Varför har svenskar så svårt med karaoke? Ändå ser man (och hör) det i de allra märkligaste sammanhang. Här i stan finns flera taxifirmor som erbjuder karaoke i bilen, så att passagerarna kan sitta och skråla. Kanske bättre än att sitta och skåla, förstås. Men man undrar ju om arbetsmiljöskyddet är tillräckligt för taxichaufförerna. Och hur är det med säkerheten. I stans bussar får man ju inte ens tala med förararen under färd. Men för taxichaffisar får man sjunga.
Nu var det inte det jag skulle fundera om, utan meningen var att försöka utreda varför många har så svårt med karaoke.
Ka-ra-oke. Inget svårt alls. Kaa-raa-ååke - Säg efter mig! En gång till; kaaaaraaaoooke. Så där ja! Det tar sig.
Och så vill jag inte höra kareåke, karioko, kariåke en enda gång till i fortsättningen.
Förstått!
*****
Carioka är något helt annat. Kom ihåg det!
Andra bloggar om: Karaoke
måndag, mars 31, 2008
söndag, mars 30, 2008
Det går inte hur länge som helst
Snöskotrar, fyrhjulingar, vattenskotrar. Dyra, bränsleslukande leksaker. Miljöstörande på flera sätt. Dels genom avgaser, dels med buller. Och de används ofta i känsliga områden.
Så gott som alltid har jag sett dem som otyg. Visst finns det ett visst yrkesmässigt behov, men det är marginellt i sammanhanget och kan naturligtvis tillåtas med restriktioner.
I övrigt bör de förbjudas. Helt enkelt för att det i dessa tider med intensiv klimatdebatt är helt oförsvarligt att ägna sig åt kvalificerad miljöförstöring.
Skoterorganisationer finns. Tandlösa, mjäkande och alltigenom skoterfrämjande. Någon debatt lär inte föras.
Men kanske blir man tvingad till en något mer seriös framtoning nu. För nu höjs röster för förbud mot att utpräglade tävlingsmaskiner körs omkring i fjällvärlden. Några orörda sluttningar finns knappt längre. Inofficiella tävlingar som går ut på toppbestigning (!!!?) förekommer, eller rättare sagt, är vanliga så gott som överallt i vår fjällvärld.
Själv vistas jag varje år i vinterfjällen och ser avskräckande exempel på hur motorfordon förstör terräng och stör i största allmänhet. Skoterförbudsområden nonchaleras. Skoteråkare anser uppenbarligen att det ingår i allemansrätten att använda naturen till vad som helst.
Skoteråkning i tättbebyggt område har blivit problem på många håll i mitt län. Förare som inte drar sig för att köra på gator och vägar, trots att det är förbjudet.
Sverige är verkligen en misslyckat "föregångsland" i det här sammanhanget. Norge och Finland är betydligt mer restriktiva. Det får tyvärr ytterligare negativa konsekvenser för svensk natur. Norrmän och finländare kör över gränsen och tar för sig av den svenska generositeten.
Av någon anledning anses det i vida kretsar också att det är helt okej att köra berusad. Olycksstatistiken visar med all önskvärd tydlighet vad det leder till. Ortstidningarna är fyllda av notiser och artiklar i stort sett varje dag, och som handlar om totalt huvudlösa tokskallar på nya upptåg.
Nej - Förbjud nöjeskörning i terräng och på vatten, med alla sorters fordon. Skoterorganisationer har med all önskvärd tydlighet visat att de inte mäktar med att fostra sina anhängare, trots att de hävdar motsatsen.
Förtroendet är förbrukat.
*****
Läs Dagens Nyheter idag om skoterproblemen i bl.a. Dalarna.
Bild nr 1 ovan är tagen i Vassivagge, Riksgränsfjällen och i område som är förbjudet för terrängfordon.
Bild nr 2 är tagen i Guoblavagge, en undanskymd högfjällsdal på 1200 meters höjd i trakten av Björkliden.
Här kan du läsa om vår unika Allemansrätt. Snöskoterkörning och terrängfordonskörning bryter i stort sett mot alla grundläggande principer i den.
Andra bloggar om: Snöskotrar, Natur, Allemansrätt, Klimat
Så gott som alltid har jag sett dem som otyg. Visst finns det ett visst yrkesmässigt behov, men det är marginellt i sammanhanget och kan naturligtvis tillåtas med restriktioner.I övrigt bör de förbjudas. Helt enkelt för att det i dessa tider med intensiv klimatdebatt är helt oförsvarligt att ägna sig åt kvalificerad miljöförstöring.
Skoterorganisationer finns. Tandlösa, mjäkande och alltigenom skoterfrämjande. Någon debatt lär inte föras.
Men kanske blir man tvingad till en något mer seriös framtoning nu. För nu höjs röster för förbud mot att utpräglade tävlingsmaskiner körs omkring i fjällvärlden. Några orörda sluttningar finns knappt längre. Inofficiella tävlingar som går ut på toppbestigning (!!!?) förekommer, eller rättare sagt, är vanliga så gott som överallt i vår fjällvärld.
Själv vistas jag varje år i vinterfjällen och ser avskräckande exempel på hur motorfordon förstör terräng och stör i största allmänhet. Skoterförbudsområden nonchaleras. Skoteråkare anser uppenbarligen att det ingår i allemansrätten att använda naturen till vad som helst. Skoteråkning i tättbebyggt område har blivit problem på många håll i mitt län. Förare som inte drar sig för att köra på gator och vägar, trots att det är förbjudet.
Sverige är verkligen en misslyckat "föregångsland" i det här sammanhanget. Norge och Finland är betydligt mer restriktiva. Det får tyvärr ytterligare negativa konsekvenser för svensk natur. Norrmän och finländare kör över gränsen och tar för sig av den svenska generositeten.
Av någon anledning anses det i vida kretsar också att det är helt okej att köra berusad. Olycksstatistiken visar med all önskvärd tydlighet vad det leder till. Ortstidningarna är fyllda av notiser och artiklar i stort sett varje dag, och som handlar om totalt huvudlösa tokskallar på nya upptåg.
Nej - Förbjud nöjeskörning i terräng och på vatten, med alla sorters fordon. Skoterorganisationer har med all önskvärd tydlighet visat att de inte mäktar med att fostra sina anhängare, trots att de hävdar motsatsen.
Förtroendet är förbrukat.
*****
Läs Dagens Nyheter idag om skoterproblemen i bl.a. Dalarna.
Bild nr 1 ovan är tagen i Vassivagge, Riksgränsfjällen och i område som är förbjudet för terrängfordon.
Bild nr 2 är tagen i Guoblavagge, en undanskymd högfjällsdal på 1200 meters höjd i trakten av Björkliden.
Här kan du läsa om vår unika Allemansrätt. Snöskoterkörning och terrängfordonskörning bryter i stort sett mot alla grundläggande principer i den.
Andra bloggar om: Snöskotrar, Natur, Allemansrätt, Klimat
Myt
Så fort jag vaknat på morgonen åker radion igång. P1 förstås. Får alla TV:s morgonsoffor att framstå som lekstugor.
Vetenskapsradions Veckomagasin är ett måste. Idag spräckte de en myt, som till och med vi branschfolk går och när, lite till mans och kvinns. Alla utom jag, förstås, som bara litar till fakta. Hm!!
Nåväl.
- Tänk. Man blir aaaaalltid förkyld, när man är ute och reser.
- Ja, det tror jag det. Så många baciller som åker runt i den där flygplanskabinen.
- Precis. Gammal luft som åker runt runt. Det kan ju inte bli annat.
Men se - det är fel, fel, fel! Vetenskapliga studier visar att det minsann inte är mer förkylt på grund av flygplansluften. Den luft som används i flygplan kommer in via motorerna. Den värms till ca 400 grader och pytsas lagom avsvalnad in i kabinen. En del av luften återanvänds, men passerar så kallade HEPA-filter som effektivt tar bort partiklar ner till virusstorlek. Det är förmodligen renare luft ombord, än på marken.
Givetvis kan man smittas ändå. Förkylningsvirus smittar aerosolt, dvs genom dusch av uthostade eller nysta vattendroppar, som bara träffar de som sitter närmast. Virus fastnar också på dörrhandtag och liknande. Handtvätt är alltså lika viktigt här, som överallt annars, om man vill hålla sig frisk.
Att förkylningar kommer, efter en resa, har förmodligen en andra förklaringar. Klimatbyte, är en.
Men lika troligt är att man går och bär virus själv och när kroppen slappnar av på semestern, så tar också immunförsvaret en välförtjänt vilopaus.
Så håll dig frisk.
Jobba!
*****
Lyssna på dagens sändning av Vetenskapsradions Veckomagasin.
Andra bloggar om: Myter, Förkylning, Virus, Sjukdom, Immunförsvar
Vetenskapsradions Veckomagasin är ett måste. Idag spräckte de en myt, som till och med vi branschfolk går och när, lite till mans och kvinns. Alla utom jag, förstås, som bara litar till fakta. Hm!!
Nåväl.
- Tänk. Man blir aaaaalltid förkyld, när man är ute och reser.
- Ja, det tror jag det. Så många baciller som åker runt i den där flygplanskabinen.
- Precis. Gammal luft som åker runt runt. Det kan ju inte bli annat.
Men se - det är fel, fel, fel! Vetenskapliga studier visar att det minsann inte är mer förkylt på grund av flygplansluften. Den luft som används i flygplan kommer in via motorerna. Den värms till ca 400 grader och pytsas lagom avsvalnad in i kabinen. En del av luften återanvänds, men passerar så kallade HEPA-filter som effektivt tar bort partiklar ner till virusstorlek. Det är förmodligen renare luft ombord, än på marken.
Givetvis kan man smittas ändå. Förkylningsvirus smittar aerosolt, dvs genom dusch av uthostade eller nysta vattendroppar, som bara träffar de som sitter närmast. Virus fastnar också på dörrhandtag och liknande. Handtvätt är alltså lika viktigt här, som överallt annars, om man vill hålla sig frisk.
Att förkylningar kommer, efter en resa, har förmodligen en andra förklaringar. Klimatbyte, är en.
Men lika troligt är att man går och bär virus själv och när kroppen slappnar av på semestern, så tar också immunförsvaret en välförtjänt vilopaus.
Så håll dig frisk.
Jobba!
*****
Lyssna på dagens sändning av Vetenskapsradions Veckomagasin.
Andra bloggar om: Myter, Förkylning, Virus, Sjukdom, Immunförsvar
lördag, mars 29, 2008
Timjan- ...
.. och Serranobakad kycklingfilé med honungsrostade rotsaker och rostade pinjenötter.
Jojo.
*****
Fårt pråk
All beundran till alla invandrare, som ger sig i kast med att lära sig svenska.
Igår satt vi hos goda vänner, varav den ene envisas med att vara född på en helt annan sida av detta klot. (Den andra är däremot från Pajala.)
Nåväl - Den engelskauppfödde undrade varför ordet café, heter caféer i pluralis. Ordet är ju neutrum och heter således "ett café", "caféet" osv.
- Finns det andra ord, som i neutrum pluralis slutar på -er, undrar han.
Och jag kan inte svara, för jag hittar inga sådana. Av någon anledning är det enda ord jag kommer på, som slutar på -e och är neutrum, ordet avträde. I flertal heter det avträden.
Nå - Kom igen! Varför heter café inte cafén, när de är flera?
*****
Andra bloggar om: Svenska, Språk
Igår satt vi hos goda vänner, varav den ene envisas med att vara född på en helt annan sida av detta klot. (Den andra är däremot från Pajala.)
Nåväl - Den engelskauppfödde undrade varför ordet café, heter caféer i pluralis. Ordet är ju neutrum och heter således "ett café", "caféet" osv.
- Finns det andra ord, som i neutrum pluralis slutar på -er, undrar han.
Och jag kan inte svara, för jag hittar inga sådana. Av någon anledning är det enda ord jag kommer på, som slutar på -e och är neutrum, ordet avträde. I flertal heter det avträden.
Nå - Kom igen! Varför heter café inte cafén, när de är flera?
*****
Andra bloggar om: Svenska, Språk
Efter en härligt kall...
.. och solig vintervecka, som gnistrat och glimmat utanför kontorsfönstren har de unkna sydvindarna nått oss lagom till helgen. Grått, fuktigt, plusgrader.
När vi svänger in på stugtomten på lördagförmiddagen överraskar vi en flock snösparvar. Grafiskt svartvita pilar de undan, när vi närmar oss. Det är första gången vi har snösparv på tomten. De stannar aldrig här utan är bara på genomresa. Högfjällen är deras vanliga paradis.
En koltrast, vårens första, hedrar oss också.
I stugan är det nio grader innan vi ställer upp värmen, tänder brasan och packar upp och in helgens mat. En kort promenad blir det också. Ett nybygge inspekteras. Nu står plötsligt ett hus på den fotbollsplan vi tidigare kallat gruvan. I påskas fanns inget.
Kaffet smakar gott, när vi kommer in igen.
*****
Andra bloggar om: Fåglar, Norrbotten
När vi svänger in på stugtomten på lördagförmiddagen överraskar vi en flock snösparvar. Grafiskt svartvita pilar de undan, när vi närmar oss. Det är första gången vi har snösparv på tomten. De stannar aldrig här utan är bara på genomresa. Högfjällen är deras vanliga paradis.
En koltrast, vårens första, hedrar oss också.
I stugan är det nio grader innan vi ställer upp värmen, tänder brasan och packar upp och in helgens mat. En kort promenad blir det också. Ett nybygge inspekteras. Nu står plötsligt ett hus på den fotbollsplan vi tidigare kallat gruvan. I påskas fanns inget.
Kaffet smakar gott, när vi kommer in igen.
*****
Andra bloggar om: Fåglar, Norrbotten
fredag, mars 28, 2008
Och sedan ...
.. går man hem, efter en hektisk dag, alldeles för sent, kryssande mellan kunderna, som även de är på väg hem.
Från after work.
*****
Från after work.
*****
Klockat
Låser dörren hemma.
Tar en rask promenad över Köpmantorget.
Passerar Storgatan.
Solen skiner från klarblå himmel.
Låser upp dörren på jobbet.
Det tog två minuter och 27 sekunder.
Lyx.
*****
Tar en rask promenad över Köpmantorget.
Passerar Storgatan.
Solen skiner från klarblå himmel.
Låser upp dörren på jobbet.
Det tog två minuter och 27 sekunder.
Lyx.
*****
torsdag, mars 27, 2008
Vad övrigt är, är tystnad
Här har inget hänt sedan i tisdags. Det är ovanligt. Alltid brukar man kunna klämma ur sig någon liten klokskap. Eller något fånigt, dumt, eller alldeles, alldeles ... underbart.
Men kanske är det så att jag har fastnat i en fundering. Huvudet satte igång, när jag läste detta hos Utblick eller insikt.
Formulera ditt liv i bara sex ord.
Vilken uppgift.
Den tål att tänkas på.
*****
Men kanske är det så att jag har fastnat i en fundering. Huvudet satte igång, när jag läste detta hos Utblick eller insikt.
Formulera ditt liv i bara sex ord.
Vilken uppgift.
Den tål att tänkas på.
*****
tisdag, mars 25, 2008
Respekt
Tänk vad glad man blir, när man ser att det finns en och annan vettig människa. Och när den människan dessutom sätter sina tankar på pränt i en känd publikation; tankar som även jag gått och burit på.
I det här fallet tycker jag bara att det dröjt alltför länge för en sådan fullt logisk tanke att bli en idé. Fast jag har ju mig själv att skylla. Jag kunde ha gjort det själv. Men vem hade lyssnat?
Sluta skylla på dåliga bilder från fartkamerorna, där man inte kan identifiera föraren. Lagför bilägaren. Hur enkelt som helst. Har man lånat ut bilen till någon som kör för fort så bötfälls, så att säga, bilen. Nu kommer många med invändningar som "tänk om bilen är stulen", "det var min man som körde min bil" etc. Det första fallet är naturligtvis ett avskrivningsskäl. Men inte det andra. Det blir ägarens privilegium att dels betala till staten, dels hösta in pengar från den omdömeslöse. Kanske lägga på valfri procent i "administrationskostnad", så tjänar man en slant också.
Nu är det Sven-Erik Alhem, som fattat pennan och skrivit en bra debattdrapa i DN. Och tänk, så bra hans idé är. Så enkelt att genomföra. Bara viljan finns.
*****
Läs lite bakgrund från min blogg.
Läs debattartikeln i DN från den 23 mars.
Andra bloggar om: Trafik, Trafiksäkerhet, Bilförare, Fortkörning, Respekt, Nonchalans
I det här fallet tycker jag bara att det dröjt alltför länge för en sådan fullt logisk tanke att bli en idé. Fast jag har ju mig själv att skylla. Jag kunde ha gjort det själv. Men vem hade lyssnat?
Sluta skylla på dåliga bilder från fartkamerorna, där man inte kan identifiera föraren. Lagför bilägaren. Hur enkelt som helst. Har man lånat ut bilen till någon som kör för fort så bötfälls, så att säga, bilen. Nu kommer många med invändningar som "tänk om bilen är stulen", "det var min man som körde min bil" etc. Det första fallet är naturligtvis ett avskrivningsskäl. Men inte det andra. Det blir ägarens privilegium att dels betala till staten, dels hösta in pengar från den omdömeslöse. Kanske lägga på valfri procent i "administrationskostnad", så tjänar man en slant också.
Nu är det Sven-Erik Alhem, som fattat pennan och skrivit en bra debattdrapa i DN. Och tänk, så bra hans idé är. Så enkelt att genomföra. Bara viljan finns.
*****
Läs lite bakgrund från min blogg.
Läs debattartikeln i DN från den 23 mars.
Andra bloggar om: Trafik, Trafiksäkerhet, Bilförare, Fortkörning, Respekt, Nonchalans
måndag, mars 24, 2008
Snö
Att fotografera snö, så att säga, i närbild, är inte helt enkelt. Särskilt inte när man glömt makroutrustningen hemma. Där står man på knä och fösöker komma nära. Det är ju bara det att man måste andas också. Och då blir det problem. Varm fuktig andedräkt smälter snökristaller. Så är det bara.
Så där står man alltså på knä och försöker att hålla andan, medan man 1)försöker få skärpa på en enskild snökristall, som 2)skall reflektera solljuset.
Det är inte måttligt, vad man utsätter sig för.
Bara för konsten.
*****
Så där står man alltså på knä och försöker att hålla andan, medan man 1)försöker få skärpa på en enskild snökristall, som 2)skall reflektera solljuset.
Det är inte måttligt, vad man utsätter sig för.
Bara för konsten.
*****
Vilket väder!
Påsken har varit finfin. Härligt väder. Mycket bättre än utlovat. Ett välsignat nysnötäcke över skaren. Kall och fin snö. Lite, lite takdropp på dagarna och en och annan snöby lördag och söndag. Men idag - Inte ett moln, så långt ögat nådde. Skidorna frasade fram i härliga långa svep. Bra glid och noll bakhalt. Man är väl vallaexpert! Havets slätter är oändliga. Det är bara att ta för sig.
Ohoj! Det är något fel på bilden nedan. Ett rent systemfel. Någon som kan reda ut det för mig.
Vinn äran!
*****
Andra bloggar om: Påsk, Vinter, Norrbotten
söndag, mars 23, 2008
Småkyligt
Säsongens lägsta temperatur har noterat i länet i natt. Att så många minusgrader har registrerats, så sent i mars, har inte hänt sedan 1902.
Denna rekordvarma vinter visar verkligen ett märkligt beteende.
Nå! Hur kallt har det då varit i natt?
Jo, i Nikkaluokta var det minus 41.
Tur att länet är stort. Här har det varit beskedliga 10 minusgrader.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Klimat, Väder, Vinter
Denna rekordvarma vinter visar verkligen ett märkligt beteende.
Nå! Hur kallt har det då varit i natt?
Jo, i Nikkaluokta var det minus 41.
Tur att länet är stort. Här har det varit beskedliga 10 minusgrader.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Klimat, Väder, Vinter
lördag, mars 22, 2008
Har man inget annat för sig...
... på påskaftonen, så kan man (58) ju alltid ta ut sin mamma (93) på en sparktur.
*****
fredag, mars 21, 2008
Kring frukostbordet
Långfredag. När man var barn var detta nog den tristaste dagen på hela året. Allt var stängt. Radion (TV fanns inte) gick i sömngångartakt och de flesta aktiviteter var uteslutna.
Nu sitter vi här i stugan. Långfredag innebär förstås långfrukost. Mamma är med. Vi pratar om ditt och datt. Ser solen glittra i snön utanför och skämtar om våra systrar och bröder i Götaland. Skall vi skicka filtar, tält, konserver? Tänker på farbror Inge, som rest från Öjebyn till Kalmar och dottern där, för att möta våren. Johoppsan!
-----
Mamma berättar om när hon mötte en "gubbe" när hon var på väg till affären för att handla:
- Men, har du inga handskar. Det är ju kallt, sa gubben.
- Äsch, sa mamma. Inte är det så kallt. Jag har nästan aldrig handskar.
- Det bör man ha när man är i vår ålder, sa gubben.
- I vår ålder???
- Ja, vi är väl lika gamla du och jag, framhärdade gubben.
- Hur gammal är du då, frågar mamma
- Ja, jag är 83.
- Och jag är nittitre, sa mamma.
- Å jäklar. Då ska du ha dubbla vantar, sa gubben.
-----
Efter äppelgröten serveras the.
- Vad är det för the, frågar mamma.
- Svart. Russian Earl Grey, säger jag och hämtar påsen, så att hon får se hur den ser ut.
- Jaha. Lipton's, sa hon.
- Jo.
...
- Förresten, säger jag. Kommer du ihåg Lajptons?
- Klart jag gör, säger mamma.
Det var tokroliga faster, som introducerade Lajptons i släkten. På vårvintern, när det bar iväg med tåget upp till fjälls, för en vecka i solen hade hon alltid Lajptons i en thermos. Det var alltid så mysigt där i tågkupén. Höga förväntningar på en härlig fjällvecka. Glatt och trevligt.
På den tiden var restaurangvagnen alldeles för dyr att besöka för en trebarnsfamilj, som levde på en journalistlön. Och inte tjänade fasters brevbärarfamilj mer. Det var matsäck som gällde. Inte tänkte man särskilt på det. Choklad och hårdbrödmacka med lätt svettig falukorv satt gott. Kaffe till föräldrarna. Och sen, efteråt, åkte Lajptonstermosen fram.
Och stämningen steg vartefter resan fortsatte. Alla utom barnen lät sig väl smaka. Farbror konduktören kom och klippte biljetterna och anade inget. Tänkte nog bara att det var en glad och rolig liten grupp i den där kupén.
Alkoholförbud rådde ombord på alla tåg. Man kunde minsann bli avkastad i Sjisjka, eller någon annan liten station, om man ertappades.
Lajptons. Det var fifty-fifty hett vatten, socker och svartvinbärsbrännvin. En vintoddy, innan vinet var "inne". Visst förstod konduktören ibland vad som doftade i den där kupén. Men det sköttes ju så snyggt.
Det var ju bara en thermos med Lajptons.
---
Och solen den skiner!
*****
Andra bloggar om: Påsk, Vinter, Norrbotten, Fjällresa, The
Nu sitter vi här i stugan. Långfredag innebär förstås långfrukost. Mamma är med. Vi pratar om ditt och datt. Ser solen glittra i snön utanför och skämtar om våra systrar och bröder i Götaland. Skall vi skicka filtar, tält, konserver? Tänker på farbror Inge, som rest från Öjebyn till Kalmar och dottern där, för att möta våren. Johoppsan!
-----
Mamma berättar om när hon mötte en "gubbe" när hon var på väg till affären för att handla:
- Men, har du inga handskar. Det är ju kallt, sa gubben.
- Äsch, sa mamma. Inte är det så kallt. Jag har nästan aldrig handskar.
- Det bör man ha när man är i vår ålder, sa gubben.
- I vår ålder???
- Ja, vi är väl lika gamla du och jag, framhärdade gubben.
- Hur gammal är du då, frågar mamma
- Ja, jag är 83.
- Och jag är nittitre, sa mamma.
- Å jäklar. Då ska du ha dubbla vantar, sa gubben.
-----
Efter äppelgröten serveras the.
- Vad är det för the, frågar mamma.
- Svart. Russian Earl Grey, säger jag och hämtar påsen, så att hon får se hur den ser ut.
- Jaha. Lipton's, sa hon.
- Jo.
...
- Förresten, säger jag. Kommer du ihåg Lajptons?
- Klart jag gör, säger mamma.
Det var tokroliga faster, som introducerade Lajptons i släkten. På vårvintern, när det bar iväg med tåget upp till fjälls, för en vecka i solen hade hon alltid Lajptons i en thermos. Det var alltid så mysigt där i tågkupén. Höga förväntningar på en härlig fjällvecka. Glatt och trevligt.
På den tiden var restaurangvagnen alldeles för dyr att besöka för en trebarnsfamilj, som levde på en journalistlön. Och inte tjänade fasters brevbärarfamilj mer. Det var matsäck som gällde. Inte tänkte man särskilt på det. Choklad och hårdbrödmacka med lätt svettig falukorv satt gott. Kaffe till föräldrarna. Och sen, efteråt, åkte Lajptonstermosen fram.
Och stämningen steg vartefter resan fortsatte. Alla utom barnen lät sig väl smaka. Farbror konduktören kom och klippte biljetterna och anade inget. Tänkte nog bara att det var en glad och rolig liten grupp i den där kupén.
Alkoholförbud rådde ombord på alla tåg. Man kunde minsann bli avkastad i Sjisjka, eller någon annan liten station, om man ertappades.
Lajptons. Det var fifty-fifty hett vatten, socker och svartvinbärsbrännvin. En vintoddy, innan vinet var "inne". Visst förstod konduktören ibland vad som doftade i den där kupén. Men det sköttes ju så snyggt.
Det var ju bara en thermos med Lajptons.
---
Och solen den skiner!
*****
Andra bloggar om: Påsk, Vinter, Norrbotten, Fjällresa, The
Kina - Eller inte
En av världens värsta diktaturer har bjudit in hela världen i augusti. Olympiska Spelen i Beijing lär bli en välregisserad propagandashow.
Röster höjs, som kräver bojkott. Själv har jag varit rätt kluven. Visst vore det en näsbränna om arrangörerna fick stå där med tomma idrottsanläggningar. Men säkert blir det istället så att Kina under spelen visar upp en fläckfri fasad för hela världen. En kuliss, som döljer brist på mänskliga rättigheter, förtryck, övertramp, miljöproblem med mera.
Frågan är vad som är bäst. Näsbränna, eller lupp. Nu kommer ju världens chans för journalister, att gräva lite vid sidan om. Tillresta turister är utrustade med digitalkameror och mobiler. Bilder och text kan spridas snabbt och lätt runt hela jorden. Givetvis kommer kinesiska myndigheter att stå på tå för att fasaden inte skall krackelera.
Att spelen i Beijing skulle bli en parallell till tävlingarna i Berlin 1936, tror jag inte. Det är annars en vanlig invändning för att mana till bojkott. Men något borde vi ha lärt oss.
Å andra sidan finns de som hävdar att idrott och politik inte hör ihop. Vi skall inte ens bry oss, utan bara ställa upp utan reflektion eller eftertanke. Men det är en rätt korkad inställning. Alla mellanfolkliga aktiviteter bygger i någon mån på politik, på inställningar och idébrytningar. Det är mänskligt.
Sätt Kina under lupp.
Den politiska ledningen där bör få veta att vi vet. De bör få känna sig iakttagna och analyserade. Landet förväntas snart bli en ekonomi som ställer USA i skuggan. Det blir mäktigt. För mäktigt för att få sätta sin egen agenda.
*****
Andra bloggar om: Kina, Olympiska spelen, Idrott, Politik, OS
Röster höjs, som kräver bojkott. Själv har jag varit rätt kluven. Visst vore det en näsbränna om arrangörerna fick stå där med tomma idrottsanläggningar. Men säkert blir det istället så att Kina under spelen visar upp en fläckfri fasad för hela världen. En kuliss, som döljer brist på mänskliga rättigheter, förtryck, övertramp, miljöproblem med mera.
Frågan är vad som är bäst. Näsbränna, eller lupp. Nu kommer ju världens chans för journalister, att gräva lite vid sidan om. Tillresta turister är utrustade med digitalkameror och mobiler. Bilder och text kan spridas snabbt och lätt runt hela jorden. Givetvis kommer kinesiska myndigheter att stå på tå för att fasaden inte skall krackelera.
Att spelen i Beijing skulle bli en parallell till tävlingarna i Berlin 1936, tror jag inte. Det är annars en vanlig invändning för att mana till bojkott. Men något borde vi ha lärt oss.
Å andra sidan finns de som hävdar att idrott och politik inte hör ihop. Vi skall inte ens bry oss, utan bara ställa upp utan reflektion eller eftertanke. Men det är en rätt korkad inställning. Alla mellanfolkliga aktiviteter bygger i någon mån på politik, på inställningar och idébrytningar. Det är mänskligt.
Sätt Kina under lupp.
Den politiska ledningen där bör få veta att vi vet. De bör få känna sig iakttagna och analyserade. Landet förväntas snart bli en ekonomi som ställer USA i skuggan. Det blir mäktigt. För mäktigt för att få sätta sin egen agenda.
*****
Andra bloggar om: Kina, Olympiska spelen, Idrott, Politik, OS
torsdag, mars 20, 2008
Evigt ung
När jag tidigare var arbetslös, grep jag alla medel för att hitta nytt jobb. Mitt CV har valsat runt lite här och där, för att få största möjliga spridning.
Manpower har nu hittat jobbet och skickar mig ett personligt mejl:
Anonym konsument för ICA Ålderskontroller
Är du mellan 18 - 21 år och vill tjäna extra pengar samtidigt som du bestämmer dina arbetstider själv?
Nu söker Remarkable OMGÅENDE dig som vill arbeta som anonym konsument för ålderskontroller åt ICA!
Så passa dig, Elisabet.
Kanske dyker en ung man med norrbottnisk dialekt upp i din kassa, med riktigt fula avsikter.
*****
Manpower har nu hittat jobbet och skickar mig ett personligt mejl:
Anonym konsument för ICA Ålderskontroller
Är du mellan 18 - 21 år och vill tjäna extra pengar samtidigt som du bestämmer dina arbetstider själv?
Nu söker Remarkable OMGÅENDE dig som vill arbeta som anonym konsument för ålderskontroller åt ICA!
Så passa dig, Elisabet.
Kanske dyker en ung man med norrbottnisk dialekt upp i din kassa, med riktigt fula avsikter.
*****
onsdag, mars 19, 2008
Tre och en halv vecka senare
Just när han passerade VD:s dörr hörde han hennes djupa stämma.
- Du, kom in till mig.
- Jaha..
Han stegade in och log sitt förbindligaste leende.
- Ja, jag ville bara säga en sak, sade hon. Du har charmat din arbetsgrupp - ja hela kontoret. Det är väl kul att höra. Fast å andra sidan förstod jag väl att det skulle bli så.
- Tack. Kul, sade han och skrattade lite småpojksaktigt.
- Ja, det var bara det.
På vägen ut kände han plötsligt att öronen var alldeles röda.
*****
- Du, kom in till mig.
- Jaha..
Han stegade in och log sitt förbindligaste leende.
- Ja, jag ville bara säga en sak, sade hon. Du har charmat din arbetsgrupp - ja hela kontoret. Det är väl kul att höra. Fast å andra sidan förstod jag väl att det skulle bli så.
- Tack. Kul, sade han och skrattade lite småpojksaktigt.
- Ja, det var bara det.
På vägen ut kände han plötsligt att öronen var alldeles röda.
*****
måndag, mars 17, 2008
Säger man nej...
.. till en nygräddad kanelbulle och ett glas kall mjölk vid köksbordet en måndagkväll...
*****
Andra bloggar om: Bullar
... så är man allt bra dum!
*****
Andra bloggar om: Bullar
söndag, mars 16, 2008
lördag, mars 15, 2008
Det där inledande numret...
.. var ju bra. Bra låt. Härlig fart. Bra dansare. Snygg show, helt sant.
- Ja, tänkte jag. Skicka den till Belgrad.
Men sen började visst nån slags tävling!??
*****
Andra bloggar om: Melodifestivalen
- Ja, tänkte jag. Skicka den till Belgrad.
Men sen började visst nån slags tävling!??
*****
Andra bloggar om: Melodifestivalen
Säsongspremiärer
Sol och helg. Samtidigt!
Solglasögon och solskyddsfaktor under skidturen på skaretäckta havsisar.
Eftermiddagsfika på öfre balkongen.
*****
fredag, mars 14, 2008
125 kilo...
.. fågelfrö har gått åt sedan nyår. Ett-hundra-tjugo-fem kilo! Det är ju inte klokt. Och detta trots den milda vintern.Men det är klart... När man skall föda sju, åtta ekorrar och en och annan fet harpalt också, så förstår man ju.
Jag bjuder på det, om de ställer upp på bild.
*****
Fredagskväll..
.. i stugan.
Så skall de låta och bloggande. Ett glas vin. Och snart blir det kaffe.
*****
Andra bloggar om: Helg
torsdag, mars 13, 2008
Stanna hemma!
Maria Abrahamsson, ledarskribent på SvD, gillar inte debattprogram, som sänds utifrån landet eftersom det "tvingar folk att åka dit". Hon syftade bland annat på programmet Argument, som sänds från Umeå.
Snälla Maria. Du behöver inte komma. Vi har tillräckligt med stockholmsansikten och dito åsikter i TV ändå.
Intressanta människor har vi själva gott om.
Även på "landet".
Ledsen att du måste åka ända till Göteborg, för att vädra dina åsikter ikväll.
Det måste ha varit tröttande.
Och läskigt.
*****
Det var i SVT:s Debatt, som debattprogrammen diskuterades ikväll.
Andra bloggar om: Debatt, TV
Snälla Maria. Du behöver inte komma. Vi har tillräckligt med stockholmsansikten och dito åsikter i TV ändå.
Intressanta människor har vi själva gott om.
Även på "landet".
Ledsen att du måste åka ända till Göteborg, för att vädra dina åsikter ikväll.
Det måste ha varit tröttande.
Och läskigt.
*****
Det var i SVT:s Debatt, som debattprogrammen diskuterades ikväll.
Andra bloggar om: Debatt, TV
Matvanor
Mitt förra inlägg skapade ett behov. Vi måste förstås inventera vilka de traditionella matdagarna i veckan är. Vilken dag äter man makaroner och korv, eller fisk?
Hade du några speciella "regler" för när man åt vad, när du var barn eller ung? Själv kan jag bara komma ihåg ärtsoppan på torsdagarna, förutom den där söndagssteken, som mamma tassade upp och brynte rätt tidigt på söndagsförmiddagen. Sedan fick den koka långsamt i tjockbottnad gryta, med plattan på "ettan". Under tiden blev det söndagspromenad, eller skidtur. Alltefter årtstid. Framåt eftermiddagen var det klart. Då koktes morötterna och ärterna. Och såsen förstås. Den bruna.
Vi barn gjorde privatmos av potatisen. Så kallade vi det när mandelpotatisen mosades i såsen med gaffeln.
Efterrätten framför andra var "trollmos". Hårt vispad äggvita. I den blandades sylt. Björnekullas "hallontyp" som såldes i vaxad pappburk. Moset serverades i skål med gräddmjölk. Oj, vad gott det var.
Så, kom loss nu med era minnen. Här nedan ser ni kommentarer, som kanske kan väcka associationer.
------
Lustigt att du nämner det. Jag stod i solen i morse och funderade på varför jag inte återinför den gamla svenska traditionen med att ha bestämda matdagar.
Matildas fikarum
---
Gravatar Vilka bestämda matdagar fanns det, förutom torsdagar med ärtsoppa och pannkakor efteråt? Tisdagssoppa har jag hört talas om. Fisk på fredagar kanske?
ab
---
ab, söndagsstek?
Vad gäller fredagen så är det väl kyckling? I alla fall om man ska tro på reklamtrudelutten som blev en landsplåga för några år sedan "kyckling på fredag det är vad jag vill ha, kyckling på fredag det smakar alltid bra.." Både maken och barnet gick hemma och trallade det så man höll på att bli galen. Någon som kommer ihåg den?
gina
---
Gravatar Fiskpinnar och potatismos var en dag, och stekt falukorv med makaroner en annan, men om det var måndag eller onsdag minns jag inte.
Matildas fikarum
---
Nej, men de GAMLA traditionerna - innan fiskpinnarna fanns! Och jag tror fredag var fiskdag, eftersom Jesus dog på en fredag, då skulle man nog inte äta kött. OK, lite dimmiga begrepp där...
ab
---
"Kyckling på fredag"... jag hade lyckligen glömt den trudelutten!
ab
---
Innan fiskpinnar? Fanns det ett liv innan?
Matildas fikarum
---
Matildas fikarum: En god idé. Tänk så enkelt att fixa veckomenyn.
ab: Jag minns inte annat än just ärtsoppan och pannkakan (ibland bara ungspannkaka med fläsk), och de bruna bönorna under tisdagarna i fastan, med semlor efteråt.
Söndagssteken förstås. Men sedan kommer jag inte ihåg några särskilda "regler".
gina: Tyvärr Gina. Jag har aldrig hört trudelutten. Överhuvudtaget var kyckling något av en lyxrätt, som inte förekom i vårt hem förrän enstaka gånger på sextiotalet. Om jag nu minns rätt.
Matildas fikarum (igen!): Jag kan inte minnas att det fanns särskilda dagar för de två rätterna. Fiskpinnar har vi nog aldrig haft hemma. Det var skolmat i så fall.
Bert
*****
Andra bloggar om: Mat, Traditioner
Hade du några speciella "regler" för när man åt vad, när du var barn eller ung? Själv kan jag bara komma ihåg ärtsoppan på torsdagarna, förutom den där söndagssteken, som mamma tassade upp och brynte rätt tidigt på söndagsförmiddagen. Sedan fick den koka långsamt i tjockbottnad gryta, med plattan på "ettan". Under tiden blev det söndagspromenad, eller skidtur. Alltefter årtstid. Framåt eftermiddagen var det klart. Då koktes morötterna och ärterna. Och såsen förstås. Den bruna.
Vi barn gjorde privatmos av potatisen. Så kallade vi det när mandelpotatisen mosades i såsen med gaffeln.
Efterrätten framför andra var "trollmos". Hårt vispad äggvita. I den blandades sylt. Björnekullas "hallontyp" som såldes i vaxad pappburk. Moset serverades i skål med gräddmjölk. Oj, vad gott det var.
Så, kom loss nu med era minnen. Här nedan ser ni kommentarer, som kanske kan väcka associationer.
------
Lustigt att du nämner det. Jag stod i solen i morse och funderade på varför jag inte återinför den gamla svenska traditionen med att ha bestämda matdagar.
Matildas fikarum
---
Gravatar Vilka bestämda matdagar fanns det, förutom torsdagar med ärtsoppa och pannkakor efteråt? Tisdagssoppa har jag hört talas om. Fisk på fredagar kanske?
ab
---
ab, söndagsstek?
Vad gäller fredagen så är det väl kyckling? I alla fall om man ska tro på reklamtrudelutten som blev en landsplåga för några år sedan "kyckling på fredag det är vad jag vill ha, kyckling på fredag det smakar alltid bra.." Både maken och barnet gick hemma och trallade det så man höll på att bli galen. Någon som kommer ihåg den?
gina
---
Gravatar Fiskpinnar och potatismos var en dag, och stekt falukorv med makaroner en annan, men om det var måndag eller onsdag minns jag inte.
Matildas fikarum
---
Nej, men de GAMLA traditionerna - innan fiskpinnarna fanns! Och jag tror fredag var fiskdag, eftersom Jesus dog på en fredag, då skulle man nog inte äta kött. OK, lite dimmiga begrepp där...
ab
---
"Kyckling på fredag"... jag hade lyckligen glömt den trudelutten!
ab
---
Innan fiskpinnar? Fanns det ett liv innan?
Matildas fikarum
---
Matildas fikarum: En god idé. Tänk så enkelt att fixa veckomenyn.
ab: Jag minns inte annat än just ärtsoppan och pannkakan (ibland bara ungspannkaka med fläsk), och de bruna bönorna under tisdagarna i fastan, med semlor efteråt.
Söndagssteken förstås. Men sedan kommer jag inte ihåg några särskilda "regler".
gina: Tyvärr Gina. Jag har aldrig hört trudelutten. Överhuvudtaget var kyckling något av en lyxrätt, som inte förekom i vårt hem förrän enstaka gånger på sextiotalet. Om jag nu minns rätt.
Matildas fikarum (igen!): Jag kan inte minnas att det fanns särskilda dagar för de två rätterna. Fiskpinnar har vi nog aldrig haft hemma. Det var skolmat i så fall.
Bert
*****
Andra bloggar om: Mat, Traditioner
tisdag, mars 11, 2008
Mera foto
Marianne Greenwood, legendarisk fotograf, med rötter i Norrbotten, porträtteras ikväll i SVT2 klockan 23.35. Det skall jag försöka orka med.
Varför är bra program så sent lagda?
Det blir tungt, efter en kvällsinformation med SAS och Lufthansa, med tillhörande middag och vin.
*****
Andra bloggar om: Foto, Kultur, Marianne Greenwood
Varför är bra program så sent lagda?
Det blir tungt, efter en kvällsinformation med SAS och Lufthansa, med tillhörande middag och vin.
*****
Andra bloggar om: Foto, Kultur, Marianne Greenwood
Barndomskompisar
- Är du från Lule?
Vi sitter i fikarummet och "bekantar" oss med varandra. Vi är ju rätt många på min arbetsplats, och alla har så att säga inte hunnits med, ännu.
- Ja, det kan man väl säga, svarar jag. Jag är född i Boden och har bott i Kiruna i elva år också.
- Åhå. Jag är också född i Boden, säger U. Vilket årgång är du?
- Stolt 49:a, säger jag.
- Haha, det är jag också. Vilken månad?
- Juni.
- Det är inte sant. Jag är född den 19:e.
- Och jag den elfte, säger jag.
- Men tänk, då kanske vi har varit på BB tillsammans.
- Kanske det, säger jag. Var det du som var så skrikig?
- Jajamän, det är jag känd för, säger U. Jag var väldigt högljudd som barn.
- Jaha! Då vet jag var jag har fått min tinnitus ifrån.
*****
Vi sitter i fikarummet och "bekantar" oss med varandra. Vi är ju rätt många på min arbetsplats, och alla har så att säga inte hunnits med, ännu.
- Ja, det kan man väl säga, svarar jag. Jag är född i Boden och har bott i Kiruna i elva år också.
- Åhå. Jag är också född i Boden, säger U. Vilket årgång är du?
- Stolt 49:a, säger jag.
- Haha, det är jag också. Vilken månad?
- Juni.
- Det är inte sant. Jag är född den 19:e.
- Och jag den elfte, säger jag.
- Men tänk, då kanske vi har varit på BB tillsammans.
- Kanske det, säger jag. Var det du som var så skrikig?
- Jajamän, det är jag känd för, säger U. Jag var väldigt högljudd som barn.
- Jaha! Då vet jag var jag har fått min tinnitus ifrån.
*****
måndag, mars 10, 2008
En sak borde man högakta...
.. vårt svenska försvar för.
De har en eftersträvansvärd lärartäthet.
*****
Andra bloggar om: Försvaret, Skolan
De har en eftersträvansvärd lärartäthet.
*****
Andra bloggar om: Försvaret, Skolan
söndag, mars 09, 2008
En unken parfym
Israelkonflikten har funnits sedan jag föddes 1949!
Den kommer aldrig att lösas, tro mig.
Hörde en intervju*) med en palestinsk mor idag på morgonen. Tre av hennes söner hade dött martyrdöden genom att spränga sig själva till döds. Hon berättade om hur hon tog farväl av sin yngste son, fullt medveten om vad han tänkte genomföra under den där sista dagen, och kände stolthet. Hon var stolt över sina söner. Men pappan "som inte hade samma starka tro" delade inte hennes åsikt.
Hon var dock bara fascinerad över att martyrblod doftade mysk. Det hade hon upplevt vid alla sina söners död, men aldrig vid andra dödsfall.
Kanske är det så. Krutdoft och idioti blir kanske en oslagbar kombination.
Den israeliska sidan är inte ett dugg bättre. Man använder bara lite mer "förfinade" medel, eller hur man nu skall uttrycka det.
Och jag orkar inte engagera mig längre.
Jag har helt enkelt ledsnat.
Det kan tyckas omänskligt och inhumant att jag tänker så, eftersom så många oskyldiga drabbas. Men att snart 60 års bråkande inte fått folk att inse vad som är bäst för dem själva, får tillskrivas den fundamentalistiska religiositeten. Eller också tycker de att sakernas tillstånd, är precis så som det optimala livet skall levas. Jag börjar snart tro det.
I vilket fall har konfliktens båda sidor lika mycket skuld till det som sker.
Statsbildningar byggda på religion och annan vidskepelse är en fara för mänskligheten.
*****
*)Intervjun fanns med i morgonens första timme av Godmorgon världen i P1
Andra bloggar om: Mellanöstern, Israel, Palestina, Fundamentalism, Livsförakt
Den kommer aldrig att lösas, tro mig.
Hörde en intervju*) med en palestinsk mor idag på morgonen. Tre av hennes söner hade dött martyrdöden genom att spränga sig själva till döds. Hon berättade om hur hon tog farväl av sin yngste son, fullt medveten om vad han tänkte genomföra under den där sista dagen, och kände stolthet. Hon var stolt över sina söner. Men pappan "som inte hade samma starka tro" delade inte hennes åsikt.
Hon var dock bara fascinerad över att martyrblod doftade mysk. Det hade hon upplevt vid alla sina söners död, men aldrig vid andra dödsfall.
Kanske är det så. Krutdoft och idioti blir kanske en oslagbar kombination.
Den israeliska sidan är inte ett dugg bättre. Man använder bara lite mer "förfinade" medel, eller hur man nu skall uttrycka det.
Och jag orkar inte engagera mig längre.
Jag har helt enkelt ledsnat.
Det kan tyckas omänskligt och inhumant att jag tänker så, eftersom så många oskyldiga drabbas. Men att snart 60 års bråkande inte fått folk att inse vad som är bäst för dem själva, får tillskrivas den fundamentalistiska religiositeten. Eller också tycker de att sakernas tillstånd, är precis så som det optimala livet skall levas. Jag börjar snart tro det.
I vilket fall har konfliktens båda sidor lika mycket skuld till det som sker.
Statsbildningar byggda på religion och annan vidskepelse är en fara för mänskligheten.
*****
*)Intervjun fanns med i morgonens första timme av Godmorgon världen i P1
Andra bloggar om: Mellanöstern, Israel, Palestina, Fundamentalism, Livsförakt
Gästerna har gått
Trevligt har det varit. Timmarna flög iväg. Disken återstår.Tunnbrödssnittar med rökt lax.
Filodegsinbakad chèvre med honungsbalsamico och sallad.
Hornavanröding på grädd- och vitvinskokta grönsaker.
Passionsfruktstårta med tranbärsconfit och havtornsvin.
Kaffe, cognac, samtal och skratt.
Tur att man har diskmaskin.
Gonatt!
*****
Andra bloggar om: Mat
lördag, mars 08, 2008
Sådär ja
Nu börjar det kännas som att jag har situationen i min hand. Filodegsknytena färdiga att gräddas, rödbetorna snart klara att marineras, desserten halvfärdig, står på avsvalning.
Vinet under kontroll. Står på kylning. Vitt vin skall kylas snabbt. Inte ligga i kylskåp hela tiden.
Om man skulle ta och förbereda huvudrätten då. Grönsakerna skall ansas, fonden kokas...
Det är ju mindre än två timmar till gästerna anländer.
Jag avslöjar inte mer - De kanske är här och tjuvkikar.
*****
Vinet under kontroll. Står på kylning. Vitt vin skall kylas snabbt. Inte ligga i kylskåp hela tiden.
Om man skulle ta och förbereda huvudrätten då. Grönsakerna skall ansas, fonden kokas...
Det är ju mindre än två timmar till gästerna anländer.
Jag avslöjar inte mer - De kanske är här och tjuvkikar.
*****
fredag, mars 07, 2008
Fredagseftermiddag
- Buenos Aires på måndag. Jaha. Då skall vi se...... Dröj ett ögonblick, jag skall bara svara på den andra linjen. ... Välkommen till... jaså är det du. Näe inte underklänningen. Ja, nej, jo, men jag sitter upptagen, hejdå. ..... Jaha, då blir det bäst klockan 0600, för då är du framme fem minuter efter midnatt. Blir det bra?
Vi andra skrattar åt R, som slänger sig mellan telefonlinjerna. Alltid flexibel.
*****
Vi andra skrattar åt R, som slänger sig mellan telefonlinjerna. Alltid flexibel.
*****
torsdag, mars 06, 2008
Carola tramsar på...
.. i god stil. Melodifestivalspektaklet flyttar till Kiruna. Igår anlände artisterna.
Carola gjorde entré i pappas lappmössa. Tyckte det var lämpligt.
Brunbränd kom hon direkt från Afrika.
Dit anlände hon väl iklädd massajdräkt.
Skulle jag tro.
*****
Läs mer om du ännu orkar.
Andra bloggar om: Carola, Trams
Carola gjorde entré i pappas lappmössa. Tyckte det var lämpligt.
Varför har du lappmössa på dig?
- För att det är pappas, vi ska ju vara här eller hur, den är väl korrekt, så att jag inte kommit på fel ställe, kanske håller på att göra en Morgan Pålsson nu eller, säger hon.
Brunbränd kom hon direkt från Afrika.
Dit anlände hon väl iklädd massajdräkt.
Skulle jag tro.
*****
Läs mer om du ännu orkar.
Andra bloggar om: Carola, Trams
Och vem hittar jag...
.. i tidningen idag, om inte ett kusinbarn, som lyckats bra i livet. Jag har inte träffat henne på ..... ja säkert 35 år, minst. Då hette hon Karin.
Sedan blev det modellande i Paris ett tag, innan studier vid polishögskolan tog vid. Och nu är hon enhetschef vid Interpol, i Lyon.
Snygg är hon förstås.
Men hon har ju att brås på.
Ja, släkten alltså.
*****
Andra bloggar om: Fotomodeller, Poliser, Interpol, Luleå
Sedan blev det modellande i Paris ett tag, innan studier vid polishögskolan tog vid. Och nu är hon enhetschef vid Interpol, i Lyon.
Snygg är hon förstås.
Men hon har ju att brås på.
Ja, släkten alltså.
*****
Andra bloggar om: Fotomodeller, Poliser, Interpol, Luleå
onsdag, mars 05, 2008
Tid
Ännu när jag kommer från jobbet vid halv sex,
är himmelen ljus över gårdens stora poppel.
Vi närmar oss vårdagjämningen.
*****
måndag, mars 03, 2008
Vem - om inte du?
I dessa tider av miljö- och klimatdebatt finns det inget som retar mig så mycket som när någon säger:
"Men vad har det för betydelse att jag släpper ut lite avgaser/skiter i sopsortering/kör 130 på 110-väg/äger två snöskotrar förutom bilen? Det är det ju så många andra som gör också. Inte gör det någon skillnad om jag sköter mig"
Vad är det som får en människa att känna sig så liten och betydelselös.
Betänk att det i själva verket är lilla du, du .... du, och du där, som förmodligen har ställt till det.
Eller är det han, han och hon där?
Liten i orden - Stor på jorden.
Svar önskas!
*****
Andra bloggar om: Miljö, Ansvar
"Men vad har det för betydelse att jag släpper ut lite avgaser/skiter i sopsortering/kör 130 på 110-väg/äger två snöskotrar förutom bilen? Det är det ju så många andra som gör också. Inte gör det någon skillnad om jag sköter mig"
Vad är det som får en människa att känna sig så liten och betydelselös.
Betänk att det i själva verket är lilla du, du .... du, och du där, som förmodligen har ställt till det.
Eller är det han, han och hon där?
Liten i orden - Stor på jorden.
Svar önskas!
*****
Andra bloggar om: Miljö, Ansvar
söndag, mars 02, 2008
Tips
En tid i min ungdom (Min relativa dito.) unnade jag mig lyxen att prenumerera på den amerikanska kulturmusiktidningen Rolling Stone. Välmatade nummer dunsade ner i brevlådan då och då, med oregelbundna mellanrum. Den skulle komma varje månad, men eftersom tidskrifter gick med båt på den tiden, så hände det att två nummer kom med bara någon dags mellanrum. Å andra sidan hade man då fått vänta sisådär två månader sedan förra numret.
Jag vet inte vad tidningen står för idag, men då var den fullmatad med reportage av det mer djuplodande slaget. Det handlade om musik och dess utövare. Tidningen var i stort format, det vill säga ungefär som en normal kvällsblaska. Men med högre papperskvalitet.
Ofta fängslades jag av bilderna. Porträtten. Och främst av alla fotografer var Annie Leibovitz. Omsorgsfullt bearbetade, från tagningstillfälle till publicering. Konstfullt arrangerade. Hon blev snabbt ett namn och artisterna köade för att bli fotograferad av henne.
Men hon var bredare än så. Och på nittiotalet dokumenterade hon även delar av tragedien i före detta Jugoslavien.
Ikväll klockan 22.05 visar SVT 2 en dokumentär om henne.
Den tänker jag se.
*****
Rolling Stone Magazine
Andra bloggar om: Rolling Stone, Annie Leibovitz, SVT, Public service
Jag vet inte vad tidningen står för idag, men då var den fullmatad med reportage av det mer djuplodande slaget. Det handlade om musik och dess utövare. Tidningen var i stort format, det vill säga ungefär som en normal kvällsblaska. Men med högre papperskvalitet.
Ofta fängslades jag av bilderna. Porträtten. Och främst av alla fotografer var Annie Leibovitz. Omsorgsfullt bearbetade, från tagningstillfälle till publicering. Konstfullt arrangerade. Hon blev snabbt ett namn och artisterna köade för att bli fotograferad av henne.
Men hon var bredare än så. Och på nittiotalet dokumenterade hon även delar av tragedien i före detta Jugoslavien.
Ikväll klockan 22.05 visar SVT 2 en dokumentär om henne.
Den tänker jag se.
*****
Rolling Stone Magazine
Andra bloggar om: Rolling Stone, Annie Leibovitz, SVT, Public service
Det anses ibland fegt...
.. att följa andra, i redan uppkörda spår.
Men när man egentligen knappast
vet var man befinner sig,
så blir det rätt spännande.
Vi kom hem till stugan.
Till slut.
Så gastkramande var det!
*****
Andra bloggar om: Vinter, Norrbotten, Skidåkning, Spänning
lördag, mars 01, 2008
Parmesanpanerad...
.. kycklingfilé, med smörslungade haricots verts, cashewnötter och limesky.Sämre har man lagat.
Dessert: Tornedalslingonkaka med hjortronglass.
*****
Andra bloggar om: Mat
Upp till kamp
Alltid aktuella, spirituella och intelligenta Spanarna i SR P1 (Du vet en av de där radiokanalerna man måste betala för, eftersom kvalitet måste få kosta.), får mig ofta att börja fundera på sakernas tillstånd, så där i allmänhet. Så skedde även idag på morgonen, när jag lyssnade på reprisen av fredagens direktsändning.
Där pratades bland annat om kungahuset i förbifarten; det var inte huvudanledningen till spaningen, men eftersom jag genast började tänka själv, så missade jag vad den egentligen handlade om.
I alla fall... Här kommer funderingen.
När kungen finner en kvinna "av folket" (alt. blir funnen av...) och gifter sig, så upphöjs kvinnan till drottning.
När kronprinsessan Victoria så småningom får bestiga sin tron och kanske äktat sin Daniel.... Blir han då kung? Nähäpp! Icke sa Nicke.
Men vad är detta för jämställdhet? Har vi män missat denna uppenbara lucka i jämställdhetsdebatten?
Nej, jag uppmanar Jämo och DO att snarast ta tag i den här frågan och löser den. Fixar de inte det, så föreslår jag att kungahuset läggs ner.
Eller förresten....
Gör det ändå!
*****
Andra bloggar om: Victoria, Kungen, Drottningen, Kungahuset, Jämställdhet, Trams, Spanarna
Där pratades bland annat om kungahuset i förbifarten; det var inte huvudanledningen till spaningen, men eftersom jag genast började tänka själv, så missade jag vad den egentligen handlade om.
I alla fall... Här kommer funderingen.
När kungen finner en kvinna "av folket" (alt. blir funnen av...) och gifter sig, så upphöjs kvinnan till drottning.
När kronprinsessan Victoria så småningom får bestiga sin tron och kanske äktat sin Daniel.... Blir han då kung? Nähäpp! Icke sa Nicke.
Men vad är detta för jämställdhet? Har vi män missat denna uppenbara lucka i jämställdhetsdebatten?
Nej, jag uppmanar Jämo och DO att snarast ta tag i den här frågan och löser den. Fixar de inte det, så föreslår jag att kungahuset läggs ner.
Eller förresten....
Gör det ändå!
*****
Andra bloggar om: Victoria, Kungen, Drottningen, Kungahuset, Jämställdhet, Trams, Spanarna