Mat och sån't

fredag, april 28, 2006

Valborgshelg, lönedags...

 ... fredagseftermiddag och vårvärme.

Plöstligt kokar stan. 


Posted by Picasa

Party party

Inbjudan till erotikmässan i Luleå!??

Whoooppeee!

Nähä, nä....

Jaha - det var dagens höjdpunkt i brevlådan.









Klicka för att läsa texten!


Det gäller att planera

Tänker du supa dig full på Valborg?

Va! Vet du inte? Hur kan man leva så oplanerat.

Nej, gör som 200 000 ungdomar mellan 15 och 18 år! Planera din helg. Denna femtedels miljon unga representar nämligen de 41 procent som avser att dricka sig berusade.

Tillkommer gör några som inte vet.(!!?)
Än!
Om dom bestämmer sig för att göra det, så tillkommer 121 951 ytterligare raglande, kräkande, olyckliga och bakfulla unga individer.
Som ångrar sig på 1 maj.

Och så har vi alla vuxna. Som lärt dom. De föregår väl som vanligt som exempel.
Huga!

Har du bestämt dig?




Källa: if
Andra bloggar om: , , ,

Så har man krupit till korset

Att böja sig för övermakten är inte kul.

Ibland måste man.

Så har jag granskat min deklaration. Godkänt den version som Skattemyndigheten har av mina ekonomiska göranden. Knappat in min "kod för underskrift".

Nu återstår bara att betala.

6559:- kronor.

Till vård, skola och omsorg.
Eller till bonus för någon behövande statlig chef.

Solidariteten är gränslös.

torsdag, april 27, 2006

Uthängd på Google

Här ondgör man sig över hur förmånerna utnyttjas på fel sätt och på andras bekostnad. Och så händer detta.





Någon människa i Eggby, någonstans i Skara/Skövdetrakten, söker på "barn och vårpyssel" på Google. Naturligtvis träffar det rakt på mig.

Avskådad och genomslöjad.



(Klicka på illustrationerna för större text!)

Och naturligtivs ...

... har jag också hunnit med att placera min blogg i
Luleå
på bloggkartan.se

Man blir pigg av en bra frukost.

Gräsänklingsfrukost på gång...

... med näringsriktigt innehåll,











ett halvt skogshemman i brevlådan









och ett uppenbart bevis på att vi har en läcka.... !













onsdag, april 26, 2006

Det mörka hotet

Innan TV:n fanns gick det urspännande deckar- och rysarserier på radio. Det var en stor händelse när en ny serie med Paul Temple med hustru Steve startade i den enda radiokanalen som fanns.

Efter varje avsnitt samlades vi ungar på gården för att resonera om avsnitten. Jag har ett minne av att serierna gick på somrarna, för det var då man fick gå ut på kvällen. Det var ju ljust hela dygnet.

Det finns ännu avsnitt som jag minns detaljer av, trots att det gått nästan 50 år sedan dess. Till exempel den scen, där Paul och Steve går in i ett hus, och plötsligt slocknar ljuset och det blir becksvart. Fru Steve blir lite skraj och söker sin mans hand för trygghet.
"Usch vad kall du är om handen, Paul"
"Va? Jag håller inte dig i handen"

Ridå, och fortsättning nästa vecka. Du kan tro att det där triggade fantasin.

På höstarna gick också en serie, rätt sent, som hette Mannen i svart. Det var Ulf Palme, som läste skräckhistorier. Lite för avancerade för mig. Jag fattade inte vad det var jag skulle tycka var läskigt.

Men Mannen i Svart var en tillräckligt fantasieggande titel. Den har inspirerat till bilden på mig.

Tåvalk

Undrar varför någon har sökt på "tåvalk" på Google.

Tåvalk! Vad är det för ord egentligen?

Hm!?

Fiffiga farbröder

LKAB:s direktörer har gått kurs. Minst en 120-poängare på Handelshögskolan. I fiffighet. Först introducerar företaget bonus, så att gubbarna kan försörja sig. Om företaget går bra, vill säga. Lönen räcker väl inte. Den är väl bara kring 120 000 i månaden, så man förstår ju att det är lite knackigt när räkningarna därhemma skall betalas.

Nu har man plockat bort bonusen. Den stack för mycket i ögonen.

Men för att inte svälten skall gripa om sig i kretsarna, höjer man nu sina löner med mellan 30 och 40 procent.

Fiffigt! För nu får de ju bonusen direkt. Även när företaget går dåligt!

Sådana tricks är värda samma förakt som direktörerna visar för oss, när de tror att vi inte fattar.




Andra bloggar om: , ,

Hetsjakt igen

Så har åter den förstockade machokulturen i jägarkretsarnas utkanter slagit till igen.

En björn har hetsats från skoter, tvingats fly en mil, innan den ute på en myr har blivit ett lätt byte för en feg stackare med alltför stort ego, för mycket pengar till skoter och bensin, för mycket förtroende från vapenlicensgivare och för liten svans för att ens kunna sticka den mellan benen.

Det har skett i närheten av Kangos, Pajala kommun.

Avsky är det enda jag känner.

Jag hoppas att de som har turistföretag i dessa trakter och som under 2005 kunde glädja sig åt den tredje största utländska turisttillströmningen i landet, orkar hålla ut tills tjuvjakt och laglöshet utrotats. Dåligt rykte för en landsända ger inga vinster.

För allas rättsmedvetande önskar jag också att Länsstyrelsen ser allvaret och minskar höstens kvoter rejält i den legala jakten, istället för att gå jägarna tillmötes. De har ju förstås begärt ökad avskjutning, vilket är rent skrattretande, då man i höstas hade fullt sjå att hitta den kvot som tilldelats då. Matematik och logik verkar inte heller vara en stark sida.

I vilken tid lever dessa människor. I vilken värld?



Läs mer i NSD.
Läs mer i Kuriren.
Andra bloggar om: , ,

tisdag, april 25, 2006

Om en bild

Sommaren 1956. Vi åker ut med morbrors båt till Klubbviken i Luleå skärgård. Kanske är det en dagsutflykt till ön med de långgrunda stränderna, sanddynerna och strandrågsruggarna. Kanske skall vi stanna länge. I vilket fall har jag fått förtroendet att styra. Jag tar min uppgift på största allvar. Nyklippt lugg och målmedveten blick. Mamma håller koll, för säkerhets skull.

Det gjorde man som sommarnöje då. Tältade hela veckor under semestern. Vår familj, moster och morbror, några bekanta. Det var fri tältning. Våra stod ofta i en ring, och hela arrangemanget döptes till Cirkus Bodini.

Något annat än vackert och sol förekom inte på den tiden. En evig sommar. Det hände att vi låg därute även om pappa inte hade semester. Han åkte in med turbåten och jobbade på dagarna, medan vi levde lägerliv. Primitivt så det förslog. Det var corned beef, eller tulipskinka. Potatisen skalade man i havet. Allt tillagades på spritkök. Rödsprit i gul plåtdunk. Och jämt spillde man över, så varje gång man skulle tända, var ett litet äventyr. Syrran var alltid skraj för att det skulle explodera.

Under en stubbe intill vårt tält bodde en liten pepparkornsögd skogsmus, som jag matade med ostkanter. Den åt till slut direkt ur handen. Kvällarna tillbringades framför lägerelden. Man fick stanna uppe länge, men längtade ibland till sovsäcken, där jag fick krypa ner och mysa med en serietidning och en ficklampa.

Det var ett äventyr och det var roligt nästan jämt. På helgen kom mycket folk och det blev ibland både dans och slagsmål nere vid dansbanan på andra sidan ön. Kort sagt svensk 50-talssommar.

Och långt hemifrån skulle Ungernrevolten och Suezkrisen följa under hösten.

Observera de muskulösa armarna!


Nej, inget Gevalia

Jag stiger in genom dörren och hör telefonen ringa. Slänger träningsväskan i ett hörn och går in och tar samtalet. Det är porttelefonen.

"Hej! Du känner inte mig, men jag brukar läsa din blogg", sa rösten i luren.
"Jaha", sa jag överraskad, småsvettig och lite ofräsch eftersom jag kommit direkt från gymet i kvarteret intill. Föredrar duschen hemma.
"Ja, jag tänkte bara jag skulle hälsa på. Får jag komma upp en stund. Jag stannar inte länge."

Hupp - hur ser jag ut, hur luktar jag, vad har jag på mig....

"Inte länge", upprepade hon.
"Javisst", sa jag.

Och in över tröskeln kommer en färgstark kvinna på besök i stan. Västerbottning i förskingringen, som i detta fall får representeras av Staffanstorp i Skåne.

Vilken trevlig människa, hinner jag tänka. Och modig. Och pratsam. Och snygg.

Och kul, var hon också.

På tjugo minuter hann vi med bådas våra liv (nåja, lite i varje fall) och sen måste hon rusa vidare på sina kundbesök.

Universitetsbiblioteket nästa, för henne. (Hoppas hon hittade.)

Duschen nästa, för mig.

Och kaffet får vi väl ta en annan gång.

"Förmodligen är jag mänsklighetens räddare"....

.... sade produktutvecklaren till sin hustru, innan han nöjd lade sitt huvud på kudden och somnade, den där kvällen.

Hustrun förblev sömnlöst grubblande på vilken klänning hon skulle ha vid Nobelfesten.

måndag, april 24, 2006

4-gradsekvation. Minst.

Jag hörde på Aktuellts 18-sändning att ungdomar i snitt blir etablerade på arbetsmarknaden först vid 30-års ålder.

Ericsson vill bli av med 35-åringar för att de är för gamla.

Det blir ingen lång karriär.

Och vad skall man tro om en annan, som är 56, och utan arbete?

Är man död? Samtidigt som man förväntas jobba tills man är 70!

Får inte ihop det. Får du?

Flockdjur 2

Män är djur. Kvinnor likaså. Alla är vi människor. Alla är vi flockdjur. Vi håller oss oftast till varandra. Behovet av samhörighet är stort. Vi vill tillhöra en grupp som vi kan identifiera oss med. Det ger trygghet. Samtidigt är vi lite äventyrliga och vill gärna betrakta oss som unika. Spännande liv vill vi alla leva. Den myten kan jag ta död på. Du är precis som alla andra!

Härom veckan skrev jag om en yttring av detta beteende.

I mitt jobb har jag jobbat med service. Alltid varit tillgänglig, för andra. Från måndag morgon till fredag eftermiddag. Ett oerhört tempo för det mesta. Det vi alla på jobbet reagerade över, var när det plötsligt lugnade ner sig. När ingen i hela kontorslandskapet talade i telefon. När lugnet lägrade sig, så att vi i alla fall kunde ta en fikarast. Åtminstone halva styrkan. I fem minuter.

För sen var det kaos!

Det var inte ett samtal som kom in först. Det var sju. Det slog aldrig fel. Och sen kom 18 till. En vanlig reaktion från kunderna; "Hos er är det då alltid kö!"

Jag kör på en väg i Norrbottens inland. Det hände ofta eftersom jag pendlade från Luleå till Arvidsjaur i sex år. 16 mil enkel väg. På vintern var trafiken minst sagt sparsam. Jag kunde köra flera mil, utan att möta en enda bil. Jo, det är sant. Jag var ensam på vägen. Ensam med tankarna, ensam med norrskenet och fantasierna om att man när som helst kunde bli stoppad av ett flygande tefat, som landat på vägen och bara väntade på att få röva bort mig till någon främmande planet.

Ljus i fjärran. Billyktor. Mänsklig kontakt.

Jag kan bara konstatera att jag möter en bil, nej fyra stycken. Just det - i flock! Och det händer ständigt även nu. Om jag på väg till stugan, den sista biten skogsväg, möter en bil, så kommer det en till 25 meter bakom. Aldrig bara en. Oftast ingen.

Nå, själv då. Varför har jag inte en klunga bakom mig, som alla andra möter?

Nej - Vissa av oss är ju unika.

söndag, april 23, 2006

Stughelg

Fredag eftermiddag. Fick fingret av en oputsad BMW-yngling, när jag skickade helljuset med extralysena rakt in genom hans bakruta, efter att han kört om mig på fel sida i en korsning.

På väg till stugan i fredagstrafiken. Det tar tid att komma ut från stan så där vid femtiden på eftermiddagen. Inga trafikljus verkar synkade. Det blir rött överallt.

Skön kväll i lugnet. Solen skiner långt in på kvällen så här års. Koltrast och bofink drar sina låtar från trädtopparna. Allt andas lugn, när det varma solljuset drar bort över havsisen och den blå, långa skymningen tar vid. Mörkret kommer inte helt. Vid midnatt syns ännu himmelsljuset i norr.

Lördag. Härligt väder. Sol från blå himmel. Lugnt. Nästan frukost på altanen. Men det var ett litet kyligt drag, som gjorde att vi avstod. Det blir vårpyssel. Fönstren tänkte vi putsa. Men vackervädret fick oss att ändra planerna. Vi satte oss i solen istället och lyssnade på takdropp och fågeldrill. Sju sångsvanar sveper över oss med sina suggestiva läten. På låg höjd.

Enkel middag. Rostade rotsaker, renskav med stekta äppelklyftor. Tillagas utomhus på muurikkan. Premiär för säsongen.

Bastun eldas och ger skön avslappning. Kvällen avslutas med Messiah i TV4. Ruggig.

Söndag. Svag sol och blåst. Men bättre än utlovat. Fortsatta vårsysslor. Snösmältningen igång med åtföljande små "översvämningar" på olämpliga ställen, som gör att man får den där oemotståndliga barndomsdriften att börja göra små bäckar för att dränera. Fattas bara att man börjar med tändstickrejs också. Men så långt går det inte. Ett par bra rännor blir det i alla fall.

På havsisen har det kommit mycket vatten, som gör att vi inte kommer ut från vår strand. Men vi ser folk som åker skidor därute på fjärden. För oss får det bli landbacken istället. Långslingan.

Det går undan nu. Brunvåren står i sin blomstring, om man så säger.
Sälgen bakom bastuknuten klär sig i silver och björkarna rodnar i lila.



fredag, april 21, 2006

Jaha - då skäms vi väl då

Regeringen har beslutat att kommuner skall erbjuda sina nya invandrare en välkomstceremoni. Det skall stärka samhörigheten mellan svenskar och invandrare. Syftet är i alla fall detta.

Bra, tycker jag. En symbolisk handling, visst. Men sådana har också betydelse.

Många kommuner tillämpar redan den seden. Kommunerna i Västerbotten är duktigast. Norrbotten och Östergötland är sämst.

Samtidigt undrar jag om det inte redan är lite närmare mellan människor här, välkomstceremonier eller ej. Råneå, ett litet samhälle i Luleå kommun, har lyckats mycket väl. Där kan man till exempel möta pensionärer på Konsum, som tagit sig an att visa en invandrare runt i varuhyllorna och på bra, eller knagglig engelska, försöka förklara. De lokala företagen har varit aktiva att erbjuda jobb. Här har man också stridit för att få behålla invandrare som hotats med avvisning.

Kanske är det inte ceremonier som behövs.

Men lite kontakt, skadar inte.

Vad gör jag själv. Inte ett dugg!
Mer än skäms.

Det är ett bra utgångsläge.

Kålsupare

USA, Kina, Iran, Nordkorea...

Dessa länder har en gemensam nämnare.
De utförde avrättningar under 2005, tillsammans med 22 andra länder i världen.

USA ligger högt på listan.

Vem var det som sade något om "Ondskans axelmakter"?




Läs mer!
Läs Amnestys rapport för 2005.

Lika svårt varje gång

För 30 sekunder sedan skickade jag in en jobbansökan. Igen. Och det är lika svårt varje gång.

Det känns som man gjort det hundra gånger minst. I månaden!

Hur gör jag då för att fånga en arbetsgivares intresse. Ju fler ansökningar man skriver, desto fler klyschor tycker jag det blir. Det är tråkigt. Jag vill ju vara annorlunda, uppseendeväckande, eljest!

Samtidigt kan man ju inte bre på hursomhelst. Någon måtta får det ju vara.

Men det är ju jäkligt svårt.

När man är så bra som jag.

Bloggtips

Läs Annika Bryns angelägna inlägg om religiösa friskolor.

Det inlägget behövde skrivas.

torsdag, april 20, 2006

Premiär

Kaffe på vårputsade balkongen.

Råd

Ser ditt städskåp ut på detta sätt, så fort du har tagit ut dammsugaren? Det blir ett enda kaos, med grejer som trillar ner, trasor som petas ut med mera, med mera.

Det känns som om man är tvungen att bygga om hela skåpet efter varje liten städning.

Tacksam för svar till sign.:
Borta hemmaman.

Va'vare'ja'sa?

Kom ihåg var du läste det först!

Nu verkar min vision ha tagit fast form.

Apriltorsdagsmorgon...

... i kumquatslunden (!?)
på vår balkong.



















Skördetiden nalkas.













PS. Kommer du ihåg hur du kommenterade min odling, i augusti 2005, Tomas?

onsdag, april 19, 2006

Herregud så snygg...


... man var för 15 år sedan.





Å' cool!

Jaha

Nu har jag varit runt i min egen blogglista och kommenterat hos andra.

Så här blev det....



























































... tomt!



Morgongåva

Det blev Morgongåva som kammade hem titeln i omröstningen om finaste ortnamn. Tio av de 54 rösterna gick till Västmanlandsorten.

På andra plats kom Vinterhöjden, föreslaget av Ellis. Sex röster lyckades hon värva.

Tredjeplatsen intogs av Haväng, som Elisabet nominerade. Men Skåne får dela den med Seskarö i Haparanda skärgård. Det hoppar iZac högt för. Fem röster på vardera.

Övriga kandidater hamnar på fjärde plats.

Mina egna förslag blev inga succéer. Palohuornas.... Hör ni inte hur exotiskt det låter? Kraftfullt och svävande på samma gång.

Nähä! Men om jag föreslagit Mururoa, Rotorua eller någon annan söderhavsö - Då hade det väl gått bra va?

Eller Aapua?

tisdag, april 18, 2006

Hur mår ungarna

I helgen hörde jag något som fick mig att häpna. Föräldrar har möjlighet att vara hemma för vård av barn 120 (etthundratjugo) dagar per år och barn.(!!!)

Har man tre barn kan man ha (o)turen att vara hemma 360 dagar per år, alltså. Är det verkligen sant?

Är barn verkligen så ämliga att det behövs så många dagar? Jag bara undrar.

Visst kan jag förstå att det finns barn med speciella behov. Men som generell regel låter det rent verklighetsfrämmande.

Jag kan ha missuppfattat. Rätta mig i så fall.

Föräldraansvar

Heja Norge! Där är man mycket restriktiv med att tillåta folks motoriserade framfart i markerna. Det är kort sagt förbjudet! Skoteråkandet är omgärdat av många skarpa bestämmelser. Tyvärr leder det ofta till att norska skoteråkare invaderar våra fjäll för att känna på "friheten"! Det är helt barockt.

I Nordnorge har polisen i påsk tagit 44 trafiksyndare. Bland annat barn som kör snöskoter. Den yngste bara 8 år.

Nu överväger man att dra in körkortet för föräldrar som tillåter sina barn att köra.

Bra!

Så modiga är väl inte de svenska lagstiftarna. Mesar!




Källa: Ođđasat

Sorgligt

23 av 28 fordonsolyckor under påsken i Norrbotten skedde under inverkan av alkohol.
15 av fallen var skoterrelaterade. Resten var bilrattfylla.

Underkänt med råge, är det enda betyg man kan ge.

Hos vissa skulle vacuum i huvudet innebära en klar förbättring.

Drama

Redan när jag tittar ut från sovrumsfönstret ner på gården ser jag det. Springer ut i tofflor och morgonrock.

Blod?




Blodiga spår!

Vad har hänt?






Förslag välkomnas.


















(Detaljstudium? Klicka på bilderna!)

måndag, april 17, 2006

Bättre tur nästa gång

Stan - stugan
Snö - slabb
Regn - lera
Vin - vatten
Lamm - lax














TV - bok
Fika - promenad
Korsord - samtal
Slummer - sovmorgon








Hundskall - fågelsång
Bofink - sångsvan
Gulsparv - grönsiska
Koltrast - gråtrist!

torsdag, april 13, 2006

Flockdjur

Jag tänkte göra de sista inköpen inför påsken, lite tidigt, så att man slipper köerna och trängseln. Sådär en 20-25 minuter efter att affärerna öppnat.

Alla andra tänkte också.

Likadant!

Himmel eller helvete

"På min tid var vi tvungna att ha tråkigt på långfredag", säger den gamle.

"På min tid är vi tvungna att ha skitkul, jämt", säger den unge.











(Fritt efter en teckning av Magnus Bard i dagens DN)

onsdag, april 12, 2006

Det är fulländat

Viasat startar en ny TV-kanal den nionde maj. TV6 är den döpt till och den skall vara "... ett manligare komplement till TV3." (???)

Snälla nån... Har vi inte skräp så det räcker?

I den heliga marknadens namn skall vi ha mångfald, tycker en del.

Hittills har mångfalden snarare resulterat i det motsatta.
Enfald!




Andra bloggar om: , ,

Dags att rösta

Tack för alla bidrag till fina ortsnamn. Nu får du chansen att rösta fram ditt, eller någon annans förslag. Som bloggadministratör har jag tagit mig friheten att rensa lite bland inkomna bidrag.


Vilket är det vackraste orts-/platsnamnet enligt dig
Vill du välja flera alternativ. Varsågod. Håll nere Ctrl och markera genom att klicka. Välj noggrant! Du kan inte ändra dig, eller rösta fler gånger från samma dator.
Free polls from Pollhost.com



Genomskinligt

Företagsledare i våra stora vinstföretag, jämför sig själva och sina löner med kolleger i västra Europa och USA, och tycker att de har dåligt betalt.

Medarbetarnas löner anses däremot för höga, i internationell jämförelse, med till exempel Rumänien, Bulgarien, Litauen, Lettland, Estland, Indien och Kina.

Grattis Janne

Barndoms- och skolkamrat, och före detta kollega, som fyller år idag.

Bilden är från 50-årsdagen, för .... år sedan.

tisdag, april 11, 2006

Visst lönar det sig

I vår bostadsrättsförening har vi en gång i tiden haft individuell mätning av el. För att få ett bättre avtal fixade vi det så att en gemensam mätare sattes in. Föreningen betalade elen och en schablonavgift lades på hyran.

Allt gott och väl. Men oj, vad elförbrukningen steg. Många passade på i tron att det inte skulle märkas.

Vi har fortfarande gemensam räkning till föreningen, med ett bra avtalspris. Men eftersom mätarna för varje lägenhet finns kvar, så beslutades på ett möte att föreningen skulle återbetala till de som betalat för mycket, enligt schablonen.


Och nu ett år senare, kunde jag kvittera.... Ja, du ser rätt!

Stäng av

10 procent av all hushållsel går åt till apparater vi inte använder!

Tio procent! Det är rätt mycket.
Vad det beror på?

Jo, det är kanske du, som låter TV:n, eller datorn stå i stand-byläge.

Tycker du
  • att elströmmen är för billig?
  • att vi har för få kärnkraftverk?
  • att vi har för dåligt utbyggda älvar?

Och middagen igår...

... blev en trevlig upplevelse. Att en vanlig blåmåndag bli uppringd av en gammal bekant.

- Hej! Det här är Majbritt. Hur är läget?
- Va?! Ringer du från Lahore, eller Glommers?
- Nej, jag är i stan. Hos N o M. Tänkte att vi skulle träffas ikväll.
- Ja, va' kul!
- Vänta så får du prata med N. Hon har detaljerna.

Och så var vi bjudna på middag. Med champagne.

Fjällröding.
Och gott vin.

Ber härmed att få framföra mitt TACK, till värdparet N och M.

Demokratisk pappersmassa

Är det någon mer än jag, som undrar hur ett val går till i en del andra länder?

Jovisst! Man röstar på ett parti, eller en kandidat. Precis som vilket val som helst.

Men röstsedlarna!???

Vid varenda rapport i TV:s nyheter, ser man väljare som fullkomligt brottas med en röstsedel stor som en tapetvåd, hopvikt och nästan omöjlig att få ner i valurnan. Eller också får man se hur valarbetare vräker ut innehållet över ett bord och sen börjar de vika upp och vika upp och vika upp de jättelika arken. Nu senast i det italienska valet, ser röstsedlarna mer ut som ett häfte. Ungefär som en bruksanvisning till en DVD-spelare eller något liknande.

Är det så att man har alla partier på samma sedel och sen får man markera det man röstar på. Det verkar jobbigt. Speciellt för de som skall räkna rösterna.

Våra små fjuttiga lappar liknar konfetti i jämförelse. Men de verkar enklare att hantera.

Förklara!



Bild från Dagens Nyheter

måndag, april 10, 2006

Svar önskas

Varför kommer pizzan snabbare till kunden än vad ambulansen, eller polisen gör?

Varför beställer folk dubbel ostburgare, stor pommesfrites men Cola light(!!!)?

Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?

Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?

Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?

Varför står det "ny bättre smak" på hundmatsburken. Vem har testat detta?

Varför trycker du hårdare på fjärrkontrollens knappar, när batterierna börjar ta slut?

Varför tvättar vi handdukarna, våra händer är väl rena när de torkas?

Varför använder Kamikazeflygarna hjälm?

Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" mitt på gräsmattan?

När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?

Har arbetarna på Lipton kafferast?

När jag köper en ny bumerang- hur blir jag av med den gamla?

Varför har dygnetruntöppna inrättningar över huvudtaget lås?



(Lånat från ett universitet nära mig. Tack Monica och Benke!)

Nu vänder vi på steken

Jag tycker inte ni var riktigt duktiga, när det gällde att berätta om fula ortnamn. Kanske beror det på att det inte finns så många, som jag trodde.

Nå! Då gör vi det omvända.

Vackra ortnamn. Fantasieggande. Lockande. Från ditt eget län.

Låt höra!

Några bidrag från mig:

- Palohuornas
- Kamlunge
- Ängesbyn
- Vajmat
- Tjåmotis
- Stordalen
- Laisvall
- Muonionalusta
- Markusvinsa
- Svanstein
- Melderstein


Om en bild

Året är 1955. Jag är fem år, skall fylla sex. Hemma på gården har jag fått äran att skjutsa Ann-Christin på min spark. Östling tror jag hennes efternamn var. Och jag var nog lite förtjust i henne.

Jackan hade mamma sytt, liksom de rediga yllebyxorna. På fötterna hade jag filtluddor och halsduken var hemstickad. En sådan där som var finurligt dubbelstickad, så att man kunde trä ena änden genom halsduken. Då slapp man knyta den. Lovikkavantarna luktade blött ylle varje kväll.

Sparken var min. Det syns på telefonnumret på sidan. 12451, det var numret i Kiruna. Den här bilden togs när vi flyttat till Luleå. Det är den första vintern i den nya stan.

Den sparken gick ett dystert öde tillmötes senare samma vinter.

Mamma, storasyster och jag var ute på promenad en kväll. Bortåt Skurholmsberget. Jag hade sparken med mig. På hemvägen var det nästan bara nerförsbacke. Vad kunde vara roligare än att jag satte mig på sparken. Mamma och syrran bakpå. Och sen bar det iväg nerför Grangatan. Det var bra sparkföre. Det var rätt brant. Det gick fort!

Men så var det det där med sandfläcken. Den syntes inte så bra. Det var ju på kvällen detta skedde. Den goda farten tog plötsligt slut.

Det blev sparkens öde. Tre personer, god fart och några sandkorn. Tvärstopp! Sparkstöttingen fälldes ihop till ett litet platt plockepinn. Syrran slog näsan i den lilla knapp, som satt högst upp på min mössa. Näsblod. (Det är den mössan jag har på mig på bilden.) Mamma och jag klarade oss med blotta förskräckelsen. Händelsen blev en god historia. Vi skrattade oss blå, när vi försökte föreställa oss hur det måste ha sett ut. Tre slagna hjältar, kånkande på en vedhög, en med blodet rinnande nerför ansiktet.

Sparken var bortom räddning.

Och sällan har jag väl hört...

... någon som slingrar sig som masken på en fiskekrok, som han.

Intervjuad i Vår grundade mening. I Ekots lördagsintervju. I Dagens Nyheter.

Inte en enda fråga svarar han på.
Som en politiker i blåsväder.
Ofelbar!



Den som gräver en grop...
Surt sa räven...
Smaka sin egen medicin...



Andra bloggar om: , ,

söndag, april 09, 2006

Aprilvår

Till påsk är traditionen skidkåkning, en solgrop i snön, med renfällar. Apelsin, mjölkchoklad och macka. En eld, där man grillar korv på pinne.
Chansen finns, eftersom moder natur, eller kung Bore, försåg oss med en hel del av den vita varan i helgen.

Brunvåren - den där tråkiga tiden mellan snösmältning och grönska - den vill jag ha så kort som möjligt. Hur det än är, hur sent det än verkar, så kommer sommaren. Det har den alltid gjort. Förresten är det inte alls särskilt sen snövinter. Förr i tiden var det ofta rätt mycket snö kring Valborgsmässo- afton. Det är bara de senaste 15 åren, som vintrarna fjesat till sig och slutat i mars.


Så detta är normalt!

Det tycker i varje fall koltrasten, som punktligt anlände till stugan idag. Precis som den gjort tre år i rad. Just den nionde april.

Och mitt i allt det vita, uppe i ett träd, satte den sig att sjunga. Hela eftermiddagen.

Det är vår.

Vår vår!

Snart får man lägga i kajaken.

Posted by Picasa

fredag, april 07, 2006

Lyssna



Jag står där och kisar
låter ljuset tränga in

Jag står där och lyssnar

andas
lever.














Och nästan,
nästan vill jag gråta.























Men det är nog bara vinden.







Trevlig helg på er alla! Jag tar paus till söndag.

Nu tycker jag att vi gör så här

För dig som inte ännu deklarerat. Låt oss göra en byråkratisk revolution, inspirerad av Gunilla Carlsson (känd, f.d. vice ordförande i Moderaterna).

Gör avdrag för följande:

- Hyra
- Matkostnader
- El
- Resor (även dina semesterditon)
- Din nya bil med tillhörande bränslekostnader.

... på heder och samvete. Inte ljuga, inte luras. Sanningen och endast sanningen.

Om alla gör det, så kommer Skattemyndigheten att digna under extrajobb, för att kolla. Bara för att efter någon vecka brista ut i "Nä - nu skiter vi i det här. Vi godkänner. Ids inte hålla på"

Någon kanske hinner bli haffad, men det får man ta. Lite solidaritet får man väl visa.

Nästa år försöker vi igen.

Då kanske du blir vinnaren.

Exxxxpresso

På Roasters här i stan, brukar jag käka lunch någon eller några dagar i veckan. Jag är väl lite av stammis, som många andra där.

En är särskilt värd att nämnas. Damen med cykelhjälmen à la 70-tal. (Man förväntar sig nästan att det skall stå SPAPS i pannan på den.) Hon kommer in i stort sett samma tid varje dag. Rejäl tant, som parkerar sin Rex och låser fast den kring en björk utanför och traskar in med sina fotriktiga skor och sin cykelkorg.

Hon går rakt fram till Robbie och beställer en espresso.

Den sveper hon på stående fot, med hjälmen på, säger hejsvejs, och glider ut till sin cykel.

Jag har klockat henne några gånger.

2 min 37 sek. Från det hon öppnar dörren till det hon lämnar lokalen. Det är rekordet.

Som längst!

Huvudvärk

Här står vi, två representanter för det, enligt föreställningarna, gorillaliknande norrbottniska manssläktet...





.... och kokar lingonsylt!

Nu ställde ni er allt på huvudet, va!??



(iZac! Kom ihåg att skumma sylten ordentligt!)

Ett spännande liv

Redan vid frukostbordet steg spänningen. Inte för att jag läste någon djupt engagerande artikel i morgontidningen. Inte för att jag, som vanligt jonglerade med smörgåsen, för att se vilken sida som hamnar neråt. Inte för att juicen var annorlunda än igår.

Nej - Det var horoskopet!

"Dagen tycks börja och sluta på ett oväntat sätt. Däremellan förlöper den enligt plan."

Jag hickade till och satte mig rak i stolen, avslutade min frukost, vinkade hejdå till sambon som skulle till jobbet, och tog sedan itu med dagens sysslor. Spänt avvaktande.

Snart tog dock den vanliga lunken vid. Radion stod på och snart var förutsägelsen glömd. Diskmaskinen laddades som vanligt. Bordet torkades av.

Köket i ordning och jag drar mig mot badrummet, för att forsätta med rutinjobbet. Jag hänger av mig morgonrocken, men hör samtidigt något från radion, som fångar uppmärksamheten. Blir nyfiken och vill lyssna vidare. Går in i sovrummet och ser... visst'ja, jag har glömt att bädda. Tar tag i det direkt, eftersom det normalt ingår i "före-duschen-rutinen".

Och där hade vi det!

Jag bäddade.

Naken!

Nu väntar jag ivrigt på dagens spännande slut.

torsdag, april 06, 2006

Den sjätte dagen

Strålande sol. Lite blåst. Vi blir tveksamma. Egentligen skulle vi ge oss av hemåt denna dag. Skall vi stanna en natt till? Vi har försäkrat oss om att det skulle kunna gå bra. En grupp som skulle ha ockuperat hela huset, har avbeställt. Vi blir bara ett tiotal gäster till kvällen.

Frukost och fundering. Men beslutet kommer. Vi stannar!

Dagens tur blir en toppbestigning. Inte förrän efter elva kommer vi iväg. Blåsten avtar, och vi får full sol.

Nordkanten av Cuoblacorrus norra tvillingberg blir rätt knixig. Det är brant, med isiga partier och vindskavler. Men så småningom kommer vi upp och kan fortsätta på släta fina snöytor mot Geargecorrus topp.

Två och en halv timme senare är vi uppe. En bit ner i sluttningen mot Rissajaure går vi också innan vi vänder tillbaka till vår rastplats nedanför toppen, där vi lämnat våra ryggsäckar. Vi sitter mot en liten driva med solen rakt i ansiktet. Lunchen smakar bra. Vi blir kvar i dryga timmen.





Tillbaka vid stationen vid femtiden. En glühwein innan bastun. Och efter den en stund i sängen med Annika Bryn... ja en av hennes böcker alltså.





Middagen ikväll: Smördegsinbakad Västerbottenost på syrlig salladsbädd. Lätt rosastekt renfile med rödvinssås, kantareller, rostad svartrot och rotsaksgratäng. Desserten blir chokladtårta med hasselnötter, äppelchutney och kanelglass.

Gott!