kiruna har fått namnet Diesel.
(Jo! Det är sant. För att pappa och storebror är så motorintresserade.)

Tänk om han får en lillasyster....
"Härmed döper jag dig till Aviga."
(För att mamma gillar att sticka!)

Det kunde man väl förstå

Varmfront i sikte. Och nu regnar det över havsisarna.

Oann handred kliiiir bööölbs

Har man privilegiet, så har man. Att gå ut i skogen för att hugga sig en gran, låter väl härligt! På sommaren ser man massor av kandidater, som skulle kunna passa. Men vart har de gått och gömt sig nu? Det är rent märkligt vad lite snö kan åstadkomma med stugans välkända omgivning.

Och man har ju sina förebilder. Det skall ju vara en gran av s.k. 'disney-typ'. Tät, på gränsen till ogenomtränglig. Och varför inte en käck ekorre, eller två på köpet. Har nått halvvägs dit en gång, på Manhattan i New York, där dylik gran inhandlades i ett gathörn, och fraktades hem med en käck sång på läpparna. Fast Piff och Puff ingick inte där heller.

Runt vår stuga finns det däremot gott om ekorrar.

Så det är väl bara att ge sig ut och leta.


Uj - vart skall man börja?





















Den här kanske? Goddag goddag!





Nehej - Piff och Puff bor inte här längre!










Det var enklare på Manhattan.

Följ den spännande upplösningen nästa söndag.

Inuiter stämmer USA

Vid FN:s miljökonferens i Montreal har Canadas inuiter beslutat stämma USA, för att landet inte medverkar till att försöka stoppa växthuseffekten. Inuiterna hävdar, med rätt att det är en mänsklig rättighet att kunna leva av vad naturen kan erbjuda. Något som helt håller på att spolieras. Exempelvis har jaktsäsongen på havsisarna inte kunnat komma igång förrän nu, två månader senare än normalt. Isen har helt enkelt inte funnits förrän nu.

Jurister anser att alla naturfolk borde kunna göra samma sak. Som exempel nämndes samerna i Norden. Detta berättas i det utmärkta samiska nyhetsprogrammet Ođđasat.

USA beter sig som vanligt, som en tjurig sexåring och vill inte delta i överläggningarna. Men varför är de där då? Kanske lite nyfikna på vad de andra länderna i världen, med några få undantag, har för sig.

Själv blir jag mer anti-USA med åren. Ser undan för undan hur de likt korsfarare eller missionärer vill pådyvla oss sina märkliga idéer. Bara de får komma till himlen själva!

Och vi jamsar med, ofta helt okritiskt!

Visserligen vill inte Kina, Indien, Saudiarabien och Australien heller vara med på en renare linje. Men USA är urskillningslöst värst tills vidare. 5% (knappt) av världens befolkning, som använder 25% av oljeresurserna. Det säger väl en del. Och att viljan att minska förbrukningen verkar obefintlig, är extra skrämmande.

I det lilla gör jag allt jag kan, för att undvika amerikanskt skräp. Coca-Cola skulle jag aldrig röra. Har alrig varit på McDonalds! Mitt Amex-kort har jag slutat använda, trots att jag tills för 2 månader sedan var anställd av företaget (något som kändes rätt kluvet, men vi var många som försökte påverka underifrån). Amerikansk film och TV-serier nagelfares noggrannt innan de släpps in i min hjärna.

Varför?

Jo, jag vill så långt möjligt upprätthålla min självrespekt.

Gammaldags uppfostran

Att som Christina Palm bli befordrad till konsul i Thailand, måste väl anses som när man förr straffade katten med att doppa nosen i dess egna kiss, när den gjort på mattan.

Kanske!

(Det här är egentligen en kommentar, som jag lämnade på Elisabets blogg. Ödmjuk som jag är måste jag låta alla mina läsare få läsa den. Eftersom jag tycker att den är så jäkla bra! Heja jag!)

Att ligga på rygg...

... i snön, en kall kväll och titta upp i himlen - det känns som barndom.

Nu kan även du, som inte vågar vara barn offentligt längre, uppleva samma sak. Abisko Turiststation har installerat en norrskenskamera på taket, som visar hela himlavalvet.

Bilden uppdateras varje minut.

Själv går jag ut och lägger mig.

Dagens palt

Mascorponefylld kycklingfile med ostronskivlingpasta. Efterrätt cappuccino.

Svealändska skygglappar

En svealändsk bloggarkollega skriver idag om bloggandets betydelse. Intressanta synpunkter för det mesta. Men han faller i en alltför vanlig grop, när det gäller sin syn på glesbygdens skrivare.

Än så länge bloggar få glesbygdsbor och pensionärer. Men den begränsningen lär försvinna på sikt.

Jag undrar vad han grundar det på.

Norrbottens län, som väl får anses vara ett glesbygdslän, har fler bloggar per tusen inv. än riksgenomsnittet.

Hallands, Kalmar, Örebro och Södermanlands län (som jag tror att bloggaren själv nästan har inom synhåll), ligger ’sämre’ till. Ingen utpräglad glesbyd, eller hur? Östergötlands län ligger något högre i antal bloggar per tusen huvuden än Norrbotten.

Stockholm förblindar. Som vanligt!

Leve farmor

Hittar denna filmsnutt hos en boden/luleåbloggare.

Lägg märke till vad som händer i bilen, p.g.a. 'kraschen'!


Tack för ett gott skratt Béatrice.

Det här med att vi inte har ...

... något officiellt språk i Sverige, förundrar mig. Och att det blev så tyst om det efter att beslutet fattades i Riksdagen i
onsdags, förundrar mig nästan ännu mer.

Svenska blir alltså inte lagfäst språk i Sverige. Vad innebär detta i t.ex. EU-sammanhang? Alla EU-handlingar skall finnas tillgängliga på medlemsländernas officiella språk. Nu har vi svenskar inget sådant. Skall vi läsa EU:s beslut på franska, tyska eller engelska?

Det är vi ju så duktiga på.
Tror vi!

Utrota fattigdomen nu

Nedladdning av ringsignaler till mobiltelefoner beräknas omsätta ungefär 40 000 000 000 kronor i världen i år.

Vi i den utvecklade världen vet verkligen var pengar gör bäst nytta!

Palt surprise

Dagens hemmalunch.



(Surprise: att man får både ett äpple och en clementin, efteråt.)

USA torterar aldrig

Hur definierar du tortyr?

Som humant tänkande människa borde man tänka något i stil med "pinande av en människa för att den skall bekänna något". Så står det också i ett av mina lexikon.

I Sverige har tortyr varit förbjudet sedan 1772. Och FN förbjöd det enligt en konvention från 1984.

"We do not torture", hävdar Bush, som nu sänt ut sin budbärare i världen för att rapa upp samma budskap, dag efter dag.

"We do not torture" - för USA definierar inte tortyr på samma sätt som Genèvekonventionen om behandling av krigsfångar.

Dessutom är inte våra fångar krigsfångar, eftersom vi inte för krig mot något land, tycker USA.

Men de för ju ett krig mot terrorismen. Så säger de ju själva.

Spelar ingen roll. USA menar att tortyr inte enbart skall innebära smärta, för att det skall räknas.

USA menar att tortyr även måste innebära att organ förstörs.

Eller att man dör!

Känner du någon

Dagens namn är Virginia.

Fantastiskt!
Detta USA-frälsta Sverige firar namnsdagen för en av deras delstater.

Undrar just när Oklahoma har namnsdag....... (blädder, blädder...)

Och den nye meteorologen...

... Magnus, på SMHI kämpar förgäves med de svenska ortsnamnen; Nikkalåkka, Nikkalåttka.

- Nä, det blir aldrig rätt.

Det finns så mycket logik - bara man vill

Inte ens var tionde medarbetare vill flytta med från Stockholm i den kommande utflyttningen av statlig verksamhet.

Och visst kan man förstå och acceptera det. Har man familj och är rotad, så blir det besvärligt. Det vet inte minst alla som tvingats flytta härifrån för jobb, och gjort det. Ofta till en sämre standard, och till en sämre livskvalitet i storstäderna.

Nu vill Stockholmspartiets ordförande Svante Linusson att endast stockholmare skall få stå i bostadskön där. "Lantisarna" skall bort.

Men alltså! Hur skall ni ha det?

Dels centraliseras det för fulla muggar. Dels flyttas statliga myndigheter ut. Vi från 'landet' skall jobba i Stockholm, men helst inte bo!

Det finns bara en lösning. Flytta ut så mycket det bara går, till Kiruna, till Vilhelmina, till Pajala, till Börtnan, till Filipstad, till Örkeljunga, Blomstermåla, eller Ystad.

Då skulle alla bli glada.
De som slutar vid de statliga myndigheterna för att de inte vill flytta ut från Stockholm, kan ta de där jobben, som vi helst inte flyttar till.
Vi tar jobben som kommer till våra respektiva hemorter.
Lantisarna släpper sina platser i Stockholms bostadskö.

Och trängselskatten blir en relik!

Vardagsmysterier - 4

Jag har en elektrisk tandborste. Braun Oral B Plak Control 3D Action! Jojo.

Den har jag haft länge. Så länge att den börjar tappa kraft allt fortare efter varje uppladdning.

Nåväl - Jag är nog rätt förberedd på att den lägger av.

Saken är nämligen den, att jag kommit på mig själv med att inte lita på att den gör sitt jobb. Jodå - den snurrar på och plak controlar och 3D:ar. Men tydligen är det för lite action! Och här är mysteriet; Jag står där och fånstirrar i spegeln med munnen halvöppen och tandkrämslöddret lite chict i ena mungipan. Men jag står där och borstar tänderna! Alltså - jag står och borstar tänderna, som om det vore en manuell tandborste.

Försöker tänka till. Ta nu varje tand i tur och ordning. Lugnt och fint! Nix pix - återfallet sker inom någon minut.

Men det kanske bara är mitt undermedvetna, som föreberer sig för tandborsten totala kollaps.

Bra!

Que?

Svenska språket är inte officiellt språk i Sverige.

Det beslutade Riksdagen idag med 147 röster mot 145.

Däremot skall det vara det "samhällsbärande språket".

Samiska, finska, romani chib, meänkieli och jiddisch är däremot officiella minoritetsspråk här i landet.

?

Tendens om bloggare

SR P1:s program Tendens idag kl 11.05 kommer att handla om bloggare.


Uppdatering: Programmet är tydligen en repris sedan i oktober. Nåväl... Kunde inte höra det då, och kan inte höra det idag... Men det finns ju på webben.

Som om det var igår

Visst är det kul att hitta gamla foton.

Men ibland undrar man vart tiden tagit vägen.

Till exempel dessa. Tagna för 44 år sedan! Jo, det är jag, mamma och pappa. Pappa är på uppdrag. Han var journalist och skulle göra reportage om en skogssameby, som låg ute i ingenstans. Väglöst.

Det blev som en expedition. Rektorn i Jukkasjärvi, Gösta Andersson, guidade oss. Det var han som hade kontakten med familjerna i byn. Och dessutom hade han bil.

Det bar iväg från Kiruna mot Karesuando. Efter 14-15 mil tog vi av på en skogsväg, för en skumpig färd, som slutade .... ja, det bara tog slut. Sedan var det vandring som gällde. 7 kilometer.

I byn blev vi mottagna med en värme och hjärtlighet över alla gränser. Vi bjöds på mat och det skulle bäddas åt oss i finrummet. Det sistnämnda pratade vi oss tack och lov ifrån. Vi ville hellre sova ute i någon av kåtorna på gården. Och givetvis fick vi det.

Nyrisat på golvet, härliga renfällar ovanpå, och speciella sovtält i vit lärft. Man spände upp 'tälten' inne i kåtan. De skyddade från mygg.

Jag vill minnas att vi var där i två nätter. Under dagarna följde vi med till renhagen. Dessa skogssamer höll sina renar mera som tamboskap. Man tog till och med vara på renmjölken. Det här var på våren och renkorna hade just fått sina kalvar. Renens mjölk är mycket fet, smakar som grädde. Utmärkt i kaffet.

För mig, som 12-åring var detta ett stort äventyr.

Den lilla byn hette Tuolpukka. Väglös och utan elström. Den låg vackert vid en sjö.

Härom dagen fick jag i våra regionala nyhetssändning Nordnytt, se och höra att byn nu fått elektricitet, till den ende kvarvarande innevånaren.

När vi var där bodde ett par familjer på platsen.

Vår värdinna, vi kan kalla henne 'mor Sevä', var mycket glad över vårt besök. Pappa skickade kopior av alla kort han hade tagit. Ett tackbrev kom förstås tillbaka. Det var på hösten.

I poetiska ordalag, tackade mor Sevä för att vi hade kommit dit, och att hon fått så många fina bilder.

"Träden gråter ännu av saknad", skrev hon.

Tjåppåhållik

Nu är jag språkpolis.

Det senaste året har jag börjat märka en allt större utslätning i det svenska språket. Visst utvecklas språk. Det kan man inte undvika. Men nu börjar tidens stress och brådska att göra sig gällande i talspråket.

Man rationaliserar.

Det blir 'ejänklien' och 'ordänklit' för att man inte ids säga ...entl.. !

Idag hörde jag ännu ett tecken på detta.

Det är våra tje- och sje-ljud som blivit för krångliga.
"Inte hinner jag tänka på det".
Så då får det bli 'tjåppa en tjorta'.
Eller åt andra hållet 'schöpa schöttfärs'.

Det låter som att man håller på att vända på tje och sje. Men det är nog bara hörfel. Man är ovan, än så länge. Egentligen så börjar alla tjesje-ord att låta lika.

Lyssna på Katarina Anderssons reportage i Kropp & själ i SR P1 idag. (Inslaget ligger ca 8 minuter in i programmet.) Hela inslaget handlar om 'tjopping'. Och det sägs minst 30 gånger.

Och hur skall man säga åt en som legat lite för länge i solen;
Oj, vad du är tjär! Alldeles gristjär.

Masochister

Va?!!

Finns det ännu så många korkade människor kvar?

Som vill vara med!

Som vill se programmen?

Och vilka företag köper reklam i anslutning till sändningarna? Till vem riktar sig de sig?

Vad har deltagarna för föredömen?
BigBrother-Linda? Nakenjanne?

Eftersträvansvärt, verkligen!


Jag häpnar!

Alla dessa bockar

Det brinner här och där i Sverige.
Och det är väl bra!

Gävlebocken brann, Visbybocken brann, Söderköpingsbocken brann....

Det håller ju en del journalister vid liv.
Och en del bloggar.

Den här till exempel.

Ränderna går aldrig ur

Ibland blir jag väldigt betänksam, och undrar om det är miljögifter, 3G-strålning, eller bara kork i huvudet på en del människor.

I Dagens Nyheter idag läser jag att man i Sollefteå vill ta bort 120 av 130 övergångsställen. Orsaken är att bilisterna ändå inte stannar och släpper över gångtrafikanterna!???
Och motiveringen att säkerheten skulle öka(!) med borttagna övergångsställen, är väl en (o)logisk kullerbytta som heter duga.

Här i Luleå fungerar lagen utmärkt. De flesta bilister stannar villigt, när de ser att man planerar att gå över. Beröm från mig, alltså.

Men även gångtrafikanter skall följa lagarna, och se upp innan de trippar iväg över vägbanan. Tag direkt ögonkontakt med bilföraren och rynka ögonbrynen, så skall du se att det går fint.

Nä - Logik verkar inte vara den starka sidan hos Sollefteås trafikplanerare.
Eller är det ekonomin. Det är ju oftast det, som styr kommunala beslut. Blir det för dyrt med vita streck? Eller vadå....!
Då skall jag viska en sak för er.....?; Det kostar lika mycket att måla över dem!
Chockartat, va!

Här ska inte förkylas...

... har jag tänkt i höst. I och för sig har jag väl inte varit riktigt förkyld på flera år. Men man kan ju aldrig vara säker.

Arbetslös, så träffar man ju inte så mycket folk som vanligt.
Dessutom har jag följt det allmänna rådet; tvätta händerna!

Okej, okej... Tvättar händerna gör man ju tätt som oftast.

Det borde vara riskfritt för min del.

Vem sitter här och är förkyld!

Jo - Jag!


Undrar om det beror på att jag såg Reinfeldt på stan för en stund sedan.

Surt, sa räven

Att bloggarna har fått en viss betydelse i samhället, kan vi nog vara säkra på. SR:s Bloggkrönika varje lördag, är ett gott tecken.

Här lägger man sig vinn om att ta upp relevanta inlägg från mestadels oprofessionella skribenter.

Men det retar förstås. Framförallt verkar huvudstadens mediaklass, sätta i halsen, när de märker att de inte blir citerade i krönikan.

Ett exempel är den här bloggaren, som redan når ut till en rätt stor publik. Inte huvudsakligen via sin blogg, utan mer via de kanaler han jobbar med professionellt. Läs gärna de kommentarer han fått.

Ett annat exempel är det som jag skrivit om tidigare. Även den journalisten har en egen blogg.

Stefan Tornberg har också skrivit om detta.

En blogg är ett bra verktyg, för att nå ut.

Frågan är bara, varför en del verkar tycka att verktyget sitter i fel händer.

Och

Jag är en alarmist.

I diskussionerna kring växthuseffekten finns två läger. Dels finns anhängare av åsikten att klimatförändringarna som vi nu bevittnar är naturliga. De grundar sina synpunkter på gångna tiders statistik. Vi kan kalla dem traditionalister. Jag har fått intrycket att de verkar tycka att vi lugnt kan luta oss tillbaka. 'Det går över!'

Dels finns de som hävdar att det är de mänskliga aktiviteterna här på jorden, som ställer till det. De kallas alarmister.

Faktum är att vi alla tär på de naturliga resurserna på flera olika sätt. Vi förorenar och förstör. Naturen hinner inte med att rensa upp efter oss.

Visst kan det vara en naturlig svängning i jordens klimat. En naturlig cykel. Men vem kan veta att den inte förstärks av oss själva? Faktum är att uppvärmningen aldrig gått så snabbt, som den gör nu.

Så varför inte ta det säkra före det osäkra, och planera för vad som uppenbarligen händer.

Och varför skall vi inte sträva efter att hushålla med naturresurserna? Oavsett vilket läger man bekänner sig till.

Det kommer några efter var och en av oss, som kan behöva lite livsrum.

Förhoppningsvis.

Skön söndag

Att få ligga i soffan i 'biblioteket' och bläddra och längta...

Förstå eller inte förstå - det är en evig fråga

Vi har vår bil i ett stort underjordsgarage, som sträcker sig under hela kvarteret.

Där har vi då och då haft ovälkomna besök. I höstas gjorde vi slag i saken och satte upp bevakningskameror. Alla tillstånd inhämtade.

Nu har några mer eller mindre kända besökare fastnat på film. De slog sönder ett antal bilar. Men tack och lov inte vår denna gång. Ännu vet vi inte om något är stulet. Men i vilket fall är det förstört.

Filmen lämnades in hos polisen, tillsammans med anmälan.

Polisen tittar på filmen - och lägger ner utredningen!

Tack, tack - vi är ledsna att vi störde. Vi ber förövarna om ursäkt ifall vi skadade deras integritet. Förlåt, förlåt!

Vad är det för fel?

Glögg, persiskt och lite cirkus

Lördag kväll. Börjar med lite glögg hemma vid köksbordet. Jag är inte riktigt fri från min förkylning. Den går, så att säga, lite upp och ner.

I alla fall tar vi en middag ute på Zan, vår persiska kvarterskrog. Gott, som vanligt! Urtrevlig betjäning, som vanligt. Jag äter så gott som alltid av den persiska menyn, denna gång något som hette 'hm hm hm Bahkthiari' (kommer inte ihåg hela namnet). Men låt er inte avskräckas av pizzorna. De har också annorlunda touch.

Sedan sen föreställning på Norrbottensteatern. En fullständig 'knock-out'. En kille på scen i dryga 1 timme och 30 minuter. Ett rasande tempo. Stand-up, akrobatik, cirkus, en rostfri brödrost (smaka på den du!) och skratt, så att man kunde ha kissat på sig.
Begriper inte hur han orkar, Jens Nilsson, efter dubbel-
föreställning av musikalen Sugar tidigare på kvällen, så fixar han även detta! Makalöst. Jag var rätt nollställd innan jag gick dit. Men hade nog kunnat sitta kvar någon timme till, minst. Det är bar- och caféstuk, så man behöver inte sitta med tomma glas i den glada stämningen.

Det är teaterns 'Bakfickan', som har sena lördagskvällsföreställningar. Börjar 22.30, slutar efter midnatt.

Somnar med ett leende.

Har man inget annat för sig...

... kan man ju alltid drömma

Låt det ta tid! Du har ju ändå inget annat för dig.

Julefrid

Nej - knappast någon lugn och fin jul, även om det är rätt lugnt kring granen. Men i övrigt skulle man införa trängselavgift, på alla fik, i alla gallerior. Alla 75000 lulebor verkar vara i stan.

Granen, som är osedvanligt ståtlig i år, har en historia också. Den planterades på en gårdstomt i början av 60-talet, av en ung kvinna i tjugoårsåldern. Hon har berättat att plantan var 2 dm hög. Sedan har den norrbottniska myllan och sommaljuset gjort sitt. Nu mäter den 15 m i höjd och 9 m i diameter vid basen.

Luleås vackraste julgran, någonsin.

(Klicka för större bild!)

Ta chansen

Katastrofkommissionens dräpande rapport var välkommen. Nu återstår bara att se vad som kommer ur detta. Pannkaka eller en skimrande diamant.

Oavsett regering, oavsett partifärger - Nu borde vi i Sverige försöka fixa en riktig katastrof- och biståndsinstans.

En fristående och självständig instans, med stor budget, när det gäller. Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten kan vara grunden, sen bygger man på med olika katastrofenheter som finns ute i landet. Exempelvis den enhet på universitetssjukhuset i Linköping som så villigt försökte ställa upp under tsunamikatastrofen, men inte fick. (!!!) Försvaret har en utmärkt utbildning i Umeå, i specialkompetens vad gäller områden som utsatts för kemisk eller biologisk smitta, NBC. Utbildningen sker i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut.

Denna blivande instans (vill inte säga myndighet, för då blir det för byråkratkrångligt igen, och tanken faller.) skulle kunna rycka in på eget bevåg, när 'vanliga' människor märker att något har, eller håller på att gå snett. I Sverige, eller i världen.

Iväg med flyg bara, utan att fråga någon sovande, glöggstinn minister, om lov.

Visst kommer det att kosta. Men vi har råd! De flesta specialisterna finns ju redan idag. Det ser man av de tre myndigheterna som jag länkat till ovan.

Vad som behövs är en sammankallande 'knapptryckare' (ingen politiker, med svansen mellan benen) som har mandatet. Och jag tror också att ett mottagande land i världen, kan komma att ersätta oss för våra tjänster, om de har råd. I annat fall får vi ta av bistådet.

Skall vi försöka leva med att tänka globalt, så får vi väl försöka agera efter det.

Kalla det gärna Swaid.

Prudänkli

Nu har det även hörts i radio. Jag har glömt att nämna det, men det var i lördags, eller söndags i Konflikt, eller Gomorron världen.

En kvinnlig reporter rapporterade om något, säkert viktigt, men det missade jag. För hon uttalade ett ord väldigt ordentligt.

Nämligen 'ordänklit'!!!

Sen satt jag bara och väntade på när hon 'ejänklien' skulle komma till saken.

Bufflar finns - och bufflor

Är vi Europas oartigaste folk? Det tror jag!

På lunchrestaurangen idag råkade jag stå lite ivägen, när jag skulle svänga på mig jackan och gå därifrån. Jag hade inget val. Det fanns liksom ingen annanstans att stå. Det var mycket folk och allmänt trångt. En dam som också var på väg ut föste undan mig med ett fast grepp.
"Oj, ursäkta", sa jag.
"Uuh", sa damen, och gick utan att ens ge mig en blick. Kultiverat - nej, ohyfsat.

Möter jag någon när jag öppnar dörr, stannar jag oftast upp och håller upp dörren till den som passerar. Eller håller upp den åt någon som kommer efter.

Får man ett tack? Nä-äh..
Då säger jag högt och tydligt 'Varsågod'! En del mumlar då fram ett skämmigt litet tack med sänkt huvud. Andra låtsas som ingenting.

När man står i en brick-kö och håller på att plocka på sig bröd, mjölk, servetter och annat, händer det då och då att någon annan bara stoppar in armarna och gräver åt sig bestick, eller vad det nu kan vara. Ibland har jag lust att hacka en gaffel i handryggen på dom, så att den sitter kvar! Gaffeln, alltså. Handen får gärna falla av.

Om man är utomlands, råkar man aldrig ut för att någon försöker trrrrränga sig förbi. Man lägger istället handen på armen eller axeln på den som står i vägen och säger 'sorry', 'pardon' eller 'scusa' (eller scusate, om man är grammatiskt lagd och säger det till flera). Kultiverat - ja. Och trevligt.

Det här gäller gäller alla åldrar och kön, både det kultiverade och burdusa exemplet. Egofixeringen i Sverige har snart inga gränser.

Snälla nån - det kostar så lite!

Nu, tar jag fram dunjackan

Idag är det vinter. Minus 19-20 grader här i stan. När temperaturen kryper nedåt blir det skönt med riktiga kläder, när man skall ut och göra sina ärenden.

Så nu får gässen komma till undsättning.

I vår huvudstad har det tydligen varit så, länge.

Vapenlicens krävs på ICA

Trots det allvarliga med händelsen bakom rubriken, så kan man inte låta bli att le lite. Brottet gav 1 års fängelse för Luleå-bon.

En av våra lokala tidningar, NSD, tog i fjol ett policybeslut och namn- och bildpublicerar sedan dess alla män som misshandlar kvinnor. Rätt eller fel? Jag vet inte.

Vad är det du snackar om

Nu sitter jag här mer eller mindre handlingsförlamad. Stel, rak som en pinne. Rädd att avslöja något, som jag inte vill skall komma till allmänhetens kännedom.

Det är bara det att jag då talar om att det är något jag inte vill tala om.

Förstår ni?

Jag har alltid fascinerats av dem som talar teckenspråk. Det kan stå två personer på gatan och snacka som bara den. Händerna fladdrar som kolibrivingar och ägarna verkar ha så kul. Eller inbegripna i en djup diskussion. Då har jag också tänkt - hur sjutton går det att ha hemligheter, när man använder teckenspråk. En ondsint teckenspråkstolkare kan ju få reda på både det ena och det andra. Obemärkt!

Det är bara det att efter den här dagen, så inser jag att jag är en öppen bok. Min kropp talar. Hela tiden!

Föreläsning idag - om kroppsspråk. Kul och skrämmande.
"Jäklar! Nu gör han ju precis så där, som jag alltid gör", viskar Maria till höger om mig. "Och det är tydligt manligt maktspråk. Vad skall jag göra?"

Dan, regissör från Teater Scratch här i Luleå, fick oss även att erkänna att 'vi är djur'. Både kvinnor och män. Men det visste vi ju redan, egentligen.

Så där var det. I tre och en halv timme. Vi hade kul. Vi skrattade.

Åt föreläsaren tyckte vi.
Fast det var åt oss själva.

Dan Swärdh. Teater Scratch

Odörer

Regeringen har fått på skallen idag. Från den kommission som granskat hela tsunami-hanteringen och dels från den borgerliga oppositionen.

Och det är inget som helst tvivel om att kritiken är riktig. Och viktig!

Men usch vad det luktar illa från Reinfeldt och kompani.

Och innerst, innerst inne är nog borgarna glada att dom INTE hade makten för ett år sedan.

Genom låg- och högkonjunktur..

... regn, översvämningar, höga besinpriser, orkaner, tsunamier och åtstramningar.

En sak är orubblig.
Konstant!
Gjuten i det svenska urberget.
Känn stoltheten!
Låt ditt blågula hjärta slå ett kraftigt fyrfaldigt dubbelslag.

Den svenska julhandeln slår rekord i år igen.
(Enligt handelns utredningsinstitut)

Vi har det för hemskt här i Sverige!

Ögonblick på gården

Med rak rygg

Han blir säkert frikänd.

Meteorolog får det bli

Å'så'ha'vi Norra Norrland :
På vissa håll mulet på andra håll klart.

Jaha - det var dagens prognos för 1/3-del av Sverige, från SMHI kl 06.55.

Framtidsjobbet för mig; "Å'så'ha'vi Sverige: Regn här och där, men sol där och här. Mellan 5 och 23 plusgrader."

Hur mycket tjänar dom?